Munskyddets historia

[Bror Gårdelöf]

I Läkartidningen 51 - 52/2020 finns en kulturartikel i rubricerade ämne, skriven av den pensionerade överläkaren Bo S Lindberg.

Robert Koch och Louis Pasteur påvisade förekomst av bakterier, och vad sådana kunde ställa till med. Utifrån teorin att bakterier fanns ymnigt i luften, införde skotten Joseph Lister operationer i en dimma av karbolsyra, vilket nedbringade postoperativa infektioner till en bråkdel av vad de varit tidigare.
Senare kunde påvisas, att luften i operationssalen var tämligen bakteriefri - men alla instrument, som inte steriliserats, kunde ha mycket stora mängder bakterier på ytan. Listers karbolsyra hade fungerat, eftersom aerosolen även steriliserade instrumenten - men arbetsmiljön blev naturligtvis bättre i vanlig, ren luft.
Instrumenten diskades och kokades mellan alla operationer. Senare tillkom autoklaven.

Trots kunskapen, att bakterier också fanns på huden, var det vanligt ända till för hundra år sedan, att kirurgerna opererade utan handskar - men efter mycket omsorgsfull handtvätt. Bidragande orsak var förmodligen, att den tidens handskar var klumpiga och berövade kirurgen nödvändig känsel och finmotorik.
(I annat sammanhang har jag läst, att de första moderna operationshandskarna kom till på grund av en skicklig operationssköterskas besvärliga handeksem, som kraftigt förvärrades av de starka desinfekterande handtvättmedlen. Kirurgen, som var förälskad i nämnda sköterska, kontaktade Charles Goodyear, vars företag åstadkom den första moderna operationshandsken. Det, som professionen inte kunnat ordna, löstes på grund av en förälskad kirurg! Men jag går inte i god för sanningshalten.)

Munskydd fick inte någon större spridning på operationssalar förrän under 1910-talet - och det tog mer än ett decennium, innan de blivit självklara. I artikeln påstås, att munskydden till en början främst hade funktionen att hindra, att matrester, som fastnat i kirurgens skägg, skulle falla ner i såret!

Den äldsta beskrivningen av munskydd är från digerdödens Montpellier 1348. Läkaren anmodades att i närheten av sjuka hålla en svamp, indränkt med vinäger, framför näsa och mun. Detta rekommenderades emellertid endast vid kyla. I varmt väder skulle man andas in vissa kryddor. Metodens effektivitet anges inte.

Åtskilliga har nog sett de heltäckande pestdräkter, vars långa näbb innehöll kryddor. Då kände man inte till vare sig bakterier eller virus, utan den fågelliknande utstyrseln var avsedd att skrämma onda makter. Staven användes för att hålla patienterna på avstånd! https://sv.wikipedia.org/wiki/Pestdoktor

Munskyddets användning som smittbegränsare kommer från ett utbrott av pest i den manchuriska staden Harbin 1910 - 1911. Fattiga kineser bodde under usla sanitära förhållanden, och praktiskt taget alla smittade dog inom 48 timmar. Totalt dog 60 000 människor.

Wu Lien-teh var kines, men föddes i Malaysia och hade studerat i Cambridge, Tyskland och vid Pasteurinstitutet i Paris. Han spårade smittkällan till självdöda murmeldjur, som pälsjägare tillvaratagit - med katastrofalt resultat. (Den klassiska pestspridaren är råttan, men även murmeldjuret är en gnagare - min anm.) Wu insåg, att lungpest (som har upp till 100 % dödlighet) sprids via luften - men blev inte trodd av andra västerländska läkare på plats. Den franske läkare Gérald Mesny avled efter att ha trotsat Wus påbud om ansiktsmask. Därefter blev det andra tongångar bland kvarvarande kollegor.

I det fattiga Harbin fanns inte heller någon organisation för att ta hand om avlidna. Pesten hade exploderat under vintern, när det kunde vara -35 grader, och i slutet av januari 1911 låg över 2 000 döda på gator och torg. Wu insåg, att liken skulle bli en ny smittkatastrof, om de tinade på plats. Kremering var helt främmande för kinesisk kultur, men Wu fick kejsarens tillstånd att bränna liken, vilket tog flera dygn.

Efter att epidemin klingat av, arrangerades den första internationella smittskyddskonferensen någonsin i Kina. Där presenterades bland mycket annat ett av Wu Lien-teh designat munskydd, som fick internationellt genombrott.
Wu fick vederbörlig kinesisk och internationell uppmärksamhet för sina insatser - inklusive nominering till Nobelpriset 1935 - och hans död uppmärksammades med mycket hedrande omdömen i bland andra The Times.

Om Wu Lien-teh visste jag inte ett barr fram till för två timmar sedan. Hatten av!

[Allan Ericsson]

Intressant men du kan väl ta oss med lite länge, dvs. fram till dagsläget, då allmänheten, dvs. amatörerna, skall börja använda munskydd. Ett begagnat munskydd skall väl hanteras på ett speciellt sätt? Får man vidröra filterdelen?

[Bror Gårdelöf]

Problemet är, att kunskapsläget är oklart - i alla fall mitt kunskapsläge! WHO har länge anbefallt munskydd, medan FHM och Anders Tegnell vidhållit, att evidens för munskyddets nytta är svaga - om ens det.

Det är fullt möjligt, att munskyddets främsta effekt ute i samhället är att ständigt påminna både bäraren och omgivningen om smittrisken. Jag har läst rapporter om studier, som anger, att människor självmant håller större avstånd till dem, som bär munskydd - vilket i så fall är bra.
På en operationsavdelning är det självklart, att man inte flyttar ner munskyddet från dess adekvata position till hakan och sedan upp igen. Man slänger munskyddet och tar ett nytt. I hur stor utsträckning privatpersoner gör detsamma, vet nog ingen, men jag har mina dubier. (De är ju inte gratis.)
De mer eller mindre moderiktiga tygskydden reser nästa fråga: Hur ofta tvättas de? De borde tvättas efter varje användning - men jag tillåter mig att tvivla.

Och ja - man bör inte ta i munskyddet, om man inte kan tvätta/sprita händerna direkt efteråt. (Man bör för övrigt inte heller ta sig i ansiktet - vilket är mycket svårt att låta bli, oavsett om man bär munskydd eller ej.)

Hur ofta privatpersoner utanför vården använder munskydd på korrekt sätt, vet nog ingen - vilket inte direkt förbättrar kunskapsläget.

Men OK - får munskyddet människor att hålla/öka distansen till andra, bör det vara gynnsamt.

[Ecklesiastik]

Det är fullt möjligt, att munskyddets främsta effekt ute i samhället är att ständigt påminna både bäraren och omgivningen om smittrisken. Jag har läst rapporter om studier, som anger, att människor självmant håller större avstånd till dem, som bär munskydd - vilket i så fall är bra.

Detta är något som jag märkte väl av i våras (med en del lysande undantag). Personligen så brukar jag ge folk med munnskydd lite extra utrymme då jag tänker att det skulle kunna vara ett tecken på att dom har någon underliggande sjukdom. Det är ju svårt att se ifall någon knavar runt med t.ex. MS eller hjärtflimmer.

På en operationsavdelning är det självklart, att man inte flyttar ner munskyddet från dess adekvata position till hakan och sedan upp igen. Man slänger munskyddet och tar ett nytt. I hur stor utsträckning privatpersoner gör detsamma, vet nog ingen, men jag har mina dubier. (De är ju inte gratis.)

Då jag jobbar på en arbetsplats som införde obligatoriskt munskydd för någon månad sedan och där dom enda doktorstitlar som finns att tillgå är i matriallära. Kan jag intyga att efterlevnaden med att inte återanvända munskydd, hänga den i ena örat medans man dricker kaffe, endast röra vid remmarna, ha munnskyddet över både näsa och munn och framför allt att tvätta händerna före och efter man tar av munskyddet har varit näst intill noll. Det ironiska är också någonstans att dom värsta förövarna är inte dom som utryckt sig skeptiska till att använda munnskydd utan snarare de chefer som propsat på att det ska användas. Detta till trotts att vi alla varje vecka blir påminda om hur vi ska använda munnskydd. Konstigt nog verkar det också som att dom chefer propsat på att vi alla ska använda munnskydd också är sämst på att använda dom rätt.

Men nog om Ecklesiastiks julgnäll Tack gode Bror för en intressant läsning.

[Bror Gårdelöf]

Ett nöje. Det där med chefernas dåliga efterlevnad kan vara ett utslag av en klassisk svensk sjuka. Man skapar ett regelverk och inbillar sig, att man därmed åstadkommit något - men bryr sig inte om att kolla huruvida regelverket följs.
En numera pensionerad manlig kollega med mycket god formuleringsförmåga sammanfattade detta mycket bra: "Jag vill inte ha nån jävla jämställdhetsplan! Jag vill ha jämställdhet!"