En dag i mitt liv!

[Thomas Jansson]

Ibland kritiseras det för att trådarna spammas sönder, jag håller med.

Trots att jag nog är en av dem som har haft flest inlägg per tid så har jag egentligen inte tillfört något vettigt alls.

Det blir så när man åker runt på en så gammal maskin med så enkel teknik att den i stort sett bara går och går. Dessutom så kostar den nu så lite att värdet på den i stort sett bara motsvarar en ordinär service på en modern maskin. Who cares, jag kör tills det rasar vilket kanske blir första gången som det trevliga men bromslösa lilla underverket stoppar på en normal sträcka.

Man kan därför enkelt konstatera att de tekniska problemen inte finns eller är undanstökade på mycket kort tid och därför inte behöver avhandlas kontinuerligt.

För en tid sedan fick jag en försynt förfrågan om hurvida jag åt flugsvamp för att ge näring åt mitt överdrivna spammande - det gör jag nu inte men jag känner till att vikingarna på sin tid ofta käkade svamp när årstiden erbjöd detta.

En annan var mer rakt på sak och hävdade, om än med ett leende, att "jag var komplett galen". Den synpunkten glädjer mig mycket, det är minsan inte så ofta som man stöter på något som är komplett nuförtiden i vår stressade tillvaro så jag ser det påståendet som något mycket positivt.

Men jag förstår ändå vinken av de båda oppotunisternas vänliga påpekanden. Så - för att minska skadeverkningarna av vårt ivriga spammande så tänkte jag att vi kunde ha flera trådar under OT där de som av högst förståeliga skäl vill undvika att konfronteras med icke-tekniska avhandlingar helt enkelt inte vare sig läser eller deltar i utbyte mot att vi som är problemfria lovar att inte spamma sönder de mera seriöst hållna trådarna.

Jag hade tänkt mig att den här tråden skulle kunna fyllas med diverse erfarenheter från arbetslivet, pågående eller avslutat.

Är det någon som törs börja?:rolleyes:

[Guzzi-Leif]

Med min frisinnade syn på vad ett Forum är (till för) har jag aldrig läst något spammande från ditt tangentbord, Thomas!
Hålla sig till ämnet? Får se vad jag kan komma på (och vad jag vågar berätta) från 29 år hos samma arbetsgivare.

[Thomas Jansson]

Med min frisinnade syn på vad ett Forum är (till för) har jag aldrig läst något spammande från ditt tangentbord, Thomas!
Hålla sig till ämnet? Får se vad jag kan komma på (och vad jag vågar berätta) från 29 år hos samma arbetsgivare.

Det var riktigt snällt sagt Leif - men har du verkligen läst alla mina inlägg?

Hålla sig till ämnet är ju inte riktigt min gren så det behöver du knappast ha några skrupler för om du råkar slinta till lite med tangenterna.

Men det har du rätt i - det är kanske inte alla som vågar knysta vad de håller på med? Själv är jag ju en egen företagare så jag kan ju nästan bara få sparken av mig själv men eventuella förhandlingar blir ju enkla och ganska korta.

Blir intressant att se vad som kanske dyker upp,,,:rolleyes:

[Mimmi]

Hej!

Ni som minns gamla Forum kommer säkert ihåg en tråd jag hade där som hette Mimmi kåserar.

Där skrev jag om lite olika saker, bland annat om självupplevda händelser, och jag kommer ihåg att jag berättade litegrann om vad som tilldrog sig under den tid i min gröna ungdom på tidigt sjuttiotal som jag arbetade i mek.verkstaden på en fabrik, ägd av Disponent F. Det hette att jag skulle ha praktik från golvet, om jag nu skulle satsa på den tekniska banan. Sagt och gjort, Pappa talade med sin bekant, Disp. F, och fick till svar:

--- Det är väl bara att hon åker bort och börjar på verkstaden då...


Följande händelser tror jag dock inte jag förtalte om.

Disponent F var en speciell man, för nytillkomna läsare kan jag berätta att han var liten och med ett bulldogsansikte mestadels i rödblå nyanser.
Han var lika ilsken och arg som han såg ut. Rösten var i paritet med resten av honom, mest ett rytande.
Men, han hade en stor fördel, om man bara gjorde som han hade sagt till om, så var det inga problem om det gick käpprätt åt skogen. Då tog han det fulla ansvaret utan att blinka. (Minns min berättelse om "Oil-väck")
Det var ju så att avdelningscheferna och olika förmän ständigt blev överkörda av honom.
En bild över hur gladynt han var ges av följande episod: Kamreren kom en dag in i verksta´n och sade till några av oss som befann sig där:

--- Dä va nå´t alldeles märkelit, nu när ja´geck över gårn mötte ja´ Dispen, å han SKRATTA!

---Nä, replikerade verkstadschefen, dä´va´säkert bara e´ surer uppstötning!

Nu till min egentliga berättelse.

Disponenten hade vid den tidpunkten en BMW 3,0Sa. På den tiden var det lag på stänkskydd bakom bakhjulen, och han hade råkat backa loss det vänstra mot en trottoarkant.
Ett nytt skulle monteras, och bilservicen beträffande sådana småsaker skötte verkstaden. Även biltvätten sköttes på Företaget, maskinisten tvättade Disponentens bil varje dag...(som bilen fanns på plats)
Sålunda beställdes ett nytt stänkskydd, och jag fick i uppgift att montera det.
Det slumpade sig dock inte bättre än att under de första dagarna efter att det kommit, Disponenten inte var på plats.
Så en dag vid frukostdags kom han in i verksta´n och röt:
---Varför har Ni inte monterat det nya stänkskyddet!!??
---Disponenten har ju inte varit här med bilen hann verkstadschefen knappt få sagt innan svaret kom som en morrning:
---Det spelar ingen roll, det skall sättas dit!!!

---Nu får Du ställa de´ve Dispens parkering å´dyka på å få gjort et så fort han kômmer mä´bilen, sade Lars, verkstadschefen till mig.

Sagt och gjort, jag tog stänklappen och de nödvändiga verktygen, och gick ut.
Men då var han redan borta...
Efter någon timma kom BMW´n in på gården igen. Han hann knappast stanna innan jag kastade mig ner på marken och började skruva. Precis när jag hade skruvat loss den lilla kvarvarande remsan av det gamla gummit, hörde jag steg som närmade sig. Jag vred på huvudet och såg ett par bruna flätade skor, och nederdelen av ett par ljusgrå byxor.

--- Är det inte färdigt än? hörde jag en morrande röst, som jag mycket väl kände igen säga.

--- Nej, Disponenten, det (här blev jag avbruten mitt i meningen som skulle varit tar bara några minuter till

--- Men jag skall iväg med bilen nu!

Så det var bara att kasta sig undan för att inte bli överkörd.
Jag tror det tog tre dagar innan jag äntligen kunde få det på plats...

[Thomas Jansson]

Disponenterna och bruksingenjörerna hade nog mer att säga till om förr än vad de har idag - själv kom jag inte igång med arbete innan 70-talets början så jag har aldrig träffat någon disponent överhuvudtaget.

Dock fick jag som spoling berättat för mig hur det kunde gå till inom pappersindustrin, detta sägs ha inträffat på det sedan länge nedlagda bruket i Edsvalla.

Nattskiftet hade varit på plats under några timmar och som brukligt inte bara jobbade folk i skift utan de sov också i skift på sina skift.

Sov gjorde nog inte alla på en gång utan man turades om, dels för att se till att maskinerna fungerade som de skulle men också för att hålla utkik efter brukets nitiske överingenjör vilken då och då, till stort förtret för arbetarna, uppenbarade sig på bruket även nattetid.

Denne natt bar det sig inte bättre än att 1:e kokaren låg på rygg vid tvåtiden, han påstås ha snarkat så högt att han t o m överröstade maskineriet som gick för fullt utanför kontrollrummet. De övriga som befann sig i rummet kunde givetvis inte sova i detta oljud så vad göra?

Efter en snabb överläggning drog en av kamraterna ned byxorna och placerade sig strategiskt på huk över den snarkande 1:e kokaren medan den andre kamraten vrålade "IIIINGEEEENJÖÖÖÖRRRRN KOOOOMMMMEEEEER!!!!











.

[T. S.]

Vad kul med en tråd för oss som inte kan hälla oss till ämnet. Från arbetslivet kan jag dock inte berätta så mycket, då slutar ni väl att åka tåg allihop.
En liten kan jag väl dock ta.
Det hände under min tid på SJ. En konduktör slängde av en mycket berusad man i Skövde. Först ut med gubben och sen väskan efter.
Någonstans före Laxå kommer en resenär och talar om att hans väska är borta.
Konduktören inser då att det var den han slängde av i Skövde.