BMW MC Klubben

Vet inte om detta är rätt forum för denna fråga men jag tar upp den ändå. Det är eller har varit donationsveckan så det är verkligen aktuellt.
Vi som kör MC utsätts ju för lite högre risk att skadas när vi är ute på vägarna. Vi kan ju behöva något organ vid skada eller vi kan ge om det går riktigt illa. Har ni diskuterat detta med era närmaste? Gäller nog generellt att vi är dåliga på att diskutera detta. Gå in på http://www.livsviktigt.se och läs. På tal om donera, ni är väl blodgivare?
Hälsar Göran

Givetvis, skrev in mig i donationsregistret för 10-15 år sen samt varit blodgivare i många år, fick dock sluta lämna blod p.g.a annan medicinering.
Är man beredd på att få donerade organ eller blod också för den delen tycker nog jag att man får ställa upp själv också.

Jag tog också ställning för 2-3 år sedan och donerar allt vad man kan ha nytta av i denna misshandlade kropp
Jag har inge funderingar för egen del, men kanske har mina anhöriga vissa avvikande åsikter men inget som fått mig att ändra mig, bär med mig donationskortet i plånboken samt har lagt in info på min ICE kontakt i telefonen (InCaseofEmergency)
En självklarhet och inget svårt beslut för mig.

Det gjorde jag för 15 år sedan. Undrar om något är användbart fortfarande...

Bra värden när jag var på hälsoundersökning via jobbet Svårt att ta in men varje besök förvånar mej .
Likväl unnar jag ingen mina reservdelar även om expertisen skulle säja annorlunda .
Vissa har haft det bra men andra pratar vi inte om .

Kanske om denna fråga skulle tas upp tidigare i livet och prylarna vore nått att ha för behövande
skulle jag ha reflekterat . ( sedan är jag väl lite fegis också )

Självklart donator - liksom samtliga medlemmar i familjen.
Och självklart givare - inte blod, men väl trombocyter (blodplättar), som också behövs, och som tar längre tid att ge.

Fundera ett kort ögonblick på följande: I Sverige är det självklart, att man får organ, om man behöver, och om de finns - men man behöver inte vara villig att ge. Var finns det vettiga i detta?
Sedan mer än 15 år tillbaka har jag förfäktat idén, att Sverige inte borde ha ett donatorregister - utan ett anti-donatorregister.
Finns man inte i anti-donatorregistret, har man definitionsmässigt sagt ja till organdonation.
Finns man i anti-donatorregistret, respekteras det naturligtvis - men man har samtidigt avsagt sig möjligheten att få organ, om behov skulle uppstå.
(Båda fallen gäller myndiga, beslutskapabla svenska medborgare. Barn och förståndshandikappade undantas.)

Förslaget har framförts några gånger - och mötts av en dånande tystnad. Kan någon förklara varför? Var finns det kontroversiella?

Lysande Bror!

Självklart har jag gjort mitt val och står till förfogande. Duger det inte så är det varken mitt eller Kovlingens bekymmer.

Mvh Magnus

Ditt omdöme är glädjande och intressant - så mycket mera som det medicinska etablissemanget och Socialstyrelsen ställer sig kallsinniga (utan att på ett genomtänkt sätt motivera varför!).

Självklart är man donator, men jag har skrivit ett litet förbehåll: Helst inte till nån som håller på GAIS eller Örgryte IS.

Jag visste inte, att man kunde göra sådana förbehåll.

I övrigt påminner Du mig om följande, minst 50 år gamla skämt:
Skolfröken: "Idag, barn, skall vi tala om älvor. Vet Du något om älvor, Kalle?"
"De' e' la' GAIS?"
"Nej - det jag tänker på, har inget med fotboll att göra."
"Då e' de' la ÖIS, då?"

Jodå, förvisso har även jag sett till att fyll i både donationskort och sett till att min vilja finns anmäld till donationsregistret. Dock har jag tagit totalt avstånd från allt vad organdonation heter.

JAg har anmält mig o där kunde mna göra diverse val om vad de fick ta och till vad de skulle användas.

Då jag redan innan fått reda på att jag ej får bli blodgivare pga transplantation av hud en gång, så vet jag inte om några av mina organ får användas till ngn annan stackare.
Men då jag ändå anmält mig så får de även använda mig till forskning. och de får ta rubbet, vad skall jag ha det som blir över till?

Bror din tanke om omvänd donationsordning är lysande. Återigen Gabriel Vikström!

Tack, Kenneth!

Lacoste-tröjor - med krokodil-loggan - kallas också chefströjor. "Stor käft och inga öron."

Jag har fått idén publicerad vid minst två tillfällen, med 10 - 15 års mellanrum: Hittills inga resultat.
Det definitiva intrycket är, att ingen i ansvarig ställning vill lyssna!