av Bror Gårdelöf » 2018-05-07/06:32
Detta är ingen planering, utan en just genomförd resa - en kryssning på Donau från österrikiska Linz till Tulcea i Rumäniens Svarta Havsdelta. Vi bokade den via Ansgarsresor, och den var inte billig, men man fick också något för pengarna. Rederiet är franskt - med övervägande franska passagerare och därmed passande kök! Minimum tre rätter till såväl lunch som middag, och det handlade om GOD mat. Eftersom resan var all inclusive - även drinkarna i baren, öl och (förstås!) vin till maten (förmodligen en självklarhet i Frankrike?) - gällde det att ta det lugnt med dryckjomet!
Skälet, till att jag skriver om resan här, är, att de, som tänker sig en sväng åt Balkan, kan fundera över att lägga rutten genom Järnporten, som är en spektakulär upplevelse. Uppe i (Tyskland? och) västra Österrike ringlar Donau i serpentiner mellan höga berg. Därefter rinner floden, bred och lugn, genom de fyra huvudstäderna Wien, Bratislava, Budapest och Belgrad i rätt flackt landskap, innan den smalnar av påtagligt mellan Balkanbergen i söder och Karpaterna i norr; Järnporten. Från båten såg vi vägar på båda sidor, och de verkade välhållna - om än inte särskilt inspirerande för hojåkning - men upplevelsen att passera Järnporten är speciell. Missa inte det jättelika porträttet av Daciernas (så kallades folket i Rumänien under antiken) kung Decebalus, inhugget i klippan vid Järnporten. Dacierna försvarade länge och framgångsrikt sin självständighet mot både antikens greker och romare. Bland annat tillfångatog de några av Alexander den Stores spanare, behandlade dem vänligt och omtänksamt och sände dem åter till Alexander med budskapet: "Vi vill vara Era vänner, inte Era fiender, men inte heller Era undersåtar. Vi vill inte ha krig med Er, men kommer Ni för att erövra oss, blir det krig." Alexander konstaterade, att han inte hade något hot från detta folk och vände sig som bekant åt andra håll i världen.
Till slut blev de dock förrådda och erövrades av romarna, vilket fick Decebalus att begå självmord.
Kort efter Järnporten blir floden en stor kraftverksdamm, och i slussarna där - som är gigantiska, eftersom pråmtrafiken på Donau är omfattande - fick jag se, hur man slussar ett tio- eller hundratusentals ton tungt fartyg. Det går ju liksom inte att göra, som när man slussar i Göta Kanal; en tamp om en pollare i fören och en i aktern, varpå två personer sträcker eller släcker av, i takt med att vattnet stiger eller sjunker.
I stället förtöjer man vid massiva stålkrokar, grova som min underarm. De sitter monterade på stora flottörer - stålboxar - som löper på gejdrar, precis som hissar. När vattnet stiger eller sjunker, rör sig förtöjningspunkten samtidigt i vertikalled. Enkelt och elegant. Undrar, vem som kom på det - och när.
I övrigt är att konstatera, att en flodfärd inte är någon dum idé som princip. Vill man, kan man slöa hur mycket som helst - på soldäck, i baren eller hytten - medan landskapet glider förbi. Inget behov av att hela tiden packa, kliva ombord på en buss och ta in på nästa hotell om och om igen.
Så har Ni i likhet med mig en livskamrat, som INTE vill åka hoj, kan det vara en idé.
Apropå förra inlägget är Bornholm på G under Kristi himmelsfärdshelgen.