Jag bara måste dela med mig av en sak jag testade i går.
Nämligen ABS-bromsarna!
Det var ett rent test, och inte "skarp läge" eller hur man brukar säga.
Väglaget var sådant att det normalt sett skulle vara väldigt vanskligt att bromsa hårt och effektivt. Det var fuktig asfalt med vintersand i olika mängder som extra krydda.
Jag började försiktigt i lite lägre farter, och det bara stoppade helt odramatiskt.
Efter några prov blev jag djärvare. I en brant utförsbacke, "Mästarn´s lid", för de som är hemmastadda här, (åtminstone Marie och Thomas Weglert vet var det är) höll jag drygt femtio och "nitade" fullt med båda bromsarna. Det är tur att jag har ett visst hum om hur jag skall sitta på en mc vid hård bromsning, för jag tror faktiskt att man kunde flyga av om man inte sitter rätt och vore oförberedd.
Känslan var fantastisk, att få stopp på det underlaget, i den backen, i den farten på så kort sträcka, ja det går bara inte att beskriva hur det kändes. Även på sommaren, i torrt väder och ren asfalt var det lätt att få lite bakhjulslåsning på Kalle där.
Helt klart är ABS en enorm säkerhetsdetalj på en MC, jag känner mig mycket tryggare på den maskinen än på Kalle som saknar det. Det måste nog till en närmast övermänskligt duktig bromsare för att kunna stanna snabbare på en ABS-lös mc, åtminstone på sådana tvivelaktiga underlag som det jag testade i går. Nu gäller det bara att jag kan besinna mig och inte utnyttja den ökade säkerheten genom att köra fortare, utan med lika stor framförhållning och fantasi som jag alltid gjort.
Så Marie- kör försiktigt med Kalle!
