Jo - vi hittade EN tråkig väg på Korsika: Den söderut från Bastia till Bonifacio. Rak och med mängder av rondeller till olika orter vid kusten. Annars håller jag med. Det går nog inte att hitta ytterligare en tråkig väg på den ön! Den är större än Gotland men mindre än Sörmland och har tjugo toppar över 2 000 m ö h, så Du kan tänka Dig topografin.
Vi tog nattfärjan Savona - Bastia och ägnade första dagen åt att runda
Cabo Corse - den norra delen. Därefter fortsatte vi längs nord- och västdelen. Efter Calvi kan man ta av från den större vägen ut på
Le Corniche, som slingrar sig fram "längs kanten" - med medelhavet till höger hela tiden. När vi körde där 2015, var det den enda asfalterade väg jag någonsin kört, som hade inverterade gropar! Man verkade ha slängt i en skyffel asfalt i varje grop men inte plattat till, så det hade blivit bulor i stället! Kompisen, som hade problem med handlederna, led helveteskval, och vi trodde, att det så skulle förbli i ytterligare ett par mil. Så - mitt ute i ingenstans längs denna väg låg ett enkelt hotell,
Auberge Ferayola, som hade rum åt oss - modell vandrarhem med en dubbelsäng plus en tvåvåningsdito i samma rum. Mannen drev hotellet och hustrun stod i köket - och den middagen var sagolik! En grönsaksanrättning "mille feuille" (som såg ut som en grön Napoleonbakelse och smakade himmelskt), följt av vildsvinsgryta (Korsikas nationaldjur) - och jag tror, att vi tog tiramisu till dessert. Och detta medan solen sjönk i det blå Medelhavet!
Andra dagen fortsatte vi längs
Le Corniche och
Les Calanches - med lunch nere i Porto, varpå Corte passerades, och vi tog nattkvarter i Ghisoni.
Tredje dagen vidare söderut via Auléne - Zonza - Porto Vecchio till Bonifacio. Det var så nära Sardinien vi kom. Bonifaciosundet är 11 km brett.
Fjärde dagen mot nordväst, genom Ajaccio tills vägen tog slut ute på näset vid
Isles Sanguinaires. Där vände vi mot Corte igen, men jag har glömt namnet på den ort, där vi tillbringade fjärde natten. hotellet hette i alla fall
Kyrie, och jag tror, att vi var de enda gästerna där den natten. Det verkar ha varit tillräckligt skäl för värden att ställa till med en egen fest ute i foajén, så vi fick god mat och rikligt med dryck.
Sista natten tillbringades i
Piedicroce, och det hotellet sammanfattar landets topografi rätt bra på sitt sätt. Vi gick in i foajén i gatuplanet, fick nycklarna och informationen, att rummen låg två våningar ner(!) - varpå vi upptäckte, att på den sidan av huset var vi tre våningar ovan mark! Snacka om souterrängbyggnad!
Så blev det nattfärjan Bastia - Nice och delar av
Route Napoléon/Route des Grandes Alpes hemåt mot Lörrach, där vi lastade på Autozug och åkte hem. En fantastisk resa!
Vi hade bokat färjorna, och vill man vara säker på att få en hytt att sova i, är det nog klokt. Annars antar jag, att de alltid kan klämma in en motorcykel, om man bara är där i tid.
viewtopic.php?f=277&t=19747 Åke Svensson har lagt in denna underbara film från deras resa på Korsika 2013 - som direkt inspirerade oss att åka dit.
Som framgår av hans film, är det fullständigt självklart, att man kan stöta på djur på/längs vägen. Det kan stå en ko tvärs över vägen efter en skymd kurva, och grisarna är legio. Vi fick det bestämda intrycket, att grisarna hade trafikvett! När de såg, att ett fordon närmade sig, skuttade de undan - eller lät bli att gå ut på vägen. Men man skall nog inte lita alltför mycket på det. De grisar man ser, är nog tamsvin rakt igenom. De går ute, fritt eller i inhägnader - och korsikanska charkuterivaror är
mycket goda.
Vildsvinen är skygga och håller till ute i den täta buskvegetationen,
le maquis.
Över huvud taget präglas det korsikanska köket mer av kött än fisk. Orsaken är historisk. Vid kusten kunde man alltid bli överfallen av pirater. (En svart pirat är för övrigt en annan av Korsikas symboler.) Alltså bosatte man sig inåt land - och eftersom terrängförhållandena är så speciella, var man avsevärt bättre skyddad där.
Bon voyage.