Guzzi-Leif skrev:Visst är det lite lustigt att det bara finns en värdegrund som är tillåten här på Forum?
Den som bygger på att all tillgänglig teknik är ok att utnyttja och att man aldrig behöver sätta in sitt eget beteende i ett sammanhang...
Tillåter mig ändå anse att dessa diskussioner är viktiga såväl för oss som enskilda som för våra organisationer.
Tillåter mig också att anse att "Mer gubbar och färre vildhjärnor" kan bli motorcyklistens räddning - inte dess död. Trots att denna åsikt tydligen är så fel, fel, fel.
Åsså:
Har aldrig haft ambitionen att först dra upp en massa damm och sedan lurka. Att jag håller mig borta en del nu beror bara på jobbet. Det grå tjänstemannajobbet utfört i gubbklädsel
Det här har blvit en tråkig diskussion om en angelägen sak.
Fakta i målet är, att en medlem, tillika försäkringsmäklare och kolumnist i Bumsen, uttryckt oro för höjda försäkringspremier. En annan medlem och flitig forumist har instämt i oron - så längt är allt väl.
Tror alla är överens om, att premierna för våra MC-försäkringar är tämligen direkt kopplade till skadekostnaderna, och att det finns indikationer på att dessa kan komma att öka framöver. Vi verkar också vara eniga om att motorcykelåkning är förknippat med vissa risker.
Meningarna går däremot isär - rejält - när det gäller vilka risknivåer vi kan tillåta oss. 'Grusbusar' har blivit ankagade för att med sitt förmenta högriskbeteende driva upp skadekostnaderna och därmed premierna, andra (dock ej personligt utpekade) har bildligt tagits i örat för att fara vårdslöst fram på vägarna och för att ha alltför 'häftig' attityd till MC-åkning.
Jag vill poängtera, att jag på intet sätt förespråkar onödigt risktagande, och att jag definitivt anser att gällande lagar och avtal ska respekteras och följas. Regelverket är gemensamt för oss alla, och det är för mig ganska tydligt vad som är formellt tillåtet och inte - där finns väldigt litet utrymme för egna tolkningar och åsikter.
Vad som stör mig är, att det tycks finnas något slags präktighetsideal där den acceptabla risknivån hävdas vara betydligt lägre än vad lagar och avtal stipulerar - med hänvisning till att en del hojåkares nöjen skulle vara mer riskabla, och därmed både moraliskt förkastliga och osolidariska, samt att 'kollektivets' intressen går före individens. Detta är (ursäkta Leif, men jag står för vartenda ord!) för mig kvalificerat nonsens - i stort sett varenda en av oss åker nämligen MC för nöjes skull, och nästan enbart därför. Att all MC-aktivitet är mer eller mindre riskfylld är en självklarhet, och därmed är allas vårt dilemma att väga nöje mot risk. Utan undantag, och så fort vi sätter oss på hojen - vi sätter alltså, allihop, vårt privata nöje högre än kollektivets intresse av lägsta möjliga olyckstal.
OK för att vi 'gubbar' som touringåker (ja, jag är också en sån!) i måttligt tempo utgör en lägre skaderisk än t ex grusbusande enduro-entusiaster, men ren och pur nöjesåkning med vidhängade skaderisk handlar det om likafullt. De som utgör större risk i skadestatistiken, pga hojval, ålder eller bostadsort, får betala högre premier än de som statistiskt har lägre skadekostnader. Vi betalar alltså redan en riskpeng för vårt nöje, förutom att vi faktiskt riskerar att slå oss (vilket de flesta av oss gör allt för att undvika, med skiftande framgång).
Att ondgöra mig över att vissa MC-kamraters nöjen råkar vara mer riskfyllda än mina egna känns både egoistiskt och småsint, för att uttrycka det milt - vem är jag att avgöra att just mitt (riskfyllda) sätt att ha kul på motorcykel är moraliskt och solidariskt, medan en kamrats annorlunda, men lika tillåtna nöje är förkastligt bara för att det råkar vara aningen mer riskfyllt....
Vill man betala mindre för andras risk, får man skaffa sig en hoj med låg statistisk skaderisk och därmed låg försäkringspremie - förr var alla BMW sådana, men det är det som nu håller på att ändras. Annars får man gilla läget, eller skaffa sig ett annat nöje som inte drar till sig utövare man anser har oacceptabelt riskbeteende!