Äventyr på Island

Äventyr på Island

Inläggav CurtJ » 2018-07-03/15:10

Hej, jag skrev en artikel till Bumsen om vår resa till Island förra hösten och den var med i det senaste numret. Redaktören har gjort ett bra jobb för att trimma den så den fick plats i tidningen men om någon är intresserad av mer detaljer och utrustningar så följer här den kompletta beskrivningen. Den är lång men ska man till Island så finns det kanske en del matnyttigt i den.

Björn gjorde också en fin film som finns på Youtube, sök på "Island2017 MC tur Offroad" så dyker den upp som första alternativ (producerat av Björn Skeppner). Enjoy!

Det började på våren 2016 när Hasse kom med förslaget att vi skulle åka hoj på Island. Han hade gjorde det för några år sen på en organiserad resa och ville göra det igen i egen regi.
Det är ju sånt man säger och vi var några stycken som i det läget hakade på - snacka går ju som bekant - men jag kan villigt erkänna att jag inte tog det på så stort allvar. Men diskussionerna fortsatte och snart kom vi fram till att sommaren 2016 inte var aktuell men väl sommaren därpå. Det kändes fortfarande lite “på låtsas” men efter nyår så drog planeringen igång, mycket tack vare en Hasse. Vi var nu 3 kvar och vi tog några grundläggande beslut. Vi bestämde att ta egna hojar och att inte åka på nån gruppresa. Därför skulle vi ta oss och hojarna på färja från Danmark till Island och vi skulle åka i slutet av augusti för då skulle nivån på vattenövergångarna vara hanterbar. Hasse bokade färjan från Danmark till Island och det blev till att betala och då blev det ju allvar om inte förr.
Vi planerade tillsammans och packlistor åkte fram och åter i etern men Hasse drog ett tungt lass och gjorde en massa rutter, letade boenden och ställen att besöka så när vi väl kom iväg hade i a f han en bra bild över var vi skulle.
Den andra deltagaren ,förutom jag, Björn ordnade så vi fick sponsring på bensinen av ett företag och det är ju alltid välkommet. Tack C.A.G för det, bensin ska va högoktanig, ren och gratis som de säger.

I slutet av augusti, en fredag efter lite kort- och hojtrassel, lämnade vi Stockholm. I sol och regn på vägen till Göteborg hann vi käka lunch i Karlsborg innan vi landade på vandrarhemmet i Partille. Upp tidigt och när färjan från Göterborg till Fredrikshavn lämnade kajen kändes det som att vi var på väg. 4 timmar senare satte vi oss på hojarna igen och korsade Jyllands nordspets. Tiden tillät inte nåt besök på Skagen vilket hade kännts självklart annars men en räkmacka blev det på vägen. Lagom till vi kom fram till färjeläget i Hirtshals blev det påkörning och känslan av Finlandsbåt etablerade sig snabbt. Den satt i hela vägen kan jag säga. Vi upplevde också resans ends negativa upplevelse där - det är trångt mellan hojarna på bildäck, speciellt om man åker 1200 GS med packväskor bak. Men allt går, med lite skitiga knän som de säger!

Båtresan började skönt, lugnt väder och efter två nätter landade vi på Färöarnas huvudstad, Torshamn. Där låg vi 7 timmar så vi hann med en frukost på stan, en del andra hojåkare hann t o m en taxifärd till sevärdheter ute på landet där. Jag tror att man med behållning kan tillbringa en vecka där, med eller utan hoj. Fint som tusan.
Från Torshavn mötte vi lite häftigare väder men båten gick lugnt o fint i vågorna så det kändes aldrig obehagligt. De hade en uteservering på däck som var inglasad förutom i bakkant så man kunde sitta där med en öl, läsa en bok och njuta av utsikten på ett upprört hav och det gjorde vi.

På tisdag morgon, 4 dagar efter att vi lämnade hemmet, ankom vi så till Seydisfjordur, en liten “hamnstad” med en kaj, några hus och faktiskt ett par riktigt bra restauranger märkte vi på hemresan. Efter lite krångel så fick vi loss hojarna och fulla av förväntningar satte vi fart på den enda vägen ut från byn. På första stoppet, Egilsstadir, tog vi ut lite pengar. Jag tog 5000 islänska kronor vilket motsvarar ca 400 SEK. Thomas på Däcksproffsen här i Sundbyberg som är en Islandsräv rekommenderade att inte ha kontanter alls och i princip hade han helt rätt.. Nu föll det sig så att jag köpe en fårullsmöss på det första nattstället vi bodde på där jag insåg att sovsäcken var varm som tusan men huvudet iskallt. Hon hade inte “gått med i momsen” och ville ha cash så där gick 3500 ... resten hade jag kvar när vi käkade i väntarn på båten hem drygt två veckor senare. Kort funkar ÖVERALLT på Island.

Efter stoppet drog vi norrut på “ettan” som är ringvägen runt hela Island och efter ett tag så avvek vi på en mindre väg som blev mer och mer spännande, gruset blev lösare och på spetsen av halvön så slingrade sig vägen upp mot himlen i skarpa serpentiner, hård blåst och sämre o sämre sikt och yra i mössan gick vi in i de lågt hängande molnen. På toppen av passet så hade jag imma på visir och glasögon och såg ca 2 m framför mig på en väg som var både grusig och med oväntat skarpa kurvor. Som tur var slapp vi möta några större fordon där och vi kom lyckligt ner på andra sidan.
Där väntade dagens andra prövning, en vägskrapa. Senare skulle vi lära oss vad tvättbrädor verkligen betyder så det är nog bra att de skrapar upp då och då men att köra 400 kg hoj i den sörjan är en utmaning, speciellt första dagen innan vanan infunnit sig. Allt gick dock bra och vi kom fram till en liten kustby, Vopnafjordur, där vi åt en god lunch - macka/hamburgare med pommes och en kall dricka.
Söderut igen, bättre väg och ett stopp på Burstarfell, en gammal gård gjord av torv och grästak, där folk hade levt och verkat till 60-talet. Den sista ägaren lyckades med konststycket att sälja gården i uselt skick till staten för att bli renoverad till ett museum OCH bo kvar 20 år till. Snacka om förhandlare. Efter det så åkte söderut och via en bit på “ettan” så landade vi på resans första nattställe, Grimstadir. Där, mitt i ingenstans, visade det sig finnas två boenden som hade hotell/sovsäckboende och tältplats. Vi valde det ena och jag hade ju bestämt att tälta huvuddelen av resan så jag slog upp tältet. Hasse och Björn njöt av värmen inomhus. Tältet var skönt men huvudet kallt. På morgonen serverades det frukost hos värdfamiljen och helrökt får och lax har sällan smakat så gott.

Vi kom iväg i fint väder och första stoppet blev kraftstationen vid Krafla där ångplymerna steg mot skyn på åtskilliga ställen. Där sprutar ångan upp ur jorden och driver ett kraftverk, ett av många på Island som gör energin extremt billig där. Vidare till Myvatn där vi tankade (tack C.A.G) och provianterade. Resten av dagen ägnade vi åt det som skulle bli resans största utmaning/äventyr. Hasse hade hittat ett spår som gick från Myvatn, rakt upp på höglandet. Spåret saknade vägnummer men skulle enligt kartan vara körbart och i början var det rena njutningen att med god fart följa ett traktorspår med mjuka böjar, bra underlag och förvånade fårskallar. Några mil söderut ändrade spåret karaktär och det blev mer och mer sten, lavastenar och sand men fortfarande rimligt körbart. Vi blev mer och mer vana och hojarna rullade på bra några mil till.. men sen sänktes farten i takt med att spåren suddades ut och lavastenarna blev större och skarpare. Lite knixigt att krångla sig fram med stora hojar, Björn som åkte en F800 GS hade det aningen lättare. Vi kom framåt i alla fall och målet - stationen vid vulkanen Askja, hägrade om inte annat så i sinnet. Det var totalt 12-13 mil från Myvatn och efter 8 mil så tog det nästan tvärstopp.. lös lavasand och tunga hojar är ingen bra kombo. Efter flera timmar i krypfart i de förhållandena så beslutade vi att det var farligt att fortsätta i mörker och med energibrist så vi slog upp tälten i öknen. Den enda natten i tält för Hasse o Björn skulle det visa sig. Där kom det 5 unga grabbar och släpade på cyklar, till synes obekymrade om att det var mååååånga mil till närmast vettiga väg åt hållet de gick. Ungomligt obekymrade.

Vi fixade lite käk och knoppade in i den kalla stjärnklara natten, jag med min nya mössa som värmde i minusgraderna. Kl 4 så vaknade jag av att mitt tält höll på att rämna, det blåste nära storm och hälften av pinnarna hade lättat i den lösa sanden, den som också hade sökt sig in i tältet och fyllt det till hälften. Mitt tält är gjort för att stoppa myggor och regn, inte en sandöken på väg i full karriär. Jag räddade tältet och somnade om en kvart. Ny räddning och en timme senare insåg jag att det var slutsovet och jag packade ihop allt och lastade hojen. Hasse o Björn som hade ett bättre tält klarade sig längre men snart var vi på väg igen. 2 mil kvar men nu hade stormen packat sanden så nu gick det att köra på genom att gasa på så framhjulet red på ytan snarare än att gräva ner sig. Det tog mindre än en timme till fast mark och snart var vi på stationen vid Askja, Dreki. Efter nattens strapatser bestämde vi att stanna där i 2 nätter och dagen efter hann vi med en promenad till vulkansjön där det fanns en liten krater brevid som vattnet var lagom varmt i (25). Svaveldoftande bad men rätt skönt efter promenaden. Till Dreki går det buss enligt tidtabell så dit kan man åka utan fyrhjulsdriven bil.
Efter natt två skulle vi så mot bebyggda trakter och efter lite diskussioner med rangern där så enades vi om att F910'ans sand inte var nåt alternativ så vi tog F88 norrut och efter 4 rejäla vattenövergångar i badbyxor och vattentåliga skor så var vi tillbaks till Grimstadir där vi nu bodde på “den andra” gården. Vi hade ett helt hus för oss själv och där och då beslutade jag att följa de andra exempel och bo inomhus i den mån det gick. Det sprack bara en gång när vi fick ett hus där jag hade tvingats sova i överslafen och efter 30 år på finlandsfärjorna så valde jag åter tältet.
Nu fortsatte vi färden runt Island, via Akureyri som är Islands andra stad. Delvis på “ettan” men också en rejäl avstickare ut på Västfjordarna där vi landade en natt på i Isafjord. Den vägen till Isafjord var spektakulär, jag vet inte hur många fjordar vi såg från båda sidorna men på kvällen var jag alldeles yr i mössan och med tanke på att det var Stureplanspriser på biran så berodde det nog inte på den. Jag hade i nåt läge under resan sträckt en hälsena och det gav mig lite feber. Som tur var hade jag Voltaren med så det blev en kortvarig plåga. Vägen från Isafjord över bergen var ännu häftigare är dagen innan, av andra själ. Högland, vatten, dimma och grus men nu kändes det nästan hemtamt så jag hann njuta av naturen också. Dagen efter närmade vi oss de vanliga “turistfällorna” öster om Reykjavik. Vi hoppade Reykjavik men stannade till i Tingvellir, Geysir och Gullfoss och fotade lite som sig bör men vi hade ett mål längre bort i sikte och det var en bit dit så det blev korta stopp. Landmannalaugur är ett ställe mitt ute i ingenstans där vatten från varma källor blandas med vatten från bergen så att det blir en behaglig temperatur att sitta i. Ca 50 cm djupt och stort så man får trängas med alla de andra som tagit sig dit med bilar, bussar, cyklar och i vårt fall hojar. Där bodde vi i ett 18-mannarum och jag är glad att vi inte var där mitt i sommaren då jag gissar att det är fullt. Nu delade vi rummet med 4 damer som klokt nog la sig i den andra änden och de hävdade att de minsann inte störts av några snarkningar den natten. Fan trot men de såg glada ut i a f.
Såhär efteråt kan jag tycka att just Landmannalaugur kunde strukits från vår resa, det enda roliga med det var turen dit och den därifrån med 4 nya vattenpassager, den här gången lite snällare så vi kunde köra igenom dem utan avklädning (förutom den första)
Därefter tog vi oss ner mot “ettan” igen och följde den österut utmed kusten. Många mäktiga syner, bl a Västmannaöarna i fjärran och flera glaciärer, bl a Eyjafjallajökul och Europas största (tror jag), Vatnajökul . Från den släppte isberg i en sjö som, när de smält ner tillräckligt, tog sig ut i havet, via en fors, mot en säker död. En liten säl lekte bland isbergen, kanske fiskade den eller så hade den som vi, bara kul.
Några dagar och nätter ytterligare, Höfn, lunch på hotell Framtid i Djupivogur och sista natten i en liten stugby i Eskifjordur med resans godast (och dyraste) middag i en gammal norsk fiskarstuga som tjänstgjort när norrmän tömde fjorden på Islandssill i slutet på 1800-talet.
7 mil senare, efter resans kallaste pass med +1, regn och 14 m/s (halkvarning) så landade vi åter i färjeläget Sedisfjordur efter 16 fantastiska dagar med omväxlande förhållanden, från väldigt utmanande till rena sommarturen. Där lyckades både jag och Björn att blåsa omkull när vi stod och väntade på färjan, med bredsidan mot stormbyarna. Korkat kan man tycka men vem tror att 300 kg hoj blåser omkull? Nåväl ingen skada skedd, vilket för övrigt gällde hela resan. Det enda som hände mig var ett ljusfäste till ena lampan på båge som släppte i en gammal lagning (med lim!) och ena skyddsbågen fick en buckla nånstans i stenöknen där vi alla la ner hojarna åtskilliga gånger.
Ett av de positiva intryck i a f jag fick var att hojen (1200 GSA) kändes lugn o trygg i alla förhållanden jag utsatte den för.
Färjan hem och den efterföljande turen genom Danmark o Sverige förlöpte utan överraskningar, sista biten på motorvägen söder om Södertälje i spöregn i 40 km/t men med rätt kläder så funkade det också.
Sammanfattningsvis så kan vi rekommendera den här resan. Naturen, landskapet, människorna, lavan, varma källor och varma människor förgyllde vår tillvaro. Åker man egen hoj så är 2 veckor minimum men man kan ju flyga och hyra hoj/bil där, åka buss till intressanta ställen eller åka på en av de organiserade hojresorna som anordnas. En sån har fördelen att man kan köra lite mer obekymrat och “busigt”. Åker man själv så minskar lusten att spruta grus med ökande avstånd från närmaste verkstad. Däck-Thomas kommer nog att säga att jag inte åkt “på riktigt” för jag har säkert hälften kvar av mina nya TKC80 efter drygt 400 mil (23 dagar) på asfalt, lava, grus och sand. Vi var inte där för att busa utan för att se så mycket som möjligt och där lyckades vi tycker jag.

Utrustning:

Hojen:
Vi åkte grushojar, 1200 GSA/GS och 800 GS men ska man inte ut på F-vägar eller andra mindre vägar så funkar vilken hoj som helst skulle jag tro. Vi såg en engelsman med landsvägslok och en ung tjej med en liten sporthoj som hon skulle köra runt Island på i 4 veckor så det mesta funkar.

För offroad är det grusdäck som gäller, vi hade alla nya däck när vi åkte och det var inget problem med greppet när vi kom hem.

Motorbågar är ett måste om man kör boxer. Alla tappar hojen nån gång i grov terräng och hål i ventilkåpan är ingen höjdare om man har 10 mil till närmaste asfaltväg. Fråga min norske kompis Eddie som åkte med fingret i ett sånt hål jag vet inte hur många mil.. men det är Eddie det!

Verktygslådan kan göras hur stor som helst men kom ihåg att verktyg är tunga. Hasse hade hela sin verkstad med och det var bra för vi behövde i stort sett inget förutom för att dra fast speglarna på Hasses hoj. Minimum bör man ha ett bra kit för däckslagning (Biltema har ett bra), rejäla buntband (som räddade mitt lampfäst), silvertejp och hojens standardverktyg.

Extra bensidunk, Biltema's 5 liter om man ska ut på höglandet. USB-laddare till hojens cig-tändaruttaget och en rejäl powerbank för alla USB-grejer man har (telefon, headset, kameror etc).

Väskor är ett kontroversiellt ämne. Hasse o Björn - körde hårda och jag mjuka. Hårda har fördelen att de går att låsa på hojen men annars tycker jag mjuka är att föredra. De är lättare, flexibla, mindre risk att gå sönder när man lägger ner, mindre risk för benen om man hamnar under och priset är en tredjedel. Men det är fritt val. Hasse hade som sagt sin verkstad med och det hade inte fått plats i mina väskor.

Packnät och gummiband (Biltema igen) var oumbärligt för att ha regnkläder lätt tillgängliga och för att torka skor efter vattenpassager.

Kläder:
Ett långärmat/-bent varmt underställ gick åt vid den här årstiden men annars räcker en/två funktionströjor om man har ett bra ställ. Allvädersställ och grova stövlar, vattentäta så högt som möjligt. Sealskin-strumpor var bra, antingen var stövlarna våta eller så var fötterna det. Jag hade 2 par, ett hade förmodligen räckt.
Ett bra regnställ är ett måste på Island (men också söder om Södertälje en natt i ösregn) .
Jag har ett kraftigt galonställ från Jula för några hundra och det är den bästa investeringen för den här resan. Det klarade inte bara spöregn utan problem utan det stoppade också den kalla vinden från att tränga igenom det vanliga stället. De andra hade finare ställ men jag tyckte de såg lite avis ut. De skulle naturligtvis aldrig erkänna att mitt var bättre. 1-0 till galon. På händerna hade jag Biltemas tvåfingers regnhandskar när det regnade. Det räckte bra ner till +1. Andra dagar när det var torrt o kallt och vi inte hade så bråttom åkte jag med mina gamla snowboardhandskar, som är av tummodell. Jag fryser som en hund i fingerhandskar så vintertid när det inte går så fort så åker jag helst med tumhandskar. De två par fingerhandskar jag hade använde jag knappt.
Ja jag vet att det svider om jag kör omkull. Jag tar det.
I övrigt, 5 kalsonger och 5 par strumpor, lätta byxor (Fjällräven) och en fleece och en lätt jacka.
Ta med tvättmedel (Y3 på affären) så är det lätt att tvätta upp underkläder vid behov och torka på nåt element eller under nätet bakpå.
Vandringssandaler eller andra skor man kan gå i och ha på sig vid svårare vattenpassager. Jag hade Merrit sandaler och de funkade utmärkt. Stadiga och torkar fort.

Camping:
Åker man utanför allfartsvägarna måste man ha ett tält med sig, annars hittar man alltid hus att bo i. Tält måste klara sandstormar om man är på höglandet. Varm säck, ev silkeslakan (var bra i hus) och en kudde. Jag hade ett uppblåsbart liggunderlag men det läckte sista natten i tältet så jag rekommenderar såna man inte blåser upp. Det finns en uppsjö mer eller mindre dyra. Vill man chansa så kan man hoppas att hitta Björns som blåste bort i sandstormen, det finns nånstans öster om Askja, i bästa fall på land.

Tältlampa (batteri) och campingspis. Har man gas så är två mindre gasbehållare att föredra så man vet när man har hälften kvar. Kokkärl och vattenbehållare (5 liter), 3L-plastpåsar. Vi hade 5 dagars torrfoder med oss och det var precis lagom. Allt gick åt. Jag hade dessutom ett antal varma koppen som var bra till lunch. Vi handlade vanligen Skyr (yoghurt), musli, bröd, juice, smör, ost o korv till frukost och det funkade tillsammans med varma koppen till lunch också när vi inte åt på nåt näringsställe. Middag åt vi som regel ute när det fanns att tillgå men som sagt, 5 dagar torrfoder av 16 gick åt. Vi stannade i regel vid ett systembolag (Vinbudin) då och då så vi hade några öl på kvällen i badet.

Personligt:
Mediciner, 50mg Voltaren mot inflammationer i muskler och leder. De gjorde nytta för min hälsena och ett svullet knä. Nål och tråd hade jag med och fick faktiskt användning av det när spännbandet för min tankväska gick sönder. Den lagningen håller fint. En vanlig kamera (förutom telefonens) och en GoPro. Saknade en fjärr till GoPro'n vilket de andra hade så det var lite meckigt att sätta på och av när den satt på hjälmen. USB-kablar till allt förstås, jag hade en tygpåse för dessa i tankväskan. Laddade ofta två grejer när vi körde.

Två bank/kreditkort är bra. Mitt bankkort är spärrat utanför Norden och nu vet jag att Färöarna ligger utanför Norden. Kreditkortet funkade bra. Inga kontanter behövs som sagt. Mitt kreditkort blev spärrat en vecka innan avresa men jag hann få ett nytt och koden på sms från frun. Kanske ide att beställa nytt kort en månad innan avfärd.

Dagbok och penna, SMC-boken och lite småpresenter man kan ge bort till människor man träffar.
Pannlampa är ovärderlig när man måste slå upp tältet i mörker.
För navigering är det bra om man har GPS men man måste också ha minst en papperskarta av bra kvalitet, uppdaterad med alla vägar och tracks för att få överblick. Vi hade också nytta av en app för att hitta boende och våra GPS'er har också bra funktioner för det. Vi hade alla Garmin av olika ålder. Hasses var äldst (ångdriven) men det var den som ledde oss hela vägen så åldern spelar mindre roll så länge man har uppdaterade kartor. En annan bra källa att ösa ur var Islandsbloggen som Hasse skrivit ut. Där fanns en kanonbra lista över boenden på hela Island med rescentioner.

Erfarenheter:
Vägar som börjar på F kan se ut hursomhelst. F står för fourwheel och de menar det. Det kan va allt från två fina hjulspår på fast grund, zigzag över och mellan skarpa lavastenar, mer eller mindre djupa vattenpassager, lös lavasand eller bara en lång rad pinnar som markerar där man ska köra. Man bör va beredd på och tränad för allt och utrustad för det om man ger sig ut på F-vägar. Treställiga vägar (och det finns några korta 4-ställiga) är i regel grusvägar av skiftande kvalitet och det kan dyka upp sand också när man minst anar det. Tvåställiga är i regel belagda men kan ha långa sträckor grus också, dock oftast hårda OM inte vägskrapan just har rivit upp dem. Det finns en enställig väg, “ettan” som går runt hela Island men även den har några korta grusavsnitt på den östra sidan. Dock i övrigt av väldigt god kvalitet.

Vattenövergångar kan man ta på två sätt. Är de uppenbart grunda/små så kör man bara över med jämn fart som ger stor stabilitet. Är man osäker på status, hur djupt det är och hur botten ser ut (stora stenar?) så stannar man en bra bit innan och kontrollerar. Står man för nära är det svårt att få till jämn fart innan man kommer dit. Är det slätt på botten och inte för djupt kan man köra över i jämn fart, jag föredrar stående men det är en smaksak. Kör inte över där det är smalast för där är det oftast inte det grundaste stället och kör inte för långsamt då balansen är sämre då.
Är det sämre förhållanden (botten och djup) och man är osäker så är det bäst att ta av byxor och stövlar och ta på sandalerna (eller vad man nu har). En kör och en går bredvid och håller balansen om det krävs. Det hinner bli kallt när man har fler hojar men det är säkert. Man vill INTE dränka hoj och packning långt från bebyggda trakter. Speciellt inte som det ofta sitter folk i bilar som tittar och filmar i hopp om ett olämpligt bad! :)
Ofta är det strömt på vattenövergångarna så ledsagaren går bäst på “läsidan” av hojen.

Körning i sand är en utmaning och det kan man göra på 3 sätt. Man kan ta det säkra före det osäkra och köra-gå i lågfart med båda benen nere. Det är oerhört ansträngade för armar o axlar när man kör längre sträckor men det är låg risk för otrevligheter om/när man lägger ner.
Man kan också gasa på och försöka flytta tyngdpunkten bakåt genom att stå och luta sig bakåt. Det går fortare, är mindre slitsamt MEN får man ett kast så riskerar man större skador på hoj och förare. Speciellt om kastet kommer just där spetsiga skarpa lavastenar sticker upp genom sanden och det är klart att man får det just där. Den normala reaktionen när man får ett kast är att släppa på gasen men då dyker framhjulet djupare i den lösa sanden och men kör garanterat omkull. Tricket är att gasa på i stället och få upp framhjulet men det kräver träning och höglandet på Island är inte rätt ställe för det om man inte gjort det tidigare. En del förespråkar att släppa ut luft ur däcken men jag tror att om det ska vara verkningsfullt så ska man ha så lite luft i däcken att risken för punktering när man kör på stenar (inte OM) är överhängande. Vi körde fullt tryck.
Det tredje sättet är att undvika sand helt o hållet och hålla sig på normala vägar. Riktigt säker kan man inte va där heller som jag skrev tidigare men på “ettan” är det skapligt riskfritt.
Vi provade de två första sätten under olika förhållanden och klarade oss från större problem men svettiga blev vi.

För körning i kyla och regn rekommenderar jag ett “vägarbetarställ”, Jula har ett för några hundra som räddade mig från flera regnväder och även kall nordan. Allväderstället funkar bra för kortare regnskurar och för rimlig kyla men när det spöregnar en dag eller tempen drar sig neråt nollan så är det skönt att det är tätt - grymt skönt. Biltemas 2-fingerhandskar räcker bra i regn neråt nollan också och är man rädd för att köra omkull så kan man ju ha bra skyddshandskar under. Tunna regnställ av Goretext? Inte om du frågar mig, jag har provat det också.

Vi tältade som sagt i några nätter men i regel hittade vi bra “sleeping bag accomondation”. Rent och väl utrustade kök för i snitt 500 SEK per pers och natt. Nån natt fick vi bäddade sängar och nån natt ingick frukost i priset som varierade från 300 SEK till 700 SEK per pers. Tälta gjorde man för under hundringen och då ingick vatten och toa, dock ej varm dusch i regel. Vid tiden för vår resa var det gott om boende. Vi bokade kvällens boende per telefon på morgonen och det underlättade att ha målet klart.

Vi räknade med runt 1200 SEK per person och dag, 500 boende, 250 middag, 200 frukost/lunch från affären, några bira och om man inte har förmånen att ha en sponsor så får man betala 16.50 per liter bensin. Inträden på olika ställen (museer, bad etc) några hundra här o där.
Färjorna kostar 12.000 drygt och mat o dryck ombord är ca 500 per pers och dag.

Man vill gärna se till att hojen är i toppskick och en del utrustning kanske man vill komplettera.
Totalt så tror jag det närmar sig 40.000 för 3 veckor men jag har inte vågat räkna på det och jag tycker med facit i handen att det var värt varenda krona.

Man bör planera packningen. I mitt fall hade jag mat och köksutrustning i den ena sidoväskan och kläder i den andra. Tält, liggunderlag och en rejäl pump i en semität väska (inte 100%) och sen har jag en vattentät packrulle där jag hade sovsäck, kudde och kläder för färjan. Den och tankväskan med alla värdesaker tog jag med på färjan, tankväskan tog jag alltid med när jag lämnade hojen. Där hade jag allt av värde, inkl passet. Hasse o Björn hade toppbox och det var smidigt för mycket.. t ex att packa mat i. I de vattentäta sidoväskorna hade jag ändå vattentäta påsar för rena kläder och plastpåsar för smutstvätt och kläder som av nån anledning var våta.
Provpacka och provlasta tills det sitter, det sparar man mycket tid på när man är ute de första dagarna.

Vi hade planerat mycket med listor hit o dit och i mitt fall så var det få saker jag hade med som inte användes. En rulle toapapper, rena turen kanske, men det fanns alltid bra med papper dit vi kom. Mjukisbyxor kanske hade varit bra om jag inte haft så varm säck. Däcklagning, bogserlina, luftpump behövdes inte heller som tur var. I övrigt använde jag allt jag hade med mig.
Användarvisningsbild
CurtJ
 
Inlägg: 1
Blev medlem: 2018-07-03/14:53

Återgå till Resor o Reseberättelser

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst