Som jag skrivit om i annan tråd, har jag uppgraderat fjädringskomponenterna på min F800GS -12.
Det började med, att jag upplevde framgaffeln som alldeles för vek. Vid hårda inbromsningar på asfalt bottnade den, och jag lyckades också deformera framfälgen i ett "potthål", som fjädringen inte mäktade med att svälja.
Valet föll på Öhlins framgaffelfjädrar. Dessa fjädrar är linjära (inte progressiva som t ex Hyperpro).
Med tjockare olja i gaffeln (Öhlins egen 10W) blev framänden på hojen väldigt stum, hojen kändes oharmonisk och framhjulet "studsade" i mindre ojämnheter. Efter lite kunskapsletande på nätet, minskade jag oljenivån i gaffeln (80 mm istället för standard 65 mm "fritt utrymme" ovanför oljan). Det gjorde susen, framfjädringen blev följsam och klarar nu både hård inbromsning och potthål utan att bottna, och hojen känns stabilare.
Dessvärre blev det lite konstigt med balansen mellan fram- och bakfjädring. Bakänden hängde inte alls med, och det kändes som hojen "satte sig på rumpan" på gropig väg. Fick tipset att minska rejält på returdämpningen bak, för att balansera den snabbare utfjädringen i framgaffeln. Det hjälpte ganska bra, men fortfarande kändes bakänden aningen "svampig".
Började därför kika efter en Öhlins-bakdämpare till bra pris, ny eller begagnad - tyckte nypriset var i saftigaste laget (runt 7000 SEK). Tyvärr växer sådana inte på träd, jag hittade i alla fall ingen, så jag beslöt att bita i det sura äpplet och köpa en till fullpris.
I våras kom jag så att prata med David på Touratech, som berättade att Touratech tagit fram egna fjädingskomponenter då man inte riktigt tycker att Öhlins håller måttet - funktionen är bra, men under tuffa förhållanden slits dämparen fort och behöver renoveras ganska ofta.
En TT Suspension "Level 2" impulsköptes, och monterades för ca en månad sedan. Har därefter kört hojen ca 200 mil på skiftande underlag, det mesta i samband med rekning av turerna till GS Meeting (som kördes i VIttaryd/Feringe i dagarna).
Grundjustering av "häng" och returdämpning gjordes enligt konstens alla regler. Hojen uppträdde genast betydligt mer behärskat, med stabilare bakända och bättre drivgrepp på löst och ojämnt underlag. Även komforten blev ett snäpp bättre, fjädringen är mer följsam trots hårdare fjäder.
Dock fick jag samma känsla som med original-dämparen då jag bytt framfjädrar - bakänden "satte sig" lite över ojämn vägbana. Provade då att minska returdämpningen, och det fungerade återigen - vred ut 3 klick (från 9 till 6) och nu känns hojen helt perfekt för mig.
Jämfört med standard-fjädringen har jag nu en klart "stummare" hoj, men trots det är komforten bättre!
Spårhållning och stabilitet är markant förbättrade, drivgreppet är bättre på löst underlag, och på "tvättbrädesväg" håller bakhjulet numera spåret istället för att småstudsa i sidled. På spårig väg och lös vägyta (typ nysladdad grusväg) känns hojen väsentligt stabilare, och den sväljer större gropar mycket bättre än med standardfjädringen.
För min typ av körning (huvudsakligen grus- och skogsvägar av olika svårighetsgrad, samt asfalt-transporter till och från) upplever jag alltså en stor förbättring. Om det är värt pengarna (ca 9.000 kr) kan diskuteras, för mig känns det som en bra investering men kör man mest på jämna asfaltsvägar är det lite overkill - för den typen av körning räcker det egentligen med styvare gaffelfjädrar för dryga tusenlappen.