av GunnMag » 2017-02-28/22:55
Pang!
Efter en sekund small det och inget hade jag gjort - eller hade jag det?
Det finns redan en eller flera trådar om viltkrockar, men de handlar i huvudsak om kraftspelet vid en smäll och mindre om hur det upplevs och om man kan förbereda sig. Jag tar mig friheten att göra en ny, då jag vill hålla temat till just detta och gärna få respons.
Torsdagen den 26 januari kör jag på riksväg 45 norrut mot Vänersborg. Det är någon plusgrad och lite ljusare än mitt i natten, strax före 8 på morgonen. Vägen är tvåfilig utan vägren just här, med vajermitträcke. Troligen har jag bländat av, för jag ser ett rådjur dyka upp vid vägrenen ganska nära. Det ser ut som om det står och väntar på fri väg för att gå över. Jag hinner tänka att OM djuret börjar gå kommer vi att krocka. Sedan är tiden för tanke och åtgärd slut och cykeln wobblar till några gånger samtidigt som visiret täcks av något som skymmer sikten nästan helt.
Jag får stopp på hojen och konstaterar att jag inte gått omkull trots smällen, lite overklig känsla, jag vet ju vad jag krockat med. Det är lätt att bli lite stirrig, men jag kliver av och vänder mig om och ser att en bil stannat alldeles bakom mig. Jag fäller upp hjälmen och ber om hjälp att ringa polisen då telefonen ligger i väskan och jag är helt täckt av sånt som ska vara på insidan av ett rådjur. Jag ser djuret ligga på mittlinjen i den upphinnande trafikens strålkastare, kanske femtio meter bort. Hinner tänka att det är bra, för då de ser djuret förstår de att vi står stilla. Bilföraren säger sedan att vi måste lämna platsen och jag tackar och kör vidare.
När jag fäller ned visiret ser jag ingenting, men skrapar av det värsta med näven och konstaterar då att jag inte kan fortsätta mot jobbet. Istället vänder jag vid nästa avfart och kör hem de tre milen. Där spolar jag av mig själv och cykeln och bedömer att ingenting är skadat. Inte ens en backspegel har böjts bakåt. trots att det är päls, blod och tarminnehåll i stort sett överallt. Det mesta är på cykelns högersida, men det har förstås även kommit upp rakt över och på vänster sida.
När jag pratat själv med polisen och avslutat arbetsdagen hemifrån tar jag itu med att googla för att fatta lite bättre om/varför jag hade sån jäkla tur. I stort sett alla tidningsnotiser om rådjur/MC innehåller orden "försökte väja" och jag kommer något på spåren. I analysen av vad som hände, som ju mest är gissningar, ser jag rådjuret växa fram i halvljuskäglan men bromsar inte. Kan jag ha varit 20 meter från djuret när jag uppfattade vad det var? 20 meter i 90 km/h motsvarar en knapp sekund. Bromssträcka vid rådande väglag borde vara minst 50 meter och att väja bakom ett stillastående djur rätt ned i diket hade nog inte ens varit möjligt med förberedelse. Så jag frös helt enkelt till is och gjorde ingenting?
Nja, det kan ha varit så här: Sedan femton år cyklar jag mountainbike i skogen. Det är ofta ganska tekniskt krävande stigar och när det går utför och snabbare hamnar jag ibland i situationer där bromsa eller väja för hinder inte är möjligt. Då är lösningen att släppa broms, lyfta styret lätt inför hindret som är i vägen och följa med över, vilket i stort sett alltid funkar med 29"-hjul. Det kan vara en efterhandskonstruktion, men i det ögonblick jag blev varse att en krock med rådjuret var möjligt, fick jag närmast en lugn känsla, ingen panik alls.
Vad kan man lära sig då? Att träna på hinder i vägen i femton år? Det tror jag inte på, men något finns det att göra:
- Undvika att köra när det är mörkt för att öka synvidden
- Montera bra extraljus om du ändå kör (gjort nu)
- Kolla vilka vägavsnitt som är extra drabbade på nätet
- Vara starkt fokuserad på vilt hela tiden (det var inte jag just då)
- Vara inställd på att du inte hinner vidta någon åtgärd de gånger du ser djuret <50 meter bort
- Sänka farten så att du hinner bromsa till stopp inom ditt synfält (halvljus)
Är det någon mer som kan berätta om viltkrockar, även med mindre djur? Själv var jag övertygad om att det inte gick att hålla sig på vägen ens vid krock med en hare fram till nu. Vad har ni dragit för slutsatser om förberedelser?
Hälsningar Gunnar Åkerlund
1200 GS
MG Griso 1200
MG 1000s