Missförstå mig rätt. Jag hyser ingen som helst längtan efter ännu en hoj med servobromsar, men det finns en lucka i mitt teknikhistoriska kunnande.
Under årsträffen i Tylebäck (2011?) höll Martin Sandh, Kenneths MC, en intressant dragning om BMW:s olika bromssystem under de senaste decennierna. Han beskrev servobromssystemet som suveränt, vad gäller att få stopp på hojen - men dess nackdelar är, att det är komplicerat och därmed dyrt att tillverka och underhålla.
Fortsatt teknisk utveckling har gjort, att bromsarna inte längre behöver servo för att leverera topprestanda.
Detta vet jag och instämmer i. Min K1200 RS, 2002, hade servobromsar, som alltid levererade och aldrig krånglade - men min R1250 RT, 2019 - med de förkättrade Hayesoken framtill - är ÄNNU bättre! Mycket distinktare känsla i handtaget, därmed (ännu) lättare att dosera och med ett sjujäkla nyp, när det behövs!
Till frågan: Vad var det, som saknades i konventionella system, när BMW införde servobromsar på sina hojar för att få bästa möjliga prestanda? Eller omvänt: Vad har tillkommit, som gör, att servo inte längre behövs?