Rättsmedicinska avdelningen i Linköping påbörjade verksamheten 1975. Dess förste chef var Lennart Rammer, som behöll denna position fram till sin pensionering 2006. Därmed var han också min lärare under den korta men intressanta kursen i rättsmedicin.
Ur sin 31-åriga yrkeserfarenhet har Lennart Rammer valt autentiska fall i boken Tjugo verkliga mord - en rättsläkare minns (Stevali Fakta 2016, ISBN 978-91-8570-141-4). Initiala fynd, utredning, bakgrund, motiv och metod presenteras - liksom domstolens utslag. Därefter följer Rammers kommentarer till fallet. (Boktiteln är en aning missvisande, för i några fall rör det sig om dråp eller grov misshandel och vållande till annans död, men det är en petitess.)
Boken visar klart, att såväl offer som förövare ofta - men definitivt inte alltid - är människor på samhällets skuggsida. Missbruk och utanförskap är vanligt, liksom berusning hos en eller båda. Likaså känner de som regel varandra sedan tidigare.
Alternativt - eller parallellt med detta - förefaller en del gärningsmän ha en grundläggande personlighetsstörning.
I något fall har gärningsmannen befunnit sig i till synes ordnade förhållanden, men den privata situationen har blivit en mental tryckkokare, som till slut kreverat och resulterat i dödande våld.
Efter de tjugo fallen följer var sitt kapitel om Dödsfallsutredning inom sjukvården, Dödsfallsutredning inom rättsväsendet, Rättsmedicinska undersökningar av avlidna och Rättsläkarens yrkesroll.
Deckare/kriminalromaner produceras idag i stora kvantiteter - av högst skiftande kvalitet och med tidvis milt uttryckt bristfällig verklighetsförankring. I denna enorma bokflod har Lennart Rammer levererat äkta vara. Inget är påhittat. Detta har faktiskt hänt. Som han själv konstaterar, är det kusligt att få insikt i, vad människor kan göra med varandra - även om rättsläkarens perspektiv onekligen är speciellt.