Mike Hailwoods tår

[Allan Ericsson]

Sitter och läser mina äldsta mc-tidningar (från 1964 och några år framåt) innan jag gör mig av med dem.
Så får jag se en bekant bild i Motor Cycle 29 SEPTEMBER 1966.

Bilden dyker fortfarande upp i mc-tidningar!

[Håkan]

Kör han en Honda sexa?

[Allan Ericsson]

Ja, en 6-cylindrig 250-kubikare.
Hittade en till bild i samma tidning. Tagen innan han slipat färdigt på stöveln.

jag har för mig att han så småningom reparerade med silvertape.

[Bror Gårdelöf]

Ett tidigt nummer av svenska Classic Bike hade en intressant artikel om Hondasexan. Mike Hailwood ansåg, att den var den mest överlägsna vinnarmaskin han någonsin kört.
Vevaxeln var oerhört komplext uppbyggd och saknade svänghjul. Släppte man gasen, utan att en växel var ilagd, gick den från 10 000 rpm ner till noll på någon sekund! Jag vill minnas, att toppvarvet var 17 000 eller 19 000 rpm! I mitten på 60-talet! Jämförda med den måste de europeiska konkurrenternas byggen ha varit grovsmide!

En brittisk entusiast med god ekonomi hade osannolik tur. Han fick långt senare låna en maskin, som aldrig körts! Och han fick tillstånd att riva ner den i atomer för att bygga kopior! När de tog ut motorn ur ramen, trodde de, att den var tom. Så lätt var den. Den innehöll legeringar, som ingen i det nya teamet kände till - och tekniska lösningar, som de inte begrepp sig på. Då handlade det ändå om folk, som jobbade inom fransk rymdteknologi.
Efter att de kopierat allt in i minsta detalj och byggt en kopia, tog det mer än ett halvår, innan de fick fason på hojen.
Så småningom kunde hugade spekulanter få köpa en. Jag minns inte, om prislappen då låg på motsvarande två eller tre miljoner SEK!