Senaste numret av MC-folket (SMC)
Postat: 2018-09-20/16:48
Ett helt nummer späckat om och med elektriska hojar.
Tragiskt
Allt elektriskt beskrivs som bara fantastiskt och framtiden för hojåkandet.
Nästan en religiös övertygelse.
I samma nummer ett reportage med regeringens infrastrukturminister.
Aningen luttrad som jag är så anar jag kopplingar mellan det besöket, och den elektriska optimism som återspeglas i detta nummer.
En slump? Knappast.
Ingen tvekan om att elektriska hojar kan vara bra alternativ för folk som pendlar till jobbet, eller kör små korta turer enbart inne i städer.
Tragiskt att behöva erkänna såsom vurmare av allt som låter, brinner, exploderar, luktar, och skakar, men tyvärr inget som går att blunda för.
Fast när jag kommer till "Danskens Domän" går jag i taket.
Kör den personen verkligen hoj?
En timme verkar vara max vad han klarar av att köra utan nödvändig paus, vilket får mig att undra om han någonsin kört en längre sträcka på hoj?
Att puttra fram och tillbaka mellan två trafikljus på Sveavägen räknas inte som en längre sträcka.
I samma veva tycker han nämligen att den högst väsentliga frågan om hur långt man kan köra på en laddning av ett batteri är patetisk.
Vänta. Det blir bara "bättre"...
Många utplacerade laddare med förhoppningsvis gemensam standard tillsammans med ett simpelt betalkort ska nämligen råda bot på problemet med frekvent behov av laddning. Därav är frågan patetisk.
Han tar Norge som ett lysande exempel. Har han varit i Norge? Med mc?
Han avrundar med att ovanstående är ett bra incitament för touring i Norge. Har han varit i Norge? Med mc?
Nu du kära "Dansk" ska du få veta något.
Visst, elektriska hojar må vara bra alternativ för många, och har tom några fördelar, men skriv inte om sådant du bevisligen inte har någon erfarenhet av.
Patetisk sa du??
Om du någonsin varit utanför din tätort på hoj, och har ett stort touring intresse så inser du att vad du tycker är patetiskt är högst relevant för många andra hojåkare.
Touring förekommer på alla möjliga och omöjliga vägar.
Touring innebär att ta sig till önskade mål. Många gånger befintliga i andra länder.
Touring innebär många timmar i sadeln varje dag under en sammanhängande tidsperiod.
Dessa är bara några av tjusningarna med touring.
Utplacerade laddare på alla möjliga och omöjliga vägar är inte en ekonomisk möjlighet i något land (förutom möjligen Andorra och Vatikanstaten).
Om jag tvingas till ett flertal stopp för att ladda batteriet så innebär antalet stopp, och den nödvändiga laddningstiden vid varje stopp att tiden i sadeln förkortas.
Eftersom mängden utplacerade laddare är och kommer fortsatt vara både begränsad och lokalt så begränsas antal vägar som touring önskas genomföras på.
Med kortare dagar i sadeln, och ett begränsat antal vägar begränsas även antal möjliga mål kraftigt.
Inget som drabbbar någon som möjligen kör på Sveavägen, men påverkar andra som har touring som sitt största intresse.
Hoppa på din elektrisk hoj, och ge dig på touring i exempelvis landet du lyfter fram som ett lämpligt mål.
Undvik E6:an. Vi pratar touring.
Upplev fjäll- och fjordvägarna.
När du tvingas stanna varje timme, och börjar söka efter en utplacerad laddare, ställ dig då frågan angående hur långt man kommer på en laddning verkligen är patetisk eller högst väsentlig?
Ställ dig också frågan på valfri fjälltop om utplacerade laddare överallt är möjligt eller ens önskat.
Herr "Dansk".
Det finns fortsatt fördelar med fossilt bränsle också.
Var inte så begränsad och naiv i ditt tyckande.
Framför allt, kalla inte något patetiskt som du bevisligen inte har någon erfarenhet eller kunskap om.
Att vara politisk korrekt och därför följa direktiv vad ansvarig utgivare må ha sagt är en sak.
Att vara korkad är en helt annan.
Tragiskt
Allt elektriskt beskrivs som bara fantastiskt och framtiden för hojåkandet.
Nästan en religiös övertygelse.
I samma nummer ett reportage med regeringens infrastrukturminister.
Aningen luttrad som jag är så anar jag kopplingar mellan det besöket, och den elektriska optimism som återspeglas i detta nummer.
En slump? Knappast.
Ingen tvekan om att elektriska hojar kan vara bra alternativ för folk som pendlar till jobbet, eller kör små korta turer enbart inne i städer.
Tragiskt att behöva erkänna såsom vurmare av allt som låter, brinner, exploderar, luktar, och skakar, men tyvärr inget som går att blunda för.
Fast när jag kommer till "Danskens Domän" går jag i taket.
Kör den personen verkligen hoj?
En timme verkar vara max vad han klarar av att köra utan nödvändig paus, vilket får mig att undra om han någonsin kört en längre sträcka på hoj?
Att puttra fram och tillbaka mellan två trafikljus på Sveavägen räknas inte som en längre sträcka.
I samma veva tycker han nämligen att den högst väsentliga frågan om hur långt man kan köra på en laddning av ett batteri är patetisk.
Vänta. Det blir bara "bättre"...
Många utplacerade laddare med förhoppningsvis gemensam standard tillsammans med ett simpelt betalkort ska nämligen råda bot på problemet med frekvent behov av laddning. Därav är frågan patetisk.
Han tar Norge som ett lysande exempel. Har han varit i Norge? Med mc?
Han avrundar med att ovanstående är ett bra incitament för touring i Norge. Har han varit i Norge? Med mc?
Nu du kära "Dansk" ska du få veta något.
Visst, elektriska hojar må vara bra alternativ för många, och har tom några fördelar, men skriv inte om sådant du bevisligen inte har någon erfarenhet av.
Patetisk sa du??
Om du någonsin varit utanför din tätort på hoj, och har ett stort touring intresse så inser du att vad du tycker är patetiskt är högst relevant för många andra hojåkare.
Touring förekommer på alla möjliga och omöjliga vägar.
Touring innebär att ta sig till önskade mål. Många gånger befintliga i andra länder.
Touring innebär många timmar i sadeln varje dag under en sammanhängande tidsperiod.
Dessa är bara några av tjusningarna med touring.
Utplacerade laddare på alla möjliga och omöjliga vägar är inte en ekonomisk möjlighet i något land (förutom möjligen Andorra och Vatikanstaten).
Om jag tvingas till ett flertal stopp för att ladda batteriet så innebär antalet stopp, och den nödvändiga laddningstiden vid varje stopp att tiden i sadeln förkortas.
Eftersom mängden utplacerade laddare är och kommer fortsatt vara både begränsad och lokalt så begränsas antal vägar som touring önskas genomföras på.
Med kortare dagar i sadeln, och ett begränsat antal vägar begränsas även antal möjliga mål kraftigt.
Inget som drabbbar någon som möjligen kör på Sveavägen, men påverkar andra som har touring som sitt största intresse.
Hoppa på din elektrisk hoj, och ge dig på touring i exempelvis landet du lyfter fram som ett lämpligt mål.
Undvik E6:an. Vi pratar touring.
Upplev fjäll- och fjordvägarna.
När du tvingas stanna varje timme, och börjar söka efter en utplacerad laddare, ställ dig då frågan angående hur långt man kommer på en laddning verkligen är patetisk eller högst väsentlig?
Ställ dig också frågan på valfri fjälltop om utplacerade laddare överallt är möjligt eller ens önskat.
Herr "Dansk".
Det finns fortsatt fördelar med fossilt bränsle också.
Var inte så begränsad och naiv i ditt tyckande.
Framför allt, kalla inte något patetiskt som du bevisligen inte har någon erfarenhet eller kunskap om.
Att vara politisk korrekt och därför följa direktiv vad ansvarig utgivare må ha sagt är en sak.
Att vara korkad är en helt annan.