Hej Vänner!
Sthlm.Gdansk Budapest-Rumänien. Ganska tråkig transportväg om man har ställt siktet till Bodrum i Turkiet.
Trogen GSA, hustrun, heavy heavy.
Alla papper im Ordnung, Regbevis, grönkort, Dive insurance, eftersom vi skulle dyka i Bodrum.
Transalpina och Transfargasan i RUmänien,alla borde köra genom, som gillar serpentins och otrolig omväxlande natur.
Härifrån nuddade vi Bucharest, och körde genom den misärabla vägen mot Ruse, Bulgarien.
Utanför Yablom hittade vi en supertrevlig hotel mitt i nowhere.20€ ink frukost.
Vid Edirne gjorde vi vår entre till Turkiet. Zlatan är Sveriges största ambassadör...
Turkiska gränspolisen och tullverket "knyter ihop" hojen med min pass. Standard procedur, normalt inga problem, senare det visar sig att det medförde en smärre katastrof för oss.
Vi blev fallna för Bulgarien, och är helt knäsvaga för Turkiet. Vilka hörliga vägar, fantastiska människor, otrolig god mat, prisvärt.
Bodrum bjöd på 40 graders värme, och en helt överbyggd semesterort, så egentligen vi bestämde oss redan på andra dagen att vi skulle dra vidare.
Men under tiden hittade vi en superfin dyksällskap, Aqua Pro Dive Center i Bitez -par km utanför Bodrum. Vi dök par gånger Egeiska havet bjöd på sin bästa vatten, temperaturen var härligt 26 grader rakt ner till 30 m. Visibility 40-kanske 50 m.
Dykbåten Vertigo var stor och fin, med först klassig dykbesättning. Bägge spelade avgörande faktor på vår sista dykdag, och dagen innan den planerade avresan mot Kos, och därifrån tänkte vi ta stora färjan mot Athene.
Båten kom tillbaka efter en ypperlig dykseans till hamn, jag var redan mentalt förberedd för nästa dagens etapp, och då inträffar vad som inte fick inträffa. Trillade ner från sista trappan till aktern, och jag visste i princip redan innan jag slog i däcket, att mc resan var över för vår del.
Tack vare till vår DAN (dykförsäkring) snabbt kördes jag till Bodrum's Emergency Hospital. Älskade klenoden kördes tillbaka till vårt hotel tack vare till vår dykinstruktör vän. I sjukhuset möttes jag FÖRST klassig medicinsk vård, ortoped kirurgen själv är en inbiten biker. Han fattar direkt vår enorm dilemma, men röntgen plåtar talar klart språk: vänstra foten är bruten, och alla ligament är avslitna. Trots det han och jag smider en hemlig plan, att om 3 dagar vi försöker använda Santiago stöveln som en slags stabiliserande instrument istället för gips.
Jag själv insåg vid återbesök, det bara går inte, foten är som en fotball, gör rejäl ont, och stödkraften är Zero.
Under tiden får vi kontakt med If, som i sin tur mobiliserar SOS Copenhagen. (Jag vill påstå, troligen finns inte en mer professionell försäkringssällskap på vår Planet).
Vi överväger starkt att lämna hojen i Bodrum hos dykvänner, och hämta hem den på vårkanten.
Och här börjar allt gå snett, mina rader är menade för konstruktivitet, och att dra lärdom.
SOS Copenhagen kopplar in LarmCentralen från Sverige. De ringde, och presenterar sig som Svedea Försäkring. Idag jag vet att de ringer på UPPDRAG av Svedea.
Vi hade hela tiden olika handläggare, flesta aldrig har haft skadeärende med Turkiet. Till sist killarna själva inser att hojen fixar de inte hem, eftersom motorcyckeln SKALL utskrivas från min pass. Annars nämligen träder in en egendomlig lag, myndigheterna KAN betrakta så att hojen är illegalt importerad och de kan konfiskera mc-n.
I sista stunden det framkom också att i Turkiet det finns bara på tre ställen var man kan "skriva ut" fordonet från sin pass: Izmir, Istanbul, och Ankara. Punkt. Jag försökte med Bodrum's tullhus, fick bara kalla händer.
Så, BMW-n hämtades efter otroliga turer från den Turkiska bärgningsfirman sent på en kväll, 3 dagar efter den utlovade hämtnings datumet. Killarna jag vågar påstå aldrig någonsin har fraktat en oskadad mc-.De hade helt enkelt ingen aning om hur man snurrar fast en så tung ekipage på flaket. DÅ har det upptagades, att jag måste ordna min egen transport till Izmir, som låg 300 km från Bodrum. Det blev en häftig taxi resa på en Dacia taxi bil, som hämtade mig kl 05.00. Izmir Tullen var en upplevelse, tilldelades säkert 15 st olika stämpel på olika transport dokument .Men mina kryckor, älskade Zlatan öppnade alla dörrar. Sedan fick jag lämna fullmakt till den Turkiska Transportbolaget för att de kunde ta hand om hemtransporten.
Sedan det var en mödosamt 300 km tillbaka och dagen därpå kl 05.00 en ny taxibil hämtade oss och tack vare till SOS Copenhagen och en obeskrivlig superfin service av Turkish Airlines vi flögs hem till Stockholm.
Det var då när det uppdagades att Svedea aldrig har pratat med mig, men det var hela tiden deras ombud, Larmcentralen Sverige, som vi hade kontakt med.
Jag måste erkänna att vi har haft en hel del dispyt med Svedea, om uppkomna kostnaderna, som -lovades av olika handläggare från Larmcentralen.
Till sist, vi redde ut allt i konstruktivitetens anda med Svedea, och jag måste även nämna att Gunnar Elmgren var en otrolig fin mentor och vägledare i min Odyssea. Tack Gunnar att Du verkligen ryckte in, och lugnade ner oss två, samt förstod blixtsnabbt vår bisarra situation.
Så vänner, nu bara par veckor återstår,tills enligt farbror doktorn foten är färdigtänkt, just nu jag hoppar fortfarande med mina kryckor.
En kuriosa, ingen vet var min hoj befinner sig, det känns betryggande dock att jag tog kopior på alla transport dokument, och hoppas att mc-n kommer fram kanske innan snön faller.
Vad har jag lärt?
Jo, det är avgörande att all papper skall vara enligt regelverket. Grönkortet, och regbeviset var avgörande för Tullen.
Idag jag vet var misstaget begåtts. Vi trodde hela tiden att vi pratade med Svedea. I verkligheten vi pratade med deras ombud, som inte hade någon som helst befogenhet att godkänna tex i mitt fall en dyr taxiresa på 60 mil.
Om vi skulle behöva assistans en gång till, jag skulle ringa DIREKT till Svedea.
Jag skulle ha bråkat ännu mer med Turkiska transportgänget, enligt min mening dem borde ha kunnat fixa en fullmakt redan i Bodrum. (Vad om någon ligger svårt skadad tex? Det Larmcentralen Sverige har missat totalt.)
Till sist, nästa år fortsätter vi äventyret mot Turkiet. Ett land med otroliga mc vägar, vi åker långt långt Österut...Och ta mig fan jag kommer hem på Bmw-n.
Cheers
zsolt
BMW 1200 GSA