Har då varit med på kursen "Ny på grus" och det var en upplevelse. När jag fick höra om träningen uppför och nedför backar blev jag orolig. Det var inget mot vad jag kände när jag kom till platsen. Skenande puls, darrande händer och knäskålar som enbart hölls kvar av skydden i mc-kläderna.
Gamla nojjor som väcktes till liv. Har dock lärt mig att man ska ta itu med sånt, så sagt och gjort, utför backen bar det av. Och det gick förvånansvärt bra. Vilken skön känsla! Klarade av flera gånger, men jag valde att avstå från att stanna i nedförsbacken och att vända i uppförsbacken.
Vidare ner för manövergården, som sprack för min del, var fortfarande spänd och orolig. Bromsningen däremot flöt som den skulle.
Jag känner mig så nöjd med mig själv och dagen. Mer säker på min cykel har jag blivit också.
Men då till lite tankar. Jag har pratat med en del grusförskräckta personer och för dem skulle vägen till Siporex vara hemskt otäck. Av den anledningen tror jag att dagens övning hade varit enbart avskräckande för dem. Nu vet jag att det blev en ändring av plats och kanske därmed en svårare övning.
En annan tanke är att det bara förekommer gruscyklar bland instruktörerna. Jag vet att man inte kan ha en LT stående bara för att köra uppvisning på grus, men någon av er kanske är en "grusgalning" på annat än en GS (eller liknande).
Grusiga hälsningar från
Eva och Johnny
