Köra med rätt hoj på övningarna.

[Sven-Erik Tiberg]

Hej.

Kör du med rätt hoj på övningarna?
Och då tänker jag mest på bankörning.

Har du upplevt rädsla inför böjarna för att hojen skall välta eller att du inte skall orka svänga snabbt nog. Det blir en kamp mot hojen och rädslan.
Och rädslan gör att det blir ändå svårare att köra.
Jag har kännt det på alpvägar under många år, och sett andra ha samma osäkerhet.

Den minnesvärde kommer kanske ihåg att jag i våras frågade efter vilken hoj att hyra för alpkörning. Det blev till slut en F650GS.

Kan tyckas vara i svagaste laget, men oj vad jag lärde mig under dessa dagar.
Hojen var ju så lätt att jag alldrig kände osäkerhet för att den skulle välta.
Och sen fick jag använda allt den kunde ge för att hänga med gänget.

Så vad hände under dessa dagar, min noja för att "tappa" hojen minskade rejält och det blev mera hojens begränsningar som bestämde.
Sidostödet tog efter någon dag i när jag svängde vänster, bakbromsen försvann, däcken slets högre och högre upp på sidorna och motorn fick bekänna färg både uppför och utför.

Kände mig efter ett par dar mogen att hänga med i snabba gänget ( med bl.a våran DO Lennart Jansson ), men man skall nog inse sin begränsning och det gjorde vi ( jag och hojen ) efter några svängar.

Körde hem tillsamman med en belgare som har en -06 K12GT med mycket packning i topboxen.
Vi börgade med att köra på en smal, och då menar jag ca. 2.2m bred körbana med mötande trafik och den var riktigt krokig. Jag och F650GS'n dansade mellan mötande bilar och böjar, men K12GT hade det låt oss säga lite svårare att hänga med. När vi sen kom ut på motorvägen så kan ni tänka er vem som njöt.

Vi bytte hoj när vi kom upp i passen igen, och vad får jag se i backspegen först ett vingligt och osäkert körning på F650'n men efter hand så vart det stadigare och stadigare genom böjarna.
Och om jag skulle våga gissa, att efter någon halv-timme så körde han fortare med F650'n än han skulle ha gjort med GT'n. Och vilket leende han hade sen.

Hur gick det för mig med GT'n, jo efter lite vinglande och för mycket gaspådrag så fick jag klämm på besten, och mina mungipor slutade också vid örsnibbarna.
I Julier-passet blev vi omkörda av ett gäng knäpuckskrapande italienare, och min vän såg väl hur jag fick hålla igen min springare, för han vinkade iväg mig.
Några svängar ( ganska många om jag skall vara ärlig ) så hade jag italienarna framför mig med knäpuckskrap och färgsprakande skinnställ.
GT'n och jag dansade så glatt genom svängarna utan större ansträngning.
Det var nog dagarna med F650'n som gav mig ett lyft i körningen.

För när jag kommit hem och styr min K11LT/SE så känns den mycket mindre och smidigare, inte rädd för att tappa den längre.

Det vart en lång historia detta men som slutord; prova en mindre hoj på bana och upptäck glädjen med att dansa omkring i böjarna utan att känna osäkerhet för att inte kunna ta emot hojen om det skull gå fel.

Stora pojkar behöver inte stora hojar, det är kombinationen som syns på banan och framför allt i trafiken.

/tibbe