av Bror Gårdelöf » 2015-06-01/12:53
Än en gång tack, Åke, för denna film. Föga förvånande inspirerade den tre kamrater och mig att åka dit under de två sista veckorna i maj (i synnerhet med tanke på, att DBAZ lägger ner verksamheten efter denna säsong).
Under fem hela dagar på Korsika hittade vi en enda tråkig väg - den från Bastia längs östkusten ner till Bonifacio. I övrigt spelade det ingen som helst roll, vart man styrde kosan. Fina vägar (av skilda slag) och fantastiska miljöer överallt utanför städerna.
En särskild höjdare, som varmt rekommenderas eventuella resesugna, är Auberge La Ferayola, som ligger längs le Corniche - den gamla kustnära vägen söderut från Calvi. Asfalten är hel men dålig - "med potthålen på höjden". Man verkar ha lagat och lagat men aldrig brytt sig om att jämna ut! (Det är nog också den enda vackra vägsträcka, som inte var njutbar att köra.) Vyerna över havet är magnifika, och när man tror, att man har ett par mil kvar till bättre väg, ligger nämnda lilla värdshus där - mitt ute i ingenstans. Vi bodde fyra i ett familjerum, och maten - himmelsk! - lagades av frun i familjen. Att avnjuta den medan solen sjönk i havet - Mmmmm!
Dessutom föll vi för hotellen i de små bergsbyarna. Man gick in i gatuplanet, fick nyckeln och beskedet, att rummet låg två våningar ner! När man kom dit och tittade ut genom fönstret, befann man sig fortfarande ett par våningar ovan mark! Snacka om souterränghus!
I övrigt har jag konstaterat, att om jag måste bli tamgris i något kommande liv, vill jag bli det på Korsika. Som filmen visar, strövar de fritt där, och kosten lär till icke ringa del bestå av ollon etc. Så blir också korsikansk skinka etc. något alldeles extra! Vi fick dessutom intrycket, att dessa grisar hade trafikvett! Om man inte överraskade dem fullständigt, kollade de snabbt in situationen och rörde sig förutsägbart - vilket ibland innebar, att de inte rörde sig alls. Jämförda med exempelvis känguruer och renar, som är notoriskt oförutsägbara och kan betrakta ett annalkande fordon under någon minut, innan de beslutar sig för att hoppa ut framför fordonet, när det har 20 meter kvar, verkade grisarna klart smarta!
Sedan får man inte inteckna någon vägsträcka, som man inte ser, för även en skock kor kan stå bakom den skymda vägkröken.
Kort sagt: Korsika kan verkligen rekommenderas! Åker man som vi - utanför den turistiska högsäsongen - är det dessutom aldrig svårt att hitta boende, som regel till anständigt pris.
Hemresan var planerad att bli hela Route Napoléon - med en dag kring Gorges du Verdon. Lyckligtvis råkade vi köra fel efter Gap (tror jag) och hamnade på D900 - en mycket trivsam och välhållen väg genom en annan, mycket smal och hög kanjon.
Efter den blev det Briancon, där vi fick reda på, att såväl Col du Lautaret som Col du Galibier var öppna. Det senare, 2 556 m ö h, hade öppnat bara ett par dagar tidigare. Där uppe var det mulet och nollgradigt - vilket gjorde rännilarna med smältvatten en smula spännande. Var det bara vatten, eller var det isigt också? Det blev till att hålla hojen lodrätt över dem, och inga missöden inträffade. (Det fanns nog ingen is där just då.)
Vägen till och från Col du Galibier fick mig också att le en smula. Där finns inte tillstymmelse till vägräcken, murar eller dylikt. Följaktligen påminns varje fordonsförare varje sekund högst konkret om, att om man kör av asfalten på dalsidan, är sluttningen låååång - och brant! Mycket tillnyktrande.
Den vidare färden gick över Chamonix. Att komma ut ur tunneln och se Mont Blanc en strålande vacker försommardag är hänförande. Den toppen gör skäl för namnet!