D9: Fina dagar i Värmland med omnejd

[Bror Gårdelöf]

Enligt den milt Kafkaartade logik, som verkligheten ibland uppvisar, är en av östgötadistriktets ledande personligheter värmlänning och numera BMW-lös KTM-förare! Sålunda hade Ulf Tiderman bokat fina stugor i Munkfors 11 - 15 september, och på något sätt hade bokningen även gått vidare till vädergudarna, för de var nådiga.

Vi skulle ha varit tolv men blev elva - se annan tråd om bristfälliga rondellregler och korkade bilförare.
Tonvikten låg på grus, men även rena asfaltåkare som jag hade möjligheter att njuta. 12/9 tog jag sålunda fasta på Ulfs tips om fina vägar i trakten, så nu finns ytterligare material inlagt i touringdatorn mellan öronen.
I strålande eftermiddagssol kördes Sveriges brantaste asfalterade väg upp på Tossebergsklätten, och denna dag var det inte ett dugg förvånande, att beskrivningen av utsikten därifrån förmodligen är den mest välkända i hela den svenska litteraturen - även om Selma Lagerlöf döpt om den till "Gurlita klätt" i "Gösta Berlings saga".

13/9 ansåg Johan Tiderman (som - trots namnet - såvitt känt inte är släkt med Ulf!), att gårdagens grusåkande kunde bytas ut mot asfalt, och han var nyfiken på Norge. Då väderprognosen var utmärkt, satsade vi på en heldag. Morgondimmigt och rått genom Sunne, över Fryksdalshöjden och genom Arvika, men solen bröt igenom molnen före Töcksfors.

Veg 21 Örje - Halden är alltid en fröjd att köra, i synnerhet i vackert väder. Fortsättningen blev veg 22 ner till Elgåfossen, någon kilometer norr om svenska gränsen, söder om Halden. Serpentinerna ovanför Idefjorden är inte så väl kända, och Johan var lyrisk.

Från Elgåfossen återstuds till Svinesund, där fiket på Sverigesidan av den gamla bron ger fin utsikt.

Vidare över bron tillbaka till Halden och retur på veg 21, till vägskiljet mot Nössemark och färjan över Stora Le. Den vidare färden mot Bengtsfors var bitvis bucklig asfalt - men hel, och infarten därifrån till Bengtsfors är både osannolikt vacker och rolig att köra.

Från Bengtsfors till Åmål, via Nysäter, Borgvik, Kil, Östra Ämtervik och Olsäter åter till Munkfors med sådär 55 mil på trippmätarna.

14/9 gav Ulf tips till Hans Westergren och mig om fina vägar mellan Klarälven och Västerdalälven - men där hade något blivit fel, för en del av dem passade definitivt bättre för grusentusiasterna! Hur som helst är slingan på andra sidan älven i Äppelbotrakten verkligen värd att köra.

Till och med idag, 15/9, när väderprognosen var dystrare, föll regnet enbart, när jag åt lunch under hemresan!

Arrangemanget var något av ett test, och som sådant får det mer än "med beröm godkänt". Låga kostnader, god mat och dryck och hejdlösa infall från flera deltagare. Hade vi sedan sluppit myggen, hade det blivit full pott, trots viss kvällskyla - men man kan ju inte få allt.

Hur som helst har jag nu lärt mig, hur många ö:n - eller snarare ô:n" - det finns i Karlskogaversionen av ordet "ölöppnare": "Ôlôppnôrô"! Och alla har ätit Värmlands nationalrätt: Nävgröt med stekt fläsk och lingon. Tala om HCHF-diet! Det är mat för folk, om jobbar med kroppen. Vi andra höpåsar bör nog inte äta den för ofta.

Heder och tack, Ulf, för ett mycket fint initiativ, som varmt kan rekommenderas vid framtida repriser.

[neutral]

Håller med Bror, fint väder, bra stugor, god mat och framför allt fin körning, i mitt fall grus då.

Nävgröten får väl bli ett signum för träffen framöver för det här måste göras om nästa år!

[Hawk]

Ej att förglömma, Talloljan som avnjöts var?
Just det: Under en tall!

[Peter Nordlund]

Det där lät ju mycket trevlig, kul att höra!