Ibland är det så lite som behövs för att det ska ge ett så bra resultat. Tre månaders väntan på en liten gängad kamrat är över. Engelska Motorworks har lärt sig något nytt, att en K100RS 4v med paralever är inte detsamma som en utan, att den har andra dimensioner i svingens infästning till slutväxeln. Den nya bulten för infästningen på höger sida är 8 mm längre och det gör skillnaden mellan att kunna montera slutväxeln med rullagerlösa glidlager (?!?) eller att stå där med långnäsa och en hoj i delar.
Så, när den lille rackaren dök upp i posten för ett par dagar sedan kunde jag äntligen montera klart delarna baktill på hojen. Se bilder nedan (sajten tillåter endast fem bilder i bilaga per inlägg, så återstående fem bilder följer i nästa inlägg).
Bakhjulets innerskärm har fått förlängningen monterad i framkant. Den saknades helt på min hoj men SKA enligt handböckerna vara en standardmonterad del. Här har vi anledningen varför jag kunde gräva ut massor av skit under växellådan då det tidigare var fritt fram att ösa in den i alla fickor därunder. Idag är det näst intill soprent där (
) och nylackat och fint. Förhoppningsvis håller det sig så framöver.
Kopplingen har fått sin service enligt Mimmis anvisningar, allt infettat och fint med korrekta mått enligt handboken.
Slutväxelns kardan-splines är infettade i alla fyra ytor med prima Staburag. Julas tandborstar, trepack á fem kronor, är lysande guckamonteringsverktyg. Ett slag med gummiklubban och kardanknuten med splines sitter som aldrig förr i slutväxeln. Slutväxeln är nylackad, monterad på plats med MW:s nya glidlager, ny gummibälg och fastkrokad i nya stötdämparen från Wilbers.
Hastighetsgivaren har ny o-ring, bromsoket är servat, rengjort och omlackat, skivan åker på plats och så kronan på verket, det ny(gamla) blästrade och pulverlackade bakhjulet med nytt Michelin PR3. Allt momentdras och när jag snurrar bakhjulet ligger allt utan att svänga i sidled eller att föra oljud. Det går jämnt, lent och fint.
Lycka!
sehr schön kompliziert...)
.
