Knix

[Allan Ericsson]

Hej,
I gårkväll var jag på Knix-kurs med min R1200GS -10 och fick huvudet proppfullt med intryck, som jag måste tömma ut i denna tråd.

Jag körde med syfte att träna ett mjukt och avslappnat körsätt, som nästan skulle passa vardaglig körning i trafik. Mitt tempot var dock betydligt högre än i vardagskörning, så att jag kunde testa gränser. Detta innebar att jag vid kurvtagning satt så långt fram som möjligt, utan att luta mig varken inåt eller utåt. Tanken var att en sådan position skulle uppfattas som lugn och förutsägbar av mötande trafik. Nu blev det dock så att jag tvingades luta cykeln så mycket i kurvorna att stövlar, fotpinnar, sidostöd och även ett av cylinderskydden släpade i asfalten. Jag fick då rådet att luta överkroppen inåt i kurvorna för att på detta sätt få cykeln mer upprätt. Resultatet blev att jag då frestades att dra på mer i utgångarna ut kurvorna. Tempot blev därför sannolikt högre. Dessutom tyckte jag att jag förlorade en del av lugnet och harmonin. Alltså dubbelt minus.

Nu undrar jag om det verkligen är tillrådligt att i trafik "burka", dvs. att luta sig inåt med överkroppen, när man tar en kurva?
- Man blir bredare som fordon.
- I vänstersväng kan det bli otäckt att luta sig ut mot mötande trafik.
- I och med att man rör sig i sidled, kan mötande trafikanter bli förvirrade.

Nej, måste man burka, så kör man för fort och hänsynslöst. Jag förordar en väl samlad position: överkroppen rakt upp i linje med cykeln och knäna tryckta mot tanken.

Tack för ordet. Nu känns det bättre.
Allan

[Gunnar Elmgren]

Jag blir betänksam.
När det går så fort på en Knix-kurs, att nedläggen resulterar i fotpinneskrap, går det så fort att det skulle betecknas som vårdslöshet ute på allmän väg. Visst kan man tvingas till en undanmanöver, eller missbedöma en kurva så man måste ta den i högre fart än beräknat, men då hinner man knappast med att "burka" om man inte gör det vanemässigt, i varenda kurva. Och gör man det, blir körningen gärna oharmonisk med "dåligt flyt" - om man nu inte driver upp hastigheten till farliga nivåer....
Det här är ett oskick på Knix-kurserna, liksom dumheterna att tejpa över hastighetsmätare och backspeglar.
Min bestämda uppfattning är, att trafiksäkerheten absolut inte främjas av, att man tränar "fortkörning" på bana (kortbana/gokartbana eller "storbana" kvittar). Att träna sådant som t ex undanmanöver, effektiv bromsning, att hålla upp blicken och "gaskontroll" tror jag däremot på.
Som det är nu, är även Knix-kurser alltför ofta en "lekstuga", där både instruktörer och deltagare mest är ute efter att få utlopp för sitt behov att köra fortare än vad som är lämpligt ute i trafiken.

Jag håller alltså med Allan - "burkning" hör inte hemma ute i trafiken!

Så - nu har jag stuckit ut hakan. Varsågoda att klippa till, ni som har annan åsikt!
(Det går bra att hålla med också, om någon nu vill det.)


P.S. Självklart är det bra, att de som vill köra MC fort gör det på bana eller annat avlyst område.
Gör man det på "egen risk", och ser till att ha lämplig olycksfallsförsäkring, är det en utmärkt fritidssyssla som kan ge mycket glädje och stimulans, och i bästa fall får man även bort en del "tok-körning" från allmän väg.
Det som inte är bra är, att man använder "trafiksäkerhetsträning" som ursäkt/täckmantel för - ibland - ganska extrema övningar. Försäkringsbolagen är väldigt medvetna om detta - dilemmat man har är, att vettiga övningar är bra och önskvärda (dvs ger mer "tillbaka" i form av minskade skadkostnader ute i trafiken, än vad skador vid övningarna kostar), medan rena "fartövningar" dels innebär ganska stora skadekostnader vid själva övningen, dels tenderar att driva upp tempot ute i trafiken med ökade skadekostnader som följd.
Och i slutänden är det vi som har försäkring på våra hojar som betalar, försäkringsbolagen sätter självklart premierna efter vilka kostnader dom har...
Det finns alltså bra anledningar till, när försäkringsbolagen meddelar restriktioner för när försäkringen gäller!

[Allan Ericsson]

Hej igen,
Jag vill betona att jag INTE är motståndare till KNIX-verksamheten. Jag vill bara reflektera. Min förhoppning är att Knix skall leda till en säkrare körning i vår vardagliga trafikmiljö. För att nå dit måste man få möjlighet att "gå lite utöver det vanliga" utan att glömma att det är fråga om simulerad körning i trafikmijö ("Jag kan få möte när som helst".), och då kommer Knix in som en möjlighet. Men, men och åter men, man måste hålla emot frestelsen att börja träna roadracing/supermotard.

Så jag håller med dig Gunnar. Det svåra är att reducera alla resonemang till en träffsäker "one liner".
/Allan

[Marie]

Och gör man det, blir körningen gärna oharmonisk med "dåligt flyt" - om man nu inte driver upp hastigheten till farliga nivåer....
Det här är ett oskick på Knix-kurserna, liksom dumheterna att tejpa över hastighetsmätare och backspeglar.
Min bestämda uppfattning är, att trafiksäkerheten absolut inte främjas av, att man tränar "fortkörning" på bana (kortbana/gokartbana eller "storbana" kvittar). Att träna sådant som t ex undanmanöver, effektiv bromsning, att hålla upp blicken och "gaskontroll" tror jag däremot på.
Som det är nu, är även Knix-kurser alltför ofta en "lekstuga", där både instruktörer och deltagare mest är ute efter att få utlopp för sitt behov att köra fortare än vad som är lämpligt ute i trafiken.

Det där har jag också sagt i ett antal år, Gunnar, men med lika stor regelbundenhet också nästintill fått huvudet avbitet.
Nöjesbusande på bana är något HELIGT. Här, men ännu mera på SMCs forum.

Jag för min del välkomnar Svedeas allt mera restriktiva hållning i det här sammanhanget.

[Gunnar Elmgren]

Det där har jag också sagt i ett antal år, Gunnar, men med lika stor regelbundenhet också nästintill fått huvudet avbitet.
Nöjesbusande på bana är något HELIGT. Här, men ännu mera på SMCs forum.

Jag för min del välkomnar Svedeas allt mera restriktiva hållning i det här sammanhanget.

För undvikande av missförstånd: Jag tror att de Knix-övnigar som syftar till att behärska hojen bättre, "nöta" in rätt reflexer, bromsa optimalt, välja rätt spår och så vidare, är mycket bra ur säkerhetssynpunkt. Roligt är det också!

Det jag personligen är tveksam till är, när man börjar med övningar som syftar till att ta kurvor snabbast möjligt - för att få "fotpinneskrap" på en R1200GS måste man köra rejält fort! När instruktörerna då råder deltagarna att luta sig inåt i kurvorna, för att kunna köra ännu snabbare, har det gått för långt - då är vi inne på beteenden, som är fullständigt olämpliga på allmän väg. När man dessutom envisas med att tejpa över backspeglar och hastighetsmätare - för att man inte ska "störas" av att veta hur fort det går, eller att någon bakom kör ännu fortare - har gränsen för "lekstuga" passerats med råge. Då handlar det inte längre om att träna in ett trafiksäkert beteende, utan om att köra fort för att det är kul!

Inget fel i det, jag har full förståelse för att man finner nöje i att köra fort. Det som är fel är att kalla det trafiksäkerhetsträning, och att belasta de vanliga MC-försäkringarna med de skaderisker som följer.
Jag tycker försäkringsbolagen gör rätt som begränsar försäkringens giltighet vid bankörning (inte bara Svedea, även t ex If och Folksam har restriktioner!). Vill man leka, ska man självklart få göra det - lika självklart är det, att man får stå för riskerna själv. Det ska inte övriga försäkringstagare behöva göra!

[Allan Ericsson]

för att få "fotpinneskrap" på en R1200GS måste man köra rejält fort!

Fotspinneskrapen kom sig inte av att jag ville köra "så fort jag bara vågade". Nej, jag försökte bara köra med marginal i utgången ur kurvorna: "Högerkurvor: Alltid på min bakhalva, så att jag kan ta ett möte med en annan trafikant. Vänsterkurvor: Alltid en bit ifrån vägrenen. Det kan finnas grus och dylikt där."

Numer vet jag inte bara att det går att lägga ner cykeln ganska rejält om så behövs. Jag har också upplevt extremsituationen= cylinderskyddsiskrapning i asfalten. Vid sådana tillfällen är det bra om man har ovanstående nämnda marginal på sin sida.

Burkningen använde jag bara några gånger "för syns skull", för att visa att jag lyssnat. Men jag blev ju så betänksam ..... jag var ju inte där för att köra fortare (reijsa?) utan för skola mig till en motorcyklist med marginalerna på sin sida och ett uppträdande som uppskattas av övriga trafikanter!
/Allan

[BrooklynS]

Men visst är det en bra lärdom att däcken håller i tills ventilkåporna skrapar i asfalten (och lite till)?

Väldigt många MC-olyckor beror enligt statistiken på att motorcyklister bromsar istället för att lägga ned MER när de överraskas i en kurva. Ökade kunskaper använder man inte i praktiken till att köra fortare, utan till ökade marginaler och ökad säkerhet.

Men att rent leka på bana i syfte att köra av sig, då borde det vara särskilda försäkringar för det tillfället, alternativt kraftigt förhöjda självrisker.

[Bror Gårdelöf]

Till min förvåning noterar jag, att jag - som flera gånger hårt argumenterat mot egendomliga banövningar - här hamnar i någon form av mellanställning. Vid årets avrostning i Linköping fick vi för första gången även använda gokartbanan. Ett tio - femton minuter långt pass på den räckte, för att fotpinnarna skulle ta i allt oftare. Märk väl: Det gick inte särskilt fort - uppskattningsvis sällan över 50 utom på längsta rakan, som inte är störande lång, och där jag måhända nådde 80. Dock var detta ingen knix-kurs, så ingen instruktör sade åt mig, hur jag skulle köra.
Som bromsövning var den också värdelös, eftersom jag gjorde, som jag brukar; bromsade med motorn i syfte att få till mjuk körning och fina spår. Det var bara i slutet på "långa" rakan, som nyporna behövdes.
(bromsövningarna ägde rum i närheten.)

Jag delar åsikten, att det är bra att uppleva, att det går att lägga ner längre, än man brukar - men frågan är ändå, hur man skulle reagera under stress, om man inte alltid kör på det viset i trafik - och det bör man nog undvika!

En touringåkare plattsliter nog som regel däcken. Ur den synvinkeln är det bara bra att inte burka, eftersom man då använder de mjuka däcksidorna mer - men visst gör jag ett och annat undantag i hårnålar uppför (efter att ha kollat, att vägen är fri).

[Marie]

När instruktörerna då råder deltagarna att luta sig inåt i kurvorna, för att kunna köra ännu snabbare, har det gått för långt - då är vi inne på beteenden, som är fullständigt olämpliga på allmän väg. När man dessutom envisas med att tejpa över backspeglar och hastighetsmätare - för att man inte ska "störas" av att veta hur fort det går, eller att någon bakom kör ännu fortare - har gränsen för "lekstuga" passerats med råge. Då handlar det inte längre om att träna in ett trafiksäkert beteende, utan om att köra fort för att det är kul!

Och det är ju precis de här avarterna som jag påpekat - nästintill till leda....

Att man lär sig att bromsa effektivt och att man kan lägga ner mer än många tror innan de provat, DET kan öka säkerheten - inte tal om annat. Men det där att öva in saker som står i direkt motsats till säkert uppträdande på väg, DET vill jag inte veta av.

[Bror Gårdelöf]

Helt enig.

[Allan Ericsson]

Vi förefaller vara eniga om att "burkningsövningar" snarare är en fartökningsteknik än en trafiksäkerhetsövning.

Jag tycker snarare att träning av den teknik, där man lägger ner cykeln mer och istället lutar sig utåt, är en mer motiverad övning. Min erfarenhet är att denna teknik är bra att ta till, om man snabbt måste svänga in (minska kurvradien) p.g.a. t.ex. ett mötande fordon som kör "brett". Och i detta sammanhang kan det vara bra att kunna bedöma hur mycket nedlägg cykeln klarar. Och i den otäcka situationen, där en kollision eller bara en bredsladd är oundviklig, är man i ett bättre läge om man har cykeln under sig (low sider).

Har jag fel?
/Allan

[Kapten Stofil]

Knix-kurserna måste vara väldigt olika på olika håll i landet. Jag har varit på två, på gokartbanan utanför Borås. Där har det inte gått att köra särskilt fort, jag tror ingen använde högre växel än 2an och farten låg väl runt 40-50 gissningsvis. Sista gången var jag i den näst långsammaste/snabbaste gruppen (tror det var tre grupper?). De som körde i den snabbaste gruppen körde klart fortare men inte särskilt mycket. Fotpinneskrap var det nog bara en glad kompis som körde custom som lyckades åstadkomma (å andra sidan var han nog tvungen för att komma runt )

Dessutom fick vi inte bromsa med bromsen under större delen av kursen, först på slutet när vi började förstå vad det hela rörde sig om. Att det skulle handla om någon sorts lek och att ta kurvorna så fort som möjligt, känner jag inte alls igen. Däremot upplevde jag att meningen var att vi skulle lära oss hur och var vi skulle bromsa, gasa och svänga för att hamna på ett säkert ställe på vägen i och efter kurvan. Vidare var man ska titta och när och hur man bör sitta för att få optimal kontroll.

Jag uppfattade instruktörerna som oerhört seriösa och inriktade på att lära ut säker körteknik och inget annat. Flera av dem körde visserligen i huvudsak storbana, men det var inget som märktes i undervisningen. Jag märkte ingen skillnad mellan dem och de som bara körde ute i trafik.

Detta var alltså de Knix som anordnats av D10 och SMC i samarbete på Viskafors gokartbana, med instruktörer från både klubben och SMC.

[Fredric Fredricson]

Det finns flera skäl till att jag kör knix och ett av de viktigaste är att det är förbaskat kul. Ett annat skäl är att man blir bättre motorcyklist genom att lära sig behärska sin motorcykel även när vägen svänger.

Att man lutar sig inåt på en motorcykel när man kör i en kurva på bana är knappast underligt, men dagens däck så tar fotpinnarna eller andra delar i långt innan man närmat sig gränsen för greppet på de flesta hojar. Att regelmässigt köra på det viset lämpar sig givetvis inte på allmän väg, där kan finnas grus och annat, men den dan nåt går fel är det bättre att klara av att svänga än att köra rakt fram i spenaten.
Skall man lära sig nåt på en knix måste man utmana sig lite och instruktörerna ser till att man inte utmanar hojen eller naturlagarna. Om man sitter och kör som om det vore allmän väg lär man sig inte mycket.
Det är på knixen man skall skrapa i om man skall göra det och utan mötande trafik eller grus på vägen kan man i "lugn och ro" med hjälp av instruktörerna öva olika saker, slipa på sin teknik och få feedback.

Själv har jag kört ganska mycket knix och vad vi bland annat tränar på är sen svängpunkt, att vara klara med kroppsförflyttningen i god tid innan svängpunktern, att använda blicken rätt, gaskontroll och att kunna komma ut ur kurvan där vi vill. Knappast nåt som tävlingsförare arbetar på. Andra saker man tränar på är sittställningen, att köra utan broms eller köra med en hand på styret (med broms). Det finns inget tävlingsmoment och vi tränar inte för att minska varvtiderna men jag kan i viss mån förstå om det för den oinvigde kan förefalla så även om det totala frånvaron av stoppur borde ge en ledtråd.

Det står var och en fritt att delta i knix eller ej och jag har inga problem med dom som väljer att inte delta. Knix är inte heller det allena saliggörande för att bli bra motorcyklist, det finns många moment som inte kan tränas på knix men det finns också många moment som inte kan tränas någon annanstans.
Det är helt OK att vara nöjd med de färdigheter man har man tro inte att det inte finns mer att lära sig, för det finns det alltid.

/Fredric

[Fredric Fredricson]

Vi förefaller vara eniga om att "burkningsövningar" snarare är en fartökningsteknik än en trafiksäkerhetsövning.

Jag tycker snarare att träning av den teknik, där man lägger ner cykeln mer och istället lutar sig utåt, är en mer motiverad övning. Min erfarenhet är att denna teknik är bra att ta till, om man snabbt måste svänga in (minska kurvradien) p.g.a. t.ex. ett mötande fordon som kör "brett". Och i detta sammanhang kan det vara bra att kunna bedöma hur mycket nedlägg cykeln klarar. Och i den otäcka situationen, där en kollision eller bara en bredsladd är oundviklig, är man i ett bättre läge om man har cykeln under sig (low sider).

Har jag fel?
/Allan

Kanske lite. En snabb sväng får du till med snabb motstyrning, inte genom att luta dig "fel". Att luta hojen inåt är knappast en graranti för en lowsider, snarare skulle jag tro att sannolikheten för en luftfärd ökar genom att risken för att nåt tar i och gör att däcken tappar fästet för ett kort tag ökar. Men det är bara en gissning. Vad som inte är en gissning är att minsta möjliga kurvradie blir större om man lutar "fel".

Vad man bör ha i åtanke är att vi är inte skapade, eller ens lämpade, för att köra MC och de ryggmärgsreflexer vi har ofta är precis exakt det man inte skall göra, som t.ex. bromsa i en kurva när man blir rädd.
Jag tror inte vi kan öva bort ryggmärgsreflexerna men vi kan öva bort rädslan.

/Fredric

[Bror Gårdelöf]

Knix-kurserna måste vara väldigt olika på olika håll i landet.

Jag har samma intryck från storbanekurser - där jag långt ifrån alltid köpt, vad som sagts.

[Enrosabil]

Du skriver att du körde så fort att fotpinnar tog i, och att när du burkade körde du ännu fortare. Är felet knixkursens eller ditt att du körde fortare?
Jag ser din poäng, förstår din åsikt, men håller inte med. Jag burkar i de flesta kurvor, för att få till det vanemässigt så att det inte förstör flytet. Ju mindre lutningsvinkel hojen har i en kurva, ju bättre kan fjädringen arbeta och ju säkrare tar du kurvan. Det må se dumt ut att burka i en kurva i 70 som man kunde ha tagit i 140, men det struntar jag i. Det gör att när jag kommer till en riktigt snäv kurva på nämnda 70väg så kan jag fortsätta köra 70 istället för att bromsa så som den som inte burkar vanemässigt behöver göra, vem har då mest flyt i körningen?

Du tar inte upp mycket mer av vägen när du burkar eftersom du har mindre lutningsvinkel på hojen, se dock till att inte ta kurvorna för snävt så du sticker ut huvudet i mötande körfält - att skalla en bil är skadligt för hälsan!

Att luta sig utåt i kurvan gör kurvan vidare, och ökar hojens lutningsvinkel och försämrar fjädringsegenskaperna och därmed även ditt grepp mot vägen, detta sätt att ta kurvor rekommenderas endast i låg fart i tex lera.

Övar du på att ta kurvor i hög hastighet på knix så vänjer du dig vid det, då blir du inte lika rädd om du kommer in i en kurva i vad du åtminstone tidigare tyckte var för hög fart. Eftersom du inte blir rädd så håller du blicken där du ska och klarar kurvan, istället för att tänka "fan det här går inte", titta mot diket på andra sidan dit du inte vill, och pga paniken som växer fram så styr du dit du tittar - diket, och hamar just där.

Vem vet, är du en av de som fått hojkortet på köpet med bilkortet så kanske du även släppt gasen i tron om att det ska tighta till kurvan, bara för att upptäcka att det precis motsatta hände, samtidigt som du överförde mer vikt till framhjulet. Satt du då och burkade åt fel håll så är risken för framhjulssläpp och marksyning överhängande, och än värre om du får för dig att bromsa för att på nytt försöka tighta till det hela, återigen med resultatet att hojen rätar upp sig och kör rakt fram med dig som förvånad passagerare.


Grattis, din "galna fortkörning" på knixkursen räddade dig från att parkera cykeln i ett träd och bli sjukskriven med bruten rygg i 4 månader.

[Bror Gårdelöf]

Det är lite oklart, vem "Du" är i inlägget ovan. Syftar det på mig? För jag känner igen en del, men definitivt inte allt!

Det måste ju vara den resandes ensak, om hen vill "burka i onödan" (i låg fart för kurvan ifråga) för att få reflexerna att funka optimalt, ifall det någon gång skulle skita till sig. Ett alternativ till den filosofin är att sträva efter att köra, så att det inte skiter till sig - alltså med större marginaler. Diskuterar Du detta med Claes Tingvall, kommer Du att få höra, att han föredrar den sistnämnda attityden - och att han anser sig ha statistiska belägg för den.

Till det kommer förstås, att om man kör i lagliga hastigheter på svenska vägar, krävs i regel inte några avancerade kurvtagningstekniker. Norge, däremot, har relativt sett generösare hastighetsgränser utanför de största vägarna. Där är det inte alls ovanligt, att man inte kan hålla lagstadgad maxfart - 80 - ens om man skulle vilja, och under sådana omständigheter avstår jag mer än gärna från avancerad kurvtagning. En husbil bakom den dolda kurvan, och sedan är det god natt.
Den filosofin - och Tingvalls ovan - har jag, som mycket riktigt fick hojbehörigheten "på köpet" 1971, tillämpat under drygt 11 säsonger och knappt 16 000 mil i sadeln utan att vurpa eller krocka en enda gång.

Jag håller med om det högst dubiösa i att "burka åt fel håll" liksom om resonemanget, att ju mindre nerlägg, desto mer kvar av fjädringsrörelsen - men en egenartad konsekvens av detta är, att man sliter mindre på däcksidorna och mer på svålens mitt. Utifrån resonemang om plattslitage - på andra trådar - kan det alltså finnas en paradoxal fördel med att inte burka!

[Marie]

Jag kan då klart konstatera att jag inte är det ringaste intresserad av att klättra runt som en apa på hojen. Jag sitter rakt upp och ser inga skäl till att göra annorlunda. Jag har då aldrig varit någon vän av att gymnastisera eller på annat sätt röra mig mer än nöden kräver, det är jag för lat för.

[Thomas Stadin]

Du skriver att du körde så fort att fotpinnar tog i, och att när du burkade körde du ännu fortare. Är felet knixkursens eller ditt att du körde fortare?
Jag ser din poäng, förstår din åsikt, men håller inte med. Jag burkar i de flesta kurvor, för att få till det vanemässigt så att det inte förstör flytet. Ju mindre lutningsvinkel hojen har i en kurva, ju bättre kan fjädringen arbeta och ju säkrare tar du kurvan. Det må se dumt ut att burka i en kurva i 70 som man kunde ha tagit i 140, men det struntar jag i. Det gör att när jag kommer till en riktigt snäv kurva på nämnda 70väg så kan jag fortsätta köra 70 istället för att bromsa så som den som inte burkar vanemässigt behöver göra, vem har då mest flyt i körningen?

Du tar inte upp mycket mer av vägen när du burkar eftersom du har mindre lutningsvinkel på hojen, se dock till att inte ta kurvorna för snävt så du sticker ut huvudet i mötande körfält - att skalla en bil är skadligt för hälsan!

Att luta sig utåt i kurvan gör kurvan vidare, och ökar hojens lutningsvinkel och försämrar fjädringsegenskaperna och därmed även ditt grepp mot vägen, detta sätt att ta kurvor rekommenderas endast i låg fart i tex lera.

Övar du på att ta kurvor i hög hastighet på knix så vänjer du dig vid det, då blir du inte lika rädd om du kommer in i en kurva i vad du åtminstone tidigare tyckte var för hög fart. Eftersom du inte blir rädd så håller du blicken där du ska och klarar kurvan, istället för att tänka "fan det här går inte", titta mot diket på andra sidan dit du inte vill, och pga paniken som växer fram så styr du dit du tittar - diket, och hamar just där.

Vem vet, är du en av de som fått hojkortet på köpet med bilkortet så kanske du även släppt gasen i tron om att det ska tighta till kurvan, bara för att upptäcka att det precis motsatta hände, samtidigt som du överförde mer vikt till framhjulet. Satt du då och burkade åt fel håll så är risken för framhjulssläpp och marksyning överhängande, och än värre om du får för dig att bromsa för att på nytt försöka tighta till det hela, återigen med resultatet att hojen rätar upp sig och kör rakt fram med dig som förvånad passagerare.


Grattis, din "galna fortkörning" på knixkursen räddade dig från att parkera cykeln i ett träd och bli sjukskriven med bruten rygg i 4 månader.

Bra skrivet!

[Roger Gross]

Många visa ord har skrivits ovan i tråden betr körövningar. (En del annat också förvisso...)
Men...
klart är att allt människan gör, gör hon bättre med övning. Tveklöst och oavsett sysselsättning!
(Köp fyra stolar på IKEA och kolla monteringstiden för första resp fjärde stolen som exempel.)
Naturligtvis är det så att om en mc-förare övar så ökar körfärdigheten.
Problemet tycks vara att hitta det koncept som gillas av den stora massan mc-förare och som också gillas av försäkringsbolagen.
Som arbetande med klubbförsäkringen håller jag för högst troligt att försäkringsbolaget skulle aktivt bidra till ett övningsupplägg som sänker skadekostnaderna för försäkringskollektivet. Och skadekostnaderna har en avgörande inverkan på den försäkringspremie som vi kunder påförs. Ett bra övningskoncept skulle alltså kunna utgöra ett Win - Winprojekt.
Det vore mycket intressant att höra om det finns några bra idéer bland klubbmedlemmarna.
Skriv och berätta!
Man kanske inte själv har hela lösningen men att ventilera frågan kan ge bra uppslag.
Vänliga hälsningar,
Roger
D14

[Enrosabil]

Bror Gårdelöf, "du" var i det här fallet trådstartaren. Hans teorier om att luta åt fel håll talar emot alla kända fakta om hur en mc beter sig i en kurva. Om en bredsladd är oundviklig när du lutar åt fel håll och dessutom går omkull, så är det första som tar i marken i en högerkurva din högra fot, den bromsas av friktionen medan vänster fot följer med hojen som med den upprätta vinkeln på föraren ger en överhängande risk för att få dig att gå ner i spagat ofrivilligt, än värre om foten fastnar. Fastnar den inte så har du med stor sannolikhet en kullerbytta framåt att se fram emot istället innan förare och cykel tar skilda vägar - något jag gärna avstår. Den burkande föraren går i med knä eller lår eller armen, vilket skapar mer friktion än bara foten, och dessutom innan hojen ligger ner helt. Så länge vänster fot inte fastnar så kommer denna friktion dra undan föraren från hojen och han/hon glider eller rullar på asfalten bakom hojen. Jag vet vilket jag föredrar.

Dessutom hade kanske inte den där sladden varit oundviklig om man burkar rätt så att fjädringen kunde göra sitt jobb?

Jag vet inte vilka vägar någon här föredrar, men jag föredrar små kurviga sådana, och jag vet många här i Sverige där du måste använda dig av ordentlig kurvteknik om du ska hålla dig på vägen i skyltad hastighet. Än värre är det om du kommer till alperna, mina knäpuckar kan vittna om detta.

Använder du dig av burkande (åt rätt håll!) så är oftast den där husbilen ingen fara, då det mångdubblar dina marginaler när det handlar om att ta kurvan snävare, eller att kunna snabbt byta spår mitt i en kurva. Så genom att göra detta så ökar du dina marginaler utan att behöva bli omkörd av en moped - Tingvall skulle ju trots allt helst vilja att motorcyklar Max gick i 60 eller förbjöds helt - de kan ju krascha när de kör på hans undermåliga vägar.

Att du har fått kortet behöver inte göra dig till en sämre förare än någon annan, jag gissar på att du kört ganska länge och hunnit lära dig långt mer än man gör på en trafikskola. Problemet kommer när någon som fått körkortet tycker att "köra hoj kan ju inte vara så svårt!" Och skaffar en hoj för att 2 veckor senare tro att han heter Rossi i efternamn. Dessutom, med tanke på trådstartarens teorier och frågor om laglig burkning, så saknas uppenbarligen ganska grundläggande kunskaper om hur en mc beter sig.

[Bror Gårdelöf]

Vi har olika åsikter om, huruvida man behöver tillämpa avancerad körteknik i laglig fart på svenska vägar - och mer än så behöver knappast skrivas om saken.

Claes Tingvalls jobb är att minimera dödsfall och olyckor på svenska vägar, och i det har han inte varit helt misslyckad. Dina svepande och negativa omdömen om honom anser jag obefogade. Dessutom finns dödligt tydliga siffror, som stödjer hans - och min - tolkning av verkligheten. I senaste Bumsen kan Du på sid. 36 se, att sporthojsåkarna utgör c:a 7 % av beståndet och står för c:a 57 % av dödsfallen, medan (sport)touringfolket utgör 15 % av beståndet och står för c:a 3 % av dödsfallen. Customåkarna - på sina av många förhånade kromslädar - har grovt räknat samma relation mellan andel hojar och dödsfall.
Ställ Dig frågan vilken av dessa kategorier, som oftast burkar på vanlig väg.

Om någon är så urbota korkad, att hen tror, att man efter ett par veckor på en motorcykel hunnit bli en formidabel förare - då är det nog inte mycket att göra åt. Enligt Darwins teorier tenderar dumskallarna att i åtminstone viss utsträckning eliminera sig själva!

Vad gäller olika förhållningssätt vid det oväntade mötet med husbilen, kan det vara bra att berätta om min kollega, som, förutom att han är en mycket kompetent barnläkare, också är yrkespilot(!). För att få behålla sin behörighet, måste yrkespiloter "flyga upp" då och då inför inspektörer. Vid ett sådant tillfälle lyckades kollegan prestera en mindre lyckad manöver, som fick inspektören att lyfta på ögonbrynen. Kollegan ställde frågan:
"Vad tycker Du, att jag skulle ha gjort i den situationen?"
Inspektörens svar var mördande logiskt och gjorde kollegan totalt svarslös:
"Du skulle inte ha försatt Dig i den situationen."

Som bekant har flyget mycket bra säkerhetsstatistik.

[BrooklynS]

Nu blir det nog dessvärre mer och mer försvar av de egna ståndpunkterna än av ett logiskt närmande av problemet.

Mer kompetens är förstås alltid bättre än mindre kompetens.
En stor verktygslåda löser fler problem än en mindre.
Vana vid fler situationer innebär en ökad förmåga både att ta sig ur uppkomna situationer OCH att låta bli att hamna i dem.

Jag tror att begreppet "avancerad körning" blandas ihop med "aggressiv" körning - det senare är hämmande för trafiksäkerheten, det förra är gynnande.

[Bror Gårdelöf]

Om Du anser, att studier av befintlig dödsstatistik, kopplad till typen av motorcyklar, utgör brist på logiskt närmande av problemet, har vi två helt skilda begreppsdefinitioner!

Alla kan tycka, vad de vill, om olika körsätt - och hur man lär in dem. Kvar står den faktiska verkligheten - år ut och år in. Gör vi det rimliga antagandet, att gruppen (sport)touringförare ägnar sig åt burkande i rätt liten utsträckning - och definitivt inte i varenda kurva, oavsett i vilken hastighet den tas - finns inget stöd för, att generellt burkande på allmän väg höjer trafiksäkerheten.

Jag har skrivit det tidigare - i ett bryderi i Bumsen:
1. Förmodligen är tränade banåkare mycket skickligare på att hantera sin hoj än vi övriga höpåsar, som inte är störande intresserade av att åka på bana. (Så borde i alla fall vara fallet!)
2. Självfallet bör de, som gillar att åka bana, få göra det, utan att andra fryner på näsan.
3. Men skall man använda dessa färdigheter i laglig hastighet på allmän väg, blir resultatet konstigt - och befintliga siffror ger inget stöd för, att detta skulle vara säkerhetsfrämjande!

Det där med ökad vana vid situationer och bättre förmåga att ta sig ur dem har en baksida: Man kan hamna i övermod, "eftersom man ju alltid fixat det bra hittills".
Omvänt gäller förstås, att om man inte målmedvetet ägnat sig åt avancerad körning, kör man rimligen mer defensivt från början.

En analogi är olycksstatistiken för unga manliga respektive kvinnliga bilförare, där de förra är skyhögt överrepresenterade. Det är inget oävet antagande, att gruppen unga män är skickligare på att hantera sina bilar (eftersom fler unga män är bilintresserade) och därför lättare överskattar sin förmåga i trafiken.
Gruppen unga kvinnliga bilförare fungerar tvärt om: De förefaller ha en klart bättre insikt om sina begränsningar och överskattar därmed mera sällan sin förmåga - vilket otvetydigt leder till färre olyckor för de unga kvinnorna. Och i slutändan är det resultatet, som räknas.

Med fixad statistik kan en hel del konstigheter "bevisas" - men jag uppmanar dem, som har andra åsikter, att på ett trovärdigt sätt (bort)förklara siffrorna i just dessa fall.

[BrooklynS]

Om man skall diskutera statistik måste man först analysera statistiken och isolera de kausala faktorerna.

I detta sammanhang tror jag att man kan utgå ifrån att "hög skicklighet" inte är en kausal faktor för ökad olycksrisk - däremot "högt risktagande", vilket är en helt annan sak. Att köra fort på allmän väg ökar riskerna, att ha förtrogenhet med sitt fordon minskar dem. Ibland tenderar duktiga förare att öka farten och öka risktagandet, men lösningen är INTE att minska kunskaperna generellt, utan att öka dem samtidigt som kunskaperna om risker också ökas.

Det jag vänder mig emot är synsättet att vissa kunskaper och färdigheter är onödiga eller rentav negativa, på grundval av att vissa tillämpar dem fel.

[Bror Gårdelöf]

Däri är vi eniga!

Vad jag hela tiden vänder mig mot är (det till leda upprepade) påståendet, att avancerad bankörning per automatik leder till minskad olycksrisk i trafiken. Det har veterligen inte visats hittills - medan det alltså finns indikationer på motsatsen.

Att en omdömesgill förare, som väl behärskar sitt fordon, löper lägre risker än en icke omdömesgill, som inte behärskar samma fordon särskilt väl, är en truism.

[BrooklynS]

Enighet uppnådd därmed.

Det enda som leder till minskade olycksrisker är kombinationen färdigheter och omdöme. Eller bara omdöme i värsta fall.

[Kapten Stofil]

En kommentar efter semesterns bergspassåkande i tre olika bergskedjor:
Jag är väldigt glad att jag gått knixkurserna, de kunskaperna och den träningen hade jag mycket stor nytta av. Jag är tveksam om jag hade klarat mig särskilt bra utan. Särskilt fort körde vi inte, det var det andra som gjorde.