av Bror Gårdelöf » 2014-02-21/19:18
Vid det här laget torde ha framgått, att jag inte skriver vers störande ofta, men nyligen läste jag om Frans G Bengtssons essä om Francois Villon - det franska 1400-talets ojämförligt störste skald, tillika tjuv och mördare(!). ("- han var vid denna tidpunkt tjugofem år och hade just gjort undan sitt första mord och sitt första längre poem, ganska harmlösa debutstycken båda -")
Villon levde alltså ett tämligen dramatiskt liv, i vilket ingick ett antal fängelsevistelser och minst en dödsdom. Natten före den planerade avrättningen skrev han "De hängdas ballad". Märkligt nog benådades han - än en gång - och försvann därefter i historiens töcken. Ingen verkar veta, var han blev av, eller hur länge han levde.
Men balladen finns kvar - här översatt av FGB. Inte många personer i historien skulle ha kunnat åstadkomma något liknande natten före sin avrättning!
I bröder kvar på jorden, gån ej strängt
vår plats förbi; med ömkan sen vår lott.
Ty envar som på oss med miskund tänkt
skall själv av Gud bli mätt med samma mått.
Fem, sex vi här hängts upp, nu trasor blott:
det kött vi slösat för och fröjdats i
har slitits, tärts och ruttnat: snart nog vi
som stoft och lösa ben till marken falla.
Gån ej med skratt och hånsord oss förbi;
men bedjen Gud att han tar mot oss alla.
Må ingen, som vi ropa till, bli kränkt
av brodersnamnet, fast vår plats vi fått
av lagens hand: åt envar blev ej skänkt
nog vist förstånd att leva rätt och gott.
Det minnens, sedan nu vårt slut vi nått;
och inför Sonen av Vår Fru Marie
så talen, att vår boning ej må bli
där heta kval kring de fördömda svalla.
Och strön kring oss ej kallt begabberi;
men bedjen Gud att han tar mot oss alla.
Av strida regn vi tvagits där vi hängt,
av frost och sol vi svartnat. Korpar brått
med vassa hugg i våra ögon trängt,
ryckt av vårt hår, ej skäggen ens försmått.
Ro få vi ej; än hit, än dit, i vått
och torrt, vi svängt för vinden och förbli
hans tidsfördriv vid fåglars flax och skri
och hack vid hack. O bröder, er vi kalla:
tillhören ej vårt onda kompani;
men bedjen Gud att han tar mot oss alla.
Prins Jesus, Furste hög, vars nåd gör fri:
mot Helvetet som gapar stå oss bi;
inför dess hot åt dig vi oss befalla.
Och människor: utan gyckel sen oss I;
och bedjen Gud att han tar mot oss alla.