"Fangio", Netflix

[Bror Gårdelöf]

Att kora världens genom tiderna bästa racerförare är inte helt lätt. Men argentinaren Juan Manuel Fangio (1911 - 1995) hamnar definitivt på alla sådana listor - och anses av flera efterföljare (Jackie Stewart, Alain Prost m fl) faktiskt vara den bäste någonsin.
Fangio blev världsmästare i Formel 1 1951 (Alfa Romeo), 1954 (Maserati - Mercedes), 1955 (Mercedes), 1956 (Ferrari) och 1957 (Maserati). Dessutom kom han tvåa 1950 (Alfa Romeo) och 1953 (Maserati).

Dokumentären visar på de stora skillnaderna då och nu. Fangio grundlade sina färdigheter under mycket hårda långlopp på dåliga sydamerikanska vägar - vilket betydde, att han blev en mycket kunnig mekaniker, för om något gick sönder, fick föraren och den eventuella co-drivern själva reparera med de bitar, som de hade med sig. Bilarna kunde väg 1 700 kg vid starten. Med detta fick han också omfattande erfarenhet av, vad bilar (inte) tålde - och kunde kommunicera mycket bra med mekanikerna. (Enzo Ferrari gillade inte, att Fangio hade önskemål om, hur bilen skulle ställas in, så Fangio gick till Maserati nästa år.)

Fangio tog alltså sitt första VM-guld vid 40 års ålder och sitt sista vid 46. En bidragande förklaring var, att dåtidens F1-bilar inte utsatte förarna för dagens enorma G-krafter, eftersom däcken inte alls hade samma grepp som idag. Det gällde att kunna sladda snabbast genom kurvorna.
1957 hade Maserati tagit fram en tolva i stället för den gamla sexan. Tolvan var mycket starkare, drog mer bensin och slet däcken mer. Så Fangio valde sexan - och vann. Någon sade om Fangio, att han inte alls såg ut att köra fort! Men klockan och resultatlistorna talade ett annan språk - liksom det enkla faktum, att han vann för fyra olika tillverkare.

I programmet medverkar bland andra Jackie Stewart, Toto Wolf, Alain Prost och Nico Rosberg.
Klart rekommendabelt.