Magnus och andra, <br>
i min lilla värld är det viktiga att följa fabrikantens oljerekommendationer - framför allt vad gäller viskositet, men även rekommendationen för API- alt. ACEA-klassning är betydelsefull.<br>
Rekommendationerna är inte tillkomna på en höft, utan är en noggrann avvägning av olika egenskaper och satta med tanke på motorns konstruktion, förmodade driftförhållanden och inte minst serviceintervall.
Av rekommendationerna kan man väl dra slutsatsen, att BMW:s luftkylda boxer inte är särskilt kinkig, vare sig gällande viskositet eller klassning (API SF är som sagt ganska gammal). <br>
Det jobb oljan har att utföra (smörja, kyla, hålla rent och korrosionsskydda är de viktigaste uppgifterna) klarar många oljor, och ingen olja som uppfyller specifikationerna lär vara skadlig för motorn.<br>
Sen kan man ju fundera lite - i fallet luftkyld BMW-boxer finns utmaningen, att motor- och oljetemperaturen kan variera ganska kraftigt. Ibland blir oljan duktigt varm, t ex vid kökörning i varmt väder - det "tär" på både själva oljan och på de tillsatser som finns för att hjälpa oljan på traven. En billig mineralolja "tar slut" betydligt fortare under dessa förhållanden, än en mer påkostad syntetolja. En "billig" olja bildar också mer koks och andra avlagringar, som skitar ner inuti motorn och täpper till oljefiltret.<br>
Just för att motorn ska klara skiftande drifttemperaturer, är den också tillverkad med väsentligt större spel än en vätskekyld maskin - det gäller både lagerspel och t ex spelet mellan kolv och cylinder, för att klara ordentlig temperaturutvidgning utan att "nypa". Dessa större spel - framför allt kolvspelet - ställer höga krav på oljan att t ex motstå tryck (t ex för att inte förbränningstrycket ska "blåsa förbi" kolven), ha god vidhäftning (för att oljefilmen inte ska lossna från glidytor) och ha bra filmstyrka (för att klara höga yttryck). <br>
En riktigt bra olja, med "rätt" egenskaper, har alltså förutsättningar att göra ett ännu bättre jobb än "vilken olja som helst" som bara uppfyller tillverkarens krav. Vissa motorer drar t ex betydligt mindre olja, om de går med en bra mineralolja eller en fullsyntetolja på ester-bas (POE), än med en lika dyr syntetolja på s.k. PAO-bas (Poly-Alfa-Olefin), som är den vanligaste basoljan för syntetoljor. Detta beror ofta(st) på, att PAO-oljor har ganska dålig vidhäftning.
Vill man kosta på bättre (dyrare) olja än absolut nödvändigt, och kanske även byta lite oftare än föreskrivet, skadar det inte motorn på minsta vis - men det är inte säkert att den mår bättre. Däremot kanske ägaren mår bättre, och även det kan ju vara värt några kronor.<br>
Men, återigen - uppfyller oljan fabrikantens specifikationer, så duger den.<br><br>
Som kommentar till Mimmis funderingar om att motorfabrikanterna har "egna" klassningar, så tillämpar BMW redan detta på sina bilmotorer. Där krävs sedan 10-12 år olja med s.k LL-klassning (Long Life), för att klara de utökade serviceintervaller de nya bilarna har. BMW har tre sådana klassningar LL-98, LL-02 och LL-04, motsvarande årtalen då de togs fram. Min diesel-BMW av årsmodell 2011 kräver LL-04 med viskositet 0W30 alt 5W40, och med den oljan är bytesintervallet i häradet 3.500 mil....... jag är inte helt säker på, att sådana intervaller är det optimala för motorns livslängd.<br>
Att man specificerar så låg viskositet som 0W30 (rena "blasket"), har att göra med nutida krav på miljöhänsyn och förbrukning - en tunnflytande olja ger mindre friktion, helt enkelt, och därmed mindre förbrukning och utsläpp. Teoretiskt borde det även ge lite högre motoreffekt, och det skadar väl aldrig.......