Detta är en prematur recension, för jag har inte läst hela boken ännu. Skälet till dessa rader är, att Rosling delar in världens befolkning i fyra inkomstnivåer, som bland annat utmärker sig genom sina transportmöjligheter.
Den fattigaste miljarden, nivå 1, är tvungen att gå - och över huvud taget ägna all sin tid åt att skaffa mat och vatten för dagen.
Den näst fattigaste delen av världens befolkning - nivå 2, 3 miljarder människor - har råd med en cykel, vilket frigör mycket tid. De har också tillgång till gasspis och el i i alla fall någon mån.
De två miljarder, som lever på nivå 3, har tillgång till motorcykel, kylskåp och diverse andra moderniteter, och med tur och arbete kan deras barn ta sig vidare upp på inkomstskalan.
Vi, som lever på nivå 4, är en miljard. Vi har tillgång till bil och moderniteter, som de andra tre nivåerna inte kan drömma om.
Nivå 3 fann jag intressant såtillvida, att Honda är världens största motorcykeltillverkare - med 3,8 miljoner byggda cyklar per år senast jag såg en siffra (att ställa i relief till, att BMW Motorrad nyligen byggde den tremiljonte cykeln i hela företagets snart hundraåriga historia). Den absoluta majoriteten av Hondas hojar torde vara små motorcyklar/skotrar, som är bruksfordon i länder med nivå 3 som levnadsstandard. Honda är naturligtvis minst av allt ensamt på den marknaden, där även övriga japanska tillverkare, samt indiska, kinesiska och en skrälldus företag i andra länder tillverkar dessa små nyttofordon.
Boken är Roslings sista, vilket han visste, när han skrev den, innan han dog i cancer. Han hamrar hela tiden in, att världen idag inte består av rika och fattiga länder, utan det är ett kontinuum, där enbart ett fåtal länder idag befinner sig på, vad våra fördomar beskriver som "u-länder", medan den absoluta majoriteten av länderna befinner sig på en utvecklingsskala, där ändringarna sker snabbt.
Sålunda skriver han, att han är "född i Egypten", eftersom 1948 års Sverige hade den levnadsstandard, som Egypten har idag.
På samma sätt är hans medförfattare, födda på 1970-talet, "födda i Malaysia", som idag har den standard, som Sverige hade då.
Roslings egen farmors mor, var "född i Somalia", för så fattigt var Sverige då!
Boken tar också upp, vad som kan vara Roslings mest berömda citat. En dansk TV-journalist envisas med att beskriva världen på det gamla sättet - med rika och fattiga länder - vilket Rosling kommenterar med: "Du har totalt fel", varpå han än en gång visar på ovan beskrivna kontinuum och snabba utveckling.
" 'Och vad grundar du din kunskap på?' fortsatte journalisten i ett uppenbart försök att provocera. Och han lyckades. Jag kunde inte låta bli att bli irriterad, och min irritation märktes på mitt röstläge och mitt ordval: 'Jag använder vanlig statistik som är sammanställd av Världsbanken och FN. Det är inte kontroversiellt, Det här är ingenting, som man kan diskutera. Jag har rätt och Du har fel.' "
Det är svårt att inte hålla med honom - i alla fall så länge man inte kan påvisa grava brister i Världsbankens och FN:s statistik, som väl tills vidare är det minst dåliga vi har att tillgå.
Roslings formuleringsförmåga är formidabel. Han gör grundligt upp med den ofta romantiserade föreställningen om, hur bra livet var förr. Det var det inte alls! För den absoluta majoriteten rörde det sig om fattigdom, hårt slit och åtminstone tidvis brist på mat. Gamla gravar innehåller ofta skelett av döda barn. Ofta påstås, att människor förr levde i balans med naturen - vilket han kontrar med att skriva, att förr dog människor i balans med naturen! För bara ett par generationer sedan var det närmast självklart, att några av barnen i en större kull inte skulle nå vuxen ålder - vilket gjorde, att den tidens befolkningsökning inte alls var så snabb, som födelsetalen kunde ge anledning att tro.
(Min anmärkning: Vilhelm Moberg föddes 1898 - samma år som min farmor. Två av hans syskon dog i späd ålder, en syster märktes för livet av polio vid 7 års ålder och hans äldre bror dog som 18-åring.)