Stopplikt och gruppkörning

[P-O. Gunnar]

Jag och Bror Gårdelöf hade en diskussion (baserat på uppgifter jag fått från en trafikpolis) om vad som gäller vid stopplikt för en större grupp MC. Att man kör fram i bredd till stopplinjen praktiseras väl i de flesta fall, men vid en större grupp och en smal väg blir det ändå många som ska stanna med påföljd att det kan vara svårt att hålla ihop gruppen om det är en trafikerad väg.
Den trafikpolis jag först (via ombud) fick uppgifter från hade en ganska pragmatisk (dock, visade sig, personlig) uppfattning om hur man skulle bete sig. Enl. honom var det OK att man körde fram på led, där leden bestod i så många som fick plats i bredd vid stopplikten, och att även andra ledet (eller så många som kunde överblicka vägen man skulle åka ut på) åkte iväg samtidigt, givetvis under förutsättning att det var fritt att köra ut. Detta för att inte skapa onödiga köer vid korsningen. Som sagt, pragmatiskt, men tyvärr inte enl. lagens bokstav.
Jag fick då av en slump tillfälle att prata med en annan rutinerad trafikpolis, som även höll utbildningar för nybakade poliser i ämnet. Han klargjorde att enl. lagens bokstav ska man stanna vid stopplinjen, utan att ha fordon framför sig, punkt. Det som kan hända vid scenariot ovan är två saker. I det "snällare" fallet kan man få böter för "Felaktigt stannande vid stopplikt", (och detta gäller oavsett om man har fordon framför sig eller inte), dvs. man har stannat, men antingen ett s.k. "Taxistopp" som innebär att man gör en hård inbromsning men fortsätter direkt med hjälp av momentet man byggt upp vid inbromsningen, eller kanske inte satt ner foten om det är en MC. Likaså om man (efter att ha stannat) kör iväg direkt från ledet eller leden bakom de som står vid stopplinjen. Boten utgörs av 1800:-. Om man underlåter helt att stanna vid stopplikten är boten högre. I bägge fallen kan även körkortet återkallas vid "Framkallande av fara", dvs. om ett fordon med företräde tvingas bromsa eller väja.
Lite olyckligt att olika poliser ser saken på olika sätt, men vill man vara säker så är det nog bäst att köra enl. lagboken.

[Sahlin]

Han klargjorde att enl. lagens bokstav ska man stanna vid stopplinjen, utan att ha fordon framför sig, punkt.

Reagerade just mot detta uttalande. Om man står på rad bredvid varandra, vad gäller då?? Eller är detta bara en sorts (miss)tolkning av lagen från den erfarne länsmannen??

Nåja, om något som det som beskrivs av TS skulle hända så kan jag tänka mig att de flesta poliser förmodligen hade sett mellan fingrarna om det inte utgör någon direkt fara för andra. Sedan finns det ju givetvis nitiska herrar som säkert hade levt rövare om det hemska framförandet av MC som nyligen skedde vid stopptecknet

[Bror Gårdelöf]

Vad är problemet? Så länge samtliga motorcyklar står vid stopplinjen (eller i dess omedelbara närhet) på ETT led linje, har ju alla stannat och därmed åtlytt lagen. Därefter får man anta, att dessa förare inte är så korkade, att alla kör iväg samtidigt, utan man drar iväg en i taget, om än med mycket små mellanrum. Man vet ju, vem som är färdledare, och vilken plats man hade i ledet före stoppet, och den behåller man.
Därefter kör nästa led fram, stannar och drar iväg, en i taget - och så kan det rulla på.

En praktiskt detalj är, att man inte bör stanna exakt i bredd utan med en liten förskjutning - bara så mycket, att den främste har fri sikt åt båda håll.

[P-O. Gunnar]

Ja, det var ganska tydligt, precis som Bror beskriver, att så länge alla "i bredd" stannat vid stopplinjen utan något fordon framför sig har man uppfyllt kravet att stanna vid stopplikt. Och ska man svänga vänster i korsningen stannar varje led i turordning från vänster till höger, då flyter det på bra. Sedan är det ju lite olyckligt, som Sahlin är inne på, att det är lite upp till resp. polisman att vara pragmatisk eller nitisk. Men om man leder en tur är det nog bättre med "Better safe than sorry", så det kommer nog jag att leva efter framöver.

[Håkon]

Reglerna är solklara gällande stopplikt. Varje fordon skall stanna vid stopplinjen. Trafikförordningen 3:19. Stanna i bredd är OK eftersom samtliga då stannat vid stopplinjen. Är man fler än vad som får plats i bredd får resterande fylla på vid stopplinjen när föregående lämnat plats. Att bara stanna bakom någon annan är inte OK. Sen hur folk väljer att göra i praktiken är en annan 5:a.

Jag tycker att har man bara koll på turordning och placering så går det kanska snabbt även om man gör rätt.

/Håkon

[Sahlin]

Sedan är det ju lite olyckligt, som Sahlin är inne på, att det är lite upp till resp. polisman att vara pragmatisk eller nitisk.

Det var just detta jag var ute efter. Nästan alla poliser är ju ok och bryr sig inte så mycket om detta om det sköts snyggt, men "nitiska Niklas" kan alltid lura i buskarna och då kan det bli en del tjafs om man har otur. Detta kan jag även härleda till min tid som "tradarchaufför" på åttiotalet där vissa poliser hade som sitt kall att sätta dit lastbilschaufförer. Varför man gjorde så vet jag inte men råkade själv ut för några av dessa ökända herrar bl.a i Ljungby och Nyköping.

[Bror Gårdelöf]

Slutsatsen är redan dragen ovan. Lagen är klar. Agerar man efter den, slipper man obehagligheter.
Att sedan enskilda poliser kan se mellan fingrarna, när de anser överträdelsen vara bagatellartad, får man väl se som bonus - men man bör nog inte förutsätta, att denna bonus alltid faller ut.

[Håkon]

Ett sätt att se det på är att ”nitiska poliser vill sätta dit” vissa som bryter mot reglerna. Ett annat sätt att se på det är att alla behandlas lika. Reglerna finns av en anledning. Förstår inte varför vissa (motorcyklister, lastbilschaufförer etc.) godtyckligt ska kunna bryta mot en del regler som man anser sig kunna avstå från. Jag föredrar lika inför lagen.
/Håkon

[Bror Gårdelöf]

Det gör vi nog alla - vilket inte hindrar mig från att tycka, att det är OK, om enskilda poliser väljer att inte alltid agera efter lagens bokstav utan ser till situationen som sådan.
Ett tidigt personligt exempel: Mina första motorcykelresor ägde rum 1958, när far någon gång hämtade mig på lekis, och jag fick åka hem, sittande på tanken på hans Rödqvarna. Jag minns mycket väl den sommarvarma plåten mot baken, vibrationerna från motorn, och hur hojen luktade. Gissningsvis körde han inte fortare än kanske 30 km/h, och trafiken i den tidens Uddevalla var inte irriterande tät längs vägen hem.
En dag hejdades vi av en vänlig polis, som påpekade för min far, att detta var olagligt. Han fick emellertid köra hem mig utan påföljd, mot löftet att det var sista resan. Hatten av för den polismannen - och min far höll löftet.