Jag fick min nya R1200 GS Adventure LC för en liten tid sedan och har nu hunnit med så många mil att jag vågar mig på en liten recension av maskinen.
I första hand är mitt jämförelseobjekt en GSA -2011.
För det första så har maskinen på “något magiskt sätt” blivit lägre trots att det är samma höjd i mm som den har i mankhöjd som tidigare. Från att som 1,83 lång haft lite tåspetsvals om jag inte kom på helt slät mark så känns det som att den nu är lättare att få i hela fotbladet på båda sidor vid stopp.
Det andra som slår en är att man sitter mer i maskinen än jämfört med den gamla maskinen där man sitter bildligt uppe på den. Det kan säkert finnas många åsikter om detta men för mig som inte kör stående hela tiden så är det enbart positivt. Vid rask asfaltsfärd så är det givetvis en fördel att bli mer ett med maskinen och den förra modellens bynglighet/svajighet på kurviga partier är helt borta. Inte för att det var något stort problem men när man nu kan jämföra så har utvecklingen gått framåt.
Motorn, som är den nya med större svänghjul, har en mycket trevlig gång. Boxerkaraktär med fyrans mjukhet långt ner i registret, kan man sammanfatta det hela med. Ett klart steg framåt. Att det sedan är bättre med tryck i motorn gör inte det hela sämre även om det inte saknades kraft i den gamle.
På det stora hela har hela maskinen fått ett lyft, det skall inte beskrivas som en revolution men väl ett evolutionärt steg. Det allra mesta har blivit några snäpp bättre.
Ute på vägen är det en riktigt rolig maskin som inte skäms för sig när det börjar gå undan på krokvägen. Det nya dynamiska ESA systemet gör sitt jobb enastående bra och med en knapptryckning så justerar man dämpningen under färd. Grusväg har jag bara kört några mil ännu men för mina amatöradventurewannabebehov är den återigen ett par hack bättre. Givetvis hjälper elektroniken till, jag inbillar mig inget annat, men att trycka på lite försiktigt i en kurva så att den styr med gasen är inget svårt.
Jag har hitintills inte (in)sett den fulla nyttan med de olika körprogrammen, för min del räcker RAIN och ROAD långt. De övriga har givetvis knappats in men som sagt till liten glädje för mig och min körstil, ENDURO läget testades på några av grusmilen men sanningen är att jag nog är för feg för att nyttja det helt och fullt.
Det mesta i knappologin på styret har blivit bättre men jag tycker fortfarande att alla dessa ”mode”knappar där man knappar sig runt mellan valen i sekvens är en pina. Att höja handtagsvärmen innebär att man först stänger av den och först på nästa tryck så går den på max. Samma logik gäller för ett par andra knappar också och även om jag inser det omöjliga i att ha allt ”på det gamla sättet” så har jag inte blivit helt vän med det än. Oavsett vilket så är det bättre så här än att ha det gömt i menyer som skall knappas igenom med undermåliga UI.
Till sist – nu när jag har möjligheten att jämföra direkt mellan treknapps- och japanblinkers (R1200GSA LC vs R1200R) som BMW har ändrat till så är min dom entydig. Treknapps är bättre, kanske en lite högre tröskel att lära sig men sedan så är det suveränt. Jag kanske vänjer mig vid japanknappen en dag men fram till dess kommer jag att tycka det är märkligt att man skall behöva fladdra runt med vänstra handen över halva styret för att blinka. Skall man dessutom frikoppla samtidigt så är handkrampen ett faktum.
På det stora hela så är jag mer än nöjd, jag skulle inte vilja backa tillbaka för det mesta har verkligen blivit mycket bättre.
Jag fyller på i tråden allt eftersom det finns mer att säga i saken.
Med vänlig hälsning Magnus