Kovlingen skrev: Vart ligger hk-gränsen för ensam-touring och par-touring.
Var behöver knutten för att njuta av sitt mc-åkning?
Svaret på Din andra fråga är: Förbluffande få pållar. På en inte alltför stor hoj, som håller 100 knyck konstant hastighet, levererar motorn kring 15 hästkrafter. Första gången jag läste det, lät det konstigt, men den klassiska 125:an på 15 pållar toppar ju i runda slängar 100, även om det tar en stund att komma dit, och motorn då går på max. <BR>Min första hoj var på 500 kubik, 50 pållar och 200 kg - mycket rolig att kasta omkring på krokiga vägar. Den gjorde ledig 120 på trean - och därefter fanns ytterligare tre växlar att peta in. Mer krut än så behövdes definitivt inte för en singelåkare, men med passagerare fick motorn piskas hårdare, för att det skulle hända något. <BR> För touringåkaren är ju låg- och mellanregistret betydligt intressantare, och där kan toppeffekten ge en liten fingervisning, men viktigare information där är förstås, hur stor del av den man får vid lägre varvtal. När F 800 S var ny, tog jag en provtur och charmades svårt av såväl cykelns smidighet som motorns breda register. Mer än de 85 pållar, som vid behov kunde plockas ut där, behövdes definitivt inte för skandinaviska förhållanden - i alla fall inte för en singelåkare. Är man två, vill man nog ha en större hoj, och då blir motorn starkare, men det måste inte bli så mycket mer. De japanska retrohojarna är utmärkta exempel - med toppeffekter strax över 100 men bottenvrid som en traktor - eller som en ung man beskrev sin fars Honda CB 1300: "Som att ha en kärnreaktor mellan anklarna!" <BR>Gissningsvis har på sin höjd 80 av de 130 pållar, som huserar i min K 1200 RS, varit ute på vift samtidigt - under någon kort acceleration på Autobahn - men den har också den där kärnreaktorkänslan.<BR>Sedan är det ju en självklarhet, att en motor, som byggts för att kunna leverera en hög effekt, men som i regel körs med måttligt effektuttag, har goda förutsättningar för att bli långlivad.<BR><BR>Från en annan vinkel: Allt om MC jämförde för ett par år sedan en välhållen Guzzi V 7 med en BMW från samma tid (R 75??) - alltså två knappt halvsekelgamla maskiner, som båda gått mer än 10 000 mil. Inte utan förvåning konstaterade skribenten, att dessa maskiner - med ur dagens synvinkel mycket modesta motoreffekter - duger utmärkt för touring än idag. (Gissningsvis ger varken chassi eller motoreffekt några problem, men trumbromsarna!)