När hjärtat och förnuftet är i konflikt.
Postat: 2018-04-19/12:57
Utifall att det undgått någon; Jag börjar bli sugen på att köra hoj igen (förbannade vår, hoppas att det går över under året ), men med föregående års olycka fortfarande kvar färskt i minnet, (såväl fysiskt som psykiskt), är jag tveksam till ett införskaffande igen. Dessutom har jag andra planer för detta året, som tar en betydande del av sparkapitalet i anspråk, så ur det perspektivet kan det ändå inte bli aktuellt med att köpa hoj i år i vart fall.
Faktum är att bara se bilderna från olyckan får mig att rygga, för att inte nämna tanken på att gränsla en hoj. Mitt högra ben var otäckt nära att krossas av personbilen. Men envis som jag är av naturen, kan jag åtminstone inte låta bli att fundera i banorna på nya äventyr med en hoj under akterspegeln. Något vettigt skall man ju göra på sin fritid, åtminstone under sommarhalvåret.
Så, vad har nu allt detta med rubriken att göra ? Jo, hjärtat säger K1600 GTL, förnuftet säger R1200 GS/A. Skönheten och odjuret, om man så vill. Är naturligtvis medveten om att det är två helt olika maskiner, med två helt olika användningsområden, men jag gillar verkligen linjerna på K1600. Därför vänder jag mig till er härdade forumister, och då främs till er som har haft privilegiet att prova (gärna under längre tid) bägge maskinerna, och skulle uppskatta om ni ville bemöda er med att berätta om era intryck i jämförelse.
Är naturligtvis medveten om att det finns möjlighet att provköra bägge och själv bilda sig en egen uppfattning om respektive maskin (och jag får flika in att jag älskade verkligen gamla Bettan, även om hon var ful som stryk ), och om det blir aktuellt så kommer jag naturligtvis att göra det, men som sagt, jag har fortfarande olyckan från föregående år färskt i minnet, och likt Pavlovs hundar, reagerar jag instinktivt bara på tanken på att gränsla en hoj igen, det kunde ha gått mycket värre än det gjorde.
Jag har under de fem (5) år jag hade hoj i min ägo, varit inblandad i två allvarliga olyckor och har klarat mig från allvarliga men, och jag känner definitivt inte för att få uppleva något sådant igen, tredje gången gillt... . Men å andra sidan; "Bättre att spänna en båge tills strängen brista, än att aldrig höra strängen som brast" (fritt ur minnet).
Men i vart fall som helst, ni som känner att ni kan svara på frågan är mer än välkomna att redogöra för era intryck.
Faktum är att bara se bilderna från olyckan får mig att rygga, för att inte nämna tanken på att gränsla en hoj. Mitt högra ben var otäckt nära att krossas av personbilen. Men envis som jag är av naturen, kan jag åtminstone inte låta bli att fundera i banorna på nya äventyr med en hoj under akterspegeln. Något vettigt skall man ju göra på sin fritid, åtminstone under sommarhalvåret.
Så, vad har nu allt detta med rubriken att göra ? Jo, hjärtat säger K1600 GTL, förnuftet säger R1200 GS/A. Skönheten och odjuret, om man så vill. Är naturligtvis medveten om att det är två helt olika maskiner, med två helt olika användningsområden, men jag gillar verkligen linjerna på K1600. Därför vänder jag mig till er härdade forumister, och då främs till er som har haft privilegiet att prova (gärna under längre tid) bägge maskinerna, och skulle uppskatta om ni ville bemöda er med att berätta om era intryck i jämförelse.
Är naturligtvis medveten om att det finns möjlighet att provköra bägge och själv bilda sig en egen uppfattning om respektive maskin (och jag får flika in att jag älskade verkligen gamla Bettan, även om hon var ful som stryk ), och om det blir aktuellt så kommer jag naturligtvis att göra det, men som sagt, jag har fortfarande olyckan från föregående år färskt i minnet, och likt Pavlovs hundar, reagerar jag instinktivt bara på tanken på att gränsla en hoj igen, det kunde ha gått mycket värre än det gjorde.
Jag har under de fem (5) år jag hade hoj i min ägo, varit inblandad i två allvarliga olyckor och har klarat mig från allvarliga men, och jag känner definitivt inte för att få uppleva något sådant igen, tredje gången gillt... . Men å andra sidan; "Bättre att spänna en båge tills strängen brista, än att aldrig höra strängen som brast" (fritt ur minnet).
Men i vart fall som helst, ni som känner att ni kan svara på frågan är mer än välkomna att redogöra för era intryck.