Statsvetaren Bo Rothstein torde vara Sveriges mest kände inom sitt område. Han går i pension inom kort.
Första gången jag fick upp ögonen - eller snarare öronen - för Bo Rothstein var i en radiodebatt för kanske 30 år sedan. Mitt i sin meningsmotståndares mening exploderade Rothstein med - ungefär: "Din jävla slyngel! Sitt inte här och tala om, vad jag tycker! Hela min forskning handlar om, att människor kan tänka själva!"
Jag är allergisk mot debattinlägg, som i huvudsak angriper motpartens påstådda uppfattning i stället för att klart redogöra för den egna. Alltså fann jag Rothstein intressant, och intresset har kvarstått. Han har genom åren levererat travar av klarsynta, ofta (mycket) kritiska inlägg, är aldrig rädd för att kalla en spade för en spade, och han avvisar kategoriskt politisk styrning av universitetens forskning.
Föga förvånande visar Söndagsintervjun åtskilliga, helt andra sidor av Bo Rothstein - och Martin Wicklin gör som vanligt ett utmärkt jobb. Den 45 minuter långa intervjun känns kort, vilket är en bra mätare på något intressant.