Inbjudan - GRUSKURSEN SOM BLEV GRUSTRÄFF - 25-26 okt. Götebo

[DustRat]

Att det blev en lyckad tillställning beror just på deltagarna! Grusåkare är ett positivt gäng med ett speciellt särintresse: Att åka på grusunderlag!! Det är fantastiskt roligt och sedan är det så att (sticker ut huvudet ett stycke!) den som kan åka grusväg blir en mer komplett och bättre förare.

Jag hade gôrskôj hela helgen!

Jag håller med helt och hållet! Jag hade hur roligt som helst och trivdes som en lycklig ungtjur på vårsläppet, även om jag som oftast harvade runt som en trött gammal ko.



Vill passa på att tacka alla glada vänner, nya och gamla, för att dagen blev i mina ögon så lyckad. Ett fantastiskt trevlig gäng, i vilket utrymme för fler finns!

Ett speciellt tack till Matz som orkade och lyckades dra ihop alla trådar för att få till denna körning. Som jag vet var det inte helt enkelt. Det var mycket som skulle klaffa med att finna plats, få tillåtelse och därpå tillstånd av kommunen, och ovan på allt utan att rubba grannskapets goda humör. Också tack till Lasse-Bus som generöst bidrog med sitt kunnande, jag försökte suga i mig så mycket som jag bara kunde av dina erfarenheter!

Nu kör jag gärna i grusgrop igen (kanske till våren?). Personligen lyftes min körkänsla på vanlig grusväg två pinnhål... Inger var också helt nöjd, även hon kände att hon lärde sig något.


Tills vi hörs
hojvink
/Ali

[Claes Jonsson]

Har tittat på filmen från grusgropen som Lasse-Bus filmat och redigerat.
Han tog motvilligt emot 50 spänn.

Kul att se sig själv köra. Även om det går långsamt och ser stelt ut.
Fast mindre kul att se sig lyfta upp hojen efter en marksyning i krypfart. Inga skador i mjuk mjuk sand dock.

Och i lugn och ro studera andras körstil hemma i soffan.
Inte lätt på hojen när man blev svettig på 5 minuter.

Ska övertala Lasse att ta med filmen till pubkvällen i Göteborg.
Kan kanske vara ett kul inslag.

[DustRat]

Har tittat på filmen från grusgropen som Lasse-Bus filmat och redigerat.
Han tog motvilligt emot 50 spänn.

Kul att se sig själv köra. Även om det går långsamt och ser stelt ut.
Fast mindre kul att se sig lyfta upp hojen efter en marksyning i krypfart. Inga skador i mjuk mjuk sand dock.

Och i lugn och ro studera andras körstil hemma i soffan.
Inte lätt på hojen när man blev svettig på 5 minuter.

Ska övertala Lasse att ta med filmen till pubkvällen i Göteborg.
Kan kanske vara ett kul inslag.

Jag har absolut ingen glädje av att se mig själv köra som en kratta, utan vill gärna fortsätta leva lögnen av att köra som en mini-kopia av PG Lundmark...



"Gäsp." "Här går det varken snabbt, smidigt eller elegant! Tusan så vekt..."

[Patrik Blommaskog]

Har tittat på filmen från grusgropen som Lasse-Bus filmat och redigerat.

Finns det någon möjlighet att få ta del av denna film? Jag fastnade antagligen inte på filmen - åtminstone inte många millisekunder med tanke på våra olika grader av körskicklighet och tempo... Men det skulle vara kul att se hur ni andra såg ut på de stigar jag inte gav mig på.

[Lars Arvidsson]

Jorå Patrik du fastnade allt på filmen, jag har slut på skivor just nu men kan kanske lösa det.

Maila mig så kan vi bestämma något.
Filmen är redigerad men jag har inte tagit bort något material från den handhållna kameran så alla är med på den 27 minuter långa filmen.
Pris 50+frakt (går oavkortat till kamerastativköp)

Mvh:

[Patrik Blommaskog]

Träffen var som sagt lärorik. Det visade sig att den nyttigaste kunskapen jag tillskansade mig var en som jag inte räknat med. Gårdagens tur fick ett lite intressantare mellanspel än jag önskat:

Som tur är så fick jag ju under träffen både lärt mig och tränat på att lyfta kvartstonnaren så det var inga större problem. Tur det, för jag såg inte till några andra fordon på vägen.

Jag klarade mig helt oskadd, hojen med smärre blessyrer. Nu ser jag fram emot iskursen som blev en isträff.

PS. ((((o)))), det här hände alldeles i närheten av sjön där vi skrämde bort den stackars fiskaren.

[Marie]

Mycket intressant känsla det där, när väggreppet upphör. Hojen lever ett eget liv. Har upplevt det själv, men det handlade om kurva med svartis. Finalen blev också något annorlunda. Hojen backade ner i diket i flack vinkel, fortfarande på hjulen...
Brant vägbank gjorde att h. väska slogs loss och eftersom hållaren även var hållare för toppboxen så slogs även denna loss och båda dessa föremål fortsatte ett antal tiotal meter. När det tog stopp lämnade jag hojen snett bakåt. Jag slapp lyfta upp hojen, eftersom hojen stod prydligt parkerad, lutad mot vägbanken med bakhjulet spinnande i gruset, och motorn fortfarande i gång. Det var bara att kliva ombord igen och köra upp samma väg som hojen lämnat vägen...

Som sagt, mycket intressant och lärorik upplevelse...

Skönt att det gick förhållandevis bra för dig också!

[Claes Jonsson]

Det är inte dåligt att du vågar dig ut på hojen på halt och spårigt underlag Patrik.

Jag har fegat ur dom senaste dagarna nu.
Annars kör jag ju mest på kina-scootern till jobbet.

Men nu sitter jag i bilen och petar näsan.
Tråkigt och ointressant.

Desto intressantare och roligare på tvåhjulingen i halkan och mörkret.
Man hinner vakna på väg till jobbet om man säger så.

[Patrik Blommaskog]

hojen stod prydligt parkerad, lutad mot vägbanken med bakhjulet spinnande i gruset, och motorn fortfarande i gång. Det var bara att kliva ombord igen och köra upp samma väg som hojen lämnat vägen...

Skall man göra det så skall man göra det med stil!

Det är inte dåligt att du vågar dig ut på hojen på halt och spårigt underlag Patrik.

Eller så var det bara korkat. Jag fick mig en allvarlig tankeställare. Det är kul att utforska och tänja på sina gränser, men vid normal vägkörning så skall man ju faktiskt till (nästan) varje pris undvika risken att gå omkull. Jag hade en attans tur den här gången men bör kanske ta ett steg tillbaka och jobba mer på omdömet än turen.

[Marie]

Jag kan bara konstatera att efter ett par vintrars halkkörning så var jag inte rädd för grusvägar längre....

[DustRat]

...
Jag fick mig en allvarlig tankeställare. Det är kul att utforska och tänja på sina gränser, men vid normal vägkörning så skall man ju faktiskt till (nästan) varje pris undvika risken att gå omkull. Jag hade en attans tur den här gången men bör kanske ta ett steg tillbaka och jobba mer på omdömet än turen.

He he, så länge det gått bra är det lätt att se tillbaka på sina misstag med smilbanden uppdragna. Huvudsaken är att man lär sig något på dem!

Själv har jag genom egna erfarenheter skaffat mig en ansenlig mängd respekt för exempelvis vattenpölar, som verkligen ÄR GLASHALA i minusgrader och att vanliga däck INTE FIXAR detta underlag utan att halka runt likt en blöt tvål i ett badkar. Dessutom händer detta ÄVEN MIG!


Ovanpå allt har jag även förstått att asfalt av olika anledningar kan vara hal som såpa om den av någon anledning är blötlagd av exempelvis impregneringsmedlet som används på broar och viadukter. I mitt fall försvann hojen under mig efter det att PEABs semestervikarier sprejade viadukten som jag passerade under. En halvmeters sträng av rodnad borde förvarnat mig att det var såphalt mitt i svängen. Efter detta känner jag mig tryggare på grusvägarna än på asfalten.

[Lars Arvidsson]

Kör er inte fördärvade i vinterföret pojkar och flickor, då har jag snart inget kvar att piska vårgrus med

Å andra sidan kan det vara härdande att köra i besvärligt underlag.

Å tredje sidan kan det verka nerbrytande för körpsyket att kracha pga undermålig utrustning

Å fjärde sidan kan, ... nä nu kommer jag inte på fler visdomsord


Mvh: