Kul på grus vid Snöå Bruk 17-20 maj

[Thomas Weglert]

Hej MC-kamrater

I skrivande stund planerar vi inom ABC vår gruskörning vid Snöå Bruk.

Gå in på vår hemsida så ser ni upplägget.

Det finns några platser kvar så vill Du hänga på går Du in på
ABC:s hemsida under "senaste nytt".

Vi vänder oss till grusåkare i olika kategorier och vi kommer att köra i
mindre grupper efter färdighet.

Välkomna

Grussektionen ABC
Rolf Widgren

[kjellf]

Jag lyfter tråden.

Det finns just nu (9/5, kl 16.40) en plats kvar så först till kvarn ...

KjellF

[Mats Liifv]

Så var det då dags för helgen i Snöå! Thomas och jag åkte tillsammans upp från Stockholm i Torsdags. Vi åkte småvägar både för att det är trevligare och att min motorcykel helst inte ska köras fortare än nittio kilometer/timmen på grund av utväxlingen. Det var ett riktigt uselt väder vi drabbades av efter Enköping. Regnet vräkte ner och vi blev rejält blöta. Tog en riktigt fin grusväg mellan Norberg och Vikmanshyttan. Detta skulle senare visa sig få konsekvenser. Vi gjorde ett tank och fikastopp i Säter innan vi rullade vidare mot Snöå. Någon mil innan vi är framme försvinner Thomas ur backspegeln. Jag väntar ett tag innnan jag vänder om. Efter en stund ser jag honom där han står vid sidan av vägen. Punktering! Inte nu igen, förra gången var det jag som drabbades. En liten sten hade arbetat sig in i däcket. Nåväl Thomas fixade det hela på några minuter, trots stelfrusna fingrar, med hjälp av BMWs original punkasats. Väl framme var det gott att sätta sig i bastun med en kall pilsner.

Efter middag var det dags för briefing och uppdelning i grupper inför morgondagens körning. Thomas och jag tog hand om den grupp som ville ta det lite lugnare. Vi blev från början sju personer. Två stycken valde dock att åka vidare på grund av att det gick för sakta. Helt rätt beslut, var och en ska åka i sitt tempo. Jag låg hela dagen sist i gruppen och tuffade fram med min Yamaha. Hade väldigt trevligt och kunde bestämma farten själv. Något som gjorde mig riktigt glad var att jag med ett par enkla tips kunde få killen framför mig att börja köra stående. Vilken utvecklingskurva! Från att kört lite försiktigt och tveksamt till att köra med kontrollerad sladd. Han körde en GS Adventure med "landsvägsdäck". Detta gjorde mig än mer imponerad av det sätt på vilket han hanterade sin hoj. Det riktigt lyste självförtroende och körglädje om honom. Det ska bli kul att komma ut och åka med honom igen.

Kvällen ägnades efter en utsökt middag till att lyssna på Annie Seel som höll föredrag på temat "Ingen minns en fegis". Hon berättade på ett mycket personligt och engagerat sätt om sin väg genom livet till där hon befinner sig i dag. Det är inte utan att jag önskar att jag själv hade bara en gnutta av den energi som denna, till formatet lilla, men vad gäller utstrålning och personlighet stora tjej bevisligen har. Där har vi alla mycket att lära vad gäller fighting spirit och förmåga att inte ge upp. En egenskap hon delar med min andra favorit PG Lundmark. Intressant att ha träffat dessa två personligheter på mindre än en vecka.

Lördagen började sämre. regnet öste ner redan från början och detta var bara inledningen. En olycka kommer sällan ensam. Efter ungefär fem mils körning på slippriga smutsiga vägar skulle vi rasta vid Thomas sommarstuga som låg bara ett par kilometer från rutten. När vi var nästan framme stannade min hoj. Lyckades efter en stund att kicka igång den igen. Så snart jag satt på mig hjälmen stannade den igen. Lyckades en andra gång att få igång den. "Säg den glädje som varar beständigt". Efter bara ett hundratal meter var det färdigkört för gott. Den gick inte längre att kicka överhuvudtaget. En enorm kompression. Min gissning är att det blivit något fel på den automatiska dekompressionen. Nåväl, det var inte annat att göra än att låta kompisarna åka när vi fikat klart. Själv fick jag skjuts tillbaka av Thomas fru som mycket vänligt ställde upp. Tack för det! Väl tillbaka i Snöå träffade jag flera av de andra som givit upp på grund av vädret. Nu blev vädret helt plötsligt mycket bättre och solen började skina.

Det var inte speciellt synd om oss som fick sitta på trappan och fika och prata mer med Annie som även hon fått nog. Hon behövde inte visa sig macho och köra igenom hela rutten utan valde klokt nog att avbryta när det inte kändes kul längre. Hon tyckte inte att hon, med all rätt, hade något hon behövde bevisa. Vi vet redan alla vilken stålkvinna hon är.

Så småningom kom mina kompisar tillbaka från sin runda. Då hade Sverker vänligheten att låna ut sin bil med släp, så att jag och Thomas kunde åka och hämta Yamahan. När vi kom tillbaka lastade vi på Sverkers två hojar och min. Dessbättre gick det med lite "skohornande" att få in alla tre på släpet.

Kvällen var inte slut med detta. Nu vidtog en femrättersmeny, med vinpaket, för de som så önskade. I alla fall fick jag en kulinarisk upplevelse av sällan skådat slag. Mätta och glada fick vi lyssna på Anders Fransson som berättade om sin resa "Trans Asia" från Korea till Stockholm. En liten nätt trip på 1.700 mil! Fantastiskt intressant att lyssna på. Här fick vi en annan bild än den som presenterades i TV4 dokumentären. Ett i mina och många andras ögon riktigt uselt program. Hur kunde man få ut så lite av fyrtio timmars inspelat material?
Här fick vi ett föredrag som varade ända fram till klockan 00:00, vart tog tiden vägen? Vi var nog ganska många som skulle vilja vara med om något liknande en gång i livet. Man ska verkligen försöka realisera sina drömmar i den mån man kan. Här fick vi goda förebilder i form av Annie och Anders som båda verkligen genomfört det dom ville. "Vita brevis" (livet är kort) som redan de gamla romarna sa. Det gäller alltså att lägga liv till åren och inte bara år till livet.

Hemresan avlöpte utan problem och jag fick skjuts ända hem till garaget. Stort tack till Sverker Dandanell för din hjälpsamhet! Du vet hur mycket jag uppskattade det.

[HMRHMR]

Ber att få tacka Ståkholmarna för ett utsökt arrangemang!

Började redan första kvällen med en utmärkt middag. Fortsatte med toppenfrukost och sedan ett makalöst gott lunchpaket. Fantastiskt.

Andra dagen gick i samma stil med en murkelsås till middagen som var totalt sanslös. Fast man redan var utmattad smakmässigt så lyckades kocken dra till med en grymt god 5-rätters sista kvällen i sparrisens tecken. Tokgott!

Ett helt enastående arrangemang alltså.

(Visst, vi körde lite MC oxå. Hit och dit och runt omkring. Kul det med!)

[Thomas Weglert]

Som ni säkert redan förstått måste ni omgående kontakta ABC:s
grussektion för att redan nu ställa er i kö för nästa års
grusbus i Snöå Bruk:D

Själv måste jag skaffa ny hjälm för att leendet ska få plats.

God natt
Thomas Weglert (mycket trött)

[Thomas Weglert]

Så var det då dags för helgen i Snöå! Thomas och jag åkte tillsammans upp från Stockholm i Torsdags. Vi åkte småvägar både för att det är trevligare och att min motorcykel helst inte ska köras fortare än nittio kilometer/timmen på grund av utväxlingen. Det var ett riktigt uselt väder vi drabbades av efter Enköping. Regnet vräkte ner och vi blev rejält blöta. Tog en riktigt fin grusväg mellan Norberg och Vikmanshyttan. Detta skulle senare visa sig få konsekvenser. Vi gjorde ett tank och fikastopp i Säter innan vi rullade vidare mot Snöå. Någon mil innan vi är framme försvinner Thomas ur backspegeln. Jag väntar ett tag innnan jag vänder om. Efter en stund ser jag honom där han står vid sidan av vägen. Punktering! Inte nu igen, förra gången var det jag som drabbades. En liten sten hade arbetat sig in i däcket. Nåväl Thomas fixade det hela på några minuter, trots stelfrusna fingrar, med hjälp av BMWs original punkasats. Väl framme var det gott att sätta sig i bastun med en kall pilsner.

Efter middag var det dags för briefing och uppdelning i grupper inför morgondagens körning. Thomas och jag tog hand om den grupp som ville ta det lite lugnare. Vi blev från början sju personer. Två stycken valde dock att åka vidare på grund av att det gick för sakta. Helt rätt beslut, var och en ska åka i sitt tempo. Jag låg hela dagen sist i gruppen och tuffade fram med min Yamaha. Hade väldigt trevligt och kunde bestämma farten själv. Något som gjorde mig riktigt glad var att jag med ett par enkla tips kunde få killen framför mig att börja köra stående. Vilken utvecklingskurva! Från att kört lite försiktigt och tveksamt till att köra med kontrollerad sladd. Han körde en GS Adventure med "landsvägsdäck". Detta gjorde mig än mer imponerad av det sätt på vilket han hanterade sin hoj. Det riktigt lyste självförtroende och körglädje om honom. Det ska bli kul att komma ut och åka med honom igen.

Kvällen ägnades efter en utsökt middag till att lyssna på Annie Seel som höll föredrag på temat "Ingen minns en fegis". Hon berättade på ett mycket personligt och engagerat sätt om sin väg genom livet till där hon befinner sig i dag. Det är inte utan att jag önskar att jag själv hade bara en gnutta av den energi som denna, till formatet lilla, men vad gäller utstrålning och personlighet stora tjej bevisligen har. Där har vi alla mycket att lära vad gäller fighting spirit och förmåga att inte ge upp. En egenskap hon delar med min andra favorit PG Lundmark. Intressant att ha träffat dessa två personligheter på mindre än en vecka.

Lördagen började sämre. regnet öste ner redan från början och detta var bara inledningen. En olycka kommer sällan ensam. Efter ungefär fem mils körning på slippriga smutsiga vägar skulle vi rasta vid Thomas sommarstuga som låg bara ett par kilometer från rutten. När vi var nästan framme stannade min hoj. Lyckades efter en stund att kicka igång den igen. Så snart jag satt på mig hjälmen stannade den igen. Lyckades en andra gång att få igång den. "Säg den glädje som varar beständigt". Efter bara ett hundratal meter var det färdigkört för gott. Den gick inte längre att kicka överhuvudtaget. En enorm kompression. Min gissning är att det blivit något fel på den automatiska dekompressionen. Nåväl, det var inte annat att göra än att låta kompisarna åka när vi fikat klart. Själv fick jag skjuts tillbaka av Thomas fru som mycket vänligt ställde upp. Tack för det! Väl tillbaka i Snöå träffade jag flera av de andra som givit upp på grund av vädret. Nu blev vädret helt plötsligt mycket bättre och solen började skina.

Det var inte speciellt synd om oss som fick sitta på trappan och fika och prata mer med Annie som även hon fått nog. Hon behövde inte visa sig macho och köra igenom hela rutten utan valde klokt nog att avbryta när det inte kändes kul längre. Hon tyckte inte att hon, med all rätt, hade något hon behövde bevisa. Vi vet redan alla vilken stålkvinna hon är.

Så småningom kom mina kompisar tillbaka från sin runda. Då hade Sverker vänligheten att låna ut sin bil med släp, så att jag och Thomas kunde åka och hämta Yamahan. När vi kom tillbaka lastade vi på Sverkers två hojar och min. Dessbättre gick det med lite "skohornande" att få in alla tre på släpet.

Kvällen var inte slut med detta. Nu vidtog en femrättersmeny, med vinpaket, för de som så önskade. I alla fall fick jag en kulinarisk upplevelse av sällan skådat slag. Mätta och glada fick vi lyssna på Anders Fransson som berättade om sin resa "Trans Asia" från Korea till Stockholm. En liten nätt trip på 1.700 mil! Fantastiskt intressant att lyssna på. Här fick vi en annan bild än den som presenterades i TV4 dokumentären. Ett i mina och många andras ögon riktigt uselt program. Hur kunde man få ut så lite av fyrtio timmars inspelat material?
Här fick vi ett föredrag som varade ända fram till klockan 00:00, vart tog tiden vägen? Vi var nog ganska många som skulle vilja vara med om något liknande en gång i livet. Man ska verkligen försöka realisera sina drömmar i den mån man kan. Här fick vi goda förebilder i form av Annie och Anders som båda verkligen genomfört det dom ville. "Vita brevis" (livet är kort) som redan de gamla romarna sa. Det gäller alltså att lägga liv till åren och inte bara år till livet.

Hemresan avlöpte utan problem och jag fick skjuts ända hem till garaget. Stort tack till Sverker Dandanell för din hjälpsamhet! Du vet hur mycket jag uppskattade det.

Talade just med Monica som undrade om Du kom hem med hojen!
Nu vet jag och kan ringa och meddela. Hon passerar i skrivande stund Malingarna.

God natt
Thomas Weglert