Matta skrev:... "Linköping vid Vättern" respektive "Lidköping vid Vänern" ...
Fast Linköping ligger ju inte vid Vättern! Fågelvägen är nog kortaste avståndet 4 - 5 mil.
Däremot vet jag, att Lidköping långt senare snarast officiellt betecknar sig som just "Lidköping vid Vänern". Det lär vara dels för att minimera missförstånd och dels en sorts marknadsföring, för Lidköping ligger ju vackert.
Jag tror också, att ju yngre man är, desto snabbare anammar man en ny dialekt, men det är knappast så fyrkantigt som före eller efter 21. Som barn hade jag åtskilliga lekkamrater, som kom från Skåne, och det vore lögn att påstå, att de lät som Uddevallabor några år senare.
Däremot tar barnen förstås upp dialekten i det område, där de växer upp. Varken hustrun eller jag talar utpräglad - om ens märkbar(?) - östgötska, men när våra barn öppnar munnen, är det ingen tvekan om, var de vuxit upp.
Apropå skånska, har Frans G Bengtsson en rolig passus i
Karl XII:s levnad. Han konstaterar, att den snabba försvenskningen av Skåne i slutet av 1600-talet veterligen saknar paralleller i historien. "Såsom kvarvarande skillnad återstår språket, föga begripligt för oförberett folk norr om Jönköping." (Boken kom ut 1936. Min personliga teori om den snabba försvenskningen är, att danska bönder i praktiken var livegna under landets adel. När Sverige erövrade Skåne och ett antal andra, tidigare danska/norska landskap, fick bönderna veta, att de nu var fria svenska bönder, som hade att svara inför konungen och dennes befallningshavare - ingen annan. Därmed var nog längtan att än en gång hamna under klacken på en dansk adelsman rätt måttlig.)