Köper man egentligen rätt hoj?

[AdventureGSA]

Ja, man kan fråga sig om man egentligen köper rätt MC. Jag har haft följande hojar och alla har vid köpe tillfället varit den modell som passar mig bäst och ingen försäljare har egentligen försökt få mig att välja en annan modell som kanske egentligen passar mig bäst.

Köpte första BMW, en R 1150 R 2001 och betyget för hur den passade mig då var 4.
Sen köpte jag följande,med följande betyg (inte betyg för hur bra cykeln var, utan för hur den passar mig.

2004 K 1200 RS (1)
2005 K 1200 LT (2)
2007 R 1200 GSA (4)
2008 R 1200 GSA (4)
2010 R 1200 GSA (3)
2011 Multistrada 1200 S (4)
2013 R 1200 GS LC (4)
2015 Indian Roadmaster (3)
2017 R 1200 GSA (3)
2017 R 1200 RT (5)

Som sagt, samtliga hojar har varit mkt trevliga bekantskaper men nu i år så hamnade jag trots en hel del grusåkande bakom styret på en R 1200 RT demo under en veckas tid och wooow, allt föll på plats. Jag har alltid hört hur trevlig en RT är men har aldrig ens sett åt den modellen,(trors jag kör 2-3000 mil per år, åker gärna långt och länge), men efter det att försäljaren på Northbike sa''Testa nu en RT'' och jag gjorde det så blev jag helt begeistrad i hojen. Diskuterade detta nu med försäljaren, efter endast ha ägt min hoj i 9 dagar och 380 körda mil att han gjorde det bra som övertalade mig till att testa, och han sa att 80 % av de som t ex kör GS, men inte grus, skulle säkert trivas bättre på en RT. Den är mer komfortabel, faktiskt mer sportig och betydligt tystare.

Så, egentligen, borde inte försäljarna begära att man testar flera typer, så man kanske ,som i mitt fall, får upp ögonen för det finns mer passande modeller än vad jag hade ''bestämt'' mig för

[Bror Gårdelöf]

... men efter det att försäljaren på Northbike sa''Testa nu en RT'' och jag gjorde det så blev jag helt begeistrad i hojen.

Amen! BMW har haft 40 år på sig att utveckla RT-konceptet, och det märks.

[Fredrik J]

Jag passar mig noga för att provköra en RT så att jag inte får några idéer

Hade RT LC inte, i mina ögon, haft vissa estetiska problem hade jag kanske vågat prova.

Samtidigt blir jag lite förundrad över din lista, 6 GS varianter varav 3 väldigt snarlika, och du förväntade dig olika utfall varje gång eller?

[AdventureGSA]

Samtidigt blir jag lite förundrad över din lista, 6 GS varianter varav 3 väldigt snarlika, och du förväntade dig olika utfall varje gång eller?

hehe, nej, men de hade alla olika utrustningar, och jag ville icke råka ut för samma sak som en norrman gjorde i Håverud. Jag körde till fiket/gatuköket där och parkerade min GSA 07 bredvid en exakt likadan norskregistrerad hoj, samt andra hojar .

När jag satt där så steg en av norrmännen upp och gick ut och tittade på min BMW och ropade till ägaren av den norskregistrerade ** Sa du ikke att din var fullt utstyrt?''. ''Jo'' svarade hans kompis och då sa ha'' Nej, du mangler en knapp som svensken har på sin''. Det visade sig att han hade en 06:a och den hade inte ASC om jag minns rätt. Sen kom ju det ESA 08 och jag ville inte råka ut för samma sak, dvs att jag ''mangler en knapp''.

Men så var det, delvis en anledning samt att jag kör så pass mkt så jag byter vart annat år

[Håkan]

Säkerligen har "RT-konceptet" utveklats en del genom åren.
Jag körde en R1150RT-01 under 2002-2004, det var den BMW som passat mig sämst.

[zoddri]

Jag tänker att så länge man bara äger en hoj så är det någon form av kompromiss
Så tills dendär lottovinsten trillar in gäller det att hitta något som inte känns alldeles för fel. Att hitta precis rätt är nog snudd på omöjligt..

[BrooklynS]

Som någon sade: Antingen har man flera hojar - eller en GS...

Skickat från min G8231 via Tapatalk

[Kalle_B]

Som någon sade: Antingen har man flera hojar - eller en GS...

Skickat från min G8231 via Tapatalk

Jo, tycker man om snabb grusåkning eller ren terrängkörning är det utan tvekan GS som ligger bäst till.
Men håller man sig till asfalt och "finåka" på grusvägar känns RT som ett rent logiskt bättre val.

Men lite till mans väljer vi väl mera med hjärtat än hjärnan. Och det är så det ska vara. Att äga o köra hoj gör vi ju för att ha kul.

[Thomas Stadin]

Det första man bör fundera på inför hojköpet är huvudsakligt användningsområde och då väljer man vilken storlek på framhjulet man vill ha. Grus - 21", Asfalt - 17", blandat/dålig väg 19".
Därefter funderar man över vilken karaktärestik motorn bör ha och väljer därefter hur många cyl motorn ska ha.
Slagvolym är också viktigt. Kör man solo kan en 600cc räcka till medan två pers + packning kan kräva 1.000+cc.
Slutligen köper man den lättaste hojen som uppfyller kraven.
Ganska ofta blir valet en GS, eller hur?

[HåkanH]

Jag är nog väldigt udda med mina hojval (bara fyra stycken totalt sedan 2004)!
De tre första köpte jag för att de "råkade" vara till salu just då jag var köpsugen och hade ett pris
som passade mig just då.
Dessutom har jag aldrig ens provkört någon av dem innan köpet! Men de blev inte särskilt länge
i min ägo heller.
Våren 2011 köpte jag en sprillans ny R1200RT, trots att jag aldrig provkört modellen. Hade visserligen
en R1150RT innan men men...särskilt genomtänkt var det aldrig!
Å andra sidan är jag mycket nöjd med denna hoj men det hade jag ingen aning då!

[Bror Gårdelöf]

Då är vi åtminstone två! När jag 2003 plötsligt insåg, att alla gamla hinder för att köpa hoj var borta, blev det grannfruns fina Kawasaki EN 500 - en förvånansvärt pigg och uppkäftig glidare - utan provkörning.
Senare samma år råkade jag se annonsen om en Honda GL 500 Silver Wing Interstate, 1982. Just det exemplaret hade jag sett vid en tidigare grupptur och visste, att den trots sin ålder såg ut, som om den lämnat butiken igår! Så jag köpte den också - efter kort provtur. Kawasakin såldes nästa år.

Med tiden insåg jag dock, att en så gammal hoj som Hondan kan bli dyr, om man som jag inte skruvar själv - och hittade dessutom en Aprilia RST 1000 Futura 2001, uttagen 2002, som bara gått 35 mil! Det fanns en trovärdig berättelse om det, men den går jag inte in på här - och jag blev inte lurad. Priset var 69 000:- inklusive originalpackväskor, och det klippet gick ju bara inte att missa. OK - efter en kort provtur.
Hade italienarna skött reservdelsleveranserna, kanske dessa rader aldrig skrivits, för det var en härlig hoj med bra kvalitet (vissa undantag) - men behövde man någon gång en reservdel, kunde man få vänta i månader! Och jag vill köra min hoj - inte ha den på verkstad.

Så när chefen hittat en ny BMW 1200 GT, 2006, köpte jag hans K 1200 RS - utan att provköra. Det är snart tio år sedan nu, och hittills har Sigurd gått knappt 13 000 mil med mig bakom styret - utan krångel. "Han bara går!"

Silvervingen såldes till en lärare i Småland, som tidigare kikat på några CX- och GL-maskiner. Dessa hade dock låtit, som om någon slängt en näve grus i vevhuset, så det hade inte blivit något köp. Hans ögon blev runda av förvåning, först när han såg, hur cykeln såg ut - och sedan när han hörde, hur den lät! Det blev omgående affär.
Jag träffade honom ett par gånger därefter, först på Silvervingen och därefter på en Guldvinge. Han berättade, att när han svängde upp hos den lokala handlaren hemmavid och visade upp Silvervingen, hade de svårt att tro både ögon och öron.

[Erik Nilsson]

Köper jag rätt hoj? Nej det har jag inte råd med, sen finns den nog inte heller för den delen.

Min hojhistorik:
KTM 125 LC2.
För att vara en 125a uppfyllde den nog allt jag ville då. Mer effekt ville jag gärna ha men det rimmade illa med behörigheten så att säga.

Den komplettades med en Gasgas 125 enduro, som visst inte var i så bra skick. Den hojen var kul men en dålig investering och jag bröt armen med den.
Så den kan jag nog säga var fel hoj.

Sedan blev det en Yamaha XT660Z som mellanhoj.
Inte perfekt men det var nog ändå den bästa kompromissen just då för den pengen.
Hade gärna fått vara lättare, ha mer effekt, mindre vibrationer och ABS (avstängningsbar, vilket Yamaha saknade på efterkommande modell)
Men jag är ändå nöjd.

Parallellt byttes 125 enduron mot en 300 av samma märke. Den skötte sig bra för enduro/cross. Bra förhållande mellan skruva och köra (skruvades oförskämt lite för att vara en enduro).

Med lite mer tid byttes 300an mot en Husaberg 450.
Den var ju körbar på gata och mycket roligare på grus än Yamahan (lättare och mer effekt)
Så Yamahan var mest bra på transporter och längre rutter.

Eftersom behovet av en kompromiss som Yamahan sjönk lite såldes den och byttes ut mot en VFR. För att få mer skoj på asfalt.

VFRen vinner ljudligan av alla hojar jag haft.
Men sporttourer var inte min kopp te. Blev både lite bankörning med SMC och touring. Den skötte det bra men lät för bra för att inte gasa mer än vad som var lagligt och trivdes bäst över 90. Gärna på 70 vägar.


Men att ha två hojar parallellt och brist på fritid blev lite segt. Dubbelt underhåll och så.

Så båda såldes i förmån för min r1200gs.
Den är kul både på transport (asfalt) och grus.
Den är inte bra för ren terrängkörning som Kalle påstår. Då är det utan tvekan något med halva vikten och bättre fjädring som gäller.
Men tidigare nämnda armbrott har medfört lite defekter som gör att jag bör undvika terrängkörning.
Därför passar GSen mig bra.


Den tickar flest antal boxar av de hojar som finns inom rimlig prisklass.
Kul på grus. Trivs på Knix. Bekväm för långfärd. Tar packning. Etc

Men med mer pengar skulle jag ha en som ABS går att stänga av bara bak på.
Möjligen en med lite roligare karaktär på motorn (*host* KTM)


Men jag törs nog påstå att jag köpt så rätt hoj jag kan ändå

Skickat från min SM-G930F via Tapatalk

[Bror Gårdelöf]

... sen finns den nog inte heller för den delen.

Påminner mig om en lärare i farmakologi, som konstaterade, att det perfekta läkemedlet inte existerade. Alla verksamma substanser har nackdelar, potentiella biverkningar etc.
ERGO: Varje gång man läser ett påstående om någon form av preparat, som saknar biverkningar, har man med en charlatan att göra - och det kan ju vara bra att veta.