"Stor var Lenin ..." av Kjell Albin Abrahamson

Kategoriregler
Utrymme för recensioner.
Vänligen håll trådämnet - kladda inte ner tråden...

"Stor var Lenin ..." av Kjell Albin Abrahamson

Inläggav Bror Gårdelöf » 2017-03-22/10:58

1968 fyllde jag 16 - och upplevde således vänstervågen från parkett. Alla tvärsäkra vänster"intellektuella", som satt inne med den självklara lösningen på allt, som påstods vara ruttet i västvärlden, fyllde mig snabbt med olust. Långt senare har jag lärt mig att misstro alla, som har enkla lösningar på svåra problem - men redan då kändes det så i magen.
Dessutom visste jag ju, att en del var uppåt väggarna fel. "Alla militärer är fascister!" Mja - min far var underofficer och son till en dalsländsk småbrukare. Det var nog så långt från fascism man kan komma - och de flesta av hans kollegor hade i vid mening liknande bakgrund.
Jag undvek som regel politiska diskussioner med argumentet, att jag ännu inte var tillräckligt påläst - vilket i sak var sant - och kom därmed undan med en nedlåtande klapp på axeln från vänsteraktivisterna. Att jag hela tiden upplevde deras till fanatism gränsande trosvisshet och dåliga, taktfasta musik som ett eko av nazismen (inte idéerna, men stilen), teg jag visligen med.

Vänstervågens historieskrivning har tillåtits stå relativt oemotsagd i decennier. "Lenin, Stalin och Mao kanske inte lyckades med allt, men deras syfte var gott." Den första text jag läste, som skrivits av en icke-politiker/icke-opinionsbildare och bröt med den bilden, var Peter Englunds essä Bröderna Marx i Petrograd i samlingen Förflutenhetens landskap. Där konstaterar han bland mycket annat, att yrkesrevolutionärer sällan gör revolution, men de är skickliga i att stjäla andras revolutioner. Ryska revolutionen ägde således rum i februari/mars 1917. Då befann sig Lenin i Schweiz, och hans egen prognos var, att revolutionen nog skulle dröja länge än.
Tyskland erbjöd emellertid fri lejd för Lenin med omfattande entourage - inklusive en hårt arbetande kock - i en "plomberad" järnvägsvagn. Från tysk sida bestod "plomberingen" av en officer vid vardera kortändan. En av dem talade flytande ryska. Lenin drog upp kritstreck på insidan av dörrarna och förklarade vagnen "ryskt territorium". Ankomsten till tyska nordkusten blev 18 timmar senare än beräknat, vilket Kjell Albin Abrahamson förklarar med ett uppehåll på ett stickspår, där Lenin lyckades förhandla sig till ett gigantiskt ekonomiskt bidrag från Tyskland. Ett av hans mål var att avsluta kriget, så den tyska investeringen gav en högvinst, i och med att freden i Brest-Litovsk slöts. Hela östfronten lades ner, och Tysklands resurser kunde riktas västerut.
Men det fick naturligtvis inte komma ut hemma Ryssland, att den store Lenin finansierats med tyska pengar!
Via Sverige (han skaffade en ny kostym på PUB i Stockholm, vilket resulterade i några kända foton) hela vägen upp till Haparanda kom han tillbaka till Ryssland.

"Den socialistiska oktoberrevolutionen var inte socialistisk, den var ingen revolution, och den ägde inte ens rum i oktober", påpekade den vänsterinriktade tyske sångaren mm Wolf Biermann. (Biermann kom från Hamburg, flyttade till DDR men slängdes med tiden ut därifrån, för att han kritiserade regimen från vänster!) Lenin och bolsjevikerna genomförde en statskupp.

Englund återkommer till sovjetkommunismens gräsligheter i essän Invid ravinen - i samlingen Brev från nollpunkten - som handlar om Stalins stora terror.
Historikern, stilisten och författaren Peter Englund håller en nykter och saklig ton, som snarast förstärker allvaret i kritiken.

Tidigare SR-journalisten Kjell Albin Abrahamson levererar i stället en bredsida, som heter duga! Målen för hans kritik är tre: Den svenska journalistkåren och "det intellektuella etablissemanget" (som envist hänger sig fast vid myter, trots att verifierbara fakta visar något helt annat), författarna till moderna uppslagsverk (som gör detsamma), och så förstås Lenin själv och vad han stod för (vilket inte alls var detsamma, som myterna påstår).

Tar man något så enkelt som Lenins person, var han adlig och definitivt inte "urryss" (hur det nu skall definieras). Hans mormor var svenska! Han hade arbetat ett kort tag som tämligen misslyckad advokat, men i övrigt levde han på, vad andra försåg honom med - vilket ofta innebar inkomster från bolsjevikiska bankrån och annan kriminell aktivitet. Någon "arbetarbakgrund" fanns INTE. I likhet med 68-vänstern kom Lenin och hans partikamrater från mer välbeställda nivåer i samhället - från tjänstemän och uppåt.

Hans politiska idéer bar knappast löfte om något hägrande framtida arbetarparadis, även om det var den officiella doktrinen. Den paradisiska framtiden förefaller ha reserverats för nomenklaturan - förmodligen långt innan termen ens lanserades - och medlen att uppnå detta inkluderade närmast gränslösa möjligheter att vid behov regera resten av landets befolkning med terror.

Lenin påstås ha dött av överansträngning och upprepade hjärnblödningar, men Abrahamson för fram åtskilliga indikationer på, att han kan ha smittats av syfilis kring sekelskiftet, och att dödsorsaken var hjärnsyfilis - långt ifrån ovanligt på den tiden. Men eftersom även den sovjetiska ledningen kunde uppvisa påtaglig prydhet, fick dessa "skamliga" uppgifter inte komma ut. Det ansågs förmodligen "under Lenins värdighet" att ha dött av en sexuellt överförd sjukdom.

En mindre känd vinkel är, att Sverige spelade en stor roll före det bolsjevikiska maktövertagandet. Under första världskriget blev det allt svårare för revolutionärerna att vistas i Europas krigförande länder, men i det neutrala Sverige gick det bra. Här hölls ett antal mer eller mindre hemliga konferenser, stöttade av en del svenska vänsterpolitiker. Dessutom var Sverige bokstavligt talat Rysslands grannland, eftersom Finland sedan drygt 100 år tillbaka var en rysk provins. Förfalskade "svenska" pass var populära, för Sverige hade gott anseende i Ryssland.

Abrahamson och Englund anför delvis samma källor - som Dmitrij Volkogonov och Arkadij Vaksberg. Båda ägnade sig åt omfattande studier, när tidigare helt slutna arkiv blev tillgängliga efter Sovjetunionens kollaps. Resultatet av deras arbete blev kusliga inblickar i ett omänskligt system, fyllt av officiella lögner som skiljde sig drastiskt från den faktiska verkligheten. General Volkogonov hade varit lojal mot Lenin och partiet i hela sitt liv och fick därför först av alla granska dokumenten. 1995 - samma år som han dog - sade han, att detta "har lett till ett fullständigt förnekande av allt jag stått för i hela mitt liv"! Det säger åtskilligt, att bara om Lenin fanns 3 724 tidigare hemligstämplade dokument. (Arkiven har enligt Abrahamson åter igen blivit betydlig mera svårtillgängliga, än när Volkogonov och Vaksberg studerade dem.)

Kjell Albin Abrahamson dog förra året, och det märks på boken, som inte känns riktigt färdig. Hade han fått leva längre, skulle nog en del upprepningar ha tagits bort, och boken hade nog fått ett bättre "flöde". Men det är randanmärkningar - och det finns en fördel i att läsa hans text, sådan den är.
Vill man läsa något, som - med angiven faktabakgrund, Abrahamson var ju journalist - verkligen bryter mot decenniers förljugenhet, rekommenderas hans bok å det varmaste. Den är en utmärkt fördjupning av, vad han levererade i radio kort efter Sovjetunionens kollaps. Före kollapsen hade Moskvabaserade västjournalister kallat Pravda för "Gubbkalsongen": "Den är full av skit, och det står aldrig något i den."
Användarvisningsbild
Bror Gårdelöf
 
Inlägg: 17091
Blev medlem: 2007-11-29/01:00
Ort: Linköping

Re: "Stor var Lenin ..." av Kjell Albin Abrahamson

Inläggav Bror Gårdelöf » 2017-03-25/17:33

Ett fel ovan: Lenins morfars mor var svenska, inte mormodern.
Användarvisningsbild
Bror Gårdelöf
 
Inlägg: 17091
Blev medlem: 2007-11-29/01:00
Ort: Linköping

Re: "Stor var Lenin ..." av Kjell Albin Abrahamson

Inläggav Bror Gårdelöf » 2020-07-27/07:16

Nyligen läste jag om denna bok. Den har inte blivit sämre. Därefter gjorde jag, vad jag borde ha gjort långt tidigare - googlade Kjell Albin Abrahamson. Enligt Wikipediaartikeln fanns han i Säpos register - som misstänkt Stasiagent.
I egenskap av mångårig östeuropakorrespondent för Sveriges Radio tog Abrahamson rimligen kontakt med diverse ambassader - inklusive DDR:s - å yrkets vägnar. Då sammanträffade han också högst sannolikt med Stasi, vare sig han visste det eller ej.
Utifrån trådens bok är det dock svårt att tänka sig någon mindre sannolik Stasiagent än Kjell Albin Abrahamson, vars avsky för totalitarism i allmänhet och kommunistisk sådan i synnerhet framgår av i stort sett varje sida.
Konspirationsteroretikern kan föreställa sig, att boken är en mycket omsorgsfullt utformad cover story - men fan tro't.
Användarvisningsbild
Bror Gårdelöf
 
Inlägg: 17091
Blev medlem: 2007-11-29/01:00
Ort: Linköping


Återgå till Recensioner

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst