BMW MC Klubben

Fredric Fredricson skrev: ... det stora övergripande målet för verksamheten tar så mycket resurser och energi att inget blir över för att "gulla" med patienter.

... även om det är jobbigt att sitta på akuten i fem timmar eller mer med nån småkrämpa ...

Du har så rätt. Bemanningen är sedan länge nere på snarast anorektiska nivåer, vilket Du märkt. Det blir dessutom dyrt i längden, för personalen slits ner och orkar inte utan söker sig till andra områden - och så måste man utbilda och rekrytera nya medarbetare. Än så länge förefaller ytterst få högre beslutsfattare ha insett, att det i längden skulle bli billigare att ge personalen drägligare förhållanden och behålla duktigt folk! (En analog situation förefaller finnas inom polisväsendet.)
Själv lever jag i något av en lyxtillvaro, för jag har i regel en patient i taget, och då finns det tid att ta väl hand om dem. (Jodå, det finns tillfällen, då jag helst skall vara på tre ställen samtidigt. Då blir det till att prioritera.)

I en sunt uppbyggd svensk sjukvård skulle Du aldrig sitta på en akutmottagning för en bagatellartad åkomma.
I stället skulle Du med kort varsel få en tid hos Din husläkare - och slippa många timmar i väntrummet.
Husläkarsystemet fungerar (mycket) bra i majoriteten av Nord- och Västeuropas länder, och det finns inget givet skäl till, att det inte skulle fås att fungera i Sverige - annat än att politiker i decennier lagt hinder i vägen.

Jag löser gärna korsord, och tidningen VI har bitvis rätt kluriga sådana. I senaste numret fanns "Nu som i Rom", där jag hade "-M-IX". Under första luckan fanns ett P, vilket stämde med "Parti" av något slag, och andra luckan var andra bokstaven i ett ord, som var "--RAR" och skulle vara svaret på "Hoppas över"!
Detta har jag stångats med i ett par kvällar och kom på, att "Hoppas över" kunde bli OXRAR, alltså en typ av hästhoppningshinder - men då blev "Nu som i Rom" "-MXIX"! Vad farao var detta?
Så till slut trillade polletten ner: "MMXIX", alltså 2019 med romerska siffror - och partiet blev MP!

Hjälpsamma vänner! Man kan fälla många goda omdömen om BMW K 1200 RS, men att byta halvljuslampa på den är ett egenartat företag. Man har nämligen inte skuggan av en chans att själv se, vad man gör! Handen är i vägen! Alltså behövs en andra person, som ser och kan guida handen rätt. Kompisen, som hjälpt mig med detta två gånger förr, 2008 och 2013, ställde upp även denna gång - och trots att vi gjort det förr, tog det en god stund, innan låsbygelns båda skänklar satt, som de skulle för att fixera glödlampan. Resten var desto lättare.
Tyvärr är vädret denna dag inte alls inbjudande, så det blev ingen sväng - men det kommer fler dagar.
Samtidigt behövde parkeringsljuslampan bytas. (Hur länge den inte har lyst, vet jag inte, för den var veterligen aldrig bytt, sedan hojen köptes ny 2002!) Enligt bruksanvisningen var detta en lätt operation, men den kontakten satt inte heller vidare väl till, och den satt så hårt, att jag var rädd för, att jag skulle dra sönder något. Men den kom loss så småningom, och resten var en barnlek.

I övrigt har lampan över nummerskylten bytts en gång, medan samtliga blinker-, bak- och bromsljuslampor, så vitt jag vet, är desamma, som när cykeln en gång lämnade fabriken! Det kan man också le åt.

Någonstans - här på Forum? - har jag läst om en kvinna med små händer, som jobbade på en mc-firma. Hon kunde byta krångligt belägna lampor i ett nafs. Dels hade hon väl gjort det några gånger, och dels är det onekligen bra med små händer vid sådana operationer.

Något helt annat, som fick mig att le, var, att när jag kom till Beviks för att köpa rätt lampor, stod en man och fotograferade en sprillans ny Ducati. "Skall Du provköra, eller har Du köpt den?" Han hade just köpt den och sade sig vara från Stockholm.
"Då kan jag rekommendera följande rutt. Den kommer definitivt att höja Dina mungipor." Hans häpenhet förbyttes snabbt till ett leende. "Du har tydligen kört där förr." Det kunde jag inte neka till - och önskade honom en fin hemresa.

Det som fick mina mungipor att dra uppåt idag var ett blankt besiktningsprotokoll efter att ha besiktat hojen. Dessutom fick jag hämta min far från sjukhuset då han var färdigbehandlad efter sitt lårbensbrott. Nu ska jag hjälpa honom att komma till ro hemma. Jag hoppas jag får vara lika stark som min far då jag är 78 år.

Perra_II63 skrev:Det som fick mina mungipor att dra uppåt idag var ett blankt besiktningsprotokoll efter att ha besiktat hojen. Dessutom fick jag hämta min far från sjukhuset då han var färdigbehandlad efter sitt lårbensbrott. Nu ska jag hjälpa honom att komma till ro hemma. Jag hoppas jag får vara lika stark som min far då jag är 78 år.

Skönt och glädjande att höra om din far Perra... Tacksamt att han har dig som hjälper till

Insåg nu, att när jag kom ut från operation den 17:e och låg på uppvaket kommer en sköterska fram och frågar hur jag mår, jo jag mår överraskade bra, ingen smärt alls...
Och så frågar hon det jag väntat på "vill du ha en isglass?" (har gjort ett gäng operationer senaste åren)

Med en halväten Piggelin i munnen ler jag lite gud vad gott!

Peter Nordlund skrev:Insåg nu, att när jag kom ut från operation den 17:e och låg på uppvaket kommer en sköterska fram och frågar hur jag mår, jo jag mår överraskade bra, ingen smärt alls...
Och så frågar hon det jag väntat på "vill du ha en isglass?" (har gjort ett gäng operationer senaste åren)

Med en halväten Piggelin i munnen ler jag lite gud vad gott!

Skatteåterbäring när den är som bäst...

Snålt att få en redan halväten Piggelin

@Bmw Mats
Jo det kan jag ju hålla med om, jag är mest glad för den otroligt bra vård jag nästan alltid får, stort fan av kvalitén på sjukvården ur min synvinkel!

@Måns
Ja det behöver inte vara det sämsta ändå, jag minns när man var lite och sa "jag får slumpen" som kanske var just sista lilla biten på en Piggelin när man själv inte hade några pengar, den var också god!
Mycket av vad man uppskattar kommer ur omständigheterna
(jo jag vet att du skämtade och att jag ger ett allvarligt svar )

Jag har bara gott att säja om sjukvård , hitintills .
Hundbiten en gång när jag var 12 - 13 år . Snabb behandling .
En riktigt ilsken inflammation i höger axel ca. 15 år sedan .
Rätt medusin och det gick bort .
En våldsam rethosta för 10 år sedan . Efter tips på jobbet frågade jag läkaren
om Cocillana-Etyfin var nått som kunde passa till detta .
Fick en stor flaska utskriven + lite annat .
När jag kom hem tog jag lite av detta och var nära att hosta livet av mej .
Fyllde ånyå upp en mugg enligt spec. Dåå hände nått . Jag slocknade , vaknade och
hostan var borta . Har aldrig tatt nått mer av den varan Bra shit !
Nyligen akut ljumskbråck . Fick vänta lite på sjukhuset när det undersökt mej .
In på nån sal (lite lullig efter nåt lugnande för jag gillar inte att de ska skära i mej) och
efter att de satt en kanyl i mej är minnet helt borta .
Vaknade och alla problem var borta .
Hade inte fått dricka nått på många timmar och törstig som tusan drack jag nog upp
allt kaffe för personalen .
Kvar över natten men ville hem på fm. MEN läkaren skrev inte ut mej bara för det .
Ville se att magen kom igång och på ett luftigt sätt gav den mej ett tecken .
Jag fick åka hem
Jag fick erbjudanden från ett par kompisar att de skulle komma och skotta snön som
ramlat ner "men en fånt va blöt" . Jag startade skottningen när jag kom hem
De tråcklade visst till mej rätt bra för det har funkat .
Bedövningsmedlet "sussa gott" ska jag begära att få om jag ska in för nått annat nån gång

Till detta ska läggas till att jag känner mej lyckligt lottad som inte har mycket mer på listan .

Det låter, som att Du satte den första dosen Cocillana-Etyfin i vrångstrupen!? Den soppan är alltjämt, vad jag vet, oslagbar mot rethosta, och det är inte konstigt. Etyfin är förkortning för etylmorfin, och såväl etanol som morfin är potenta hostdämpare. Kombinationseffekten känner Du till - inklusive att båda ingredienserna även är lugnande. Det är alltså definitivt olämpligt, när man skall köra fordon eller hantera maskiner. På dagarna kan man ofta stå ut med rethosta - men det är så skönt att kunna sova ostörd.
En känd bieffekt är förstoppning. För sådär 25 år sedan fick jag en rejäl förkylning, med utslagen röst och envis rethosta, men i övrigt var jag rätt OK och kunde sköta jobbet - med hjälp av Cocillana-Etyfin som nattdos. En av Linköpings restauranger hade på den tiden en rikligt tilltagen vegetarisk lunchbuffé, i vilken även ingick några goda desserter. Bland dem fanns katrinplommon i kanellag, som jag åt varje dag, när det var som värst. "Betongmagen" förbyttes raskt till något helt annat, och jag fick ibland skynda mig från restaurangen tillbaka till jobbet, där systemet blåstes rent för minst ett dygn framåt!

Snöskottning kort efter en ljumskbråckoperation avråder jag emellertid bestämt ifrån. Medicinhistorien närmast dräller av män, som ådragit sig ljumskbråck i samband med tunga lyft etc - och att skotta snö, innan operationsresultatet läkt ordentligt och fått full styrka, är att be om problem. Det är lätt hänt, att suturerna skär, och alltihop kan bli värre, än det var före ingreppet. Men Du förefaller ha haft tur.

Den första fjärten efter ett ingrepp i bukregionen beskrivs ibland som "ljuv kirurgisk musik", för den visar, att tarmen kommit igång. Vid framför allt lite större ingrepp kan det ta ett par dygn. En inte ovanlig kommentar från personalen är, att patienten "skjutit ett salutskott" eller "levererat en fanfar", och det är ett gott tecken.

Min gissning att denna kraftfulla soppa bedövar så att halsen kan hinna bilda en naturlig skyddshinna
mot denna förbannade duntuss i halsen . Dygnet runt ett par dygn och jag var bara tvungen att få hjälp .
Bra shit vare i alla fall

Det är möjligt, att en lokal effekt finns(?), men både etanol och morfin har som bekant effekter på hjärnan - och en av dessa effekter är hostdämpning.

Bror Gårdelöf skrev:Det är möjligt, att en loka effekt finns(?), men både etanol och morfin har som bekant effekter på hjärnan - och en av dessa effekter är hostdämpning.

På mej funkade det efter en dos . Vet vad jag vill ha om samma sak händer .
Lite jobbigt att inte få sova på 2 - 3 dygn

Eftersom det är väldigt mycket snack om sjukdomar och sjukvård, så fortsätter jag väl då!

Jag skrev ju i "inte le-tråden" för ca 2 månader sen, att jag fått diskbråck i ländryggen och därmed
ischiasnerven till höger ben ikläm.
Jag fick i stort sett ingen hjälp på vårdcentralen men genom en bekant fick jag kontakt med en mycket
duktig sjukgymnast (trettio år i yrket).
Han satte någon sorts elekroder på ländryggen och körde på pulserande elström, antar jag för det
"krafsade" ordentligt. Detta för att värma upp muskulaturen.
Efter ca 30 min togs elektroderna bort och jag fick flytta mig till en s.k. ryggbänk, där fötterna sätts fast
och därefter tippas alltihop bakåt. Lutningen är bara 15 grader men ryggplattan går på hjul, så det
tänjer ordentligt!
Man får man ligga så här så länge man "står ut". I mitt fall gjorde det så dj...a ont att jag bara stod ut
2-3 minuter första gångerna! Redan efter andra besöket var jag väldigt mycket bättre och efter att ha
varit 10:e gången idag, så är det nu riktigt bra. Jag går utan att halta och det är bara som "lätt tandvärk"
i benet som kommer o går. Det domnade partiet på vadens framsida är kvar men ytan är lite mindre!
Någon mer längdskidåkning blev det inte denna säsong men har kommit igång med cykeln igen!

Ingen mc-tur än så länge och ingen majbrasa heller - men allt sammantaget så ler jag idag!

Ett ikväll spontat besök hos mina härliga grannar och deras riktiga brasa .
Flera generationer med barn , barnbarn osv

Det låter som att Du fick TNS - Transkutan nervstimulering - som tros fungera ungefär som akupunktur. I båda fallen skickar man signaler, som i sig är mer eller mindre smärtsamma - in i kroppen, och de kan bromsa inflödet av smärtsamma impulser från något annat område i kroppen. Den bakomliggande västerländska teorin kallas gate-teorin - dvs de framkallade smärtsamma impulserna "stänger grinden" i ryggmärgen för de smärtsignaler, som man vill ha hjälp mot.
Tekniken används även inom förlossningsvården - med varierande framgång. De gånger metoden fungerar, träffar jag inte mammorna, men när den inte fungerar tillräckligt bra, brukar man ringa en anestesiolog, som lägger ryggbedövning, vilket alltjämt är Gold Standard som smärtlindring vid förlossningar.

Att ligga på tippbräda och sträcka ut ryggen är också en välkänd teknik. Redan när jag var student i mitten av 1970-talet, skrev en sjukgymnast i Linköping (Gudrun Lind?) sin avhandling om "sträckbänksterapi". Hon hade tagit fram en speciell bänk, som bestod av två halvor - en övre och en nedre. Dessa kunde vridas oberoende av varandra, så att patienten med ryggbesvär låg så lite obekvämt som möjligt. Därefter sattes en tight rem om patientens höfter och fäste dem nedåt, varpå patienten själv fick dra sin egen kropp uppåt på sträckbänken - mot fjäderbelastning - en form av liggande gymträning, om man så vill. Initialt rapporterades i alla fall bitvis goda resultat, men nu är det länge sedan, som jag hörde något om denna behandlingsform.

Behandling med tippbräda är i grunden en variant på samma teknik - med skillnaden att man låter tyngdkraften göra jobbet. Jag har själv inga nämnvärda problem med ryggen, men folk i min närhet har - och brukar rapportera lindring efter en kvart på tippbräda. Själv har jag provat den av nyfikenhet och tippades då till 30 grader - vilket kändes som, att jag nästan stod på huvudet!
Eftersom jag alltså inte har ryggbesvär, fick jag ingen lindring, men jag kände mig behagligt avslappnad efteråt.

Hej!

Det brukar sägas att kvinnor/kärringar/fruntimmer (välj själv vilket epitet Du använder ) är gnälliga. Med tanke på det utnämner jag härmed allas vår Kovling till Forums Hederskärring!

Motiveringen följer nedan:

Är det kallt så klagar han, är det varmt likaså, snöar det klagar han på det också, regnar det så är det jämmer och elände men det är det även om det är torrt.

(Skrivet med glimten i ögat )

HA HA Mimmi ! Har man det jämnjävligt så får man anstränga sej . Det tar sej konstiga vägar ibland
Tur att jag är den enda som klagar eller

Påminner mig osökt om en gammal historia på temat, att bönder alltid klagar - vilket inte är sant. Åtskilliga i min släkt är/var bönder.

Historian handlar om en bondes granne, som en höstdag säger:
- Men i år kan Du väl i alla fall inte klaga? Både hö- och spannmålsskörden var ju långt över det vanliga. Dina kor har kalvat, och suggorna har färjat, så att Du har gott om djur - att föda upp själv eller sälja. Vad kan Du klaga på i ett sådant läge?
- Mja, det suger allt ut jorden.

Nja utsugare finns det i alla led .
"Finns det pengar är det alltid någon som försöker sko sej" .
Riktigt bra med grävande nyhetsmedia . Många skitstövlar som kommer i dagen . Det gillar jag

Senaste Allt om MC refererar kort en neurobiologisk studie från UCLA, där man kommit fram till, att stressnivåerna minskade med 28 % efter en hojtur, plus att personerna var alertare - motsvarande en kopp kaffe - adrenalinet sjönk med 27 % och pulsen med 11 %.
Man hade mätt hjärnaktivitet, hjärtrytm och hormonnivåer före, under och efter en hojtur på 20 minuter.

Min personliga tro - som veterligen saknar faktastöd - är, att man skulle få fram liknande effekter på personer, som gillar att göra något annat - som att rida, cykla, paddla, springa etc. Att göra något, som man gillar, ger rimligen positiva effekter.
Men det är ändå roligt, att detta visats vetenskapligt, när det gäller hojkörning.

Det är kanske därför vi föredrar en p-öl efter hojkörningen? För att kvickna till igen?
Hojkörning och p-kaffe verkar vara en farlig kombination

Min egen tanke är att jag kör lugnare när jag kör bil efter att jag börjat köra hoj .
Kanske kör av mej eller bara får en annan syn på hela baletten
En annan är att stressen efter en riktig hojtur är att ev. stress orkar inte mer
Det är ingen vilsam hobby att köra hoj för skallen måste vara PÅ mer än hela tiden .
Kört över 100 mil några ggr. och stress är inget ord som jag hittar då . Bara fokus , hela tiden .
Långtouring i lugnt tempo är mer skitfarligt tycker jag . Sitta och slappa i sadeln och uj uj farligt .
Aktiv körning skapar ett läge där jag är på G hela tiden och det behövs .
Säkert en massa saker som händer i skallen som är utom kontroll

Jaga sporthojar är skitkul . De har svårt att hålla tempo och svänger ofta av efter en stund

I den mån jag numera kör lugnare med bilen, beror det nog mer på åldern än hojåkandet. Däremot är min bilkörning annorlunda. Efter att jag börjat åka hoj och snabbt insett, att jag då måste tänka åt bilisterna också, har det beteendet med automatik följt med in bakom ratten - dvs jag ser potentiella risksituationer, som jag inte tänkte på före hojtiden.

Hojkörning kräver fokusering, vilket på ett paradoxalt sätt kan vara vilsamt, för man (eller i alla fall jag) skjuter undan en massa annat och koncentrerar enbart på körningen. Det "renar sinnet" - vilket kan vara nog så avstressande.
Eller som BMW tidigare haft i reklamen för R 1200 R: "I tried yoga, but I had no stress to lose."

Bror Gårdelöf skrev:Eller som BMW tidigare haft i reklamen för R 1200 R: "I tried yoga, but I had no stress to lose."

HA HA !
Sedan reagerar vi olika på att köra hoj .
Jag är noga med att hålla bra jämt tempo på långtouring .

Kovlingen skrev://
Jag är noga med att hålla bra jämt tempo på långtouring .

Hej!

Är det inte bättre att hålla ett jämnt tempo

Mimmi skrev:

Kovlingen skrev://
Jag är noga med att hålla bra jämt tempo på långtouring .

Hej!

Är det inte bättre att hålla ett jämnt tempo

Jo men varje sekund är dyrbar . Alla förkortningar är lika med tid

I den lilla kyrkby, där vi bor, hålls en årlig marknad. Där köpte jag idag lite närproducerade ägg, vildsvinskorv och en del annat.
Där fanns även en skärslipare i min egen ålder. Jag insåg plötsligt, att vår lilla yxas egg sett bättre dagar, liksom gräsklipparkniven och ett par gamla slidknivar, som av olika skäl är unika, så han fick lite jobb. Uppenbarligen kunde han sin sak, för han behövde bara kasta en blick på yxan för att säga: "Är den från Gränsfors? Ett gammalt fint bruk." Naturligtvis hade han rätt.

Han hade förstås en modern, eldriven slipmaskin. Medan han fräschade upp nämnda eggar, kom vi att samtala om de kringresande skärslipare, som fortfarande var vanliga, när vi var barn. Han berättade, att han i många år försökt hitta en bevarad skärsliparcykel utan att lyckas.
"De gamla skärsliparna stod som regel utanför samhället. Hade de varit en del av det dåtida samhället, skulle det ha stått en skärsliparcykel i varenda hembygdsgård. Men eftersom de 'inte hörde hemma någonstans' och som regel dog utan att lämna något annat efter sig än skärsliparcykeln, tog man vara på själva cykeln, som kunde säljas för en tia, och slängde sliputrustningen."
Han kände också till varianter, där de hela utrustningen bars på ryggen, vilket nog inte var någon lätt börda.

Utanförskapet tog sig stundom även uttrycket, att man hotade olydiga barn med att "ge dem till skärsliparen"! Det är naturligtvis inget att le åt - men det ger en bild av en svunnen tid.

Efter detta var jag naturligtvis tvungen att leta upp Stefan Demerts Skärsliparens sång, som sjungs på melodin Whiskey in the jar. (Jodå, den visan kände dagens skärslipare mycket väl till.)
https://www.youtube.com/watch?v=_kOAR_60Lo8

Hej!

Skärslipare minns jag. Att de stod utanför samhället är säkert helt rätt, jag har i en bok läst om att det var ett sätt att kringgå lösdriverilagen, om man hade en verksamhet var man inte lösdrivare. Att vara en traditionell luffare var således olagligt, men genom att vara kringvandrande skärslipare eller nasare som sålde lite krams som rymdes i fickorna eller en liten väska var det alltså fullt legalt att vandra runt och söka sitt uppehälle bäst man kunde.
Mitt minne av skärslipare jävar inte det påståendet, de jag minns var snuskiga öl- och spritluktande ovårdade gubbar.
Men det är länge sedan nu, jag tror inte jag sett någon skärslipare sedan första halvan av sextiotalet.

Men luffare fanns det förr i trakterna, det fanns ju ett ganska stort tegelbruk här, och vad jag läst om luffare sov de ofta över på sådana ställen, det var gott och varmt och ofta var lokalerna sådana att det var lätt att komma in till skillnad från på en vanlig fabrik.
Detta har jag även hört från folk som arbetade på tegelbruket, som för övrigt var i drift fram till ca 1970.

Jag har ungefär samma minnen, även om de är dimmiga. När skärsliparna någon gång kom till det kvarter, där vi bodde, var vi barn nyfikna på dem, men många föräldrar ville inte ha med dem att göra. (Min mor brukade själv bryna knivarna på kanten av en gjutjärnsgryta. Hur bra det blev, undandrar sig min bedömning.)
Mannen jag träffade går var emellertid av ett helt annat slag - gladlynt, språksam och spik nykter. Han hade ju utrustningen i en skåpbil och skulle köra iväg rätt snart. I all enkelhet hade han på ett utmärkt sätt lärt in ett otvunget sätt att etablera bra kundkontakt - vilket är en konst i sig.

Mimmi skrev:Hej!
Men det är länge sedan nu, jag tror inte jag sett någon skärslipare sedan första halvan av sextiotalet.

Mitt senaste minne av skärslipare är troligen några år senare. Då hade han fått bättre ekonomi (troligen tack vare pension) och kom i bil, om jag minns rätt en Volvo Duett. Slipmaskinen var dock den gamla cykelmoterade så cykeln lastades ur bilen innan slipningen påbörjades!

Bara en sak först . Vilka galningar Hur kommer de på allt ?
https://www.youtube.com/watch?v=Gfad328Vshg

Underbar! Jag trodde mig ha sett det mesta ur deras produktioner, men den hade jag missat.

När jag retar upp mej på det urusla vädret kan jag inte låta bli att le .
Det kan ju bara bli bättre
Kanske lusten kommer att åka hoj för just nu ligger det helt nere .
Ett tag var det nästan sommarvärme på dagarna och det pirrade i kroppen
men sedan kom det jag anade skulle komma .

Det kan bara bli bättre och jag kommer att njuta ännu mer

Apropå Måns' Porschebild ovan minns jag, att Volkswagen hade en kul reklamkampanj på 1960-talet. Det var en bild på häst och vagn - med hästen framför vagnen och några rader om, att de flesta bilar byggdes enligt samma urgamla filosofi - med dragaren framtill.
(Då var framhjulsdrivna bilar inte SÅ vanliga, om man räknade bort Saab, DKW och Citroën.)
Mot det ställde VW naturligtvis motorn över drivhjulen och luftkylning = inga nämnvärda problem vintertid.

Idag har tiden sprungit ifrån den filosofin, men annonsen var uppfriskande annorlunda - i stil med Renaults Skrytbilen (4 L) och Bosse Rindars annonser i mc-pressen om, hur man bäst skötte en kedja - som på den tiden lär ha hållit sådär 500 mil. Det hela avslutades förstås med, att man som alternativ kunde köpa en BMW med kardan och slippa ifrån alltihop.

Ja varför heter det "svansmotor" ?

Måhända ansågs "bakmotor" eller "stjärtmotor" ekivokt, när det begav sig? Och "aktermotor" ger associationer till sjöfart.