"Factfullness" av Hans Rosling

[Bror Gårdelöf]

Detta är en prematur recension, för jag har inte läst hela boken ännu. Skälet till dessa rader är, att Rosling delar in världens befolkning i fyra inkomstnivåer, som bland annat utmärker sig genom sina transportmöjligheter.
Den fattigaste miljarden, nivå 1, är tvungen att gå - och över huvud taget ägna all sin tid åt att skaffa mat och vatten för dagen.
Den näst fattigaste delen av världens befolkning - nivå 2, 3 miljarder människor - har råd med en cykel, vilket frigör mycket tid. De har också tillgång till gasspis och el i i alla fall någon mån.
De två miljarder, som lever på nivå 3, har tillgång till motorcykel, kylskåp och diverse andra moderniteter, och med tur och arbete kan deras barn ta sig vidare upp på inkomstskalan.
Vi, som lever på nivå 4, är en miljard. Vi har tillgång till bil och moderniteter, som de andra tre nivåerna inte kan drömma om.

Nivå 3 fann jag intressant såtillvida, att Honda är världens största motorcykeltillverkare - med 3,8 miljoner byggda cyklar per år senast jag såg en siffra (att ställa i relief till, att BMW Motorrad nyligen byggde den tremiljonte cykeln i hela företagets snart hundraåriga historia). Den absoluta majoriteten av Hondas hojar torde vara små motorcyklar/skotrar, som är bruksfordon i länder med nivå 3 som levnadsstandard. Honda är naturligtvis minst av allt ensamt på den marknaden, där även övriga japanska tillverkare, samt indiska, kinesiska och en skrälldus företag i andra länder tillverkar dessa små nyttofordon.

Boken är Roslings sista, vilket han visste, när han skrev den, innan han dog i cancer. Han hamrar hela tiden in, att världen idag inte består av rika och fattiga länder, utan det är ett kontinuum, där enbart ett fåtal länder idag befinner sig på, vad våra fördomar beskriver som "u-länder", medan den absoluta majoriteten av länderna befinner sig på en utvecklingsskala, där ändringarna sker snabbt.
Sålunda skriver han, att han är "född i Egypten", eftersom 1948 års Sverige hade den levnadsstandard, som Egypten har idag.
På samma sätt är hans medförfattare, födda på 1970-talet, "födda i Malaysia", som idag har den standard, som Sverige hade då.
Roslings egen farmors mor, var "född i Somalia", för så fattigt var Sverige då!

Boken tar också upp, vad som kan vara Roslings mest berömda citat. En dansk TV-journalist envisas med att beskriva världen på det gamla sättet - med rika och fattiga länder - vilket Rosling kommenterar med: "Du har totalt fel", varpå han än en gång visar på ovan beskrivna kontinuum och snabba utveckling.
" 'Och vad grundar du din kunskap på?' fortsatte journalisten i ett uppenbart försök att provocera. Och han lyckades. Jag kunde inte låta bli att bli irriterad, och min irritation märktes på mitt röstläge och mitt ordval: 'Jag använder vanlig statistik som är sammanställd av Världsbanken och FN. Det är inte kontroversiellt, Det här är ingenting, som man kan diskutera. Jag har rätt och Du har fel.' "

Det är svårt att inte hålla med honom - i alla fall så länge man inte kan påvisa grava brister i Världsbankens och FN:s statistik, som väl tills vidare är det minst dåliga vi har att tillgå.

Roslings formuleringsförmåga är formidabel. Han gör grundligt upp med den ofta romantiserade föreställningen om, hur bra livet var förr. Det var det inte alls! För den absoluta majoriteten rörde det sig om fattigdom, hårt slit och åtminstone tidvis brist på mat. Gamla gravar innehåller ofta skelett av döda barn. Ofta påstås, att människor förr levde i balans med naturen - vilket han kontrar med att skriva, att förr dog människor i balans med naturen! För bara ett par generationer sedan var det närmast självklart, att några av barnen i en större kull inte skulle nå vuxen ålder - vilket gjorde, att den tidens befolkningsökning inte alls var så snabb, som födelsetalen kunde ge anledning att tro.

(Min anmärkning: Vilhelm Moberg föddes 1898 - samma år som min farmor. Två av hans syskon dog i späd ålder, en syster märktes för livet av polio vid 7 års ålder och hans äldre bror dog som 18-åring.)

[Måns Ulveståhl]

Hans Rosling var en motpol till alla "tyckare" vi har i dag.
Att bygga argument med fakta i stället för tro/ideologi/fantasi.
Desperat saknad.

[Bror Gårdelöf]

Det är bara att hoppas, att någon/några axlar hans mantel. Boken är ju skriven tillsammans med hans son Ola och dennes hustru Anna - "resultatet av arton års intensivt samarbete". De har därmed gått i bästa tänkbara skola - vilket i och för sig inte med automatik betyder, att de kan fortsätta hans verk.
Förutom Hans Roslings formidabla förmåga att ta reda på fakta, på vilka han baserade sin verklighetsbeskrivning, förefaller det uppenbart, att han var en estradör - i ordets mest positiva bemärkelse. Han gav alltid intrycket av att gilla att framträda med sitt budskap.
Detta kan ses som kontroversiellt i Jantelagens Sverige - där någon sorts ideal verkar vara en människa, som inte vill framhäva vare sig sig själv eller sitt budskap (en kontradiktion om något!) - men vi behöver just sådana människor: Faktabaserade, orädda och därmed redo att ge sig in i debatter, där de av naturliga skäl är svårslagna - i alla fall i vår del av världen.
(Mannen i ovala rummet visar, att faktabasering under vissa, för oss absurda omständigheter kan negligeras totalt.)

[Bror Gårdelöf]

På ett ställe i boken står ordet "stafvel". Jag har inte noterat ett enda stavfel i texten dessförinnan - och grunnar på, om just det ordet är skrivet så med flit. Måhända får jag veta det under fortsatt läsning?

[Fredric Fredricson]

Jag har läst boken, eller snarare ca 25% av boken innan jag lade den åt sidan för andra böcker. Ingen skugga över Rosling och hans föreläsningar mm finner jag mycket underhållande men boken var, för mig, en gäspning.
Mycket beroende på att Rosling, eller vem som nu egentligen är författare, fyllde boken med tabeller och grafer som visar saker som jag tyckte var självklara eller, alternativt, ointressanta. De spännande ideerna och kommentarerna jag förväntat mig uteblev helt.

PS. Nån kan hävda att boken blir bättre efter de inledande 25 procenten, och så kan det vara, men jag har högar av olästa böcker som jag tror mig veta är intressanta så därför är mitt tålamod med en bok begränsat.

[Måns Ulveståhl]

Jag tror det verkliga skälet till att herr Fredricson lade boken åt sidan var att senaste numret av Bumsen damp ned i brevlådan

[Bror Gårdelöf]

Allt jag läser i den är inte nytt, eftersom jag sett och hört honom i åtskilliga TV- och radioinslag. Som jag uppfattar det, är boken en sammanfattning av, vad han ville föra ut under 18 år. Han dog 7 februari 2017, och boken kom ut året därpå, så jag tar närmast för givet, att han visste, att han inte hade lång tid kvar, när den skrevs (även om det är en gissning). Därmed ser jag den som hans testamente.

Vad jag verkligen uppskattar hos honom är, att han inte sticker under stol med sina misstag. Vid ett tillfälle - i Mocambique, tror jag - höll han på att undersöka en tidigare okänd sjukdom, som orsakade förlamningar. Då visste man inte, om den var smittsam, och på förfrågan rekommenderade han borgmästaren att stoppa busstrafiken in till staden. De fattiga kvinnor på landsbygden, som var beroende av att få sälja sina matvaror, anlitade då lokala fiskare, som båtvägen skulle ta dem till staden. De fattiga fiskarna såg denna extrainkomst som en oväntad gudagåva och överlastade sina båtar, som kapsejsade, vilket ledde till åtskilliga drunkningsolyckor.

Sjukdomen visade sig senare inte vara smittsam. Den berodde på, att man ätit färsk kassava - en råvara, som måste lagras i minst tre dygn för att förlora sin giftighet. Rosling insåg alltså, att han utifrån bristfälligt kunskapsunderlag gett fel råd och därmed bar det moraliska ansvaret för alla dessa människors död. "Jag talade inte med någon om det på fyrtio år."

Han redovisar fler misstag, men det skulle bli tjatigt att rada upp dem här. Vare nog sagt, att samtliga misstag hamrade in i honom vikten av kunskaper och faktabasering, samt riskerna att fatta felaktiga beslut, när sådant saknas - vilket jag uppfattar som ett sammandrag av hela hans budskap.

[Konsument]

Orkar ni inte läsa så titta och lyssna:
https://www.youtube.com/watch?v=FACK2knC08E

[Bror Gårdelöf]

Tillägg till mina ovanstående rader: För mig är ett koncentrat av Roslings budskap tvådelat:
1. Världen som helhet går avsevärt framåt. Globalt sett visar siffror, avseende barnadödlighet, utbildningsmöjligheter och -nivå, inkomster mm mm, en påtagligt högre levnadsstandard än för trettio år sedan - som var påtagligt högre då än trettio år tidigare osv.
2. Man måste kunna hålla (minst) två tankar i huvudet samtidigt. 1. ovan innebär inte, att allt är bra. Tvärt om återstår mycket att göra. För dem, som lider av krig, terrorhandlingar etc och av detta hålls kvar i armod, är det ingen tröst, att den genomsnittliga levnadsstandarden förbättras på resten av klotet.

Rosling kallar sig inte för optimist utan possibilist (bra ord) - dvs han ser möjligheter, som går att uppnå men kräver målmedvetet arbete. Hans upprepade kritik av, att västvärldens penningplacerare hittills inte verkar ha insett, att den starkaste tillväxten numera sker i Afrika och Asien, är mycket tankeväckande. Dels innebär detta, att länder, stadda i snabb utveckling, har onödigt svårt att hitta kapitalplacerare, och dels innebär det, att placerarna missar bra investeringar.

Ett fånigt enkelt exempel är, att kvinnor i länder med snabb utveckling föder avsevärt färre barn, än när de var fast i fattigdom. Därmed menstruerar de oftare. Här finns alltså en gigantisk marknad för enkla men effektiva mensskydd - som västvärldens tillverkare enligt honom hittills inte upptäckt! I stället lägger de ner mycket pengar på att vidareutveckla produkter för sin gamla vanliga marknad - som rimligen inte kommer att bli särskilt mycket större.

I bokens avslutande noter får jag rätt i min tidigare gissning, att ordet "stafvel" är medvetet felstavat. (Någon annan felstavning har jag inte lagt märke till.) "Det enstaka avsiktliga stavfelet är inspirerat av den urgamla traditionen bland tillverkare av handknutna orientaliska mattor. Varje matta ska ha en felaktig knut. Det ska påminna oss om att vi är människor och att vi aldrig ska inbilla oss att vi är perfekta. Följaktligen saknar vi en källa till detta påstående."

(Min kommentar: Någon annan stans har jag för mycket länge sedan läst, att enligt islam är det perfekta gudomligt - och det vore förmätet att sträva efter perfektion. Alltså lägger människan in någon liten, avsiktlig defekt i det skapade. Men jag har ingen aning om, var jag läste det - inte heller huruvida källan var trovärdig.)

[Bror Gårdelöf]

Apropå det där med hög barnadödlighet under tidigare sekler, är ett belysande exempel, att Axel Oxenstierna, som var en av sin tids resursstarkaste svenskar och alltså rimligen hade till gång till den bästa (eller snarare minst dåliga) sjukvård, som då fanns, fick 12 barn, varav fem blev 20 år eller äldre.