I fredags hade jag tagit ledigt för att åka med Rolf W. och Rune O. upp till Dalarna för att leta trevliga vägar inför ett senare arrangemang. Jag hade fått låna Runes Yamaha TTR. Blev så förtjust att jag nu ska köpa den. Nåväl, allt började bra och vi åkte den ena trevliga grusvägen efter den andra. Plötsligt talar Rune om att jag inte har någon luft i bakdäcket. Han tyckte att jag skottade lite väl mycket grus på honom. "Satan!" skulle jag kunna tänkt, men gjorde det naturligtvis inte. Men ett "Attans så förargligt" undslapp mig allt.. Vad gör rådig man nu? Stående på en grusväg utan att riktigt veta var man är. Det var bara att kolla på GPS:en för att konstatera att det var ungefär en mil till närmsta "civilisation", Heby. Nu var det bara att på tomt bakhjul köra med ett jämnt gaspådrag i sakta mak, ungefär 50 km/h. Turligt nog fanns det en skabbig gummiverkstad i byn. Gubben som ägde den var lite ovillig att hjälpa till, men gjorde det trots allt till slut. Efter en halvtimma var vi på rull igen. Resten av helgen förflöt utan större incidenter. Dit räknar vi inte en tappad nummerskylt eller en saknad fjäder till ett sidostöd. Inte heller Runes rejält svullna vänstertå eller min känslolösa högertå. Det är sådant man får räkna med.
Vi bodde och åt förstklassigt på vandrarhemmet i Snöå bruk, som var vår bas. Vi fick pröva vägar inom ett brett spektra. Det var allt från mjuka, spåriga sandvägar till "normala" grusvägar och små mysiga skogsstigar. Tycker nästan att det är roligast att åka på skogsstigarna. Det går inte fort men man får söka sig fram mellan stenar och rötter medan, i mitt fall, stånkan dunkar som en fiskebåt på tomgång. En sann naturupplevelse! Det bor allt en liten "skogsmulle" i mig.
Kände att jag gick igenom en fantastisk utveckling som grusvägsåkare. Från försiktig och ständigt orolig för att krascha, vilket jag gjorde i höstas, till trygg och inseende att ju mer jag gasar dess bättre går det. Tidigare har jag slagit av på gasen när det börjat krisa till sig och naturligtvis fått ännu mer problem. Med den lätta Yamahan har jag inte tvekat att istället gasa mig ur problemen. Skitkul! Gick att köra säkert 85% av sträckorna på högsta växeln även när det inte gick så fort. Stånkan är urstark! Passade mitt sinne perfekt. Använder i princip inte bromsarna utan reglerar körningen med gasen. Ser fram emot att få tillämpa mina nya kunskaper i kristi himmelfärdshelgen, när vi kommer dit nästa gång!