Sjöwall-Wahlöö 50 år senare

[Bror Gårdelöf]

Maj Sjöwall och Per Wahlöö förnyade den svenska kriminalromanen med sina tio böcker, utgivna 1965 - 1975. När de första kom, var jag för ung för att uppskatta dem. De kändes mest dystra och håglösa - men på 1970-talet köpte jag hela sviten i en samlingsutgåva. Den finns kvar i bokhyllan - med undantag för Mannen som gick upp i rök, som har gått upp i rök.

Denna sommar har jag börjat läsa om böckerna - som håller rätt bra. På köpet är de en utmärkt tidskapsel. Mordet på Roseanna McGraw äger rum 1964 - innan Polisen förstatligats. När Lennart Kollberg spanar på den misstänkte mördaren från ett kafé, betalar han 1:50 för en kopp kaffe. Nästan alla röker - överallt. Martin Becks hustru är sur, för att han inte kör bil i tjänsten, eftersom detta berättigar till 46 öre kilometern. I Mannen på balkongen skildras Eriksdalsbadet en varm dag: "En del var bruna som negrer. Andra var negrer..." Den boken har PK-nissarna missat. Å andra sidan kan den, som vill, sätta många etiketter på författarparet, men "rasister" är definitivt inte en av dem. Ordet hade ännu inte fått dagens negativa laddning, utan man skrev så då.
Gunvald Larsson, som brutit med sin överklassbakgrund men behållit smaken för exklusiva kläder, kör EMW - alltså en bil, tillverkad i östtyska Eisenach i en fabrik, som före kriget tillhörde BMW.
"Datamaskiner" nämns i förbigående - men hanteras förstås inte alls av vanliga poliser.

Jan Guillou läste böckerna under sin fängelsevistelse efter IB-affären. Han fascinerades av, att man kunde skriva vänsterpropaganda som kriminalromaner - och tog med idén till sin egen svit om Carl Hamilton.

Alla tio böckerna har undertiteln Roman om ett brott. Långt senare fick jag veta, att detta inte syftar på det eller de brott, som begås i den enskilda boken - där gärningsmannen inte sällan är en beklagansvärd person. I stället är det ETT större brott, som enligt författarna genomsyrar hela sviten - den dåvarande regeringens svek mot sitt eget land. (OBS! Detta är inte min åsikt utan ett citat.)
I den sista romanen, Terroristerna, mördas Sverige statsminister - dock inte av någon terrorist.

Per Wahlöö dog 1975 efter en operation av bukspottkörteln. Maj Sjöwall gick ur tiden förra året. Men deras tio kriminalromaner finns kvar - och hela den genre, som de i högsta grad påverkat, i Sverige och åtskilliga andra länder.

[enhjuling]

Ja, det är nog dags nu att läsa om dem. Jag läste dem också på sjuttitalet och gillade dem då, det är nog möjligt man får lite nya vinklar om man löser dem nu.

[Fredric Fredricson]

Läste en del Sjöwall-Wahlöö på sjuttiotalet men jag tyckte mest att det var bleka kopior på Ed McBains böcker.

Fast jag tröttnade ganska snabbt på poliser med äktenskaps och alkoholproblem. Blev lite larvigt, tyckte jag, när man i en kriminalroman orerade om hur svårt en kvinnlig polis hade att hitta barnvakt.

[Bror Gårdelöf]

Maj Sjöwall och Per Wahlöö översatte faktiskt en del av Ed McBains böcker till svenska! Men enligt Maj Sjöwall hade de inte läst McBain, när de började skriva sin egen dekalog. Det hindrar förstås inte, att de kan ha inspirerats längre fram i arbetet, eftersom deras egen romansvit tog 11 år att fullborda.

Det där med äktenskaps- och alkoholproblem känner jag inte igen.
OK: Martin Beck lever i början av sviten i ett kärlekslöst rutinäktenskap, men han bryter upp, träffar Rhea Nielsen (som förefaller vara ett porträtt av Maj Sjöwall) och blir lycklig på kuppen.
Lennart Kollberg är mycket lycklig med sin vackra hustru Gun och barnen.
De övriga polisernas privata förhållanden skildras sparsamt - och även om ingen spottar i glaset (utom Gunvald Larsson, som är absolutist), verkar ingen ha alkoholproblem.
Problem med barntillsynen har jag missat. Får se, om jag hittar det under omläsningen. Skall i skrivande stund börja på Brandbilen som försvann.

Min utgåva har samma text på baksidan av alla böcker - ett citat av P.O. Enquist:
"Maj Sjöwall och Per Wahlöö har gett en mängd lysande och mänskligt levande porträtt av människor i alla lägen i vårt 60- och 70-talistiska Sverige: mördare och poliser, knarkare och advokater, bilhandlare och statschefer. Jag tror att detta svenska förbrytaralbum skall leva länge."