Vår tanke var att försöka köra längs kusten runt kolahalvön men vi var osäkra på om det fans vägar runt, på vår ena karta som var en rysk militärkarta gick det ett tunt svart sträck så det borde inte vara omöjligt tänkte vi....
Inför denna resa kändes det extra viktigt att cykeln skulle klara sig (1100gs 95 med 12000mil på mätaren) så jag bytade kopplingen och höger spjällhus som tickat i ca 4000mil. Det blev även nya wilbergs dämpare då dem gamla börgat bli svampiga. Växellådsförstärkning från tourateck och två extra bensindunkar monterades.
För att koma in i ryssland behöver man visum och ambasaden ligger i stockholm så vi körde dit med våra pass och ett försäkrings intyg men blev nästan utskrattade. Man skulle ha en resplan med hotell bokningar för att dem skulle lämna ut visum. Det var inte läge o säja att vi skulle tälta hela tiden, desutom gav dem max 8 dagars visum. Vakten till ambasaden gav oss ett nummer till visum direkt som fixar visum åt folk. När vi väl kom till dem visade de sig att dem skickar våra papper till köpenhamn för att dem ger ut 14 dagars visum, lite iriterande med tanke på att jag bor i skåne. Visum direkt fejkade hotelbokningar i murmansk så vi fick våra visum inom en vecka.
Jag skulle träfa min kompis Per hemma hos honom i Åre så jag startade tidigt på morgonen för att kunna ta det lungt ca 120 mil. Stanade hos en vän i Töreboda och ser att det börgat läcka olja från slutväxeln som oxå var bytad mot en ny begagnad. Köper lite olja och kör till närmsta bmw handlare men dem har ingen packbox hema så jag frågar om jag kan tälta här tills ni har den hema, men då kommer servisen fram och dem ringde till en mekanisk firma som hade en hemma den var två mm tjockare men det spelar ju ingen roll. UNDERBART.
Ringer en anan vän i skinskatteberg och frågar om jag kan låna hans garage och byta den, ville inte göra det utmed vägen om något skulle gå fel. En timme senare var jag på väg igen men det hade dregigt ut på tiden så jag var frame i Åre vid 4 tiden på morgonen efter att kört i regn från orsa, lagom skoj.
Dagen efter körde vi 45an norrut med en övernattning i sverige innan vi kom fram till postvägen mellan Kautokaino och Alta. Dena väg har man läst och hört mycket om men jag blev lite besviken på att vägen var så pass bra som den var. Vi hade med oss exra däck som vi skulle byta när vi behövde grövre mönster men vi bestämde att köra postvägen med landsvägs däcken vilket kanske var lite optimistiskt, se bilden.
Jag råkade få en liten sladd, lägg märke till amatörbenet som var nere o försökte rädda situationen, inget o göra bara följa med ut i buskarna och vara tacksam att jag missade stolpen, (kaske ändå skulle bytat däcken)
Sista etapen av postvägen var den som var roligast här tältade vi även vid en bro som byggdes upp på nytt för kulturelt värde.
Väl frame i kirkenäs tog vi en stuga på en camping och bytade däcken på cyklarna, bytade en i taget och körde med däcken till en mack där vi pumpade dem så vi inte behövde använda våra kolsyre patroner.
Vid ryska gränsen skulle papper fyllas i om allt möjligt men vi var igenom på 1-2 h och satte kurs mot Nickel en stad som har en fabrik som tillverkar nickel. Det var otroligt kargt o dött runt denna stad, buskar o björkar försökte kämpa mot föroreningarna men dem klarade det inte, dem hade skjutigt nya skott som sen dött o så fortsatte det.
Frame i murmansk kom det en bil som stanade bakom oss och frågade om vi varigt på motorfestivalen? vilken festival?? Det visade sig att Murman riders hade en 3 dagars festival för alla intreserade, sakt o gjort vi körde dit och fick koma in gratis eftersom det var sista dagen. Här träfade vi många Norrmen pga att bmw klubben hade ordnat en resa dit (kanske något att tänka på) även finnar och ett par Italienare fans där, vi var dem enda svenskarna. En festival som hade allt jag behöver : en sen med lite hårdrock, olika föreställningar med en stackars japansk cykel som fick sätta livet till. Uppträdanden med lättkläda tjejer och en massa ol o vodka, jag trivdes. Vi börgade prata med en ryss och beskrev hur vi tänkt köra och han bara skrattade o sa IMPOSSEBEL.
När vi visade han kartan talade han om att militären kan göra en vinterväg där om älvarna är tillräckligt frysta.
Men han tipsade om lite vägar som han trode vi skulle gilla( gissa om han hade rätt).
Dagen efter körde vi syd öst från murmansk mot lovozero där vi vek av mot en liten väg som bara blev mindre o mindre. Vägen gick utefter en järnväg utan räls som vi provade o köra på när vägen blev riktigt dålig men det skakede så in i h......., desutom hade mina bromskivor börgat få ett större glapp än dom ska ha,( provade o vrida distanserna men det hjälpte inget). Stora stenar o mycket vatten o gytja blev denna dagens minne, broarna som fans var i väldigt dåligt skick om dem ens var kvar. Efter 6 h körning på denna väg hade vi komigt ca 6.7 mil och det var dags att slå läger för att torka kläderna som var genom sura efter ett antal nerlägg i åarna. Nya friska tag, dagen efter fortsatte vi söderut ca 3 mil där vi kom till en korsning där vi beslöt oss för att köra mot Kirovsk för att tanka.
Vi körde söder ut på en "väg" som jag tror kallas tusen bäckars väg. Denna vägen var inte lika tuff som den första men problemet var att hitta rätt, självklart fans inga skyltar men vi hade ingen gps heller utan en karta som inte stämde (visade sig sen att vägen aldrig blivigt byggd som vi trode vi körde på) men vi hade kompass så vi försökte att hålla söderut men vi fick vända ett tiotal gånger när vägen tog slut eller slutade vid ett militärt flygfält. Efter ett par timar och mycket slit mötte vi 3 st 4wd jepar och efter dem kom två st 1150 adventure cyklar med två holländare på. Dem hade köpt en adventure resa av Kola travel som anordnar äventyrs reser på kolahalvön. Deras guide var en tysk som flyttat dit för tio år sedan. När vi berättat hur vi kört och att vi inte hade någon gps med waypoints blev han mycket undrande över hur vi klarat att hitta rätt, det hade tagigt han två år att leta upp rätt vägar för att han skulle kunna erbjuda dessa reser o där kom vi med en kompass, hans komentar var Wery brawe or wery stupid, (tror båda stämer). Han skrev ner en beskrivning på ett papper: 800m sväng vänster. 2100m sväng höger. 400m sväng höger. 3000m sväng vänster, följ vägen rakt fram tills ni komer till en större väg sväng vänster. Jag är mycket tacksam för att vi fick denna beskrivning av han annars hade vi kanske gått sama öde till mötes som denna man.
Denna vägen kan varmt rekomenderas om man söker lite utmaning men med gps, jag hade inte vågat köra den igen utan gps och helst med färdiga waypoints, tror vi hde mycket tur som hittade rätt. jag tror även att smc har anornat resor till denna sträcka men med följebil som tar packningen och hjälper till.(fusk) men säkert himla mycket roligare om man bara kan köra utan o bry sig.
Måste seja att det var lite skjönt att koma ner till Umba vid vitahavet o köra på en riktig väg ett litet tag.
Härifrån körde vi öster ut så långt vi kunde men vi fick avbryta när vi hade ca 1 km kvar till byn pga att vi hade kraftiga problem i den lösa sanden och bensinen var nästan slut, min cykel var för tung o bara grävde ner sig, ettan full gas och i bland orkade cykeln upp på sanden så man kunde peta i tvåan för o sen trilla. Vi körde här i ca 3 h utan o komma någonstans och bensin lampan börgade lysa så vi körde till baks till "stora vägen" där det stanade en 6wd lastbil med balong däck som körde i denna sand. Vi berättade att vi inte hade någon bensin och han erbjöd oss att köpa av han (svårt val gå 10 mil eller köpa bensin) vi följde han i 80kmh på denna trevliga sandväg som lede till hans by som låg lite längre upp för älven där fick vi dela på 25 lit så vi kunde komma till baks till Umba.
Nu hade vi varigt så långt öster man kunde komma i söder så då tyckte vi at vi skulle göra samma i norr så vi körde upp till murmansk via stora vägen och vekav österut.
Här fick vi sama problem med bensinen men somtur var träfade vi en kille som heter Dennis som bode i denna byn som låg så långt österut man kunde komma och han lovade att fixa bensin till oss och efter två h kom en kompis till han med sin bil så vi kunde få slanga lite bensin av han. Denna kväll umgicks vi med dem vid en sjö med mycket öl o vodka, deras mat dem bjöd på var så där( rå salt sill ,saltat gris späck) men det skjöldes ner med vodka så det var ok.
Det hela slutade med att dennis bjöd hem oss till hans lägenhet där vi sov den natten.
Men nu var det dags att åka hemåt vi hade 14 dagars visum och vi hade 3 dagar kvar.
Mellan murmansk och kirkenes vek vi av från stora vägen för att köra norr ut till kusten men det skulle vi inte gjort för där tog militären oss och satte oss på en pinna stol i två timar på hans kontor, (utlänska folk fick inte avvika från den vägen, vi kom på det när vi satt där att vi kört förbi stora skyltar om detta). men när jag somnade på stolen insåg dem väll att dem inte skulle få några pengar av oss så dem släpte oss , klockan var elva på kvällen och dem gav oss en lapp med ett hotel namn på i murmansk och sa att vi skulle sova där i natt och i morgon skulle vi köra till kirkenes. Lydig som man e gjorde vi som dem sagt men jag tror vi kunde kört vart vi ville. Hem resan gick bra tills det var ca 5 mil kvar till åre där svänger en bil till vänster utan o blinka samtidigt som jag drar på för en omkörning, jag han bromsa ca 4 m innan det smälde, jag och cykeln gick över bilen och kasade brevid varandra på vänster vägbana. Cykeln blev tyvär skrot o jag bröt handen o skadade knät lite. Men med facit i handen var det värt en smäll för att få uppleva denna resa. Om ni vill se fler bilder ligger dem på face book på min sida Anders nordfeldt. Vet inte om man kan länka till dem.
http://s739.photobucket.com/albums/xx36 ... Nordfeldt/
Sedan glömde jag att vrida av strömmen, så hojen var stendöd, när jag skulle åka iväg. Men, det fanns ju personal till hands... Så då fick de skuffa på lite...