Den resan blev kort... och lång

[Magnus von Melen]

Min Europatur fick ett abrupt slut på autobahn söder om Heidelberg i onsdags. Tittade över axeln för att byta fil, tittar åter i min fil och inser att den står still, kastar mig på bromsen och sen smäller det...
Har kvaddat hojen och brutit båda armarna(Svårt att skriva så det blir den korta versionen). Har tillbringat 3 dygn på Universitetssjukhuset i Heidelberg, kom hem med sjuktransport ikväll, anordnad av SOS-Internatonal i Köpenhamn.
Har fått fantastiskt bemötande och omvårdnad i Tyskland och god hjälp från Köpenhamn.
Mår efter förhållandena riktigt bra och hoppas på lika bra hjälp från Svensk sjukvård på Måndag

mvh

[Mimmi]

Hej!

Usch sån otur! Hoppas att allt ordnar sig i alla fall!
Du har min allra största medkänsla och sympati.

Jag sänder en virtuell försiktig tröstkram!

[Folke33]

Nej ! Fy 17 !... Lider med dig ....Vet att du säkert planerat som vi gjort...mest hela vintern o våren o sen får det ett sånt här slut.ö Bara hoppas du läker ihop snabbt som attan så får du ta igen det med en dubbelt så lång sem nästa år:-D

[Guzzi-Leif]

Vad säger man?
Stackars dig!
och
Tack o lov att det inte gick ännu värre!

[crv]

Det var ett tråkigt besked, men det bästa var att du klarade dig. Det blir till att köra rutten nästa år.
Krya på dig. Hälsningar Johan

[Mats Liifv]

Fy sjutton!

Vet vad du har att gå igenom. Bröt för egen del bara den ena armen men kan gott sätta mig in i din situation. Det blir många stadier att gå igenom, när man tänker igenom vad som hänt. Man blir ömsom arg över det som hänt och ömsom tacksam för att man fått en chans till. Jag övervägde för egen del om jag skulle fortsätta att köra grus eller om jag till och med helt skulle sluta köra motorcykel. Det var många tankar som passerade under tio veckor. Bestämde mig i alla fall för att jag skulle tillbaka i sadeln och tio veckor efter min krasch körde jag min landsvägshoj igen. Visste ju inte alls hur jag skulle reagera, om jag skulle klara av att köra rent fysiskt eller om psyket skulle spela mig spratt. Alla farhågor var utan grund och allt gick bra. Tror att det var bra att jag hade målet att jag skulle tillbaka igen, att jag aldrig resignerade.

Hoppas verkligen att läkningen går bra för dig och att du, om du vill, kan fortsätta köra hoj till våren.

[Helmetrock]

Ajajajaj

Hoppas det läker snart!
Men det var tur att det var armar och inte nacke eller rygg!

Även om det är fruktansvärt surt ändå........ Och känslan när man inser att nu går det åt helvete... Inget skoj alls

[Magnus von Melen]

Tack för glada tillrop. Vi får se hur det går, min tanke är i alla fall att komma upp på hoj igen.Om inte annat för att veta hur det känns och säkert kunna avgöra om det är något jag vill fortsätta med.
Men först ska jag försöka bli hel och under tiden stångas med försäkringsbolag och annat kul.

[Marie]

Hej Magnus!

Jag kan bara säga att jag känner med dig. Förbålt rutten inledning på en semesterresa. Jag ber för att din läkning skall bli både bra och snabb, och jag förutsätter att du följer råden här och grenslar en hoj så snart det sig låter göra rent praktiskt (med tanke på läkning och trafiksäkerhet).

Kram
Marie

[Magnus von Melen]

Precis så Nils-Erik. Trafiken tätnade plötsligt, antagligen beroende på något stopp längre fram, vilket fick alla avstånd att krympa. Bilarna, med deras bättre bromsverkan klarade av att stanna. Men mc:ns längre bromssträcka fixade det inte. Här hjälpte inte ABS och delintegral, jag hade pga ett ögonblicks bristande uppmärksamhet kommit för nära framförvarande bil.
Fick böter av den Tyska polisen på hela 35€

Det blir bara korta inlägg pga att det är jobbigt att skriva.

Var på lasarettet i Lindesberg idag ,men dom gjorde inget utom att byta förband. Skall dit på röntgen på onsdag.

Talade kort med if i morse mc:n kan eventuellt repareras. Dom hade fått en uppskattning av reparationskostnaden till 5000-6000€ från verkstad i Tyskland.

Fortsättning följer...

[Marie]

Jo, tyvärr är detta en "klassiker" på Autobahn, där det oftast gäller att ha de 4-5-6 framförvarande fordonen med i uppmärksamheten om man skall ha minsta chans att reda ut situationen. Att hålla långt avstånd hjälper nämligen INTE, för tyskarna är allergiska mot avståndshållning och lämnar du en lagom lång lucka (3 sekunder) så fylls den snabbt av någon omkörande. Det tog mig några års semesterresor att lära mig hur lång lucka man kan tillåta sig utan att den omedelbart fylls...
Och trafiken på Autobahn kan stocka till sig fortare än den kan ana som inte själv upplevt det.

[Guzzi-Leif]

Jo, tyvärr är detta en "klassiker" på Autobahn, där det oftast gäller att ha de 4-5-6 framförvarande fordonen med i uppmärksamheten om man skall ha minsta chans att reda ut situationen. Att hålla långt avstånd hjälper nämligen INTE, för tyskarna är allergiska mot avståndshållning och lämnar du en lagom lång lucka (3 sekunder) så fylls den snabbt av någon omkörande. Det tog mig några års semesterresor att lära mig hur lång lucka man kan tillåta sig utan att den omedelbart fylls...
Och trafiken på Autobahn kan stocka till sig fortare än den kan ana som inte själv upplevt det.

Jag håller absolut Autobahn-körning som det mest krävande jag upplevt.
Vida mer koncentrationskrävande/tröttande än ett alppass eller en svensk grusväg. Trots att jag inte skaftar fullt....
I somras missade jag två gånger på grund av litet synfält i vänster backspegel - en snabbåkare hade smugit upp i min döda vinkel. Fick vinkla ut spegeln ännu mer och vara mer rörlig med huvudet (rörig var jag ju redan innan).

Det där med luckan kräver tillvänjning och är ju egentligen kvalificerat vansinne. Roade mig också med att räkna sekunder och kom till samma slutsats, Marie.

[Magnus von Melen]

Kan bara säga ja och amen till er båda. Jag har fått lära mig den hårda vägen, förhoppningsvis kan det vara till nytta för någon annan som läser här.

Så vitt jag förstått är det nu klart att hojen skall tas hem för reparation, eller åtminstone för bedömning, här i Sverige.

[Guzzi-Leif]

Kan bara säga ja och amen till er båda. Jag har fått lära mig den hårda vägen, förhoppningsvis kan det vara till nytta för någon annan som läser här.

Så vitt jag förstått är det nu klart att hojen skall tas hem för reparation, eller åtminstone för bedömning, här i Sverige.

Är säker på att du visste och kunde redan förut.
Sedan är det så jävligt att några av oss varje år råkar ut för situationer som helt enkelt inte går att bemästra.
Visst; ansvaret är ens eget men man ska ha tusendelarna på sin sida också. Åsså kanske vidvinkeltillsats på speglarna; det är inte dumt.

[rilles]

Jag som har tagit bil- och MC-kort i Tyskland kan bara instämma. Även om Autobahn-trafiken på den tiden inte var lika intensiv så trummades dessa förhållningsregler in:
Avstånd - 3 sekunderregeln.
Håll till HÖGER så mycket som möjligt, det är inte tillåtet att köra i vänsterfil om högerfilen är tom!
Koll i backspegeln OFTA!
Bromsa ALDRIG på Autobahn när du ska svänga av, det gör man på avkörningsfilen (Bremsstreifen).
Accelerera på accelerationssträckan (Beschleunigungsstreifen) till sådan fart att man kan glida in i trafiken utan att hindra, räcker inte accelerationssträckan - FORTSÄTT på sidofilen, bromsa ALDRIG på accelartionssträckan.
Visa med körriktningsvisare att du ska svänga av från Autobahn 300 meter före avfart (använd dig av de vita avståndsstolparna som alltid står på 100 m mellenrum).
Vill du "flytta" på någon som kör för långsamt i ytterfil - använd ljussignal. Körriktningsvisare får INTE användas eftersom det inte är din mening att köra om på sidospåret till vänster.
Håll dig gärna till den rekomenderade Autobahnhastigheten på 130 km/h (!)

Det retar tyskar oerhört när turister bryter mot detta (med undantag av hastigheten), tyvärr håller de sig inte själva till dessa regler...

En undran - MvM, blev du behandlad av en Dr Roland Hennes i Heidelberg? Vore rätt underligt sammanträffande eftersom det är min gamla polare från den tiden jag bodde i Heidelbergområdet. Han arbetar på Uni-klinik Heidelbergs akutmottagning.

[Magnus von Melen]

Vet inte, tyvärr. Jag träffade en mängd personer på akuten, och på andra ställen, men var för omskakad för att komma ihåg några namn.
Men jag har fått all mina fördomar om Tyskland motbevisade och åker gärna dit igen

[Helmetrock]

Nu måste jag väl h kommit till Autobahn när det var väldigt lite trafik, och bara under 2-3 dagar sammanlagt, men jag kör hellre på Autobahn än en svensk motorväg om Autobahn är som det var förra sommaren!

Aldrig att långtradare körde om långtradare i uppförsbackar för att tjäna 2 km/h, ingen som låg bakom och blinkade och ingen som körde varken onödigt fort eller sakta!

Jag låg ocjh pendlade mellan 130-180, och de flesta andra höll 120-140 vad jag märkte!

Sen att en och annan låg i utterfilen i 200 och andra låg mellen långtradarna i 90, de höll sig ju där de var och höll sig ur vägen för andra!

Men det räcker med att titta på kartan för att man ska komma äckligt nära en långtradare även om vägen var tom när man tittade sist.......

[Marie]

Jodå, jag kör också hellre på Autobahn. Det är ett underbart transportsystem, där man sommartid lätt kan kalkylera genomsnittshastighet genom hela Tyskland på 100 km/h inräknat tank- och matpauser, och detta oavsett om man kör bil eller mc. För tre veckor sedan körde jag bil Rostock-Hermagor 1150 km på 12 tim. Och då klämde jag in fyra alppass också i rutten....

[Guzzi-Leif]

Aldrig att långtradare körde om långtradare i uppförsbackar för att tjäna 2 km/h, ingen som låg bakom och blinkade och ingen som körde varken onödigt fort eller sakta!

.....

Och vi råkade ut för det omvända.
Var säkert hundra tillfällen då långtradare täppte just som du beskriver.
Ryckigt som tusan....

Men jag håller också med dig: Medeltysken kör förbaskat mycket bättre/tryggare än medelsvensken - trafiken är helt enkelt mera förutsägbar vilket är en grundsten i samspelet på vägen.

Åsså är ju Autobahn ett närmast oslagbart sätt att förflytta sig med lite milsluk. Slaget enbart av italienska Autostrade IMHO....

[S-J]

Usch vilket trist slut.
Hoppas verkligen du slipper men av detta och snart kan gränsla en Hoj igen.

[Marie]

Jodå, jag kör också hellre på Autobahn. Det är ett underbart transportsystem....

måste ju bara framhålla att det är viss skillnad på autobahn och autobahn, nämligen om det är 2- eller flera filer.

ökända sträckor är delar av Hamburg- Bremen,Würzburg-Frankfurt, Stuttgart-Karlsruhe m fl där långa sträckor är 2-filiga och där går det trögt. Långtradare kör om varandra och det blir "tvärstopp" ganska ofta.
i de s.k. "neue bundesländer" dvs gamla DDR flyter det oftast på bra möjligen med undantag runt Berlin.
värst av allt kanske det är öster om München i semestertider. en kamrat som bilat nere i europa pratade om "Vierzig kilometer stau", dvs en kö på 4 mil.

Jo man väljer onekligen sina sträckor och väljer ibland en lite längre väg för att kunna använda smidigare sträckor. Autobahn 8 är ofta jobbig, i synnerhet öster om München men även Karlsruhe-Stuttgart-München.
Viktigt är ju att följa trafiksändningarna på radio, så att man till viss del kan kringgå eventuella kända Stau via Bundesstraße.

Själv brukar jag oftast köra ner Rostock-Berlin-Nürnberg-München-Salzburg, och hem Salzburg-München-Nürnberg-Bamberg-Schweinfurt-Kassel-Hannover-Hamburg-Puttgarden alternativt -Hamburg-Flensburg eftersom jag inte vill ha stressen att behöva passa glesa färjetidtabeller i slutet av en heldag på Autobahn. (Både Rostock-Trelleborg och Rostock-Gedser är i min smak för glesa.)
Att ha en färjetid att passa ser jag som ett av de säkrare sätten att i eventuella stausituationer göra misstag man ångrar. Därför bokar jag av princip aldrig hemresan i förväg, utan ringer strax före Hamburg till Puttgarden och frågar efter kösituationen i färjeläget. Är det kö så kör jag via Flensburg och Storebæltbroen. Är jag inte stressad kör jag fakiskt oftast snabbare och säkrare än under tidspress, och 170 mil är ju definitivt ingen omöjlig dagsetapp när man kör hemåt.

[MiniSumo]

Aj, aj, aj. Bryta ben gör ont.

Var också med om samma sak för två år sedan på väg genom Tyskland på väg till Italien. Var trött, kollade bak en sekund för länge och sedan helt plötsligt fanns en vit merca framför mig. Tvärnitar (ingen ABS) och lyckas få ner farten så pass att när jag kör in i bilen så blir det med lätt BUMP. En j*^%½a tur. Skämdes som attan men klarade mig utan några skråmor. MEN en tiondel längre så hade det sett helt annorlunda ut.

På väg hem från Italien (med bil) förra året såg jag faktiskt samma sak hända precis bredvid oss i en trafikstockning. En tjej kom i alldeles för hög fart och tvärbromsade, låste framhjul och la omkull hojen två meter innan bilens bak. Tjejen gled med hojen före rakt in i bilen framför. Läskigt, men hon kom på fötter efter en stund. Hon hade en kompis med sig som kom bakom och hjälpte henne på fötter.

[Mattias Eriksson]

Attans vad tråkigt! Stor förväntan med lång planering bakom går i stöpet... tankarna om varför man gjorde som man gjorde... kommer jag bli frisk... jag förstår att det är många tankar som snurrar.

Det possitiva är att möjligheterna till äventyr och glädje fortfarande finns!

Krya på dig!

/Mattias

[Magnus von Melen]

Kan bara igen tacka för alla glada tillrop, dom värmer verkligen !

Ska till handkirurgiska kliniken i Örebro imorgon och troligen operera vänster handled på måndag. Mår fortfarande oförskämt bra även om värken finns där.

Fick mail från if idag att hojen kommer att tas till Mc-Huset i Malmö för slutgiltig bedömning.

[Konsument]

... 1150 km på 12 tim.

Sydtyskland 1986 var en sällsam upplevelse med bil. 110 mil på 6 timmar inkl tankstopp med en automatlåde-SAAB var en sällsamt skön söndagsförmiddagstur... Sedan dess har jag inte varit där... men Österrike/Italien lockar... någongång så... och då ska jag inte ha bråttom. hur som... Krya på dig MvM

[Magnus von Melen]

Tänkte det kunde vara dags att skrämmas lite igen för den som eventuellt tvekar om ifall mc-körning är så lämpligt

Började känna mig hängig förra fredagen och på lördag kväll hade jag feber och värk i kroppen, kändes ungefär som när man får en ordentlig förkylning eller influensa. Ringde till sist sjukvårdsupplysningen och blev beordrad att uppsöka akuten. Där fick jag träffa en helt färsk läkare som inte ens gjort AT-tjänst som sa att jag nog hade en halsinfektion och skickade hem mig igen.
På söndag kväll klättrade jag nästan på väggarna, lyckades somna men vaknade vid tretiden av värken i bröstet. Då fick det bli akuten igen och den här gången var det en mer erfaren läkare som tur var. Blev efter en hel del provtagning skickad på kontraströntgen som visade att jag fått blodproppar i lungorna. Har legat på akutvårdavdelning till i torsdags.
Tyvärr innebar det här att man inte vågar söva mig så jag kan inte få brottet i handleden korrigerat. Nu blir det till att avvakta 3 veckor, därefter sjukgymnastik och sen får man fundera på om det behövs/går att operera.
Nu är jag i alla fall hemma igen och får äta waran i 6 månader. Mår ganska bra bortsett från att lungkapaciteten inte är på topp så att jag blir andfådd av just ingenting. Har även blivit av med gipset på högerarmen vilket gör att min rörelseförmåga förbättrats oerhört. Så nu klarar jag mig utan hemtjänsten och det är SKÖNT.

Åk och ha kul men var rädda om er !!!

[Guzzi-Leif]

Nu är allt livet grymt mot dig....
Kan bara fortsätta hålla mina tummar för ditt snara tillfrisknande!
Din positiva grundinställning lovar i alla fall gott.

[Mats Liifv]

Det är ju helt makalöst vilken otur du har!

Hade också en del oflyt i våras i samband med en tandutdragning. Ungefär ett dygn efter tandläkarbesöket blev jag väldigt dålig med frossa, hög feber och ont i kroppen. Uppsökte närakuten direkt på morgonen efter en sömnlös natt. Fick veta att jag kom i grevens tid. Hade drabbats av blodförgiftning i samband med tandutdragningen. Fick en "hästkur" antibiotika med två tabletter tre gånger dagligen. Fick veta av läkaren att det förekommer ett par dödsfall varje år i samband med tandutdragningar på grund av att folk inte söker läkare i tid när de börjar må dåligt, tror bara att det är vanlig influensa. Nåväl, under tiden jag var sjukskriven för blodförgiftningen drabbades jag av ännu en olycka. Höll på att sätt in kontakten till platt-tv:n när telefonen ringer. Reser mig hastigt upp och slår huvudet i ett fönsterhandtag. Träffas illa mitt i huvudet, blir yr och faller. I fallet träffar jag hörnet på tv:n. Ganska vasst! Blir träffad i tinningen, mycket nära ögat. Vaknar till sans liggande på sängen. Hade sån tur att jag föll åt rätt håll i alla fall. En olycka kommer ju sällan ensam, har jag hört! Sedan dess har det varit lugnt för min del.

Nu håller jag båda tummarna för ditt snara tillfrisknande och att du snart är uppe på hojen igen. Denna säsong kanske är spolierad, men det kommer en vår även nästa år!

[Magnus von Melen]

Kära nån...
Men det kanske är så att det kommer ett litet "oflyt" mellan varven. Fast det kanske gör det lättare att uppskatta det som är bra också.

[F650GS]

…tandutdragning… …slår huvudet i ett fönsterhandtag…

Jag hade en otursperiod nyligen. Först hade hjälmen sönder mina glasögon i Södertälje så jag fick köra hem utan dom på näsan, med gruvlig huvud- och ögonvärk som följd. Dagen efter tappar jag min mobiltelefon som givetvis gick i tusen bitar. Det var min favoritmobil, tänkte köpa en precis likadan men funderade att jag kan väl lika gärna slå ett öga på en iPhone när jag ändå ska köpa en ny och kom hem med en sån däringa iPhone. Meeen, den hade visst nåt fel så den hamnade på verkstaden. En utbytesmobil skickades som nu visar sig ha en mindre bra kamera, det blir nämligen suddigt längs ena kanten.
Sen ringer polisen från Mallorca och undrar om jag känner en viss Karl-Erik Alfons XXXXXXXX. Jodå, det är min bror svarar jag på engelska. Han berättade inte hur eller varför men han hade brorsans väska hos sig med plånbok, insulin, blodtrycksmedicin och mobil. Mobilen gick de igenom och den enda som svarade var jag.
Jag blev ålagd att leta upp brorsan, hans sambo har sina föräldrar där som driver en restaurang på Mallis men där finns ”bara” drygt 3000 stycken att välja bland och något namn har han inte nämnt nånsin. Eller tel nr.
Jag går på lunch och sitter på en restaurang och äter när det plötsligt slår mig: ”Men… Polisen sa ju inte VAD som hänt brorsan?? FÅR han sitt insulin?? Och blodtrycket!! Han ligger väl inte nånstans i koma…?” och sen brast det för mig och jag storbölade och folk tittade och undrade vad som hade hänt. Sen kom Tisdagsgruset, på köpet fick jag en utskällning av gubben som förbjöd mig att få köra hoj mer.

Nya glasögon, ny mobil, gubbens förbud släppt och brorsan är välbehållen, han hade helt enkelt glömt väskan i en taxi och allt fanns kvar. Insulin fick han köpa hos apoteket för en tusing per dag tills jag fick tag i honom.

Allt gott, hoppas det går bra för er övriga trots missöden mellan varven.

[Magnus von Melen]

Fick just telefon från IF och jag får hämta ut en ny hoj för självrisken känns jätteskönt.
Pratade också med Carlbarks och dom har en hemma med samma utrustning som jag hade på min, i annan färg dock men jag tror bestämt jag kan leva med det

Idag är det också precis en vecka till jag skall bli av med hoffmaninstrumentet.

Ha roligt och var rädda om er !!!

[S-J]

Skönt att det löste sig på det viset.

[Magnus von Melen]

Ja det känns bra. Var till Carlbarks och betalade självrisken idag och klappade lite på den, blev en blå den här gången. Blir BMW:s systemväskor och motorbågar istället för Hepco&Becker och SW-Motech som jag monterat på den gamla. Väntar på att Mc-Huset i Malmö skall skicka upp GPS+fäste så får jag det monterat också.
Måste få säga att if har varit jättetrevliga att ha att göra med så här långt.

[S-J]

Vill du ha hjälp att köra in den så den har gått lika långt som den andra så ställer jag upp. Bara att höra av dig så kommer jag och hämtar.