Bevingade ord

[Bror Gårdelöf]

"Du skakade på Ditt släktträd, och ner föll en massa päron."

Berglin

[hebymats]

Trädet gav iallafall frukt.

[Bror Gårdelöf]

"Inget är så skrämmande som att se dumheten i full och otyglad framfart."

Jag är inte säker på, att Voltaire formulerade det precis så - men något i den stilen var det.
Se vidare mitt inlägg idag på Vad fick dig att inte le idag? - om idrottsklubben som fockade sin ordförande.

[Bror Gårdelöf]

Uttrycket "att kasta ett getöga" - i betydelsen "ge ett ögonkast" - har jag känt till, så länge jag kan minnas, utan att ha reflekterat närmare över etymologin.
Igår använde jag det på en operationssal, och en av våra nykomna operationssköterskor visade sig ha samma intresse för etymologi som jag själv. Alltså slog han upp det - och konstaterade, att det är en förvanskning av ett annat ord. "Jäta" är ett gammalt ord för att valla boskap. Herden behövde sällan se på sina djur varje sekund, utan han kunde snabbt kolla in flocken med ett ögonkast då och då.
Tänker man sedan på, hur "jäta" uttalas i Stockholm med omnejd, är det knappast förvånande, att det blivit "getöga".
Detta kände jag inte till, förrän han berättade det.

Dessutom råkade jag använda "har häcken full", och han slog upp även det. Det har inget med en människas bakdel att göra. En häck är en vagn med höga, glest spjälade sidor - som en jättestor skrinda. Den användes för att köra ut hö till boskapen, när betet var för magert. Man behövde alltså inte lasta ur höet utan kunde lämna häcken på plats. (Begreppet "foderhäck" är inte obekant för exempelvis viltvårdare.)
Men den betydelsen kände jag till - liksom att "häck" i betydelsen bakdel kommer från tyskan och från början betyder akter. Därifrån har det vandrat vidare, så att exempelvis bagageutrymmet på en bil av sedanmodell kallas "Stufenheck", och akterrotorn på en helikopter kallas "Heckrotor".

[Bror Gårdelöf]

"Get out in front and stay there."

En amerikansk bilracingförares - jag tror, att det var Parnelli Jones - svar på frågan om, vilket taktik han använde.

[Bror Gårdelöf]

13 oktober är det 30 år sedan Tage Danielsson dog, vilket kulturredaktören Åsa Christoffersson uppmärksammar i en fint skriven krönika i dagens Östgöta Correspondenten. Naturligtvis finns där några lysande citat - ur Tankar från roten (1974).

Eftertanke

Jag tror på tvivlet.
Tvivlet är all kunskaps grund
och all förändrings motor.
Tvivlet är till yttermera visso trons förutsättning.
Den som tror utan att först tvivla är en jublande dumskalle och en klingande cymbal.
Och den som tror utan att samtidigt tvivla är en föga mindre jublande dumskalle och en föga svagare klingande cymbal.
Tron kan försätta berg
men tvivlet kan sätta tillbaka dem igen.

Senare i samma dikt:

Tvivlet är tåligt och milt.
Tvivlet avundas icke,
tvivlet förhäver sig icke,
det uppblåses icke.
Det skickar sig icke ohöviskt.

Såvitt jag vet, var Tage inte religiöst troende, men att han läst Bibeln råder knappast något tvivel om, efter att man läst ovanstående rader.
Om alla världens fundamentalister tog till sig, vad Tage skrev, skulle de naturligtvis upphöra att vara fundamentalister - och klotet skulle bli en avsevärt bättre plats att leva på.

Också ur Tankar från roten:

Kunskapsnivån i landet är så otroligt hög, att ingen längre tycker det är nån idé att höra på, när nån annan pratar.

Märkligt nog har hon inte med mitt absoluta favoritcitat av Tage, tidigare även citerat här:
Utan tvivel är man inte klok - men dikten ovan uttrycker förstås precis samma sak i fler ord.

[Bror Gårdelöf]

Ett annat Tage Danielsson-citat, som trillade in i tankebanorna, medan jag skrev på annan tråd (om Trafikverkets 30-punktslista) var (ungefär):
"Hädanefter skall jag aldrig kalla mig något på -ist utom humanist och cyklist."

Men där hade den gode Tage för en gångs skull uppenbart fel, för inte ens han själv skulle rimligen ha kunnat protestera mot benämningen humorist!

[Marie]

Ett annat Tage Danielsson-citat, som trillade in i tankebanorna, medan jag skrev på annan tråd (om Trafikverkets 30-punktslista) var (ungefär):
"Hädanefter skall jag aldrig kalla mig något på -ist utom humanist och cyklist."

Men där hade den gode Tage för en gångs skull uppenbart fel, för inte ens han själv skulle rimligen ha kunnat protestera mot benämningen humorist!

njaaaa.... Tage D var alltid allför rött anstruken för att jag någonsin skulle kunna se någon humor i hans alster, så humorist har jag aldrig benämnt honom ...

[Bror Gårdelöf]

Uppenbarligen en skillnad oss emellan. Personligen har jag aldrig tyckt, att man måste dela en persons åsikter för att inse, att vederbörande har humor. I Tages fall är ett utmärkt exempel "Harrisburgmonologen". Oavsett var man står i kärnkraftsfrågan är den bland det briljantaste, som skrevs på svenska under förra seklet.

Sett ur dagens perspektiv är det dessutom värt att konstatera, att koldioxideffekten väl knappast var känd över huvud taget, när den monologen skrevs - dvs effekterna av alternativen till kärnkraften var inte lika kända då som nu.

(Nej. Jag tänker inte starta någon energipolitisk debatt på Forum.)

[Kenneth]

I have nowhere to run unless I escape from my self
/Fernando Pesso
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fernando_Pessoa

[Fredric Fredricson]

Uppenbarligen en skillnad oss emellan. Personligen har jag aldrig tyckt, att man måste dela en persons åsikter för att inse, att vederbörande har humor. I Tages fall är ett utmärkt exempel "Harrisburgmonologen". Oavsett var man står i kärnkraftsfrågan är den bland det briljantaste, som skrevs på svenska under förra seklet.

Jag har en lite annan syn på Tage Ds "harrisburgmonolog". Jag tycker mest det verkar handla om hur en person funderar som inte kan skilja på sannolikhet och utfall. Osannolika saker kan hända och händer. Det är inte sannolikt att en viss person vinner en miljon på trisslotter men någon gör det.

Under hela debatten diskuterades om kärkraften var "säker". Det är en barnslig fråga att ställa om man inte först definierar vad man menar med "säker". De experter som eventuellt intevjuades (de riktiga alltså, inte de självutnämnda) kunde inte svara på om kärnkraften är "säker" helt enkelt för att det inte är rätt fråga. De svara på vad dom anser frågan borde vara men journalisterna och allmänheten förstår inte svaret och dom skulle kanske inte ens förstå frågan till svaret.

Som människor är det enkelt att anta att det finns saker vi vet och saker vi inte vet och det är allt. Problemet är att den stora bristen i vårt vetande är inom området "det vi inte vet att vi inte vet" och det mesta inom kärkraft och säkerhet faller inom den ramen.

[Bror Gårdelöf]

Eller för att använda Tages definition på begreppet "försumbart" : "Det betyder, att det inte finns - fast bara lite."
Han tar ju upp just precis sannolikhet och utfall! I diskussionerna före Harrisburg skulle det, som hände där, inte kunna hända. Risken var - just det - försumbar. Sedan hände det, och då rakade sannolikheten att det hade hänt upp i nästan 100 % - men bara nästan, för det var så osannolikt, så frågan var, om det som hände i Harrisburg verkligen hade hänt. Osv.

[Bror Gårdelöf]

Apropå det där med att inte dela folks politiska åsikter men ändå gilla deras humor:

Jag är definitivt inget stort Bertold Brecht-fan, men hans definition av humor vinner i längden:
"En känsla av distans." Första gången jag läste det, verkade det lite väl torrt, men exempelvis brittisk humor är världsberömd - och torr. Där kan man verkligen tala om distans.

Skalden och sångaren Wolf Biermann födde i Hamburg, tror jag, flyttade pga sina politiska sympatier till DDR - och blev med tiden utslängd därifrån, eftersom han kritiserade makthavarna från vänster!

Vid något tillfälle kom ett uttalande från DDR:s regering, att folket förverkat regeringens förtroende - vilket Biermann kommenterade med, att regeringen i så fall borde avsätta folket och välja ett nytt.
(Jag har hört samma historia tillskrivas Adolf Hitler och Bertold Brecht.)

[Bror Gårdelöf]

En kollega och färdkamrat, som sedan många år åker H-D, skickade följande härom dagen:
A Harley is the best way to go, when you don't know where to go.

Det kan ju alltid diskuteras, men det är fyndigt uttryckt - och besläktat med, vad jag brukar säga:
Syftet med att åka motorcykel är att åka motorcykel.

[Austin]

Har man slagit yxan i båten får man ro som fan..

[Kovlingen]

Läste detta när jag var liten :
( visserligen var det på Danska men fungerar på Svenska )

"När du färdas i trafikens vimmel .
Tänk på att det är nära mellan jord och himmel ."

[Bror Gårdelöf]

Och för några decennier sedan kunde man i en del bilars bakrutor läsa:
Bättre bortkommen och omkörd än omkommen och bortkörd.

Det fanns även en engelsk version:
See you later, alligator, in a casket, crazy basket.

[hebymats]

Syftet är inte att åka motorcykel, man ska köra motorcykel.

[Bror Gårdelöf]

Du har helt rätt! Jag slarvade med formuleringen.

[Austin]

Bättre en på en tvåhjuling än två på en enhjuling.

[Bror Gårdelöf]

Påminner mig om salig Bosse Rindars omdöme om Kawasaki Mach III - i alla fall ursprungsversionen, av amerikanerna kallad The Widowmaker: "Med väghållning som en enhjuling och ram som ett bambustaket."

[Gunnar Elmgren]

Påminner mig om salig Bosse Rindars omdöme om Kawasaki Mach III - i alla fall ursprungsversionen, av amerikanerna kallad The Widowmaker: "Med väghållning som en enhjuling och ram som ett bambustaket."

SÅ dålig var den inte, med tidens mått mätt. Däremot var den snabbare än det mesta....
Och enhjuling agerade den allt som oftast!
Förresten undrar jag om det inte egentligen var Kawasaki H2 "Mach IV" 750 som kallades "Widowmaker" från början - den hojen var ruggigt snabb!

[Bror Gårdelöf]

... snabbare än det mesta....

Där krävs väl fortsättningen "så länge vägen inte svängde"?

En annan hoj med samma karaktär var ursprungsversionen av Yamaha V-Max, vars vägegenskaper, när det inte bara går rakt fram, har beskrivits som "intressanta", "spännande" etc - vilket i detta sammanhang knappast är ett positivt omdöme.

Mitt förhållande till ursprungs-V-Max är speciellt. Jag skulle aldrig i livet köpa en - men jag gillar dess utseende!

[Gunnar Elmgren]

Där krävs väl fortsättningen "så länge vägen inte svängde"?

Nejdå, den gick utmärkt att svänga med! Däremot hade den svårartat underdimensionerade bromsar, och eftersom ramen dessutom var vek och baksvingen på tok för kort, var den instabil under inbromsning.
Så man fick bromsa i god tid!

[Magnus Brobeck]

Nu till fakta!!

Kawasaki IV 750 H2 var en utmärkt MC för sin tid. Den var omgiven av en massa rykten men många av dessa var ägarnas egna "tappra försök" att förklara sina egna tillkortakommande som förare.
Satt man kort och gott på den bästa MC'n från den tiden och blev frånåkt så var det ju enklare att ha lite "hittepå" om väghållning. Jag citerar wiki om en artikel i Cycle magazine från 1973.

"The H-2 was comparison tested by Cycle magazine in 1973 against the Ducati 750, the Honda CB750, the Harley-Davidson Sportster 1000, the Kawasaki Z1, the Triumph Trident 750, and the Norton Commando 750. The competition consisted of acceleration, braking distance, and road race course lap-times. Each test was run several times including 10 attempts at a fastest road course time. The H2 was the fastest accelerating machine, posting the fastest 1/4 mile run on a drag strip. Experts were surprised at the other results. Despite an uncomfortable feel and slight front wheel hop under hard braking and not giving the sensation of stopping particularly fast it had the shortest stopping distance and highest braking G load of all the bikes. On the road course, despite what had been heard and written about its ill handling, frame flexing and the supposed tendency to speed wobble exiting high speed turns, it was tied for the fastest lap time with the Kawasaki Z-1 to the tenth of a second. Overall the Kawasaki H-2 750 had the lowest ET, second-highest quarter-mile speed, the fastest lap time, the strongest braking force, the highest torque and horsepower readings on the dynamometer, the highest power-to-weight ratio, the lowest price and scored by points for performance was by far the least expensive per unit displacement.[14]"

Nog snackat nu, men Kawa triple från 197x var långt ifrån så dålig som alla vill gör a gällande, hur jag vet??

Det finns dom som inte tror att jag har vägt under 75 kg heller.

Med vänlig hälsning, Magnus

[Bror Gårdelöf]

Skriver vi inte om olika modeller? Den, som jag kallar Mach III, är den ursprungliga trepipen på 500 kubik - och det var nog den, som fick Bosses beskrivning ovan.

Jag vill också minnas, att någon svensk hojtidning skrev, att en av riskerna med att köra den hojen var, att man vid gaspådrag kunde få styrdämparen i halsen.

En kollega anser något liknande om den 500, som han ägde, när det begav sig. Hans beskrivning kan parafrasera en avsevärt yngre svensk hitlåt: "Då kom alla hästarna på en och samma gång."
Hans specialitet? Neurokirurg.

[Gunnar Elmgren]

Skriver vi inte om olika modeller? Den, som jag kallar Mach III, är den ursprungliga trepipen på 500 kubik - och det var nog den, som fick Bosses beskrivning ovan.

Jag syftar i alla fall på Kawasaki H1 "Mach III" 500, som är den jag har personlig erfarenhet av.
Och jag hävdar, att den har oförtjänt dåligt rykte - med undantag av de svårt underdimensionerade trumbromsarna, som satt på de tidiga årgångarna (min var en 70:a).

[Peter Nordlund]

@Magnus
Helt fantasiska bilder tyckte jag

[hebymats]

Har läst någonstans att svingen var längre på senare årsmodeller.

[neutral]

Härliga bilder på en härlig hoj!

[Austin]

Tjejeras favorit när det begav sig. Vi hade 3 st Kawa 500 i mc gänget Snacka om girlpower

[Gunnar Elmgren]

Har läst någonstans att svingen var längre på senare årsmodeller.

Stämmer delvis - det var 750-modellen H2 Mach IV som fick längre sving till 1974 års modell.

[Gunnar Elmgren]

Lite kuriosa: Den trecylindriga, luftkylda tvåtaktaren var en ganska känslig pjäs. Mittcylindern satt ju lite illa till, och fick sämre kylning än de yttre. Det löste man genom att montera ett större huvudmunstycke i den mittre förgasaren - mittcylindern fick helt enkelt ett bränsleöverskott som extra kylning!
Växellägena var också en aning udda. Friläget var längst ned, och ettan låg alltså uppåt. Enkelt att hitta friläget! Växlingsaxeln gick rakt igenom blocket, och man kunde därmed välja på vilken sida man ville ha växelpedalen! Fanns såklart också fästen för bromspedalen på bägge sidor.

[Bror Gårdelöf]

Jag har också sett bilder på något, som påminner om hemslöjd, där man monterat två snedställda metallplattor, som skulle fungera som en tratt och leda in mer kylluft kring mittcylindern.
Huruvida det fungerade, vet jag inte.

(Det ger associationer till Ariel Square Four, vars motor var känd för sin mycket mjuka gång, men de bakre cylindrarna kunde skära, om motorn belastades för hårt.)

[Kapten Stofil]

"When I build a fire under a person in it, I do not do it merely because of the enjoyment I get out of seeing him fry, but because he is worth the trouble. It is then a compliment, a distinction; let him give thanks and keep quiet. I do not fry the small, the commonplace, the unworthy."

Mark Twains självbiografi, angående beskrivningar av personer i den.

[Bror Gårdelöf]

"Eduation is important, but big biceps is importanter".

[Bror Gårdelöf]

"Kvinnlig skönhet är inget annat än väl placerat underhudsfett."

För många år sedan läste jag en tidningsartikel om Raoul Wallenberg, som växte upp hos en morbror/farbror eller något liknande. Denne gav unge Raoul bland annat ovanstående att tänka på.

Jag håller definitivt inte med. "Skönheten sitter i betraktarens öga", och den består - lyckligtvis - av många fler komponenter än underhudsfettets placering.

[Kovlingen]

Bättre att ha lite av det man behöver än att ha mycket av det man inte behöver

[Bror Gårdelöf]

Peter Englund har skrivit en essä om Errol Flynn - 30-talets store filmidol, som nådde toppen av sin karriär med Robin Hoods äventyr, premiär 1938. Tillsammans med Borta med vinden var den en av de första stora färgfilmerna, och jag blev helfrälst, när jag såg den första gången någonstans i mitten av 1960-talet. (Idag skulle jag nog inte bli lika förtjust.)

Efter denna höjdpunkt gick det på något egendomligt sätt raskt utför. Flynn hade uppenbarligen någon form av personlighetsstörning, som framför allt yttrade sig i mycket stor alkoholkonsumtion och en omättlig aptit på sex - så småningom närmast mekaniskt och i princip med en ny partner varje gång, gärna utvald ur en hop prostituerade.
Under andra världskriget ville han tjänstgöra i den amerikanska krigsmakten men ratades av hälsoskäl. Han hade redan haft sin första hjärtinfarkt och hade leverskador - vilket filmbolaget noga dolde, för han var ju sinnebilden för sin tids fysiska praktexemplar och he-man!
Han dog 1959, 50 år gammal, som ett fysiskt vrak.

Peter Englund sammanfattar detta med, att det värsta, som kan hända en människa, är, att hon inte kan få, vad hon behöver - och det näst värsta är, att hon får allt hon pekar på.

[Fredric Fredricson]

Peter Englund har skrivit en essä om Errol Flynn - 30-talets store filmidol, som nådde toppen av sin karriär med Robin Hoods äventyr, premiär 1938. Tillsammans med Borta med vinden var den en av de första stora färgfilmerna, och jag blev helfrälst, när jag såg den första gången någonstans i mitten av 1960-talet. (Idag skulle jag nog inte bli lika förtjust.)

Efter denna höjdpunkt gick det på något egendomligt sätt raskt utför. Flynn hade uppenbarligen någon form av personlighetsstörning, som framför allt yttrade sig i mycket stor alkoholkonsumtion och en omättlig aptit på sex - så småningom närmast mekaniskt och i princip med en ny partner varje gång, gärna utvald ur en hop prostituerade.
Under andra världskriget ville han tjänstgöra i den amerikanska krigsmakten men ratades av hälsoskäl. Han hade redan haft sin första hjärtinfarkt och hade leverskador - vilket filmbolaget noga dolde, för han var ju sinnebilden för sin tids fysiska praktexemplar och he-man!
Han dog 1959, 50 år gammal, som ett fysiskt vrak.

Peter Englund sammanfattar detta med, att det värsta, som kan hända en människa, är, att hon inte kan få, vad hon behöver - och det näst värsta är, att hon får allt hon pekar på.

Påminner mig om nåt jag läste för länge sedan om en förbannelse en Zen-mästare riktade mot en antagonist (v.v. bortse från det motsägelsefulla i detta):

"Må alla dina önskningar bli uppfyllda"

/Fredric

[Bror Gårdelöf]

Man kan undra, om Peter Englund läst dessa ord av zen-mästaren.
Får man allt man önskar sig, har man ju inget kvar att önska sig - inget att se fram emot eller kämpa för.
Då blir nog livet rätt tomt.

[Mimmi]

Hej!

Errol Flynn är inte den ende artist som var eller har missbruksproblem, det tycks vara väldigt vanligt i de kretsarna, av någon anledning.
Till kända svenska artister med sådana problem hör ju bland gångna tiders kändisar Edvard Persson och Thor Modéen, och bland nuvarande märks ju Ulf Lundell och Mikael Persbrandt.
De senares eskapader är ju återkommande i massmedia.
Likaså när man läser olika artister skådespelares och musikers biografier, framgår det hur alkohol och droger ofta spelar eller spelat en mycket stor roll i deras liv.

[Kovlingen]

Försök hellre hitta motparten dvs. de som inte har varit i spalterna
En som jag inte hört så mycket om (trots "kung i baren" ) är Magnus Uggla .
En annan är väl Per Gessle , men dom är ett fåtal .
Kan ju även vara att jag är ovanligt ovetande

[Fredric Fredricson]

Förvisso har det flesta stora musiker och andra konstnärer haft problem med missbruk och/eller varit missanpassade individer (för den aktuella epokens definition av "missanpassade").

Man kan fundera över varför. Finns den nån form av korrelation mellan skaparkraft och missbruk? Jag har hört folk påstå detta men aldrig sett nån seriös undersökning.

/Fredric

[Bror Gårdelöf]

Ett klassiskt citat är: "All stor konst är sprungen ur vånda."
Jag vågar mig inte på någon säker debatt om det, men rent filosofiskt-logiskt kan man ju tänka sig, att lyckliga människor är nöjda, som de är, medan olyckliga människor behöver kanalisera sin ångest på något sätt. Har de då den rätta förmågan, blir det (stor) konst. Sveriges mest framstående exempel på det är rimligen Ingmar Bergman, vars filmer jag med några få undantag inte håller störande högt, men det spelar föga roll. Bergman är en internationellt känd, storartad konstnär.
Woody Allen - som är en stor Bergmanbeundrare - har också gjort konst av sina egna neuroser, och så vidare.

"Glückliche Völker haben keine Geschichte" ("Lyckliga folk har ingen historia") citerar Frans G Bengtsson i essän Doktor Dryasdusts vederdeloman - om den skotske historikern Carlyle - utgiven under 1930-talet. "...där frid och vila råder, spirar inte mycket material för hävderna. Klio får se sig om på annat håll." (Klio (grekiska: Κλειώ), latiniserat, Clio, är i grekisk mytologi hjältediktens, retorikens och framför allt historieskrivningens beskyddarinna.) "...så t. ex. har nämnda gudinna under de senast förflutna 15 åren haft åtskilligt att göra med länder som Tyskland och Ryssland, något till och med i en sådan liten vrå av världen som Finland, medan däremot bidragen från Sverige under samma tid ... utan svårighet av den höga damen kunna noteras på ett cigarrettpapper."

Går vi sedan tillbaka till Errol Flynn vete väl sjutton, om han var någon större konstnär. Alla de roller, som gjorde honom berömd, var i stort sett likadana. Det var ungefär som med John Wayne, som i de filmer jag sett i princip "spelade" samma rollkaraktär.
Men stora stjärnor var de utan tvekan.

Raka motsatsen var exempelvis Peter Sellers. Någonstans har jag läst om honom, att han i grunden var en ensam och "tom" person - vilket rimligen var orsaken till, att han kunde gå in i nästan vilken rolltyp som helst. I Helyllesabotören är han inte störande rolig, liksom i Välkommen Mr Chance. I Dr Strangelove spelar han många roller. Jag minns ingen av dem som särskilt rolig, även om filmen är ett mästerverk som svart fars.
Och så gjorde han kommissarie Clouseau, som fick världen att skratta sig halvt fördärvad - åtminstone i de tidiga Rosa Pantern-filmerna, innan idén blivit rätt sliten.

Clint Eastwood är något av ett specialfall. Hans tidiga rullar är Hollywoodhistoria, men rollkaraktären i Coogans bluff, Thunderbolt och Dirty Harry-filmerna m fl är i grunden samma figur. Därefter har han bara blivit bättre och mer mångfacetterad - både som skådespelare och regissör.

[Bror Gårdelöf]

"Ett äpple om dagen håller doktorn borta - i alla fall om man siktar noga."

Winston Churchill citerad härom dagen i en dagstidning. Efter att ha läst Bengt Liljegrens Churchillbiografi vet jag, att åtskilliga citat, som tillskrivs honom, inte stämmer. Vad gäller detta, har jag ingen aning.

[Kapten Stofil]

"I have always wished for my computer to be as easy to use as my telephone; my wish has come true because I can no longer figure out how to use my telephone." -- Bjarne Stroustrup

[Bror Gårdelöf]

För mig har det sedan länge blivit en gimmick att se, hur länge min gamla "dumma" Nokia kommer att fungera. Jag har sällan långt till en dator, så behovet av smartphone är inte överhängande.
Men någon gång lägger förstås Nokian av, och då blir det in i den moderna djungeln.

[Kapten Stofil]

Citatet blir roligare om man vet vem Bjarne Stroustrup är:

https://en.wikipedia.org/wiki/Bjarne_Stroustrup

[Bror Gårdelöf]

Instämmer!