av Bror Gårdelöf » 2019-04-26/09:50
Till Kapten: Mja - det är nog ingen större könsskillnad, vad gäller sjuklighet och diagnostik. Däremot har vården relativt sent insett, att det är skillnad på kvinnor och män(!). En orsak till detta är, att länge användes friska frivilliga som kontrollgrupp i medicinska studier. Nämnda frivilliga var ofta brandmän - som kunde ha arbetspass med så många lediga timmar emellan, att de var praktiska att ha med i studier. Alternativt utgjordes kontrollgruppen av manliga fångar i exempelvis USA - där man nog kan fundera en del över graden av frivillighet, men det är en annan sak.
Hur som helst behöver man inte vara någon Einstein för att inse, att dessa två grupper av friska minst av allt utgjorde ett genomsnitt av befolkningen - och det dröjde generande länge, innan vården insåg, att referensvärdena för män och kvinnor inte nödvändigtvis var desamma! Men det är historia idag.
Numera känner vi till åtskilligt om könsskillnader i såväl sjukdomars förekomst som deras symtomatologi. Till det kommer förstås något gammalt - att kvinnorna har tillgång en särskild specialitet, gynekologi ( betyder ordagrant "kvinnolära"). Den specialiteten är mycket bred och involverar allt från psykologiska aspekter på tillvaron via obstetriken - förlossningskonsten, med tillhörande reproduktionsmedicin mm - till godartade och elakartade tumörsjukdomar.
Andrologi ("manslära") finns också, men veterligen inte som egen specialitet. Jag känner i alla fall inte till någon andrologisk klinik (vilket i och för sig kan bero på min egen okunnighet).
(Eftersom jag läste ryska en gång i tiden, har jag relativt lätt för att stava mig igenom även grekiska ord, då respektive alfabeten är rätt likartade. Under semester i Grekland log jag igenkännande åt skyltarna på toaletterna: Gynaikon och Andron var inte svårt att begripa, när man läst medicin.)
EDIT 2019-04-27, 07.10: En händelse, som ser ut som en tanke, är, att dagens Östgöta Correspondenten innehåller ett längre reportage om gynekologen Ann-Margreth Wirén, som vid 78 års ålder fortfarande arbetar - men tänker dra sig tillbaka. Hon började som sjukhusläkare (vi har jobbat ihop) men sadlade om till privat praktik för ett par decennier sedan. Det har hon aldrig ångrat, men hon sticker inte under stol med, att åren på sjukhus - med äldre, erfarna kollegor, som handledde henne och förde sin kunskap vidare - lade en oerhört viktig grund, på vilken hon kunde bygga vidare.
Nu har Region Östergötland beslutat, att gynekologisk öppenvård i princip inte skall finnas som "egen" verksamhet, utan allt skall gå via vårdcentralerna. Mot detta är hon - föga förvånande - mycket kritisk, då hon i artikeln tar upp alla de aspekter, som jag nämner ovan - och några till. (Både hon och jag har mycket stor respekt för allmänläkarna, men att de skall ha snits även på gynekologins alla aspekter är att begära mycket av dem.) Helst vill hon förstås lämna över hela sin mottagning till någon intresserad yngre kollega, men om en sådan inte kan få ett avtal med sjukvårdshuvudmannen, lär intresset vara milt uttryckt svalt.
Jag delar hennes åsikt, att Region Östergötlands beslut inte är väl genomtänkt.