Stort tack till Kerstin och Värmland för två helt fantastiska dagar med många härliga specialsträckor.
Med ditresan och hemresan kan jag nog får till ca 80 grusmil och det käns i hela kroppen.
Grymt avis på stå-åkarna vågade jag prova på hemvägen och nu funkar stå-åkat även för mig. En helt otrolig upplevelse att stå och få sikt genom kurvor och känna att hojen bara är MED. Varför har ingen tvingat mig till detta tidigar?
Fredagens bana låg öster om Sunne och var bitvis svåråkt pga nygrysning med sönderhackad sprängsten. Hur kan man förstöra fina vägar med sådant material? Blev lite deppad och hade lite ångest inför lördagsturen. Men tydligen hade inte underhållspatrullen nått denna rutt som gick väster om Sunne och tangerade norska gränsen. Rutten på hela 40 mil låg öppen för oss alla och vägarna var gudomligt fina i alla avseende. Breda och smala vägar. Med och utan gräs i mitten. Bitvis knaggligt och berg i dagen. Lerpölar och andra hinder. Men inte en meter förstörd nygrusad väg.
Längtar redan till nästa år (för Kerstin har lovat ställa upp igen) och då kommer jag inte längre att vara avis på
STÅ-ÅKARNA.
Detta gjorde ni i Värmland riktigt riktigt bra.
Tack
God kväll
Thomas Weglert
PS
Hoppas någon lägger in några bilder.