Att köra i terräng (Avknoppad från Delad Oro)

[Guzzi-Leif]

Jag delar den tveksamhet och oro som Thomas Selldén ger uttryck för på sida 48 i senaste Bumsen.
Och då inte enbart när det gäller offroadeskapader...

[Mattias Jonsson]

Vad menar du?

[Björn Johnson]

Ja vad menar du Leif? Det dröjer några dagar innan jag har fått Bumsen eftersänd hit ned till Tyskland så berätta gärna.

[rilles]

Det handlar om att Tomas är orolig för att märkesförsäkringen kan komma att bli dyrare om BMW-åkare använder cykeln på så sätt i naturen som inte är förenligt med vad försäkringen avser täcka. Tydligen ska försäkringsavtalet nyförhandlas inom kort.

/Richard

[Björn Johnson]

Tack då vet jag. Det vore tråkigt om det blev så...

[Magnus von Melen]

Lite tidigare i tidningen stod det att K1300S hade 175hkr. BMW går väl åt två ytterligheter, sport och terräng. Hur skulle det INTE kunna påverka försäkringspremien ?

[Göran Ekman]

Det är rätt märkligt att Bumsen låter försäkringsmäklaren Selldén obesvarat klanka på hur man använder sin BMW motorcykel - baserat på en artikel på hemsidan.
Som författare till artikeln blir jag förbannad på att jag inte fick bemöta hans artikel i Bumsen.
Som alla säkert förstår så spetsar man en artikel för att höja läsvärdet.

Dessutom raljerar han över hur IFs BMWförsäkring var avsedd för "toruringåkare som kör 7-800 mil om året". Thomas Selldén är inget annat än en försäkringsmäklare. Han har - såvitt jag vet - inget med If att göra annat än att han säljer deras försäkringar. Han vill påskina att han har något att säga till om när det gäller BMW hojförsäkringar. Han försöker leva på gamla meriter - något som tyvärr är vanligt i den här klubben. År 2008 är det sånt man gör NU som gäller.
IF är ett bolag som arbetar marknadsmässigt precis som alla andra bolag. Skadeutfallet anger premien. Inte sånt som Selldén säger vid ett möte...

Varför han har en kolumn i Bumsen kan man verkligen undra över. Klubben har inga särskilda fördelar hos IF överhuvudtaget. I verkligheten är det så att det finns flera situationer där man hoppas att försäkringstagaren kollar med andra bolag innan man tecknar sin försäkring i IF...

[Mattias Jonsson]

Jag förstår inte riktigt logiken i resonemanget i Bumsen. Det är ju inte direkt någon nymodighet att använda äventyrshojar utanför asfalten.
Vad jag vet är inte försäkringspremien speciellt hög för hojar från andra märken, t.ex. Honda och Suka som levererat hojar i årtioenden i denna klass, eller har jag missat något?

[Mimmi]

// försöker leva på gamla meriter - något som tyvärr är vanligt i den här klubben. År 2008 är det sånt man gör NU som gäller.
//

Hej!

Menar Du med detta att jag (och andra) skall sluta dela med oss av de kunskaper vi samlat på oss under många år?
I mitt fall en drygt fyrtioårig praktik från allehanda tekniska områden.
Exempelvis har jag inte slipat några ventiler i år, då skall jag enligt Ditt resonemang alltså inte yttra mig om det arbetet om någon undrar över det?

[Guzzi-Leif]

Den enskilt viktigaste attitydfrågan för oss som kör registrerad mc är synen på omkullkörning. En vurpa får helt enkelt inte finnas med på den mentala agendan! Oavsett vi kör gubbhoj, supersport eller GS, oavsett vi åker asfalt eller grus. Därför att varje vurpa är en olycka och eftersom sannolikheten är mycket stor att hamna i en rullstol eller en likkista efteråt.
Detta måste genomsyra all utbildning, körkortsprövning och all körning!

Visst är försäkringspremien en viktig bit och visst är kollektiv-konstruktionen sådan att varje försäkringstagare har ett stort ansvar för kompisarnas kostnader. Men: Det är de bakomliggande sammanhangen med personskador som är de viktigaste - fordonets karaktär är ju sådan att det sällan enbart blir materiella skador...

För de motorcyklister som tvunget måste leva "on the edge" för att må bra, gäller tävlingslicens i stället för körkort!

Till sist:
Om du inte gjort det förut: Fundera på det rimliga i att flytta ut RR-beteende på landsvägen elller praktisera Enduro-style med offroad-båge. Synnerligen märkliga beteenden IMHO!

[Gunnar Elmgren]

// försöker leva på gamla meriter - något som tyvärr är vanligt i den här klubben. År 2008 är det sånt man gör NU som gäller.
//

Hej!

Menar Du med detta att jag (och andra) skall sluta dela med oss av de kunskaper vi samlat på oss under många år?
I mitt fall en drygt fyrtioårig praktik från allehanda tekniska områden.
Exempelvis har jag inte slipat några ventiler i år, då skall jag enligt Ditt resonemang alltså inte yttra mig om det arbetet om någon undrar över det?

Jag tycker Göran har alldeles rätt, och jag förstår att han är arg. Det som avses med 'gamla meriter' handlar inte om kunskap, utan om att utge sig för att ha ett inflytande och en ställning man möjligen haft, men inte längre har. Gamla meriter i form av kunskap är och förblir värdefulla, så inte behöver Du ta åt Dig för det, Mimmi...
Hur vi använder våra BMW-hojar är för övrigt inget klubben ska ha en åsikt om - jag använder min motorcykel precis som jag vill, så länge det sker inom lagens ram och jag inte bryter något avtal jag ingått med t ex mitt försäkringsbolag. BMW Märkesförsäkring hos IF har mig veterligen inte ett skvatt med klubben att göra längre, och att hänvisa till vad klubbförsäkringen en gång var avsedd för är totalt irrelevant. IF erbjuder sin märkesförsäkring till alla BMW-ägare, på helt affärsmässiga grunder och utan andra förbehåll eller villkor än de som står i försäkringsvillkoren. Att det kommer BMW-modeller som potentiellt innebär större kostnader för IF är något man får hantera i premiesättningen för dessa modeller, precis som man gjort hittills. Så länge vi BMW-ägare som är försäkringstagare hos IF (oaktat medlemskap i BMW-klubben) sköter oss och orsakar relativt få skador lär vi få ha kvar rimliga premier - börja det kosta mer pengar för IF höjs premien. Oron för det är måhända berättigad, men istället för att kritisera klubbmedlemmars sätt att använda sina hojar vore det väl lämpligt att försöka förhandla fram ett nytt försäkringsavtal med villkor som håller nere premien, om man nu vill göra en insats för BMW-klubbens medlemmar. Eller, inte minst viktigt, jobba med kompetens och attityder bland BMW-förare, för att på så sätt hålla nere olyckstal och kostnader.
Stå på Dig, Göran - det är det som görs 2008 och 2009 som ger klubbmedlemmarna värde för medlemsavgiften.
Och Mimmi - fortsätt delge oss andra Dina kunskaper och erfarenheter - de tappar aldrig sitt värde!

[Guzzi-Leif]

Eftersom så många anser mc-körning vara positivt förknippat med faran; häftigt, läckert, macho och James Dean-aktigt, vore det intressant att höra vad ett proffs på risker i helhäftiga sammanhang tycker.

Björn:
Bedriver ni verksamheten med olyckor som naturliga inslag?
Planerar du och utför uppdrag där du medvetet lagt in flygning som mycket väl kan leda till att du går i backen?
Kan man ha ett aktivt säkerhetstänk, vara välövad och väl utrustad, vara medveten om vad som kan hända, utan att olyckan för den skull ses som ett naturligt inslag i verksamheten?

[Gunnar Elmgren]

Eftersom så många anser mc-körning vara positivt förknippat med faran; häftigt, läckert, macho och James Dean-aktigt, vore det intressant att höra vad ett proffs på risker i helhäftiga sammanhang tycker.

Björn:
Bedriver ni verksamheten med olyckor som naturliga inslag?
Planerar du och utför uppdrag där du medvetet lagt in flygning som mycket väl kan leda till att du går i backen?
Kan man ha ett aktivt säkerhetstänk, vara välövad och väl utrustad, vara medveten om vad som kan hända, utan att olyckan för den skull ses som ett naturligt inslag i verksamheten?

Leif,
blanda inte ihop begreppen nu... det är och förblir viktigt med säkerhetsmedvetande, omdöme, skicklighet och rimliga attityder till MC-körning. Klubben har, tillsammans med andra organisatoner för oss hojåkare, en stor uppgift att fylla här, inte tu tal om den saken. Gott om klubben engagerar sig i att utbilda oss dödliga, både teoretikst och praktiskt, och inte minst att påverka vår attityd.
Däremot hävdar jag min rätt att använda min hoj precis hur jag vill, så länge jag gör det med omdöme, skicklighet och inom tillåtna ramar. Har jag en enduro-cykel, t ex G450X, vill jag såklart ut och köra den i terräng eller åtminstone på riktigt usla vägar. Har jag en HP2 Sport vill jag troligen få möjlighet att åka på storbana med den. En R1200GSA inbjuder till äventyrsresor inom eller utanför Sverige gränser. Ingen ska tala om för mig, att jag bör följa normen "700-800 mils lugn touring per år" för att inte bli åthutad som premie-huligan (även om det råkar stämma ganska bra på mig själv). Om vi som, som försäkringskollektiv, använder våra hojar på ett sätt som höjer skaderisken kommer det att påverka försäkringspremien vare sig vi vill eller inte - poängen är väl, att det inte har ett skvatt med BMW-klubben att göra hur IF och andra sätter sina premier. Det vi och klubben kan göra, är att verka för bättre riskmedvetenhet och kompetens, och att kanalisera 'häftiga' MC-aktiviteter dit dom hör hemma - till platser och tidpunkter där det kan göras under rimligt kontrollerade former, och utan att utsätta andra för fara.

[Björn Johnson]

Eftersom så många anser mc-körning vara positivt förknippat med faran; häftigt, läckert, macho och James Dean-aktigt, vore det intressant att höra vad ett proffs på risker i helhäftiga sammanhang tycker.

Björn:
Bedriver ni verksamheten med olyckor som naturliga inslag?
Planerar du och utför uppdrag där du medvetet lagt in flygning som mycket väl kan leda till att du går i backen?
Kan man ha ett aktivt säkerhetstänk, vara välövad och väl utrustad, vara medveten om vad som kan hända, utan att olyckan för den skull ses som ett naturligt inslag i verksamheten?

Leif,

Intressanta frågor som jag gärna ger svar på, dock ont om tid just nu så jag ber att få återkomma.

Hälsningar från en förkyld svensk-tysk risktagare

[Göran Ekman]

// försöker leva på gamla meriter - något som tyvärr är vanligt i den här klubben. År 2008 är det sånt man gör NU som gäller.
//

...Menar Du med detta att jag (och andra) skall sluta dela med oss av de kunskaper vi samlat på oss under många år?...

Mimmi - du vet mycket väl att jag tycker du är fenomenalt duktig på att delge oss dina kunskaper och sprida kompetens i klubben via vårt forum. Jag har ju för sjutton skapat en särskild del på hemsidan för Verkstadstips - med precis dig och några till i tanke.

Precis som Gunnar skriver tidigare så handlar mitt inlägg om att man försöker leva på gamla meriter som inte har ett dugg med kompetens och kunskap att göra. Gunnar satte fingret på just det jag menade.

[Göran Ekman]

... En vurpa får helt enkelt inte finnas med på den mentala agendan! Oavsett vi kör gubbhoj, supersport eller GS, oavsett vi åker asfalt eller grus...

Just precis.
Av den anledningen ägnar jag en mycket stor del av min hojsäsong till att (på asfalt) utbilda andra hojåkare i HUR man ska köra för att undvika olyckor. Vi som är sporthojsinstruktörer har en första regel som säger att "Säkerheten kommer främst".
Och med det som grund lär vi folk hur man ska köra i kurvor och hur man bromsar säkert och bra. [Och för statistiken: Jag vill inte och jag har aldrig kraschat med hojen ...än).]

Lite nu och då möter jag okunniga äldre hojförare som anser att dom inte behöver utbildning för dom kör redan så bra. Vilket naturligtvis är rent nonsens. Alla behöver utbildning och fortbildning.
I samband med en utbildningssituation kan en olycka inträffa. Precis som i den vanliga trafiken.
Oftast inträffar då olyckan för att man inte följt anvisningarna. Men i utbildningssituationen är man vanligtvis på områden där annan trafik inte förekommer och där det finns viss kompetens att hantera eventuella skador.
Den olycka som råkade fastna på den spektakulära bilden i hemsidans artikel berodde på att det dolde sig en stenhård kant under sanden som vi bromsade i. Killen som drabbades av det är en duktig förare som vet hur man bromsar och inte på något vis utsätter sig för onödiga risker. Det kunde lika gärna hänt dig som läser det här om du fått bromsa för ett rådjur.
Skillnaden just här (förutom att det stod en fotograf där) var att här fanns det tre instruktörer som tittade på vad vi gjorde och som sen kom med tips på hur vi kunde bli bättre på att bromsa.
Bromsteknik är en av de viktigaste kunskaperna och man kan INTE träna den tekniken utan att utföra den...

[Mattias Jonsson]

Eftersom så många anser mc-körning vara positivt förknippat med faran; häftigt, läckert, macho och James Dean-aktigt, vore det intressant att höra vad ett proffs på risker i helhäftiga sammanhang tycker.

Varifrån kommer detta? Jag som grusbuse känner inte igen mig överhuvud taget i vad du beskriver.
Att vi skulle vara extrema risktagare som kraschar i tid och otid och tydligen se det som något häftigt och läckert? Kom igen, tror du verkligen att valet av hoj och vilket underlag man föredrar gör en person till antigen en "Good guy" eller en "Dad guy".

Det luktar fördommar lång väg. Jag tycker att du skall besöka en gruskurs som t.ex. Snöå. Där kommer du att finna ett tjugotal glada entusiaster, men jag kan lova att du kommer att få mycket svårt att hitta några riskatgande James Deas-typer som inte är rätta om livet.

[Konsument]

Enduro - Dubbelt så kul i halva hastigheten!

Dvs om det sker något oplanerat så blir konsekvenserna inte så stora som ute i höghastighetstrafiken.
(Dessutom relativt ovanligt med, förmodligen helt befriat från, rattfyllon i hög fart t.ex.... )

Artikeln i tidningen känns som en hastigt ihopslängd farhåga. Kursen verkade vara synnerligen säkerhetsinriktad. Jag har aldrig varit med om att det behövts tre personer att få en hoj över ett järnvägsspår så det, om något, ger bevis för att alla fick den hjälp de för stunden behövde.

Om det gick i 60-80 km/h i kraftledningsgatan så var det säkerligen en trygg hastighet under rådande omständigheter och kunskaper hos aktuell förare. Att författaren har konstnärlig frihet att brodera artikeln för att beskriva en stämning eller höja läsvärdet får nog försäkringskillen lagra under "hörsägner".

Studerar man SMC/Vägverkets kartor över inrapporterade MC-olyckor så ser det inte ut att vara värst många, om ens någon, inrapporterad från grusväg eller mindre väg.

Mod är rädslan för att visa sig feg.
Bry dig inte om att vara modig utan kör på ett sätt så att du trivs med framfarten!

[Marie]

Däremot hävdar jag min rätt att använda min hoj precis hur jag vill, så länge jag gör det med omdöme, skicklighet och inom tillåtna ramar. Har jag en enduro-cykel, t ex G450X, vill jag såklart ut och köra den i terräng eller åtminstone på riktigt usla vägar. Har jag en HP2 Sport vill jag troligen få möjlighet att åka på storbana med den. En R1200GSA inbjuder till äventyrsresor inom eller utanför Sverige gränser. Ingen ska tala om för mig, att jag bör följa normen "700-800 mils lugn touring per år" för att inte bli åthutad som premie-huligan (även om det råkar stämma ganska bra på mig själv). Om vi som, som försäkringskollektiv, använder våra hojar på ett sätt som höjer skaderisken kommer det att påverka försäkringspremien vare sig vi vill eller inte.

Jag håller med dig till 100%!

Jag är övertygad om att den som 'uppfann' helårsförsäkringen, i sin kalkyl räknade med att de allra flesta inte tar ut sin ögonsten i saltslasket och ishalkan vintertid, men torde också varit fullt medveten om att det naturligtvis finns enstaka undantag.

Jag är som bekant ett av dessa undantag, och så länge det inte strider mot försäkringsvillkoren, så kommer jag att köra hundratals mil varje vinter, även i vad som lagtekniskt (i vinterdäckslagen, som f.ö. inte gäller mc) definieras som vinterväglag, med min motorcykel. Detta användande av motorcykeln, som varken strider mot svensk lag eller försäkringsvillkoren, är i det läget ENDAST MIN ensak, och inget som någon "tidningstyckare" har ett skvatt med att göra!

För övrigt anlitar jag inte alls If som försäkringsbolag på något av mina fordon....

[Guzzi-Leif]

Eftersom så många anser mc-körning vara positivt förknippat med faran; häftigt, läckert, macho och James Dean-aktigt, vore det intressant att höra vad ett proffs på risker i helhäftiga sammanhang tycker.

Varifrån kommer detta? Jag som grusbuse känner inte igen mig överhuvud taget i vad du beskriver.
Att vi skulle vara extrema risktagare som kraschar i tid och otid och tydligen se det som något häftigt och läckert? Kom igen, tror du verkligen att valet av hoj och vilket underlag man föredrar gör en person till antigen en "Good guy" eller en "Dad guy".

Det luktar fördommar lång väg. Jag tycker att du skall besöka en gruskurs som t.ex. Snöå. Där kommer du att finna ett tjugotal glada entusiaster, men jag kan lova att du kommer att få mycket svårt att hitta några riskatgande James Deas-typer som inte är rätta om livet.

Det kommer såväl från detta Forum som från andra; att mc-körning är så riskabelt att man måste räkna in vurpor som något alldeles naturligt i åkningen.
Däremot har jag aldrig sagt att ALLA har den attityden och jag har aldrig antytt att du har den.
Jag tror iinte heller att det förekommer i högre grad på grus än på asfalt.

[Guzzi-Leif]

*SNIPP*

kompetens, och att kanalisera 'häftiga' MC-aktiviteter dit dom hör hemma - till platser och tidpunkter där det kan göras under rimligt kontrollerade former, och utan att utsätta andra för fara.

Eftersom det handlade om BMW-försäkringen och detta Forum är till för BMW-folk (som i hög grad försäkrat sig med IF BMW-försäkring) är väl kopplingen alldeles uppenbar. Klubben är iofs en annan historia.....

Sedan är det en annan sak att du aldrig kan få mig att förstå resonemang av typen "Gå din väg och troget vandra - sköt dig själv och skit i andra". Privata risker existerar helt enkelt inte, vare sig moraliskt eller ekonomiskt!

Var god observera att jag öht inte sagt något negativt om utbildning och vidareutbildning - det är vårt viktigaste instrument så länge den inte flyttar fram gränserna för vårt körsätt.

[Mimmi]

Mimmi - du vet mycket väl att jag tycker du är fenomenalt duktig på att delge oss dina kunskaper och sprida kompetens i klubben via vårt forum. Jag har ju för sjutton skapat en särskild del på hemsidan för Verkstadstips - med precis dig och några till i tanke.

Precis som Gunnar skriver tidigare så handlar mitt inlägg om att man försöker leva på gamla meriter som inte har ett dugg med kompetens och kunskap att göra. Gunnar satte fingret på just det jag menade.

Hej Göran!

Ja NU förstår jag vad Du menade. Men det var först efter Gunnars inlägg som jag gjorde det.
Ditt klargörande, vilket jag citerar ovan bekräftade det på ett otvetydigt sätt.

Jag hoppas Du inte blev alltför arg för att jag frågade, jag tolkade tydligen Ditt första inlägg som en viss potentat läser Den heliga skrift.

Jag tycker som jag redan skrivit någonstans, att möjligheten med artiklar som finns på ett och samma ställe är jättebra! (visserligen tog det ett tag för mig att komma på varför... )

[Guzzi-Leif]

Eftersom detta med grus tydligen var känsligt:
Jag anser grusvägskörning vara så fostrande och samtidigt förlåtande att det borde vara obligatoriskt såväl i utbildning som förarprov. Många moment går betydligt snabbare (och säkrare) att öva in på grus än på asfalt och gruskörningen ger dessutom god övning i fordonets plats och att förutse faror (typ möte med timmerbil i mörk kurva - Scania-märket kan lätt se lite stort ut).

Dock:
Det är mycket stor skillnad på Enduro och grusvägskörning. Det förra är en sport och det andra är transport och så måste det förbli!
Precis som att sportkörning med landsvägsmaskin kallas RoadRacing och utövas på särskild bana.

[Mimmi]

Hej!

Jag tycker Leif har hittat åtminstone en punkt jag vill kommentera, och det är:
att kalkylera med att man skall köra omkull tycker jag är lika orimligt som att räkna med att man kör i diket när man kör bil.

Visserligen kan allt inträffa, eller som Farfar, salig i åminnelse, sade:
Om oturen är framme kan man bryta tummen i ändan...

Men att köra omkull är något jag inte räknar med som en naturlig del av mc-körningen. Jag är livrädd för att göra det, det skulle troligtvis sluta väldigt illa för mig, eftersom jag inte har en kropp som tål mera stryk än den redan fått.

Detta faktum har flera gånger fått mig att överväga om jag överhuvudtaget skall fortsätta med att köra mc. Men eftersom det nu igen har blivit så roligt, så fortsätter jag.
Men som "lilla o" skriver så framstår jag hellre som feg än jag kör över min förmåga och tar risker jag inte kalkylerat med...

[Mattias Jonsson]

Jag tycker Leif har hittat åtminstone en punkt jag vill kommentera, och det är:
att kalkylera med att man skall köra omkull tycker jag är lika orimligt som att räkna med att man kör i diket när man kör bil.

Jag håller också med om den punkten i stort, men det är att generallisera lite väl mycket. Nu får vi se omni får hicka: Jag vet att jag förr eller senare kommer att lägga ner min 800GS. Jag har gjort det en gång på Snöå bruk, på en gräsmatta under krypkörning (jag var för långsam med stödbenet när jag fick tjuvstopp och körde omkull. Med stor sannorlikhet kommer det att ske igen, troligen vid långsam körning som i löst underlag kan vara lite trixigt.
Det finns också en ökad chans att jag kommer att lägga ner hojen när vi övar broms och backe i grustagen.

Jag tycker inte att det är att likna varken vid att flyga helikopter eller att köra i diket med bilen.

Gör detta mig till en dålig människa eller ens en dålig förare, att jag förstår att det kan ske, och att jag kalkylerar med att det nog kommer att hända igen, förr eller senare?

[Björn Johnson]

Leif och övriga jag är definitivt inte "proffs på risker i helhäftiga sammanhang", det hade varit en fin titel för visitkortet det . Jag anser mig inte bättre än någon annan på att uttala mig om risker. I min yrkesutövning ingår dock att kunna analysera och bedöma risker samt att göra allt för att undvika dessa och där ser åtminstone jag kopplingar till att köra mc, bil eller någon annat riskfylld (vad är egentligen inte riskfyllt?) verksamhet.

Sen måste ju risktagandet, för ibland vill/måste/kan man ta risker, stå i proportion till vad som händer om man drabbas av densamma. En extra sväng med lite soppa kvar i tanken på hojen resulterar i värsta fall i en promenad, i flygsammanhang kan det bli lite värre...

Jag älskar att flyga och jag älskar att köra motorcykel, gärna på grus, och det tänker jag fortsätta med, väl medveten om riskerna. Om det i förlängningen drabbar mig i form av höjda försäkringspremier tycker jag vore synd då jag tycker mig ha blivit en bättre hojåkare genom att köra på grus.

Trevlig lördagskväll på er hemma i Sverige, "missförstå" nu inte varandra så mycket i den fortsatta diskussionen är ni snälla..

[Gunnar Elmgren]

......Sedan är det en annan sak att du aldrig kan få mig att förstå resonemang av typen "Gå din väg och troget vandra - sköt dig själv och skit i andra". Privata risker existerar helt enkelt inte, vare sig moraliskt eller ekonomiskt!....

Vänta nu.... existerar inte privata risker? I så fall vågar jag inte stiga ur sängen i morgon.
Visst tusan finns 'privata risker'. Jag utsätter mig för sådana varje dag, de flesta kalkylerade, tämligen små och med oförargliga konsekvenser. En av mina egna privata risker är att jag tätt som oftast sätter mig på motorcykeln - det är en av de mer betydande riskerna jag utsätter mig för, trots att jag efter bästa förstånd och förmåga försöker minimera både risken som sådan, och konsekvenserna av den. Försäkringen, som debatteras här, har jag som trygghet i händelse inte min egen prevention hjälper. Försäkringen har villkor som jag måste följa, för att den ska gälla. Framförandet av motorcykeln lyder under en mängd regler och lagar, som jag också måste följa. Min poäng är att jag, så länge jag följer regler och villkor, faktiskt är i min fulla rätt att använda min motorcykel som jag vill. Jag betalar premien för försäkringen och följer samtliga villkor för den - jag har dessutom så pass moral och självbevarelsedrift, att jag vidtar försiktighets- och skyddsåtgärder långt utöver vad som formellt krävs.
Att jag hävdar min rätt att använda min hoj som jag vill, innebär på intet vis att jag tycker det är OK att 'busköra'.
Att däremot ta ut min hoj på en slirig grusväg, om det skulle tilltala mig, eller köra 250 knyck på Autobahn i Tyskland om jag hittar en fri sträcka och vågar (det gör jag nog inte...) måste vara helt OK - i alla fall finns ingenting som formellt kan hindra mig. Att jag sedan knappast gör det har att göra med att det inte roar mig, men jag tycker som sagt att det är helt upp till var och en att dra gränsen för den 'privata risken' - så länge den är medveten, kalkylerad, utförs med omdöme och skicklighet samt följer försäkringsvillkor och lagar.
Tycker man att ens 'medförsäkringsstagare' är allför riskbenägna, får man försöka hitta en försäkring med hårdare villkor, där risktagarna inte platsar. Om ingen sådan försäkring finns, är det för att den som produkt inte är tillräckligt efterfrågad. Frågar tillräckligt många efter en försäkring med hårdare villkor (t ex genom sin MC-klubb) kommer garanterat något försäkringsbolag att nappa!

[Marie]

Jag ser det inte som något naturligt att vurpa, men däremot så är jag fuller väl medveten om att sannolikheten att råka ut för att fordonet går omkull på något sätt, beroende på missgrepp från min eller någon annans sida, är större än med ett fyrhjuligt fordon, i synnerhet som jag kör hoj i stort sett oavsett väglag. Med mc är dock chansen mycket stor, att den enda som kommer till skada bara är jag själv , och därmed inte mycket att oroa sig över. Jag har varit omkull två gånger, och i båda fallen var felet mitt eget helt tveklöst. Ingen annan människa var ens i närheten av att komma till skada, vilket jag är mycket tacksam för.

Första gången var i normal landsvägshastighet. Jag hade köpt "ny" beg mc och var inte klar över att sidostödskontakt alt aut. sidostödsuppfällning saknades. Bristande undersökning från min sida alltså, och därtill slarv pga att jag var bortskämd med denna funktion. Sakförhållandet uppdagades i ingången till en 90° vänsterkurva med hyfsat stor kurvradie och vid hastighet 70 km/h. Jag *tror* inte att någon kurs i vare sig broms eller kurvteknik hade hjälpt där. Jag fattade beslutet att hellre bromsa rakt fram än försöka bromsa och svänga samtidigt utan möjlighet till nedlägg, dvs hellre bromsa vad som gick innan diket och sedan landa i terrängen, än riskera vurpa uppe på vägbanan med risk att bli överkörd alt. tvinga någon annan att väja för "vurpresultat" på vägbana i kurva...
Allt funkade exakt enligt ritningen. Jag landade tillsammans med hojen i en potatisåker rakt fram i kurvan, och jag slog mig som väntat ganska ordentligt. Hojen blev givetvis inlösenfall (behövs inte mycket på en åttiotalare).

Andra gången var i blixthalka på "svartis" i en feldoserad vänsterkurva på landsväg. Jag hade saktat ner ordentligt (till c:a 30 km/h) inför kurvan eftersom jag misstänkte att frostgrader rådde, men det var inte tillräckligt sakta uppenbarligen. Jag fick först framhjulssläpp, lyckades återfå kontrollen över framhjulet, men fick sedan bakhjulssläpp. Vände 180° och backade ner i diket, och hoppade därvid av hojen för att inte få benet under den. Jag slog armarna runt hjälmen för att skydda den dyrbarheten från skador, och rullade ett antal varv. På hojen slogs toppbox och högra sidoväskan loss samt det slogs en flisa ur frontkåpans sida, och glaset i höger backspegel spräcktes. Personskadorna inskränkte sig till ett stukat finger. Efter att ha borstat av mig ogräs och jord var det bara att sätta sig på hojen, som fortfarande stod nästan lodrätt, lutad mot vägbanken, och sedan i flack vinkel köra upp på vägen igen. En bilist som sett akrobatstycket parkerade in på en sidoväg och kom för att hjälpa mig, men något för sent. Jag körde ett stycke tillbaka och vände. I något under promenadhastighet (c:a 5 km/h) kunde jag passera kurvan men även då kändes det att det tenderade att glida mot diket. Jag parkerade på samma stickväg som bilisten. Han var helhispig och ville nödvändigtvis tillkalla ambulans men det var precis efter stormen Per, så strömförsörjningen till aktuell basstation var lyckligtvis utslagen. Han sade att han skulle åka ner till nästa samhälle där han kunde ringa och larma ambulans, men jag sade åt honom att ge fan i sådana dumheter. Han stod på sig och åkte ändå tillbaka mot närmaste samhälle.
För säkerhets skull snabbade jag mig att med bagageremmar provisoriskt fästa mitt pick och pack på hojen och fortsätta resan (hade väl sådär 15 mil kvar). Jag hade varken tid eller lust att behöva argumentera med några pjoskiga ambulanssjukvårdare, och i värsta fall riskera bli kidnappad av dem....
Den här vurpan har inte öht anmälts till försäkringsbolaget.

[Marie]

Sen måste ju risktagandet, för ibland vill/måste/kan man ta risker, stå i proportion till vad som händer om man drabbas av densamma. En extra sväng med lite soppa kvar i tanken på hojen resulterar i värsta fall i en promenad, i flygsammanhang kan det bli lite värre...

Jag för min del bagatelliserar inte risken vid soppastopp på hojen riktigt så mycket som du gör. Enl min riskanalys så kommer givetvis soppan att tryta mitt i en omkörning.....
Men givetvis är sannolikheten att det går riktigt åt Lurås större vid flygning...

[Gunnar Elmgren]

Sen måste ju risktagandet, för ibland vill/måste/kan man ta risker, stå i proportion till vad som händer om man drabbas av densamma. En extra sväng med lite soppa kvar i tanken på hojen resulterar i värsta fall i en promenad, i flygsammanhang kan det bli lite värre...

Jag för min del bagatelliserar inte risken för soppastopp på hojen riktigt så mycket som du gör. Enl min riskanalys så kommer givetvis soppan att tryta mitt i en omkörning.....

Instämmer delvis, men riskkalkylen revideras väl löpande efter omständigheterna? I händelse av mycket låg bränslenivå avstår i alla fall jag från att göra omkörningar.... och sparar även i övrigt på dropparna för att maximera möjligheten att få bränslet att räcka till nästa mack.

[Björn Johnson]

Toppen Gunnar, ett lysande exempel på en riskanalys och förhållandet mellan vinst och riskkonsekvens.

Sen får man förstås aldrig glömma Murphy's lag vid all riskanalys...

[Gunnar Elmgren]

Toppen Gunnar, ett lysande exempel på en riskanalys och förhållandet mellan vinst och riskkonsekvens.

Sen får man förstås aldrig glömma Murphy's lag vid all riskanalys...

Så rätt... jag brukar till och med ha med Finagle's lag (även kallad Finagle's tillägg till Murphys lag) i beräkningen - "If anything can go wrong, it will - at the worst possible moment". Passar bra på soppatorsk vid omkörning, om inte annat!

(För Marie och ev. andra som inte behärskar Anglikanska: "Om något kan gå fel, kommer det att göra det - vid sämsta möjliga tidpunkt")

[Jonas]

[quote="Guzzi-Leif"]Den enskilt viktigaste attitydfrågan för oss som kör registrerad mc är synen på omkullkörning. En vurpa får helt enkelt inte finnas med på den mentala agendan! ... ... Men: Det är de bakomliggande sammanhangen med personskador som är de viktigaste - fordonets karaktär är ju sådan att det sällan enbart blir materiella skador...

...För de motorcyklister som tvunget måste leva "on the edge" för att må bra, gäller tävlingslicens i stället för körkort!...[quote]

Jag håller med dig i att vurpa vill man inte, vare sig det beror på ekonomiska skäl eller hälso skäl, vurpa är aldrig bra!

Men jag tycker att man kan förbättra din sista kommentar. ...gäller tävlingslicens OCH körkort!...

Varför?
Jo, jag tycker om fart och att ligga i kurvorna, knäskrap och cylinderskrap är tycker jag bland det coolaste man kan pyssla med. (ngt överdrivet, men ändå)

Men jag ser till att köra på bana så mycket som möjligt, just för att det krävs så otroligt mycket mer av mig som förare att köra fort på en bana än att köra fort på motorvägen, dessutom är det säkrare! Det i sig gör att det inte är roligt att köra fort på allmän väg.

Men tro nu inte att man, bara för att man är på bana, tappar all mental kapacitet och inte kan tänka-efter före. Jag för min del har inte råd att inte ta det försiktigt på banan, eftersom försäkringen inte gäller där. Kåpor och annat är för kostsamt att betala själv i fall man vurpar, så bäst att inte vurpa alls!

Så sammanfattningsvis: Körkort och licens! Därför att du blir en bättre förare och förstår bättre var gränserna ligger. Vidare så kommer du uppskatta att farten över 110km/h börjar på banan, och hör sällan hemma i trafiken om inte alls!

OM du vurpar på bana så kommer det inte påverka din eller andras försäkringspremie alls!

Att ta licens är inte dyrt och är jätte roligt! Läs mer här. http://www.bmwklubben.se/artiklar.php?aid=6117&sort=DESC

[Konsument]

Om man klantar till det så är det väl inte enbart försäkringsbolagets kunder som drabbas. Vi har väl en ganska omfattande vårdsektor etc. som får ökad belastning vid personskador och de kostnaderna, och inkomstbortfall, täcks väl inte av försäkringsbolagen, eller?
(Sedan finns det andra orsaker såsom ridning, korpidrott, rökning och alkohol som inte har en helt försumbar påverkan på vårdsektorn. Och andra genetiska fenomen etc.)

[Gunnar Elmgren]

Om man klantar till det så är det väl inte enbart försäkringsbolagets kunder som drabbas. Vi har väl en ganska omfattande vårdsektor etc. som får ökad belastning vid personskador och de kostnaderna, och inkomstbortfall, täcks väl inte av försäkringsbolagen, eller?

Var det inte just det den s.k. 'trafikförsäkringsreformen' syftade till - att trafikrelaterade vårdkostnader skulle betalas ur trafikförsäkringen? Varje faktura jag får för fordonsförsäkring, innehåller numera en icke obetydlig post specificerad som 'Skatt på trafikförsäkring'.

[Guzzi-Leif]

På tal om motorcyklars användning:
För privat fordonskörning är trafiksystemet med dess lagar, regler, övervakningssystem, infrastruktur, försäkringar o.s.v. anpassat för "commuting" och "touring". Bara det och inget annat. Inte "hopp och lek", inte "bus", "fränt" eller "lattjo"...
Så snart man nyttjar vägarna (i terrängen får man öht inte vara utan svårfådda dispenser) till annat uppstår allvarliga friktioner.
Det torde ingå i det samhällskontrakt vi upprättat i och med våra körkort att undvika sådana friktioner.
Svårare är det väl inte?

[Gunnar Elmgren]

På tal om motorcyklars användning:
För privat fordonskörning är trafiksystemet med dess lagar, regler, övervakningssystem, infrastruktur, försäkringar o.s.v. anpassat för "commuting" och "touring". Bara det och inget annat. Inte "hopp och lek", inte "bus", "fränt" eller "lattjo"...
Så snart man nyttjar vägarna (i terrängen får man öht inte vara utan svårfådda dispenser) till annat uppstår allvarliga friktioner.
Det torde ingå i det samhällskontrakt vi upprättat i och med våra körkort att undvika sådana friktioner.
Svårare är det väl inte?

Hårdrar man ditt resonemang, kan vi glömma allt vad nöjeskörning heter - både på MC och med andra fordon.
Men mig veterligen är det än så länge tillåtet att nöjesköra - vilket i min värld är helt i sin ordning, även om det innebär en risk som rent rationellt kan betraktas som 'onödig'. Självklart ska regler och villkor följas och körningen ske med omdöme och skicklighet, men det hindrar i alla fall inte mig från att ha roligt när jag kör! Och ja, det händer att jag tar en kurva eller två med en inlevelse som innebär risker jag kunnat undvika med lite lägre fart.... bara för att det är kul.

[Guzzi-Leif]

Vänta nu.... existerar inte privata risker? I så fall vågar jag inte stiga ur sängen i morgon.
Visst tusan finns 'privata risker'. Jag utsätter mig för sådana varje dag, de flesta kalkylerade, tämligen små och med oförargliga konsekvenser. En av mina egna privata risker är att jag tätt som oftast sätter mig på motorcykeln - det är en av de mer betydande riskerna jag utsätter mig för, trots att jag efter bästa förstånd och förmåga försöker mini

*SNIPP*

Möjligen talar vi förbi varandra...

Nej, några privata risktagningar existerar inte så länge vi lever i ett socialt och samhälleligt sammanhang!

I trafiken blir det extra tydligt då gränssnitten är så många.
Det vi gör påverkar medtrafikanter, miljön, varelser i vägens närhet och så vidare.
Skulle risken utlösas och en olycka ske påverkas anhöriga, blåljuspersonal, sjukvård, försäkringskollektiv och ett otal andra.

Sedan är det en annan sak att vi (alltsedan Adam och Eva) som individer har frihet att välja . Något att slå vakt om men också ett stort ansvar att förvalta!

[Jörgen I Larsson]

Hårdrar man ditt resonemang, kan vi glömma allt vad nöjeskörning heter ....

Det räcker väl inte? Om jag hårdrar det Leif skriver så vill han förbjuda alla som genererar kostnader på hans försäkring eller skatt vilket innebär att alla med medfödda sjukdomar, bristfälliga gener eller andra avvikelser som ev kan generera kostnader i form av skatt och/eller höjd försäkringspremie. Folk med ett adrenalinbehov som i tidernas begynnelse var livsviktiga för rasens överlevnad skall rensas ut och får inte vara med i Leifs värld.....

Sorry Leif men jag har orsakad dig kostnader både i form av kostnader för försäkringsbolaget och i form av sjukvårdskostnader, jag är den typen.

/jorgen

[Guzzi-Leif]

*SNIPP*

Men jag tycker att man kan förbättra din sista kommentar. ...gäller tävlingslicens OCH körkort!...

Varför?
Jo, jag tycker om fart och att ligga i kurvorna, knäskrap och cylinderskrap är tycker jag bland det coolaste man kan pyssla med. (ngt överdrivet, men ändå)

*SNIPP*

OM du vurpar på bana så kommer det inte påverka din eller andras försäkringspremie alls!

Att ta licens är inte dyrt och är jätte roligt! Läs mer här. http://www.bmwklubben.se/artiklar.php?aid=6117&sort=DESC

Jag älskar att se RR och är full av beundran över förarnas (och teknikernas!) kompetens!
Jag förstår till fullo glädjen i bankörning för de som är lagda åt det hållet.
Bara man inte skapar sammanhang mellan det och landsvägen. Bara man inte praktiserar RR-beteendet bland andra trafikanter. Vare sig körtekniskt eller "kulturellt".
Och detta med "on the edge": Kan man "byta mode" mellan vägen och banan må man väl ha både körkort och licens. I några fall har jag sett den mognaden - det är bra!

[Guzzi-Leif]

Hårdrar man ditt resonemang, kan vi glömma allt vad nöjeskörning heter ....

Det räcker väl inte? Om jag hårdrar det Leif skriver så vill han förbjuda alla som genererar kostnader på hans försäkring eller skatt vilket innebär att alla med medfödda sjukdomar, bristfälliga gener eller andra avvikelser som ev kan generera kostnader i form av skatt och/eller höjd försäkringspremie. Folk med ett adrenalinbehov som i tidernas begynnelse var livsviktiga för rasens överlevnad skall rensas ut och får inte vara med i Leifs värld.....

Sorry Leif men jag har orsakad dig kostnader både i form av kostnader för försäkringsbolaget och i form av sjukvårdskostnader, jag är den typen.

/jorgen

Jag talar om medvetna val av risknivåer. Onödiga risker.
Jag är i övrigt bara glad och tacksam att jag haft turen att vara frisk samt inte råkat ut för olyckor och att jag via skatt och premier kunnat bidra till ett system där vi tar hand om varandra.

Att ta hand om olycksoffer ska få kosta rejält men vi måste också var och en jobba hårt för att undvika olyckorna. Det främsta medlet när det gäller trafiken är en bottenlöst seriös attityd. Tycker man det medför att åkandet blir tråkigt får man väl söka en annan arena för sina lustar.

Jag har för övrigt ganska mycket barnasinne kvar - möjligen till förtret för min omgivning men till stor glädje för mig själv.

[Guzzi-Leif]

*SNIPP*

Hårdrar man ditt resonemang, kan vi glömma allt vad nöjeskörning heter - både på MC och med andra fordon.

*SNIPP*

"Touring" är väl den mest uttalade formen av "nöjeskörning"?
Att på egen hand få bestämma såväl väg som mål - friare och roligare kan det väl knappast bli? Oavsett man väljer en tidigare okörd 70-väg för att komma till Elsas fik eller att ta motorvägarna till Italien...

[Jörgen I Larsson]

Tycker man det medför att åkandet blir tråkigt får man väl söka en annan arena för sina lustar.

EXAKT!!
"Om du inte sköter dig i Leffeland så får du inte vara med!!!"
Hur hade du tänkt att få en adrenalinstinn 25-åring på en 175 hästars hoj att acceptera det? Stupstock?

Du behöver inte svara.... jag lägger ner.

/jorgen

[Marie]

*SNIPP*

Hårdrar man ditt resonemang, kan vi glömma allt vad nöjeskörning heter - både på MC och med andra fordon.

*SNIPP*

"Touring" är väl den mest uttalade formen av "nöjeskörning"?
Att på egen hand få bestämma såväl väg som mål - friare och roligare kan det väl knappast bli? Oavsett man väljer en tidigare okörd 70-väg för att komma till Elsas fik eller att ta motorvägarna till Italien...

Och mellan här och Italien finns ett land där man GUD SKE LOV ännu inte uppnått svensk präktig överförmyndarmentalitet utan fortfarande bitvis tillåter FRI FART. Något som jag med största glädje utnyttjar till att färdas i +200 km/h med både mc och bil, trots att det säkerligen innebär en något förhöjd risknivå, och en klart ökad miljöpåverkan. Hur högt jag värderar den senare punkten kan nog anses framgå av mitt senaste bilval.

Jag är dessutom medveten om att den inblandade som håller hastighet över 150 km/h på Autobahn, enligt tysk rättspraxis automatiskt bedöms som medvållande till en eventuell olycka. Detta trots att hastigheten är fullt tillåten.

[Marie]

Tycker man det medför att åkandet blir tråkigt får man väl söka en annan arena för sina lustar.

EXAKT!!
"Om du inte sköter dig i Leffeland så får du inte vara med!!!"
Hur hade du tänkt att få en adrenalinstinn 25-åring på en 175 hästars hoj att acceptera det? Stupstock?

AMEN!

Och jag kan bara konstatera att även en 52-årig kärring med glädje njuter av att tidvis utnyttja varenda tillgänglig hästkraft på allmän väg, vare sig det handlar om en "liten tysk småbil" eller en mc.
OCH JAG SKÄMS INTE EN ENDA SEKUND ÖVER DETTA!
(och ingenting någon skriver kan få mig att ändra inställning i det fallet.)

[Magnus Brobeck]

Nu tar vi och sänker tonläget en aning så att detta inte blir personligt. På detta forumet är det tillåtet att ha olika åsikt, det har vi redan fastslagit på annat ställe.

Att någon inte ser livet genom samma ”glasögon” som jag/du innebär inte att vi skall börja bli personliga eller raljerande i övermåtta i det som skrivs.

Rättning i leden anmodas!

Med vänlig hälsning Magnus

[Mattias Jonsson]

Egentligen så är hela denna tråd fullkomligt överflödig.

Tittar man krasst på hur det är så är det så att så länge jag håller mig inom reglerna för försäkringen har jag rätt till ersättning för skadan. Om jag inte gör det får jag lite eller inga pengar för skadan.
Det är avtalet som man har träffat med försäkringsbolaget som gäller, inte åsikten från en förfärad försäkringsmäklare, inte en orolig touringåkare och inte James Dean.

Vad som är moraliskt rätt och fel är som vi alla märkt högst subjektivt, och det är inte moral som styr min rätt till att få eller inte få ersättning för en skada.

[Magnus Brobeck]

Egentligen så är hela denna tråd fullkomligt överflödig.

Tittar man krasst på hur det är så är det så att så länge jag håller mig inom reglerna för försäkringen har jag rätt till ersättning för skadan. Om jag inte gör det får jag lite eller inga pengar för skadan.
Det är avtalet som man har träffat med försäkringsbolaget som gäller, inte åsikten från en förfärad försäkringsmäklare, inte en orolig touringåkare och inte James Dean.

Vad som är moraliskt rätt och fel är som vi alla märkt högst subjektivt, och det är inte moral som styr min rätt till att få eller inte få ersättning för en skada.

När man läser vad Thomas Sellden, Guzzi-Leif och Göran Ekman skriver så är alla överens i en viktig sak. Försäkringspremien sätts baserat på skadeutfall och förmodad framtida riskexponering för gruppen.

Har skadeutfallet ökat eller om riskexponeringen (det enligt försäkringsbolagets sett att se det) har ökat så går priset på försäkringen garanterat upp, vid omvänt utfall så blir det förhoppnings en sänkning (detta dock bara om det behövs av marknadsmässiga skäl, att höja marknadsandelen från 98% till 98.7% är knappast ett sådant skäl).

Precis som du påstår Mattias så vill jag ha ersättning via min försäkring om något händer och det "ingår" eller "inte var uteslutet" ur avtalet. Det är därför man har ett avtal för att minnas vad det var man blev överens om.

1. Att Göran Ekman inte fick bemöta artikeln i Bumsen tycker jag var synd/dåligt. Han pekades ju ut och en del ogrundade påståenden görs i artikeln.
2. Att hoppa på Guzzi-Leif för att han konstaterar det uppenbara och talar om vad han har för känslor inför det hela är att skjuta budbäraren. Att känna en oro för att försäkringarna blir dyrare om skadeutfallet går upp kan knappast vara ett brott.
3. Jag har påtalat för Thomas att denna tråden existerar så att han kan välja om han vill kommentera det hela via forumet eller ej.

Huvudtesen hos alla de tre som ”startade tråden” verkar vara densamma – att priset på försäkringen har en direkt koppling till skadeutfall och riskexponering. Jag har kan inte läsa in i Thomas påstående att han vill förbjuda grusvägskörning.
Vad han säger – om jag läser det rätt – är att han påstår, utan att visa vad han har för fog för det, är att grus och terrängkörning innebär en ökad risk (och därmed dyrare försäkring i längden). Detta är ett påstående som fordrar mer fakta och bevis för att jag skall köpa det som en guds givna sanning.

En grusåkare som välter gör det ofta i det lägre fartregistret, ofta inom ett par mil hemifrån och i Sverige med tillgång till sjukhus (om så behövs). Jag har också en känsla av att grusbusarna inte är ”så känsliga för en repa eller två” utan lite silver tejp för en 50-lapp duger till mycket (låg skadekostnad).
En touringräv hamnar i trångmål t.ex. nere i Tyskland eller Rumänien med avsevärt större kostnader för att få hem maskin och packning. Det renderar extra hotellnätter, dyr utländsk sjukvård, eventuell ambulansflygning hem. Inbrotts/stöldrisken är (nog) större på Balkan eller i Ulanbator än vid Snöå bruk. Dessutom håller touringgubben ofta betydligt högre fart, kör ibland när han är trött (för att hinna med färjan) osv. Dessutom är vi (jag tillhör ju detta skrået) betydligt gnälligare när det blir en repa på en plast kåpa. Tanken på att INTE lösa en 10 centimeter lång repa med 3700:- plast via försäkringen finns inte.

Allt är inte vad man tror alltid.

Avslutningsvis - visst kan jag hålla med om att du har en poäng Mattias i att tråden blev onödig eller åtminstone gick fel. Det vore väl bättre att slipa knivarna med argument varför fortbildning är bra, varför vår riskprofil är låg, att utbildning på grus sannolikt är den bästa utbildningen som finns (se på polisens körutbildning som sker till stor del på grus) osv så att vi kan hålla ned eller åtminstone behålla premierna. Att sambandet mellan riskprofil/skadeutfall och nästa års premier finns där det är en så kallad "no brainer". Om vi uppför oss/argumenterar på ett sätt som försäkringsbolagen/IF uppfattar som höjt risktagande = högre premie. Använd krutet till att bevisa motsatsen.


Med vänlig hälsning Magnus

[Jörgen I Larsson]

snip ..... Om vi uppför oss/argumenterar på ett sätt som försäkringsbolagen/IF uppfattar som höjt risktagande = högre premie. Använd krutet till att bevisa motsatsen.

Med vänlig hälsning Magnus

Du menar väl inte på fullt allvar att försäkringspremien bestäms av vad folk skriver på ett forum??
I så fall förslår jag att vi stänger ner forumet för icke medlemmar och är mycket noga med vilka vi släpper in.

/jorgen

[Marie]

I så fall är det väl bara att hoppas att de läser ordentligt också, så att de kan konstatera att den värsta talibanen/vildhjärnan inte någonsin haft en försäkring hos If, och inte tänker skaffa sig det heller eftersom konceptet märkesförsäkringar ogillas....