Fredric Fredricson skrev: ... det stora övergripande målet för verksamheten tar så mycket resurser och energi att inget blir över för att "gulla" med patienter.
... även om det är jobbigt att sitta på akuten i fem timmar eller mer med nån småkrämpa ...
Du har så rätt. Bemanningen är sedan länge nere på snarast anorektiska nivåer, vilket Du märkt. Det blir dessutom dyrt i längden, för personalen slits ner och orkar inte utan söker sig till andra områden - och så måste man utbilda och rekrytera nya medarbetare. Än så länge förefaller ytterst få högre beslutsfattare ha insett, att det i längden skulle bli billigare att ge personalen drägligare förhållanden och behålla duktigt folk! (En analog situation förefaller finnas inom polisväsendet.)
Själv lever jag i något av en lyxtillvaro, för jag har i regel en patient i taget, och då finns det tid att ta väl hand om dem. (Jodå, det finns tillfällen, då jag helst skall vara på tre ställen samtidigt. Då blir det till att prioritera.)
I en sunt uppbyggd svensk sjukvård skulle Du aldrig sitta på en akutmottagning för en bagatellartad åkomma.
I stället skulle Du med kort varsel få en tid hos Din husläkare - och slippa många timmar i väntrummet.
Husläkarsystemet fungerar (mycket) bra i majoriteten av Nord- och Västeuropas länder, och det finns inget givet skäl till, att det inte skulle fås att fungera i Sverige - annat än att politiker i decennier lagt hinder i vägen.