Fredric Fredricson skrev:Jag ställer mig mycket tvivlande till att det skulle fungera att balansera ett däck med glaspärlor som får rulla runt fritt. Enligt fysikens lagar borde dom söka sig till platsen längst ifrån rotationscentrum (inget däck är perfekt runt) och lägga sig där. Fast det är klart, från början hamnar dom län
gs ned och blidar en lite vikt som skapar obalans.
I reklamtexter för såna här ideer så refererar man ibland till s.k. "autobalancer" som finns på en del handverktyg. Jag läste på lite om sådana och det är inte alls samma sak som att planlöst hälla lite glaspärlor i ett däck. Efter vad jag förstår så fungerar en autobalancer (en riktig alltså) för att ganska snävt varvtalsområde och de handverktyg som har en sådan har inte varierande hastighet.
Dessutom, om det vore så här enkelt så hade det varit känt sedan länge och företag som tillverkar balanseringsmaskiner och vikter skulle gått omkull.
/Fredric
PS. Låter lite som sälj-argumenten för kvävgas i däcken som snurrade runt för 5-10 år sen.
Det regnat ute = tid för reflektioner. Här kommer några funderingar: Visst fungerar det väl i teorin och under ideala förhållanden! Det som krävs är en perfekt koncentriskt monterad rullbana för kulorna och att hjulet är fjädrande upphängt plus att man kör överkritiskt. När man kör med ett varvtal som ligger ovanför upphängningens egenfrekvens, dvs. ovanför resonansvarvtalet, så kommer hjulets rotationscentrum inte längre att ligga vid axelcentrum utan vid hjulets masscentrum. Rullbanan kommer då inte längre att vara koncentrisk med rotationscentrum. Kulorna flyttar sig då till en position mitt emot det som var den tunga punkten vid låga varvtal. Om för många kulor rullar över, så skapar de en ny tung punkt, som får kulorna att rulla tillbaka! Så småningom hittar kulorna de platser som leder till att masscentrum och axelcentrum sammanfaller och då har perfekt utbalansering erhållits!!!
I praktiken så lär det vara svårt att få till den perfekt koncentriska rullbanan. Tag ett hjul= däck+fälg som väger 15 kg. Vid vanlig balansering kanske man balanserar ner till en restobalans på 5 gram placerad på fälgen, dvs. på radien ungefär lika med 19/2"= 240 mm. Det motsvara att hjulets tyngdpunkt ligger 5*240/15000 mm= 0.08 mm från axelcentrum. Kulornas rullbana bör då inte kasta 0.08 mm utan vara avsevärt mer koncentriskt. Jag skulle kräva att de är 10 ggr mer kastfria, dvs. max 80 mymeter! Det blir nog en utmaning.
Sedan såg jag i ett patens att man påstod att det räcker med att varvtalet ligger ovanför halva resonansvarvtalet. Visserligen borde det fungera sådär halvbra men jag tror att man bör ligga avsevärt ovanför resonansvarvtalet för att få till tekniken.
Så har vi då balanstillståndet vid låga varv: Det lär bli så att kulorna ligger så fel att de tillsammans med hjulets egen obalans ger en extrastor obalans men å andra sidan ökar obalanskraften kvadratiskt med varvtalet, så det kanske inte gör så mycket att obalansen är stor vid låga varvtal.
Men man kan så resonera sig fram till att det är bäst att dra på direkt från start med motiveringen att man måste pulverbalansera hjulen "nu på en gång".
Postat: 2017-08-23/13:17