Vad fick dig att le idag??

[Bror Gårdelöf]

Under nämnda Oslobesök kom sonen och jag in på debattprogram i TV, inklusive att sådana som regel är närmast osannolikt ointressanta. Antingen består de av folk, som slår varandra i huvudet med argument och inte lyssnar. Eller också finns en massa folk, som bokstavligt talat inte vet ett barr om ämnet.
Sonen visade mig på följande gamla satir, som osannolikt väl visar på det senare - och det finns fler i samma serie.
https://www.youtube.com/watch?v=S1MRU2Bxkeo

[BmwMats]

Klicka ALDRIG ALDRIG ALDRIG på sådana länkar... Fråga mig inte hur jag vet...

[Bror Gårdelöf]

Det är måhända klokt att ta bort samtliga inlägg med nämnda länk?
Så slipper fler att få problem.

[Assar]

Som just utflyttad från Stockholm och inflyttad till Söderslätt tappar jag fortfarande andan ibland här nere.
Dagens stora leende kom när jag vid lunchtid tog bilen till Ystad för att handla. 16 grader varmt, solen lyste upp åkrarna genom den lätt disiga himlen och havet glittrade nedanför det böljande och fortfarande gröna landskapet. Så Förbaskat Vackert!
Det är som att bo mitt i en gammal nationalromantisk målning ...

[Måns Ulveståhl]

VARNING ! Fick larm från antivirusprogrammet .

Du får ta och lugna ned ditt antivirusprogram
Det finns inget virus.
Däremot troligen "pop-up" reklam, vilket du aldrig slipper undan om du inte har en extremt kräsen "pop up"-blockare.


Subject: Nigerian Astronaut Wants To Come Home
Dr. Bakare Tunde
Astronautics Project Manager
National Space Research and Development Agency (NASRDA)
Plot 555
Misau Street
PMB 437
Garki, Abuja, FCT NIGERIA

Dear Mr. Sir,

REQUEST FOR ASSISTANCE-STRICTLY CONFIDENTIAL

I am Dr. Bakare Tunde, the cousin of Nigerian Astronaut, Air Force Major Abacha Tunde. He was the first African in space when he made a secret flight to the Salyut 6 space station in 1979. He was on a later Soviet spaceflight, Soyuz T-16Z to the secret Soviet military space station Salyut 8T in 1989. He was stranded there in 1990 when the Soviet Union was dissolved. His other Soviet crew members returned to earth on the Soyuz T-16Z, but his place was taken up by return cargo. There have been occasional Progrez supply flights to keep him going since that time. He is in good humor, but wants to come home.

In the 14-years since he has been on the station, he has accumulated flight pay and interest amounting to almost $ 15,000,000 American Dollars. This is held in a trust at the Lagos National Savings and Trust Association. If we can obtain access to this money, we can place a down payment with the Russian Space Authorities for a Soyuz return flight to bring him back to Earth. I am told this will cost $ 3,000,000 American Dollars. In order to access the his trust fund we need your assistance.

Consequently, my colleagues and I are willing to transfer the total amount to your account or subsequent disbursement, since we as civil servants are prohibited by the Code of Conduct Bureau (Civil Service Laws) from opening and/ or operating foreign accounts in our names.

Needless to say, the trust reposed on you at this juncture is enormous. In return, we have agreed to offer you 20 percent of the transferred sum, while 10 percent shall be set aside for incidental expenses (internal and external) between the parties in the course of the transaction. You will be mandated to remit the balance 70 percent to other accounts in due course.

Kindly expedite action as we are behind schedule to enable us include downpayment in this financial quarter.

Please acknowledge the receipt of this message via my direct number 234 (0) 9-234-XXXX only.

Yours Sincerely, Dr. Bakare Tunde
Astronautics Project Manager
XXXX@nasrda.gov.ng

[Måns Ulveståhl]

Det är måhända klokt att ta bort samtliga inlägg med nämnda länk?
Så slipper fler att få problem.

Nix, det är det inte. Ett tråkigt bevis på dagens e-samhälle.
Hoppas verkligen att inte diagnoser sätts på motsvarande sätt inom dagens sjukvård.
Enbart baserat på tycke och tro utan kunskap.

[Kovlingen]

Antivirusen kanske är lite kräsen men den kan vara värd att lyssna på .
Har åkt på en låsning av burken för några år sedan
Men , det är ju fritt att välja

[Måns Ulveståhl]

Antivirusen kanske är lite kräsen men den kan vara värd att lyssna på .
Har åkt på en låsning av burken för några år sedan
Men , det är ju fritt att välja

Visst, "shit happens", men jag gör alltid mitt bästa för att undvika att lägga upp "shit" här - även om vår uppskattade Webführer må ha en avvikande uppfattning emellanåt

Nåväl, du har texten urklippt från länken ovan.

[Måns Ulveståhl]

Tv-serien Solsidan.

"N-ordet?"
"Nyrik!"




Nähä, nu är det dags för stelbenta svenska teknikbefriade bolltjongare att få storstryk av Spanien på tv.
(Låga förväntningar....)
Vi hörs.

[Bror Gårdelöf]

Till Måns: Läst, men inte förstått.

[Magnus Brobeck]

Nähä, nu är det dags för stelbenta svenska teknikbefriade bolltjongare att få storstryk av Spanien på tv.
(Låga förväntningar....)
Vi hörs.

Hoppas att du inte satte i halsen då ....

Med vänlig hälsning, Magnus

[Bror Gårdelöf]

Idag är det "Ether Day". För exakt 173 år sedan sövde tandläkaren William Morton en man vid namn Gilbert Abbot, som behövde få en tumör på halsen opererad. Morton använde dietyleter, och det hela utspelade sig på Massachusetts General Hospital i Boston - än idag ett av USA:s framstående sjukhus.
Genom tiderna hade många kommit med idéer, hur kirurgisk smärta skulle kunna elimineras, men ingen hade lyckats. Därför var det vanligt, att sådana försök samlade en stor åskådarskara (det engelska ordet för "operationssal" är än idag theatre), som kunde roa sig med att skratta ut ännu en dåre/klåpare.
Denna gång reagerade emellertid patienten inte för kirurgin, vilket fick den erfarne kirurgen John Collins Warren att efter avslutat ingrepp titta upp på åskådarna och fälla repliken: "Gentlemen. This is no humbug."
Min specialitet är sålunda en av få, som har en definierad födelsedag!

Morton var inte först. Crawford Long - också amerikan - hade sövt patienter i privata kretsar sedan några år tillbaka, men tilldragelsen i "Ether Dome" var den första, som publicerades. Nyheten spred sig mycket snabbt för sin tid. Jöns Jacob Berzelius höll sålunda föredrag om eter i början av 1847, och den moderna kirurgin kunde ta sin början även hos oss.

Ett betydligt dystrare perspektiv på läkarprofessionen är, att schweizaren Paracelsus - Filippus Aureolus Teophrastus Bombastus(!) von Hohenheim - redan 1540 föreslog, att eter skulle kunna användas vid kirurgiska ingrepp. På hans tid var vätskan mest känd som ett rusmedel inom besuttna kretsar, som kunde ägna sig åt "eterfester".
Men den tidens medicinska profession var mer än lovligt konservativ, så det skulle dröja 306 år, innan idén förverkligades.

Eter är sedan decennier inte längre registrerat som läkemedel i Sverige. Hur det är i tredje världen, vet jag inte. Men under min studietid på 1970-talet användes det fortfarande - om än i mycket begränsad omfattning. Det höll alltså ställningarna i sådär 125 år - vilket nog inte är så vanligt för läkemedel över huvud taget.

[BmwMats]

Jag har inte så stora krav i livet... Kom upp ur sängen idag igen, hojen startade och jag kom till jobbet.
Underbart...

[Bror Gårdelöf]

Du kanske är som Ensamma mammans pappa? Han brukar börja dagen med att läsa dödsannonserna.
Finns han inte bland dem, konstaterar han, att han lever även denna dag.

[Ecklesiastik]

Har suttit och kollat på Världens starkaste man från 1980 där Lars Hedlund kom 2a efter Bill Kazmeier. I en del av tävlingen fick deltagarna springa upp för en 30 meter lång backe med 190kg på ryggen. detta gör dom två och två och när Bill Kazmeier och Goeff Capes klipper dom till när Lars som precis innan har sprunit sin vända sitter och röker och skakar på huvudet åt att dom slog honom. Sannerligen andra tider

[Bror Gårdelöf]

När den brittiska idén om anfallet mot Dardanellerna började ta form under första världskriget, var den i början tänkt som en rent marin operation - som inte saknade kritiker.
Redan lord Nelson hade konstaterat, att "varje sjöman, som beskjuter ett fort, är en dåre." Sjöstrid hade efter Nelsons dagar utvecklats enormt, så att moderna slagskepp kunde skjuta på mycket långt håll - upp till 20 kilometer. Dock bestod eldledningen huvudsakligen i, att man studerade vattenkaskaderna från de granater, som inte träffade, och därefter justerade i syfte att träffa målet. Detta var genomförbart under strid över längre tid, eftersom fartygen höll hög fart genom vattnet, så att sikten som regel var mer eller mindre fri.

Vid beskjutning av ett fort doldes i stället målet mycket snabbt av rök och damm, som skapats av de första granatträffarna, varpå fartygets eldledare inte hade någon egentlig möjlighet att studera effekterna av den fortsatta eldgivningen - annat än indirekt, om ett tidigare aktivt batteri slutade skjuta.
Dessutom hade fort - till skillnad från fartyg - den besvärliga egenheten att vägra sjunka!

Ur Castles of Steel av Robert K Massie.

[Kovlingen]

Från annan tråd :
"Kåpunderdel bärplockare till R1100S"
Ska den inte sitta på en GS

[Fredric Fredricson]

När den brittiska idén om anfallet mot Dardanellerna började ta form under första världskriget, var den i början tänkt som en rent marin operation - som inte saknade kritiker......

Jag hittade på Youtube en snubbe som 2014-2018 gjorde en serie om första världskriget, The Great War (https://www.youtube.com/user/TheGreatWar/playlists), med ett avsnitt i veckan 100 år efteråt. För krigshistorieintresserade ett guldkorn då de flesta av oss bara känner till västfronten och kanske Dardanellerna men det fanns i själva verket minst ett dussin fronter till. Tog mig ett antal veckor att titta igenom detta.

Dardanellerne var, som de flesta kanske vet, ett försök av de allierade att med soldater från hela samväldet säkra brittiska flottans access till Istanbul så dom kunde hota Turkarna rejält. Som de flesta också vet så misslyckades man ganska kapitalt med tiotusentals döda på bägge sidor. Men man hade vissa framgångar och om inte om varit hand man kanske rent av lyckats. Hur som helst så även om Dardanellerna var ett misslyckande så hade man faktiskt två framgångar och det var dels att man låste Turkiska trupper som inte kunde sättas in nån annanstans och man gjorde en smått genialisk reträtt som grundlurade Turkarna, som annars skulle kunnit skära av reträtten och orsakat enorma förluster.

Denna serie var en av de intressantaste jag sett på länge och den besvarar en hel del saker jag undrat över som t.ex. vad som hände på östfronten och varför tyskland egentligen gick med på en total kaputilation.

[Perra_II63]

Det som fick mig att le var att äntligen få krama om hustrun och prata med barnen då de senaste veckorna bestått av att vara i fält och ägna sig åt uppdrag i kustbandet. Små saker som man lätt tar för givet, som att få gå på en vattentoalett, att sitta vid ett bord och äta varm tillagad mat, att sova i sin egen säng, att få duscha i varmt vatten. Att lyset tänds när man slår på knappen och att media inte har några begränsningar hur korkade saker man får rapportera om är fantastiskt

Kort sagt saker som man inte ens tänker på uppskattar man först när de tas ifrån en.

Ha en skön helg, jag ska njuta av livet i helgen med ett brett leende i ansiktet.

[Bror Gårdelöf]

Ad Fredric: Åtskilligt mer om första världskriget - inklusive dess globala aspekter - kan man också få veta i Peter Englunds mastodontverk Stridens skönhet och sorg, som jag tidigare recenserat här på Forum.

Ad Perra: Njut! Det är väl förtjänt.

Något helt annat, som fick mig att le igår kväll, var TV-dokumentären om och med Kenny Bräck.
Att han lever är en blandning av mirakel och synnerligen hög traumakompetens på Parkland Memorial Hospital, Dallas, Texas.
Att han mår så bra, som han gör, tillskrivs rimligen en kombination av enastående träningsvilja - för rehabilitering och come-back(!), innan han beslutade sig för att lägga av med racing - och positiv livssyn.
Han är en klart imponerande person - som bör kunna vara en inspirationskälla för andra, som blivit illa tilltygade.
Idag jobbar han som testförare av McLarens supersportbilar(!). Snacka om drömjobb och rätt man på rätt plats - även om han aldrig tävlade för McLaren.

[GSven]

Undersköterskor i vården får mig att le. Varje dag gör de bra insatser och uppmärksammas sällan. I en annan tråd uppmärksammas sjukvårdens materialförsörjning. Undersköterskan Margareta såg till att akutmottagningen Uppsala kunde fungera! https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/1n ... era-veckor
Politiker, planerare, controllers, inköpare, logistiker, försäljare, är de alla levande exempel på Peters princip:” i ett hierarkiskt system tenderar alla att befordras till sin inkompetensnivå”? https://sv.wikipedia.org/wiki/Peters_princip

[Bror Gårdelöf]

Tyvärr har du bara alltför rätt. Det påminner om situationen i krig. Högre nivåer kan fatta kloka eller otroligt korkade beslut. I framför allt det senare fallet måste soldaterna, sjömännen och flygarna lösa uppgiften så gott det går, med vad de har - alternativt gå under.
På samma sätt strävar alla, som faktiskt arbetar med patienter, att lösa uppgiften efter råd och lägenhet - och vid behov skapa en lägenhet, som egentligen inte finns.
Jag delar också åsikten, att det är djupt stötande, att tjänstemän med betydligt högre löner än en undersköterskas tillåts schabbla bort i stort sett vad som helst, utan att det medför några egentliga följder för dem själva. Eventuellt tvingas de löpa gatlopp i medierna under någon vecka, men därefter vänds mediernas intresse mot något annat, varpå dessa inkompetenta individer får jobba vidare i lugn och ro - fortfarande med högre löner än deras, som sköter patienterna.

Vad gäller Peters Princip, är mitt minne av den boken inte, att alla i en hierarkisk organisation med tiden befordras till sin inkompetensnivå - bara att systemet tenderar ditåt. Däremot minns jag, att allt produktivt arbete i en sådan organisation utförs av människor, som ännu inte nått sin inkompetensnivå. Vidare innehåller boken ett kapitel, särskilt avsett för dem, som aktivt strävar efter att undvika att befordras till sin inkompetensnivå - med ett antal tips om, hur man kan bära sig åt för att slippa hamna där.

Det finns en gammal historia med anknytning till undersköterskans i Uppsala agerande.
Landstinget ställde upp mot ett privat företag i en roddtävling.
Det privata företaget kom med åtta roddare och en styrman.
Landstinget ställde upp med en roddare och åtta styrmän.
Företaget vann med en minut.
Landstinget tillsatte en utredning, som kom fram till, att roddaren saknade motivation. Han skickades på motivationskurser och belönades efter dessa med utmärkelsen "årets roddare" inom landstinget, varpå man var klar för returmatch.
Denna gång vann företaget med två minuter.
Då avskedade landstinget roddaren.

[Måns Ulveståhl]

Det ligger väl i många människors natur att få möta utmaningar även professionellt?
Alla blir inte lyckliga av att trycka på samma knapp 40 timmar i veckan.
När du når din "inkompetensnivå" så kan du möta utmaningen antingen med rädsla eller nyfikenhet.
I den ena fallet försöker du dölja din inkompetens, och i det andra fallet försöker du höja din kompetens.
Dåliga beslutsfattare hittar du alltid bland personer som försöker dölja.
Duktiga beslutsfattare växer enbart fram bland personer som lyckades efter att antagit utmaningen med nyfikenhet.

Kompetens är inget stabilt läge.
Det gäller att vårda och utveckla den via utmaningar om du inte önskar bli inkompetent.

Sedan är exemplet landsting ett bra exempel på att politik och kompetens är som vatten och olja

[Bror Gårdelöf]

Mja - lyckas man höja sin kompetens, efter vad uppgiften kräver, har man ju inte nått sin specifika inkompetensnivå.
Det är först, när man inte lyckas, eller inte gitter försöka, som uppnåendet av inkompetensnivån blir ett faktum.

[Måns Ulveståhl]

Mja - lyckas man höja sin kompetens, efter vad uppgiften kräver, har man ju inte nått sin specifika inkompetensnivå.
Det är först, när man inte lyckas, eller inte gitter försöka, som uppnåendet av inkompetensnivån blir ett faktum.

Precis, du måste aktivt söka din "inkompetensnivå" genom utmaningar för att hitta den.
När du nått den och du lyckas så har en ny högre okänd "inkompetensnivå" blivit etablerad.
Dags för en ny utmaning.

Beslutsfattare som nått sin "inkompetensnivå" blir sällan långlivade på nuvarande position inom näringslivet.
Annorlunda skulle jag tro inom kommun-, landsting-, och statliga verk där partiboken främst avgör vem som tillsätts.

[Bror Gårdelöf]

Men det finns ett alternativ - som tas upp i boken Peters Princip: En del befattningshavare har så god självkännedom, att de anser sig ha hamnat på rätt nivå (= under sin specifika inkompetensnivå), trivs bra med att göra ett fullgott jobb och aktivt strävar efter att inte befordras.
OK - personer med sådan självkännedom utvecklas även på den post, där de vill stanna kvar, så de höjer - eller kanske snarare fördjupar - sin kompetens, där de är.

Själv har jag gjort karriär baklänges. Vid 35 år ålder halkade jag på ett bananskal in på ett sexveckors vikariat som ambulansöverläkare i Östergötland. Detta blev sedan mitt ordinarie uppdrag - en sorts klinikchefskap på halvtid - i 15 år!
När det var avslutat, erbjöds jag att bli beredskapsöverläkare - men tackade nej. De gångna 15 åren hade gett min livsdos av sammanträden mm mm, som en chef måste ägna inte så lite tid åt. Därefter har jag aktivt undvikit att hamna i en liknande situation igen och i stället ägnat mig åt att ta hand om patienter, så bra jag kunnat.

[Måns Ulveståhl]

Det finns numera en massa speciella dagar. Alla måste tydligen få känna sig "speciell" dessa tider.
Fast denna gjorde mig glad

Screenshot.jpg (15.13 KiB) Visad 6980 gånger

[Bror Gårdelöf]

Amerikanen Charles Frohman var sin tids främste impressario, berömd för sin bitande slagfärdighet. När den firade engelska aktrisen Mrs Patrick Campbell reagerade på kritik mot hennes skådespeleri genom att hävda, att hon var en artiste, lugnade Frohman henne snabbt: "Madam, your secret is safe with me."

Frohman var en av 128 amerikanska passagerare, som dog, efter att RMS Lusitania torpederats av en tysk ubåt 7 maj 1915, vilket fick USA att gå in i första världskriget på Ententens sida.
Av de 1 201, som dog, var 35 spädbarn - definitivt inget att le åt.
764 överlevde.

Ur Castles of Steel av Robert K Massie

[Kovlingen]

Filmen "Grabben i graven bredvid" . Mycket verklighet i handlingen
Asgarv när tjejen frågar om hon kan lära sej att handmjölka .
Svaret är bara SÅÅ bra

[Bror Gårdelöf]

Den filmen är verkligen bra. Michael Nyqvist påstods knappt ha sett en ko på vykort, innan han gjorde den rollen. Ändå tyckte jag, som tillbringade mycket av barndomens somrar på släktens dalsländska bondgårdar, att han gav intryck av att aldrig ha gjort annat än jobbat i en ladugård. Bra skådespeleri och regi!

Likaså gillar jag feministen Katarina Mazettis bok. Den är skriven i jag-form, ur kvinnans perspektiv. Ändå låter Mazetti kvinnan vara den mera problematiska, rätt tvångsneurotiska och intellektualiserande personen i förhållandet, medan mannen tecknas som både ömsint och rejäl. Inte alltför vanligt.

[Karl Bergman]

Det finns en verklig nu levande förebild till filmens huvudperson. En bonde från den lilla byn Haddäng i Nordanstig. Känner mannen i fråga ganska väl så jag ställde frågan över en kopp kaffe för några år sedan, hur det kunde bli just han som boken och filmen speglade.
Joo sa han, Katarina var sommarboende i grannbyn Sörfjärden vilket för övrigt är en sommarpärla vid hälsingekusten och de hade råkats på något sätt och blivit vänner. Kent som han heter är en stor och fascinerande personlighet numera fd bonde sedan han av olika skäl varit tvungen att göra sig av med djuren. Att Katarina fick stoff till sin bok är inte ett dugg konstigt för oss som känner honom. Hans personlighet samt väl bevarade hälsingedialekt som är en fröjd att lyssna till. Detta ledde även till ett inslag i dåvarande XYZ radion för många år sedan som iaf jag alltid kommer att minnas med glädje,

[Ecklesiastik]

Igår kväll lyssnade jag på en uppläsning av Hunter S Thompsons Song of the sausage creature medans jag diskade. En text jag återkommer till med gämna och ogämna mellanrum och delen "Of course. You want to cripple the bastard? Send him a 130-mph café racer. And include some license plates, so he'll think it's a streetbike. He's queer for anything fast." får mig alltid på bättre humör på något sätt.

[Bror Gårdelöf]

Det finns en verklig nu levande förebild till filmens huvudperson.

Förvånar mig inte ett skvatt.
"Saga vävs på sanningens varp", konstaterar Piraten i en av sina skrönor.
Till det kommer ett klassiskt svar från en framgångsrik engelsk författare, som ombads komma med råd om, hur man lyckas som skribent: "Have something to say" (citerat i en av Frans G Bengtssons essäer).

[Bror Gårdelöf]

... the United States of Total Paranoia ... one needs a permit to do everything except for purchasing weapons.
Jeremy Clarkson

[Kovlingen]

NU ska jag skriva i rätt tråd (Säkrast så att jag inte blir rapporterad )
"Gubb-lunch" idag . Äta en halvtimme och surra om allt och inget i 2 timmar .

[Kovlingen]

... the United States of Total Paranoia ... one needs a permit to do everything except for purchasing weapons.
Jeremy Clarkson

Den är bara för bra . Har ingen passande smily

[Magnus Brobeck]

... the United States of Total Paranoia ... one needs a permit to do everything except for purchasing weapons.
Jeremy Clarkson

Har du vapen?
Näää - men jag är gift med Gun.

Vår fd justitieminister Gun Hellsvik väckte onekligen lite uppmärksamhet i engelskspråkiga länder.

Minister of Justice - GUN HELLSweek

Med vänlig hälsning, Magnus

[Kovlingen]

Mannen har det väl inte lätt (hela veckan )

[Kovlingen]

Vilket härligt forum ! Kärlek !

[Bror Gårdelöf]

Härom dagen fick vår femåriga dotterdotter kallelse till barnavårdscentralen för rutinundersökning. Brevet innehöll en mängd enkla teckningar av, vad som skulle ske: Samtal, mätning, vägning, avklädning, läkarundersökning mm. Sista bilden visade en person, som vinkade hej då - vilket fick barnbarnet att ställa frågan: "Skall jag gå hem naken?"
Mycket riktigt. Det hade inte funnits någon bild eller text om, att hon skulle klä på sig igen efter avslutad undersökning.

[Hova]

BikerTek – performance parts for bikers.
En brittisk kampanj för trafiksäkerhet bland motorcyklister.
Roligt, samtidigt som man får sig en rejäl tankeställare.

https://www.youtube.com/watch?v=ZuNJumgyJk0

[Bror Gårdelöf]

Lysande. Brittisk humor och allvar än en gång. Britterna är speciella i det avseendet, vilket jag menar i enbart positiva ordalag.
Det bästa jag sett sedan Vinnie Jones' HLR-film!

[Peter Nordlund]

@Hova
jisses den var bra!

[Bror Gårdelöf]

Under satirinslaget Public Service, som ingår i God morgon, Världen, SR P1, togs idag frågan om public service (= SVT, SR mm) upp. "Ebba Busch-Thor" kom in i studion och tackade satirredaktionen för gångna tider. Den befintliga redaktionen lades ner med omedelbar verkan. I stället hade man handlat upp tjänsten - från Apotekstjänst AB.
- Men kan de något om radio?
- Nej, men de var billigast.

Därefter blev det helt tyst, vilket "Ebba" fann egendomligt, för Apotekstjänst hade garanterat leverans. Då kom det in folk i teknikerns kontrollrum - med sjukvårdsutrustning, avsedd för Akademiska Sjukhuset.

[Anders Nedemark]

Kanske som att svära i kyrkan med följande inlägg i ett MC forum........ men detta gjorde mig glad när jag tittade ut genom fönstret i morse Bort med motorcykeln och fram med skotern

[Bror Gårdelöf]

Det är väl alltid en lycka att kunna anpassa sin livsföring till rådande omständigheter?
"Alla klagar på vädret, men ingen gör något åt det."
Mark Twain

Fast i dessa dagar vet vi ju, att vi faktiskt kan göra något åt vädret - även om åtgärderna kräver globala satsningar och har åtskilliga mäktiga motståndare.

[Magnus Brobeck]

Det är väl alltid en lycka att kunna anpassa sin livsföring till rådande omständigheter?
"Alla klagar på vädret, men ingen gör något åt det."
Mark Twain

Fast i dessa dagar vet vi ju, att vi faktiskt kan göra något åt vädret - även om åtgärderna kräver globala satsningar och har åtskilliga mäktiga motståndare.

Vi gör något åt vädret redan som det är, problemet är att vi inte vill det men ingen är villig att ändra på det vi själva gör för att ändra vädret.
Minsta gemensamma nämnare mellan dessa lösningar är att de innefattar "somebody", "anybody" eller båda. Hårt belastade resurser just nu.

Känns lite fel att avsluta detta med "Kan vi släppa väder nu" eftersom det ger mer växthusgaser.

MVH Magnus

[Bror Gårdelöf]

Fast Sverige ligger väl ändå i framkant? Senast igår fanns ett inslag i Rapport, om det svenska näringslivets förslag till åtgärder för att minska klimatpåverkan. Förslaget fick ampla lovord från Isabella Lövin. Än så länge är vi knappast bortskämda med, att näringslivet och miljöpolitikerna går i takt, men det kanske blir mer av den varan framöver.
Sedan är det en annan sak, att Sveriges åtgärder är en fjärt i den globala orkanen - men någon måste ju börja.
Om inte annat kan vi ju visa, att det är möjligt.

[Ecklesiastik]

Kanske som att svära i kyrkan med följande inlägg i ett MC forum........ men detta gjorde mig glad när jag tittade ut genom fönstret i morse Bort med motorcykeln och fram med skotern

Ser mysigt ut. Här nere är det bara frost än så länge.

På tal om kallgrader och saker som får en att le har jag inte kunnat låta bli att åka på Africa Twinnen till jobbet även idag och kunde åka över en bro med bakhjulet spinnande över hela. Kommer nog få sluta med dom dumheterna om inte allt för många veckor men nästa år blir det definitivt dubbdäck till min Africa Twin.

[Bror Gårdelöf]

Läser i medierna, att Berlin förbereder ett storartat firande av, att det nu är 30 år sedan Berlinmuren öppnades, vilket onekligen är värt en brakfest.
Det får mig att göra reflektionen, att muren existerade i drygt 28 år. För oss, som växte upp med den, var den på något skruvat sätt självklar, och dess existens känns längre än tiden, som därefter förflutit. Men det är väl bara ännu ett exempel på upplevelsen, att åren går fortare, när man blir äldre.

Från realskolans lektioner tyska under mitten av 1960-talet minns jag vår lärare, som brukade säga: "Deutschland ist ein. Deutschland ist unteilbar." (Reservation för genusfel från min sida.) Då kändes det som en utopi - men 25 år senare blev sentensen åter en realitet.