Ja, som rubriken antyder så handlar inledningen på denna tråd om en död man som går-nämligen mig själv ! Hur är nu detta möjligt ?
Låt mig utveckla;
I går (3/8-13) så tog jag ut hojen för en liten rundtripp, tanken var initialt att åka till Oskarshamn. Sagt och gjort, vädret var på alla sätt optimalt för en trevlig mc-tur och det hade det kunnat vara om det inte hade tagit ända med förskräckelse, men jag återkommer till det.
När jag var på väg mot min destination så mötte jag en mängd andra medtrafikanter på två hjul och som kutym är, så hälsar vi på varandra. Detta är ett fenomen som även praktiseras inom mitt yrkesområde (jag kör buss till vardags och då sitter man och hälsar på varandra dagarna i ända, även om man passerat varandra ett flertal gånger,så detta börjar nu snart utvecklas till en arbetsskada).Vid några tillfällen när jag möttes av medtrafikanter, så slogs jag av tanken att en del vågar sig på att åka i bara ett armlöst linne, eller kanske en väst och ibland inga handskar.
Tanken som slog mig var; Tänk om det händer en olycka, oj, oj oj, aj,aj,aj !! Om sanningen skall fram så har jag blivit frestad att åka med lite lättare kläder på kroppen, men det har alltid stannat vid en tanke. Men jag har varit frestad, det skall erkännas.
Nåväl, tillbaka till ämnet.
Nu tyckte jag väl att Oskarshamn inte var så värst upphetsande (det var mitt första intryck) så jag tänkte att Kalmar och Kalmar slott ligger ju i närheten, så jag styrde kosan dit. Nu när jag ändå var där, så ligger ju också Öland väldigt nära och där har jag varit bara vid ett tillfälle tidigare, och blev riktigt förtjust i denna Ö. (Jag måste nog planera in en veckas semester där, för att riktigt få uppleva ön). Jag beslutade mig för att ta till höger efter avfarten till bron och sedan, för att göra en lång historia kort så blev det en rundtur runt hela Öland, men ena hälften såg jag inte så mycket av, då det hade börjat mörkna ganska mycket.
Vid ett tillfälle så hoppade det fram en hare från vägkanten och började springa, för att vika av tvärsöver min körriktning och det kändes ungefär som att jag kört på en stor sten. Hojen reagerade inte så mycket, utan fortsatte rakt fram stabil som ett strykjärn. Resan fortsatte och då händer det igen !
Trots att jag har full belysning påslagen på hojen (dim+helljus), så dyker det upp ett par rådjur framför mig vilket tycker att det är en god idé att korsa min körriktning i 90 graders vinkel. Kollisionen är ett faktum och oundviklig. (Nu får ni gärna banna mig och upplysa om vikten att söka av och anpassa hastigheten o s v), men man kan inte förutse allt. Den hastighet som jag höll för tillfället var ~90 km/tim (det var 90-väg) i vart fall inte MYCKET över (uppskattningsvis MAX 5 km/h, om jag körde för fort ö h t). Jag gick omkull och gled på asfalten hjälplös som en fisk på land. Hojen fortsatte ett 30-50 tal meter längre fram , från den punkt min färd tog slut. Nu hade jag sådan himla tur att jag inte hade någon mötande trafik, som kunde ha passerat mig till de sälla jaktmarkerna, inget vajerräcke som med all sannolikhet hade gjort just det och inget annat hinder som stoppade min framfart. Det samma gällde hojen, den bara gled rakt fram på vägen.
Nu vill jag i sammanhanget flika in, att det var en himla tur att jag hade packväskorna påmonterade, annars hade det nog inte gått så bra. Bortsett från skador på hoj och personlig utrustning, så har jag ett blåmärke på Vä.höft,(det var på vänster sida som jag föll) samt att jag har lite ont i min vä. axel, men inget brutet och ingen hjärnskakning eller några andra (mig veterligen) personliga skador.
Med detta så vill jag säga till mina kära medtrafikanter på två hjul, ÅK ALDRIG UTAN PERSONLIG SKYDDSUTRUSTNING PÅ KROPPEN, HUR VARMT DET ÄN ÄR, BASTA !!! Och med personlig skyddsutrustning avses i detta fallet riktiga Mc-kläder av god kvalité, handskar av dito, ryggskydd, stövlar tillverkade för ändamålet och hjälm, och då avses integral-eller systemhjälm, inte moppehjälm. Och därtill, om den maskin som ni kör med har möjlighet att bära sidoväskor, ha dom påmonterade, så att om ni lägger er på endera sidan, så kanske dom kan hindra att ni kläms fast under hojen vid en ev. marksyning.
Eftersom det under omständigheterna gick så bra, så var det bara att plocka upp hojen och fortsätta färden hem. Motorskyddsbågen hade gjort sitt jobb utmärkt i kombination med vä.packväska (som blev demolerad)
Cylinderskydden hade fått sig lite skrapmärken, vindskyddet på vä sidan på styret gick mer eller mindre sönder. Framruta och vä. blinkers blev skrapat, men funktionen var felfri. Den enda STÖRRE SKADA (som jag tror inträffat) är att gaffeln/upphägningen/ramen fått sig en liten stukning, men det är vad jag tror. Kommer att lämna in hojen till en verkstad när jag fått klartecken från Svedea.
Avslutningsvis så vill jag säga att lägg pengarna på ett kvalitets ställ (likt det Rukka Armas som jag ha(r)de, det
är en synnerligen god investering. Det kommer inte att skydda dig mot benbrott, men den sträcka som jag kanade på asfalten, så utgjorde det ett ypperligt gott skydd, och mitt nästa ställ kommer definitivt att vara ett Rukka. Jag kände ingen kontakt med asfalten överhuvudtaget, utan det skyddade mig till 100%. Jag är mäkta imponerad och då skall det i sammanhanget nämnas at jag var skeptisk till att det är ett textilplagg. Där kom min skepticism på skam. Lika så handskarna (också Rukka). Visst, det är dyra grejor, men tro mig, man känner inget annat en tacksamhet när det visar sig att man får valuta för pengarna.
Om någon av de medtrafikanter som jag tidigare nämnt i inledningen på denna tråd hade råkat ut för samma sak som mig, brrrr.......Nu kan jag gå till jobbet på Mån. Tack Rukka och BMW för att ni har designat en produkt som faktiskt skyddar föraren (optimalt (?)) i en situation som ovan. Tusen tack !!