Helt onödig omröstning.

[Matta]

Jag har alltid sagt en stånka eller en stamp men många säger enstånka.
Begreppet " stamp " har jag blivit missförstådd med, för allt är väldigt dialektalt och efter att ha levt och verkat från Malmö i söder till Haparanda i norr och faktiskt till och med gjort ett par säsonger i Björkliden som ligger brevdid Abisko och således norr om Kiruna så har jag varit runt.
Elva olika ställen har jag Björkliden oräknat mellan dessa ytterligheter hunnit bo på och vet således att det är en väldig skillnad på hur vi pratar och vilka uttryck vi använder oss av runt om i detta underbara land.

Vad säger du?

Helt ok av Moderator att radera om denne tycker detta är alltför ovidkommande till och med för OT-delen av forumet ;- )

Peace

/M.

[Kovlingen]

Dialekter är väl gött . Kör på !
"Ha ä ha ha ä mä hä som ha ä mä hä som ä . Ha ä ha ha ä "
Eller hur ?

[Bror Gårdelöf]

Det klassiska uttrycket är nog "enstånka" - och avser då en encylindrig fyrtaktare, inte tvåtaktare - men för många år sedan påpekade någon, att uttrycket snarast är en tautologi. Veterligen har ingen använt uttrycket "tvåstånka" om en twin, "trestånka" om en trepip osv. Själv har jag därför sedan många år sagt och skrivit "stånka". (Engelskans motsvarighet tror jag är "thumper".)

"Stamp" har jag bara läst i ett enda sammanhang, då någon av svenska Classic Bikes skribenter skrev om italienska polisens "gamla Falconestampar". Den Moto Guzzi-modellen hade ju (i likhet med åtskilliga andra) en horisontell cylinder på (tror jag) kring 500 kubik - med anor ända tillbaka till Guzzis allra första modell.
Under 1960-talet ersatte samma poliskår - och åtskilliga andra - sina äldre maskiner med Moto Guzzi V7-modeller med märkets numera klassiska v-twin med längsställd vev.

Hur som helst: När det kommer till slanguttryck finns väl knappast något "rätt" eller "fel", så vi kan nog leva vidare med alla tre varianterna - stånka, enstånka eller stamp, allt efter personligt tycke och smak.

[Kovlingen]

Slang/konstiga namn kommer av något som någon har hört eller läst .
Sedan har det kunnat bli något förändrat under tidens gång .

[Matta]

@ Bror
Det är fullt möjligt att det är samma skribent som jag läst fast då i MCM, Bike, MC-nytt eller någon annan hojtidning under åttiotalet som är orsak till att jag då och då använder uttrycket " Stamp ". Känner ju faktiskt igen dom flesta av skribenterna där från tidigare då jag har en drös av Classic Bike sen åren runt millenieskiftet eller så liggande.
Och att det kanske är en tautologi är nog anledningen till att jag inte sagt " Enstånka " då jag alltid tyckt det låtit lite tårta på tårta. Jag skriver " kanske " då jag inte vill dra igång en semantisk diskussion om den exakta betydelsen eller innebörden av begreppet tautologi ;- )
Den kan jag då ta på Flashback eller något språk-forum om jag ids och vill utreda saken närmare ;- )

Och självklart finns det varken rätt eller fel utan jag var bara nyfiken på vad ni säger och varifrån ni härstammar för att se vad som sägs varsh, som vi sa i Happis i min barndom ;- D
Egentligen finns det ju inte så mycket rätt eller fel i " vanlig " svenska heller då det är ett levande språk och således hela tiden förändras och utvecklas. Det som var fel igår är inte nödvändigtvis det idag, även om jag nu så här på morgonkvisten inte kommer på något riktigt talande exempel.

@ Kovlingen

Där tappade du bort mig, kanske att jag hade förstått om jag hörde det sägas men inte läsas :- )
Dock var det så många " mä " och " hä " att det lät som Dalmål i mina öron.
Men jag har inte bott någonstans mellan Dalarna och Umeå och Sundsvalls-dialekt är därför inte det jag bäst känner till.
Då är Västgötska som Bror kanske pratar ( ? ) lättare då jag tillbringade större delen av åttiotalet i Vänersborg.

Fred

[Bror Gårdelöf]

Jag är uppvuxen i Uddevalla med föräldrar och många släktingar från Dalsland - men har bott i Östergötland sedan 1974, så det är svårt att säga, hur jag låter numera. Fast om jag någon gång hört en radiointervju eller sett ett TV-inslag, där jag fått uttala mig, har jag själv tyckt, att det kan påminna om västgötska. Men jag är långt ifrån säker på, att en västgöte skulle hålla med.

[Matta]

Jag läste slarvigt och fel Bror, läste Lidköping och inte Linköping som det står. Förr, innan postnummrena kom i slutet av sextiotalet ( ? ), så fick man på breven skriva " Linköping vid Vättern " respektive " Lidköping vid Vänern " för att vara säkra på att det skulle komma fram :- )

Själv bodde jag från 4 års ålder till 9 utanför Södertälje. 9 till 13 i Happis. 13 till 22 i Vänersoborg.
När jag flyttade till Happis pratde jag således Stockholmska i deras öron.
När jag flyttade till Vänersborg pratade jag Tornedalska.
Efter ett par år, eller mindre, pratade jag exakt som övriga invånare i Vänersborg.


Någon sa att om man flyttar före 21, tror jag det var, så anammar man den nya dialekten men inte om man flyttar efter. Givetvis har alla en " brytpunkt " men jag är tveksam till att den kan vara så exakt och även allmängiltig.
Som barn tar man efter snabbt och säkert även omedvetet då jag inte har något minne av att jag ansträngde mig för att börja med Tornedalska, inte heller med Västgötska.

Men vad jag pratar idag vet jag inte, dock inte Dalmål det vet jag säkert.
Förmodligen en mishmash av allt då folk ibland säger att dom hör Stockholmska djupt, långt in nånstans i min dialekt.

Fred

[Kovlingen]

"Ha ä ha ha ä mä hä som ha ä mä hä som ä . Ha ä ha ha ä "

Blir väl ungefär så här i fri översättning "Det är så det är med det som är . Så är det"

[Bror Gårdelöf]

... "Linköping vid Vättern" respektive "Lidköping vid Vänern" ...

Fast Linköping ligger ju inte vid Vättern! Fågelvägen är nog kortaste avståndet 4 - 5 mil.
Däremot vet jag, att Lidköping långt senare snarast officiellt betecknar sig som just "Lidköping vid Vänern". Det lär vara dels för att minimera missförstånd och dels en sorts marknadsföring, för Lidköping ligger ju vackert.

Jag tror också, att ju yngre man är, desto snabbare anammar man en ny dialekt, men det är knappast så fyrkantigt som före eller efter 21. Som barn hade jag åtskilliga lekkamrater, som kom från Skåne, och det vore lögn att påstå, att de lät som Uddevallabor några år senare.
Däremot tar barnen förstås upp dialekten i det område, där de växer upp. Varken hustrun eller jag talar utpräglad - om ens märkbar(?) - östgötska, men när våra barn öppnar munnen, är det ingen tvekan om, var de vuxit upp.

Apropå skånska, har Frans G Bengtsson en rolig passus i Karl XII:s levnad. Han konstaterar, att den snabba försvenskningen av Skåne i slutet av 1600-talet veterligen saknar paralleller i historien. "Såsom kvarvarande skillnad återstår språket, föga begripligt för oförberett folk norr om Jönköping." (Boken kom ut 1936. Min personliga teori om den snabba försvenskningen är, att danska bönder i praktiken var livegna under landets adel. När Sverige erövrade Skåne och ett antal andra, tidigare danska/norska landskap, fick bönderna veta, att de nu var fria svenska bönder, som hade att svara inför konungen och dennes befallningshavare - ingen annan. Därmed var nog längtan att än en gång hamna under klacken på en dansk adelsman rätt måttlig.)

[Bror Gårdelöf]

En händelse, som ser ut som en tanke, är, att i senaste MOTORRAD, som damp ner i brevlådan idag, presenteras KTM 690 SMC R och 690 Enduro R under rubriken "TOPP-STÅNKOR".
Utifrån denna tråds inledning, hade man kunnat använda ordleken "toppenstånkor" - som skulle kunna avstavas efter "topp" eller "toppen".